Det är nog mig det är fel på

Titel; Mörkt motiv
Författare; Louise Penny
Förlag; Wahlström & Widstrand
Recensionsexemplar

Jag hade grymt höga förväntningar på Mörkt motiv. Kollegor hade läst och gillat, New Blood Dagger Award, liten by utanför Montreal... Men det var någonting som saknades. Det var absolut inte dåligt, men den hade inte det där lilla extra. Det kan ju mycket väl vara mig det är fel på. Tycker inte jag har något riktigt lässug just nu.

För min del hänger mycket på karaktärerna har jag märkt, och jag fastnade inte för någon av dem. Inte så där så jag köpte allt rakt av tack vare att jag föll pladask för någon av karaktärerna. Man behöver inte älska ihjäl någon, men någon eller några måste ha förmågan att greppa tag.

Jag kommer läsa tvåan, men inte direkt. Jag lugnar mig ett tag så kanske den känns helt annorlunda.

Nyårslöfte;

Att vara ordentlig och skriva upp allt jag läser!

Ingen hästbok precis...

Titel; Dödsritten
Författare; Maggie Stiefvater
Förlag; B Wahlströms
Recensionsexemplar

Nej, Dödsritten är väl knappast vad man skulle kalla en typisk hästbok. Det finns visserligen gott om hästar i den, men det är inte hästar som vi är vana att se dem, utan Capaill Uisce, en sorts blodtörstig, köttände vattenhäst som varje år i november drar sig upp på land.

På ön Thisby har man som tradition att fånga de livsfarliga djuren och försöka tämja dem, för att kommande år tävla med dem i ett årligt lopp på stranden.

Fyra år i rad har Sean Kendrick vunnit på Corr. En vattenhäst som han inte äger själv, utan av öns mäktigaste man. Seans högsta, eller egentliga enda, önskan är att få köpa loss Corr och att flytta tillbaka till sin pappas stuga på ön.

För första gången någonsin ska en kvinna, Puck Connolly, delta i loppet. Hon ska dessutom inte rida en vattenhäst utan sitt helt vanliga sto.

Det här är verkligen spännande. Jag tyckte mycket om Frost, Feber och För evigt, och riktigt lika bra tycker jag nog inte det här är, men nästan.

Stiefvater skriver i ett efterord att hon länge försökt skriva om de här gamla sägnerna som tar upp vattenhästar, men att det inte riktigt gått förrän nu. Det finns alltså litteratur i ämnet, liksom sidor på nätet om man är intresserad.

Ännu en favorit

Titel; Valarnas sång
Författare; Jacqueine Wilson
Förlag; Alfabeta
Recensionsexemplar

När Ellas mamma ska föda Ellas lillasyster eller lillebror, så tillstöter det komplikationer och hon hamnar i koma. Ella och hennes styvpappa, Jack, blir hänvisade till varandra att reda ut tillvaron så gott det går. Ellas biologiska pappa finns med någonstans i utkanten av Ellas liv, men han är ingen vidare förebild, och absolut ingen att luta sig emot när man har det besvärligt.

Valarnas sång blir snabbt en favorit hos mig, och jag kommer absolut att ha med den på många bokprat för 11-13 åringar framöver.

Finast beskrivet är förhållandet mellan Jack och Ella. De tvingas lösa en massa problem tillsammans, när allt de egentligen vill göra är att krypa ihop i ett hörn och gråta. Ella går från att vara svartsjuk på Jack, och faktiskt tycka ganska illa om honom, till att börja lita på honom och se allt fint han gör, både för henne själv och för den nya lilla bebisen. Läs och njut.

Norrlands svårmod

Titel; Norrlands svårmod
Författare; Therése Söderlind
Förlag; Wahlström & Widstrand

Anna är bara sju år när en av hennes äldre bröder försvinner spårlöst under en älgjakt. Man hittar aldrig Charlie, och får alltså aldrig reda på vad det var som egentligen hände eller om det är något brott inblandat. Familjen repar sig inte efter förlusten och det hela slutar riktigt illa med att Anna blir föräldralös. Den andre brodern försvinner ur hennes liv, och Anna själv växer upp med mammans systers familj.

Något fattas Anna under hela uppväxten. Så många frågor och ingen som kan eller vill ge några svar. Anna är vårdslös med sig sig själv som barn och även som vuxen. En stark anledning till att hon mår dåligt, förutom den att hon aldrig fått veta vad som egentligen hände hennes familj, är en olyckshändelsehändelse i samband med en häftig förälskelse i tonåren. En förälskelse som nästan gränsar till besatthet.  Det hela slutade så illa att hon skadades så svårt att hon tillbringade en mycket lång tid på sjukhus.

Norrlands svårmod är en debut och definitivt någonting mycket mer än en deckargåta. Det är ett familjedrama med många mörka hemligheter och jag var helt fast redan efter några sidor. Det känns lite Åsa Larsson. Det kanske är att den till viss del utspelar sig i norra Sverige, men jag tror att det är något mer än så. Det där lite mustiga och täta som man får hos Åsa Larsson, och som jag nu tycker att jag också hittat  hos exempelvis Tove Alsterdal. Nu kommer Therése Söderlind med sin andra roman i mars 2013 och jag kommer definitivt att ha den under bevakning!

Monstrets dotter

Titel; Monstrets dotter
Författare; Kristin Cashore
Förlag; Semic
Recensionsexemplar

Precis som jag kom på när jag bokpratade om Den vita katten, att jag inte skrivit något inlägg om Den röda handsken kom jag på när jag pratade om Tankeläsaren att jag inte skrivit om Monstrets dotter.

Monstrets dotter är alltså tvåan i serien De utvalda av Kristin Cashore. Jag tyckte mycket om Tankeläsaren och jag gillar Monstrets dotter nästan lika mycket. Nu såg jag till min glädje att trean kommer ut på svenska i mars 2013.Kul!

Det finns monster bland alla olika djursorter, men det finns inte alls många monstermänniskor. Flamma är vad man vet, den sista i sitt slag. Monster är oerhört förföriska, vackra och farliga och skimrar i regnbågens alla färger. En egenskap hos monstermänniskorna är att de kan manipulera folks tankar och minnen vilket gör dem extremt farliga.

Flammas pappa var hänsyslös i sitt utövande av sin förmåga, och använde sina krafter enbart för sin egen vinnings skull. Flamma vill visa att hon inte är likadan. Hon försöker göra gott och bidra till att det blir fred mellan stridande kungadömen.

Monstrets dotter är helt fristående från Tankeläsaren, och efter vad jag förstår så kommer de tre böckerna med dess huvudkaraktärer att knytas samman i den tredje och sista delen, Hemligheternas rike, som alltså utkommer i mars 2013. Det ska bli spännande att se hur Kristin Cashore kommer att knyta ihop de olika delarna.

Nostalgi på hög nivå

Tja, ni vet när man egentligen har så mycket att göra så man knappt vet var man ska börja? Då fastnar jag i min mammas (och pappas, även om han nog inte har någon som helst aning om vad som står i den) bokhylla med barn och ungdomsböcker...

Många av mina och min brors böcker finns där såklart, och mammas egna. Men också från min mormors och farmors uppväxt. Den äldsta kapitelboken vi hittade var utgiven 1927, och min mamma är född 1948. Jag hittade massor som tog mig rätt tillbaka till då jag var kanske i 10-12 årsåldern. Någon gång ska jag ta mig tid att gå igenom alltihop ordentligt.

Den röda handsken

Titel; Den röda handsken
Författare; Holly Black
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar

Nu har jag vid flera tillfällen den senaste veckan bokpratat om Den vita katten. Jag älskar verkligen att berätta om den! Man märker att man fångar ungdomarna (som det oftast handlar om när jag pratar om denna titel) med en gång. Det blir ju också verkligen väldigt spännande precis med en gång, man förstår att den lockar. Jag gillade den mycket själv.

Men så kom jag på att jag inte skrivit någonting om fortsättningen, Den röda handsken.

I den röda handsken vet Cassel Sharpe om att han, inte som han trodde i början av första boken saknar beröraregenskaper, utan besitter en av de kraftigaste egenskaperna; transformationsegenskapen. Han kan med andra ord genom att beröra någon förvandla honom eller henne till vad som helst.

När Cassels ena bror mördas blir Cassel kontaktad av FBI som hävdar att brodern arbetade åt dem, och nu vill de att Cassel ska forstätta broderns arbete med att utreda ett flertal mord. När Cassel får se foton på de mördade inser han att det är han själv som transformerat personerna.

Flickvännen, som Cassel varit förälskad i så länge han kan minnas är nu handlöst förälskad tillbaka. Dessvärre beror detta enbart på Cassels mamma som berört flickan med en känsloberöring, så han kan inte riktigt slappna av i sitt förhållande.

Det är spännande och det händer ganska mycket så det gäller att hänga med. Jag tycker som sagt om det här och köper helt och hållet upplägget med släkter av berörare. Jag gillar också att det är lite humor i böckerna genom att det är Cassels perspektiv man som läsare får ta del av, och här använder sig Holly Black till viss del av ironi, vilket passar berättelsen.

Heja heja

Titel; Heja, Heja
Författare; Marina Haag
Förlag; Piratförlaget
Recensionsexemplar

Jag blev faktiskt så inspirerad av Martina Haags bok om löpning att jag till och med provade flätorna. Fast nej, flätor är ingenting för mig. Det såg faktiskt helt galet ut. Men, bortsett från flätorna då, så tyckte jag det var en trevlig bok att läsa. Jag har aldrig tidigare läst en enda bok om löpning, snarare har jag känt ett ganska starkt motstånd emot att läsa om människor som har kommit över den där magiska gränsen, som gör att de bara MÅSTE springa. Att de blir helt tokiga om de inte får sin löptur.

Självklart beror ju det här på att jag själv aldrig nått dit...Jag springer ganska mycket i perioder, och de perioderna har blivit lite längre de senaste åren, men de tar alltid slut. Antingen är det mycket jobb, en förkylning eller någonting annat som gör att jag måste göra ett uppehåll och sedan är det som förgjort att komma igång igen. Jag behöver alltså ingen löparbok egentligen, jag behöver en bok som kan få mig att prioritera rätt i vardagen.

Heja, Heja! läste jag nog inte som en bok om löpning egentligen, utan mer som en mysig dagbok ur en persons liv under en viss period i livet. En period då hon råkade springa en hel del. Sedan måste jag ju säga att jag är grymt imponerad över att Martina Haag lyckas komma igång så att hon springer så långa sträcker! Och på så kort tid! Själv lunkar jag liksom mer än jag springer, jag håller verkligen inget högt tempo. Det är nära inpå omöjligt att öka tempot. Det går liksom inte. Däremot så kan jag öka längden på mina rundor, det brukar gå bra.

Sammantaget så gillade jag det här, det var lagom lättsamt och ändå inspirerande och engagerande nog att få i alla fall mig att fundera över min egen löpning ett varv till.

Onda krafter i Sollentuna

Titel; Onda krafter i Sollentuna
Författare; Coco Moodysson
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Onda krafter i Sollentuna handlar främst om Alexander, som genomgår någon form av kris. Han är mer eller mindre övertygad om att han något mörkt inom sig. En kraft som han inte kan kontrollera.

Pappan har träffat en ny kvinna, en präst, och Alexander och hans pappa har flyttat in hos prästen och hennes dotter. Mamman, som Alexander inte har träffat så mycket, har helt nyligen flyttat till samma stad och lite smått börjat umgås med sonen. Dock har hon råkat ut för en olycka och ligger på sjukhus. Alexander mörkar för familjen där mamman är inneboende att hon är värre skadad än vad han har sagt, för han vet inte vad han ska ta sig till med mammans hund, som forfarande bor kvar i huset. Instängd i mammans rum under dagarna.

Det här var en kraftig invändning från min sida. Hela grejen med hunden, som känns djurplågeri och känslokallt. Jag förstår inte alls vitsen med den.

Alexander är i alla fall väldigt intresserad av Maxine, som är fosterdotter i huset där mamman bor, och han gör allt för att få vara med henne. I början så går det inte så bra, och istället så slumpar det sig så att han hela tiden stöter ihop med Viola i klassen. Viola som har en funktionshindrad tvillingbror som sitter i rullstol. Viola med de stora tänderna och de för långa tröjorna. Viola som signalerar utanförskap hela hon. Just hon visar ett stort intresse för Alexander som han till en början inte alls känner sig bekväm med.

Det är en samling udda existenser i den här boken, och sakta men säkert hittar Alexander en plats som fungerar för honom och de mörka krafterna försvinner mer och mer.

Tröst i allergiträsket

När man känner sig mer än lovligt ynklig och nedstämd pga jobbig allergi, så blir man om möjligt ännu gladare för bokpaket i brevlådan än vad man skulle ha blivit i vanliga fall. Tusen tack W&W! Ni har räddat min (och därmed mina nära och käras) helg!

En lögn att lita på

Titel; En lögn att lita på
Författare; Elizabeth George
Förlag; Norstedts
Recensionsexemplar

Som jag skrev i inlägget om Denna dödens kropp, är jag ett stort fan av Lynley och de andra och skulle aldrig i livet erkänna att Elizabeth George inte håller måttet! Som tur är behöver jag inte bekymra mig om det, inte heller i En lögn att lita på, som är en riktig tegelsten.

Lite nervös blev jag då jag insåg att det handlade om 635 sidor, och tänkte nog att det skulle kännas för långt. Kanske hade berättelsen mått bra av att kortas av något. Vad vet jag. Elizabeth George vet nog själv hur hon vill ha det, och vill hon ha en berättelse på så många sidor, så tänker inte jag komma med med några större invändningar.

Handlingen är den att Thomas Lynley blir kallad att undersöka en drunkningsolycka i Lake District. Det är allt mycket hemligt och diskretion hederssak. Lynley måste låtsas vara en vän till familjen för att den verkliga anledningen till hans besök ska komma fram. För att få lite hjälp ber han både Deborah och St James att ansluta. De gräver sig allt djupare in i familjen Cresswells hemligheter, vilket leder dem i helt andra riktningar än vad de först väntade sig.

Det är, som alltid med Elizabeth George, välskrivet och snyggt. Personligen skulle jag vilja ha mer av Barbara Havers, även om man träffade på henne en del. Jag misstänker dock, efter den grymma cliffhangern på slutet, att det blir mer Barbara i nästa bok.

Divergent

Titel; Divergent
Författare; Veronica Roth
Förlag; Modernista
Recensionsexemplar

När jag fick frågan från från förlaget om jag ville läsa och recensera Divergent nappade jag direkt. Jag tyckte den verkade spännande. När jag sedan tittade lite närmare och insåg att "om man gillar Hungerspelen så kommer man att älska Divergent", kände jag mig lite tveksam...

Men jag håller verkligen med. Det här kan jag tipsa om med gott samvete till de som kommer till bibblan och har svårt att hitta något att sätta tänderna i efter Hungerspelen. Lite mer komlicerad kanske, fler grupperingar av människor och fler egenskaper hos dessa att hålla ordning på än i Hungerspelen, men det blir så spännande med en gång att det går av bara farten.

Det hela utspelar sig i Chicago i en inte alltför avlägsen framtid. Det har gått åt skogen med det mesta och människorna är övertygade om att det är våra olikheter som är orsaken till sönderfallet. Man delade då in sig i fem falanger; De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En gång per år får sedan alla 16-åringar välja vilken falang man vill fortsätta leva med. Man behöver alltså inte fortsätta inom den falang man föds in i, men detta är ändå det vanligaste scenariot. Innan valet genomgår ungdomarna en personlighetstest, som en vägledning.

Vår hjältinna, Beatrice, har i stort sett bestämt sig redan inan testet att hon kommer att byta gruppering från De osjälviska till de tappra. Dock lider hon av samvetskval gentemot sin familj som hon då måste lämna bakom sig. Under testerna får hon klart för sig att hon är en av de mycket få personer som är divergenta, dvs det att hon har egenskaper ur fler falanger än bara en. Hon får också veta att hon ska hålla den här kunskapen för sig själv, eftersom det är en egenskap som inte är önskvärd.

Det visar sig sedan att det är ett upplopp på gång, som styrs av en liten grupp ur De lärda. De har framställt ett serum som gör det möjligt att kollektivt styra en stor mängd människor att ta över maken från De osjälviska. De tar hjälp av de manipulerade tappra, för att vinna.

Det här spännande och mycket fängslande, men kommer in i handlingen med en gång och jag är helt övertygad om att det här blir en riktig hit! Det ska bli kul att följa Tris och de andra och se hur Veronica Roth fortsätter sin trilogi.

Vill du bli bloggambassadör för 2013?

Då är det dags att söka nu! HÄR kan du läsa mer. Själv tycker jag att det varit ett riktigt roligt år. Förutom fri mässa med seminariekort och tillgång till bloggambassadörernas rum, så fick vi vara med om andra trevliga evenemang som Pressnatta, Formas trevliga middag mm mm. Men, framförallt så fick man ju träffa så otroligt många trevliga bloggare (och andra!). Så många bra möten, både med årets ambassadörer och andra. Är du det allra minsta lilla sugen, så sök!

Jag har varit på bokmässan i en massa år, men aldrig tidigare i fyra hela dagar, och det är verkligen något alldeles särskilt. Som om tiden stannar av, samtidigt som den på ett sätt nästan skenar. Oerhört inspirerande samtidigt som man känner sig överkörd av en dubbeldäckare när det är över...

Nina av en slump

Titel; Nina av en slump
Författare: Michèle Lesbre
Förlag; Sekwa
Recensionsexemplar

Nu har bästa bokcirkeln Bokbubblarna träffats igen, och den här gången bubblades det om Nina av en slump. Vi var ganska överens om att det var en bra bok att cirkla om, där fanns mycket att undra över och diskutera. Vi var också rörande eniga i det att boken är svår att tidsbestämma. Den kunde lika gärna utspela sig på 60 eller kanske 70 talet som på 2000-talet.

Nina av en slump är en sorglig bok, och jag hade faktiskt hoppats lite på ett lite mer hoppfullt slut. Den känns också väldigt fransk.

Nina är en ung tjej som bor tillsammans med sin mamma. Fram tills helt nyligen har mammans senaste pojkvän också bott med dem. men efter ett gräl för mycket flyttade han ut. Ninas förhållande till män, som inte känns helt sunt, var en av de frågor vi diskuterade. Pappan träffar hon inte alls längre, morfadern som det verkar som om Nina hade ett jättefint förhållande med är död. Sedan finns där en vuxen man som hon tillbringar en hel del tid tillsammans med. Pojkvännen, i hennes egen ålder, verkar hon inte alls kär i. Man fick inget riktigt grepp om Nina och hennes relationer med andra människor.

Mamman är ganska självupptagen. Hon är inte alls elak, men verkar egentligen ganska ointresserad av Nina. Hon har nog med sitt. Det ansträngande arbetet på fabriken, strejken, sina väninnor. Där finns nog helt enkelt inte nog med tid för Nina också.

Alltså blir Nina ganska ensam med sina drömmar. Drömmar om att ta sig bort ifrån den lilla sömniga staden, att inte behöva arbeta som praktikant på hårsalongen och att få sin tid i rampljuset.

Vi talade också om slumpen. Sker händelser i våra liv av en slump eller gör vi hela tiden små, små val som leder oss i olika riktningar. Tjechovs pjäs Måsen var även den ett samtalsämne.

Jag tyckte om boken och är glad att jag läst den, att vi valde den som cirkelbok, för jag tror inte jag hade hittat den annars.

Jag vet att än så länge så har Anna, Camilla och Linda skrivit om boken. Kika in där också vetja!

Bloggar högt och lågt

Det råder lite av en blogghysteri bland dottern och hennes kompisar. T:s senast blogg heter Allt om hästar med Tuva.

Bibliotekariemamman hade ju gärna sett att hon fortsatte med Tuva-Lisa läser & Tuva-Lisa skriver istället. Men, men. De har roligt i alla fall!

En test igen här då

Testar från mobilen. Har ju gjort det förut, men inte med appen. En trave böcker får piffa till det hela, så jag ser hur bilderna hamnar

Om det var krig i Norden

Titel; Om det var krig i Norden
Författare; Janne Teller
Förlag; Lilla Piratförlaget

Nu har jag äntligen fått läst Om det var krig i Norden, som är lika viktig som den är liten. Boken är utformad som ett pass, vilket bidrar till känslan av att det här faktiskt kan hända på riktigt. Handlingen är den att det är krig i Sverige, och huvudpersonen med familj lyckas till slut fly till Egypten. Det är upplagt så att det som beskrivs görs med utgångspunkten att Sverige är ett krigsdrabbat land med människor som behöver fly, istället som vi är vana vid, ett land som tar emot flyktingar. Det är snyggt gjort och det blir lite upp och nedvända världen, när man läser om en svensk kille som råkar ut för samma sak som många asylsökande råkar ut för här hos oss idag. Jag kan tänka mig att man kan använda sig av den här boken på många sätt i skolan. Främst högstadiet kanske, men absolut även på gymnasiet. Mycket läsvärd, och lättläst. Man läser ut den på ett kick, och det är väl spenderade minuter.

Dead scared

Titel; Dead scared
Författare; S J Bolton
Förlag; Bantam press

Hjälp vad bra den var. Och Dead scared är ju verkligen en högst passande titel. Jag blir verkligen så där löjlig när jag läst slut boken, att jag genast vill ha mer. Tanken på att fortsättningen inte kommer förrän i juni 2013 är hemsk. Jag har Awakening kvar att läsa av Bolton, så den får jag ju klicka hem så klart. Men även om jag ser fram emot att läsa den så det känns som en klen tröst. Det är ju Lacey och Joesbury jag vill läsa mer om!

Min enda invändning är egentligen att jag velat har mer av Joesbury. Jag tycker han kom lite på undantaget i Dead scared, vilket jag tycker är synd.

Självklart finns det saker att anmärka på, men precis som med Nu ser du mig, så bryr jag mig inte ett skvatt. Jag har överseende med det mesta, för det här är så otroligt spännande. Som jag skrivit tidigare så fanns det tillfällen då jag verkligen knappt kunde hålla mig från att kika på slutet. Nu är jag glad att jag inte gjorde det. Långt in i boken så var jag nästan lite nervös för hur Bolton skulle lyckas hela vägen utan att det skulle kännas löjligt. Man förstod som läsare ganska tidigt vart åt det lutade, men ínte hur det skulle gå till. I o m att allas vår Lacey själv var medveten om vad som hänt tidigare, så visste vi läsare att hon inte skulle hamna där själv utan att det skulle verka lite löjligt. Jag hade inte behövt oroa mig, för Bolton löser det här hur fint som helst och jag, som sagt, köper precis allt.

Uddas verklighet

Titel; Uddas verklighet
Författare; Nene Ormes
Förlag; Styxx
Recensionsexemplar

Jag ska villigt erkänna att om det inte vore för att Nene Ormes var en av de inbjudna ungdomsförfattarna som kom upp och presenterade sig under bloggambassadörernas bloggträff för unga bloggare under bokmässan, så hade jag nog aldrig läst Udda verklighet. Dels så låg den i den goodiebag vi ambassadörer fick med oss, och dels så var Nene Ormes verkligen intressant att lyssna på under intervjun.

Urban fantasy är annars inte alls min grej, men Udda föll jag för. Det är som sagt svårt att säga hur mycket som beror på att jag gillade Nene Ormes.


I den här första delen om Udda får hon klart för sig att hon drömmer sanndrömmar. Hon har alltid plågats av, vad hon trott vara, väldigt verkliga mardrömmar. Så en natt drömmer hon om en kvinna som jagas genom Malmö för att slutligen bli mördad vid ett brunnslock vid Malmö central. När Udda och hennes vän och granne Daniel bestämmer sig för att leta upp stället där Udda såg kvinnan bli mördad, mest för att få ett slut på Uddas drömmar, ser de brunnen i hennes drömmar fläckad av blod.

Udda kommer i kontakt med en värld som hon inte kunde ana existerade, en värld full av hamnskiftare och orakel. En värld med regler som Udda inte har en aning om, och som hon nu måste förhålla sig till eftersom hon själv nu är en del av den.

Jag vet inte om jag blir så sugen på annan Urban fantasy, men jag kommer i alla fall att läsa fortsättningen om Udda, Särskild, som kom ut nu 2012, också den på Styxx förlag.



Jag tror jag slog mitt eget rekord idag

I morse började jag läsa Nina av en slump, och gillar den än så länge. Men sedan så kunde jag i alla fall inte låta bli att plocka med mig Dead scared för att läsa på tåget till jobbet. Och det är här jag slår mitt eget rekord. Redan på första sidan får jag verkligen anstränga mig för att inte i ren frustration över att det blir så spännande med en gång, slå upp sista sidan för att få veta hur det kommer att sluta. Jag gjorde det inte, men det var väldigt, väldigt nära. Jag ska verkligen försöka låta bli att tjuvkika, men det kommer bli svårt. Just nu kan jag inte riktigt bestämma mig för om jag ska läsa Dead scared eller Nina av en slump ikväll. Alla dessa beslut...

Nästa Bokbubblarbok

Nina av en slump av Michèle Lesbre blir nästa bok vi ska läsa i bokcirkeln. Kanske blir det ikväll jag slår upp första sidan, eller så får det vänta tills imorgon. Det beror helt på hur trött jag är när jag går och lägger mig. Jag ser i alla fall mycket fram emot läsningen! Här kan man läsa mer om boken på Sekwas hemsida.

Kast med liten kniv

Titel; Kast med liten kniv
Författare; Sara Kadefors
Förlag; Piratförlaget
Recensionsexemplar

Så här är det. Jag gick på högstadiet samtidigt och på samma skola som Sara Kadefors. Hon är ett år äldre än mig, och under de här åren umgicks vi lite grand. Efter nian kanske vi träffades ett par gånger under gymnasietiden och som vuxna har vi inte haft någon kontakt alls. Jag har flera gånger tänkt skriva något till Sara, när man exempelvis har läst någon krönika med enorm igenkänning eller så, men det har aldrig blivit av.

Självklart färgar det här till viss del min läsning av Kast med liten kniv, detta att jag känner igen mig så mycket. Platser, händelser och kanske framförallt känslor och stämningar. Jag tror nog att jag hade tyckt lika mycket om boken även om jag aldrig träffat Sara, men faktum är att jag nu blev enormt berörd. Den fick mig att minnas så mycket från den här tiden, händelser och minnen bara vällde upp till ytan. Sådant som jag inte ägnat en tanke åt på många många år. Man förstår hur mycket vi bär med oss och hur otroligt känsliga och påverkbara vi är under våra tonår.

För mig gick det så långt att jag nästan började storgråta när jag varit och lyssnat på Sara under bokmässan. Det blev något sorts klimax. Helt galet. Som sagt, vi umgicks lite grand under några få år när vi gick på högstadiet, inte mer. Om jag blev så skakig när jag läste boken så kan jag bara föreställa mig hur mycket det måste ha väckt hos Sara under tiden hon skrev.

Kort om handlingen är att vi får träffa Jonas, både i nutid och dåtid. Jonas är en kille som växte upp i ett mindre samhälle strax utanför Göteborg. Han hängde med det halvkriminella gänget, och även om han kände sig fruktansvärt obekväm i många sammanhang så hade han aldrig orket eller modet att bryta sig ur. Vart skulle han ta vägen istället? Vem skulle han då vara med? Jag tror inte han såg några alternativ. Han blev också klassad som lite dum i och med att han hade dyslexi och var tvungen att gå i obs-klass. Tvärtom emot vad lärarna och i viss mån även föräldrarna trodde, hade Jonas egentligen inga som helst problem med inlärning, förutom att han behövde hjälp med sin läsning. Var det ett ämne som intresserade honom, tragglade han sig igenom mycket komplicerade texter. Detta såg faktiskt kompisgänget. De flesta av dem var medvetna om Jonas kapacitet.

Föräldrarna trodde nog att de gjorde "rätt" genom att inte lägga sig i. Genom att låta killarna härja bäst de ville i familjens källare. Istället skulle de självklart ha petat, ställt frågor och varit riktigt påträngande och besvärliga. Det kanske hade kunnat skaka igång Jonas.

Det fanns en tjej som Jonas var intresserad av, och hade inte det som inte får lov att hända hänt, om hon hade fått leva, så tror jag att Jonas liv hade sett helt annorlunda ut. Skuldkänslorna över den här tragiska olyckshändelsen är något som Jonas sedan bär med sig långt in i sitt vuxenliv. De hämmar honom och gör honom närmast handlingsförlamad i vissa situationer. Han vill bara att allt ska vara lugnt och fint och normalt. Han vill inte sticka ut. Det är nästan som om han önskar att han vore osynlig.

Åh, det är så mycket i den här boken man kan gå in i och diskutera. Jonas förhållande till sin storasyster t ex. Hjälp vad mycket det finns att hämta där! Går man sedan in och tittar på systerns egen dotter och hennes problem så är bara det en roman i sig.

Jag ska inte avslöja mer om handlingen, men jag hoppas verkligen att Kast med liten kniv får riktigt många läsare. Boken förtjänar verkligen det. Samtidigt hoppas jag att Sara fortsätter skriva så här, med den här nerven som finns i den här boken! Fortsätt i samma stil, på samma tema och låt nästa bok även den utspela sig under de här uppväxtåren. Det behöver inte nödvändigtvis vara någon fortsättning på Kast med liten kniv. Jag tror det kan bli hur bra som helst.

Tio stationer

Titel; Tio stationer
Författare; Jenny Valentine
Förlag; Atrium
Recensionsexemplar

Tio stationer är en kortroman, nästan som en novell, på bara 62 sidor. Trots detta hinner det hända en hel del, och som alltid med Jenny Valentine så gillar jag det jag läser. Det är någonting med hennes karaktärer som gör mig både glad och lite ledsen. De känns så fina. Även om de retar halvt ihjäl varandra och utåt sett verkar tycka nästan illa om varandra, så anar man hela tiden en otrolig värme, som lyser igenom.

Att få lyssna på Jenny Valentine var absolut en av höjdpunkterna för mig under bokmässan i år.

I Tio stationer får man återigen träffa på Lucas ifrån Hitta Violet Park. Här ska han tillsammans med sin syster, för att avlasta sin mamma, ta med sig lillebror och farmoderns sambo på utflykt. Farmodern är död och hennes sambo, Norman, har flyttat hem till Lucas och hans familj. Dessvärre börjar Norman bli lite senil, och det blir mer och mer besvärligt för mamman att hålla ordning på honom.

Nästandirekt tappar Lucas och systern bort Norman och Jed, lillebrodern, i tunnelbanan. Man får därefter följa dem i deras alltmer panikartade försök att hitta igen dem.

Jag blir så sugen på att få läsa mer om Lucas och hans familj, och hoppas innerligt att det är så att denna lilla kortroman är ett litet smakprov på en bok till om familjen Swain.

Gästbloggare Maria Bergh

Snart är det vår!

Nu har jag anmält mig till Bokresan 2013! Det verkar så otroligt roligt, och jag har redan väldigt höga förväntningar! Fast vad kan egentligen gå fel? Trevliga människor, mysigt ställe, god mat och en massa prat om böcker!!! En given hit ;-)

Nu ser du mig

Titel; Nu ser du mig
Författare; S J Bolton
Förlag; Modernista
Recensionsexemplar

Nu ser du mig är första boken om Londonpolisen Lacey Flint och tvåan Dead scared har redan kommit ut på engelska. Den står i hyllan och väntar på mig. Jag är väldigt sugen på att rycka tag i den på en gång, men den får vänta ett tag till. Annat får lov att komma före. Men så snart det bara går så hugger jag!

Lacey Flint är ganska ny som polis och i början av boken råkar hon ut för en otrevlig händelse då en knivskuren kvinna dör i hennes armar. Efter ytterligare några händelser står det klart att man dels har att göra med en Jack the Ripper kopia, dels att mördaren har ett personligt intresse för Lacey. Mördaren verkar dessutom veta att Lacey är något av en Jack the Ripper expert.

Det känns lite onödigt nästan att nämna mer om handlingen, det känns som om det är så många som bloggat om boken redan. Men jag måste ändå nämna att Lacey är en hjältinna helt i min smak. Stark, envis, ganska så tilltufsad och med en spontanitet som gör mig nervös. Flera gånger ville jag ropa: NEJ! Stanna kvar! Eller, herregud gå inte ut dit då, eller liknande.

Väldigt irriterande är det, men ett gott betyg, när jag knappt kan hålla mig ifrån att tjuvkika några sidor längre fram för att jag inte står ut med ovissheten.

Jag har tidigare läst Rov och Ond skörd av Bolton, och jag tycker de är riktigt bra, men det här är bättre. Det är snyggt, läskigt och så pass många vändningar att det är svårt att från början lista ut vad som kommer att hända. Som van deckarläsare kan man ju annars, i vissa fall, på ett ganska tidigt stadium lista ut hur saker och ting ligger till. Här anade man, men kunde inte känna sig säker.

Jag vet att egentligen så finns det en hel del att anmärka på hur Laceys kollega Joesbury beter sig, men jag bryr mig inte ett skvatt om det när jag läser. Jag föll pladask och köper allt med hull och hår. Jag inser också att man borde reagera på utseendefixeringen boken igenom, men det är likadant där. Jag bryr mig faktiskt inte ett skvatt. Eller jo, kanske lite. Men inte tillräckligt för att det ska dra ner min läsupplevelse.

Det har, som sagt, bloggats ganska flitigt om Nu ser du mig. Bland annat så har Bokstävlarna sågat, Dark places, Bokbabbel samt Lingonhjärta hyllat. Jag sluter mig till de senare, och kan knappt bärga mig tills jag får sätta tänderna i Dead scared.

Augustnomineringarna 2012

Det känns ju sådär när man läser nomineringarna, och inser att man inte läst en enda...Jag får se till att ändra på det! Här kan man läsa mer!

Kurt Cobain

Titel; Kurt Cobain finns inte mer
Författare; Hanna Jedvik
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Lovis och Alex i Kurt Cobain finns inte mer hittar varandra första dagen på gymnasiet. De blir helt oskiljaktiga, de gör allt ihop, men de blir inget kärlekspar. Alex dras mer till killar. Och till något annat, något mer och något svartare än vad Lovis egentligen vill kännas vid. Hur nära de än står varandra, så finns det en del av Alex som han behåller för sig själv. En del som Lovis inte har fullt tillträde till, och som kanske känns lite skrämmande. Eller om inte skrämmande, så oroande.

Hanna Jedvik har många musikreferenser i denna sin andra ungdomsroman, och i o m att den utspelar sig på 90-talet så är det väl där mina (inte särskilt starka, men ändå) invändningar mot boken ligger. Jag tänker mig att det kanske är svårt att som ung idag referera till musik och andra samhällsfenomen från 90-talet. Samtidigt så läser man ju hela tiden romaner från olika tidsepoker och det är ju inget konstigt med det, så det kanske inte är något stort problem alls. Som när man tittar på någon film med några år på nacken och tycker telefonerna ser förskräckligt klumpiga ut.

Under bokmässan kom Hanna Jedvik upp för en intervju då vi bloggambassadörer hade vårt mingel för unga bokbloggare, och det var intressant att lyssna på henne. Det märktes att de ungdomar som hade läst boken tyckte om den och jag är ganska säker på att de som inte hade läst den innan, planerade att göra det efter mässan!

Hitta hem

Titel; Hitta hem
Författare; Ann-Helén laestadius
Förlag; Raben & Sjögren
Recensionsexemplar

Det här blir bara bättre och bättre, jag tycker så mycket om böckerna om Agnes, och Hitta hem är verkligen inget undantag. Ann-Helén Laestadius skriver så lyhört och med fingertoppskänsla både om att vara ung med allt vad det innebär, och om att tillhöra två olika världar med oundvikliga krockar som följd.

I Hitta hem kommer Henrik för första gången på besök till Agnes i Solna. Tidigare har de bara träffats när hon varit uppe i Soppero. Självklart är Agnes nervös och lite orolig över vad hennes vänner ska tycka. Men det spelar ju egentligen ingen roll, eller? Hon vet ju själv vad hon tycker. Samtidigt kanske det inte är fullt så enkelt. Man ser en människa på ett helt nytt sätt när man tar honom eller henne från den miljö man är van att se dem.

Några veckor innan sommarlovet är slut sedan, åker Agnes till Soppero för en återträff med ungdomarna från konfirmationslägret, och märker då med en gång att det är något som inte stämmer med  Jåke. Han drar sig undan och verkar närmast rädd för Henriks kompisar. Agnes nöjer sig inte med att han upprepar sitt "allt är bra", utan fortsätter fråga och undra.

Man kan inte annat än att längta efter femman i den här fina serien, och glädjas åt att den ska filmatiseras! Eller ska förresten, jag undrar om det inte var så att den skulle vara klar 2012? Får försöka ta reda på det här snarast! Ska blir spännande att se Agnes på film. Och alla miljöer. Undra om man blir besviken?

Den här godingen t ex

Ikväll öppnar jag t ex den här! Är mycket spänd. Nu börjar jag tyvärr i lite fel ordning (som jag egentligen inte alls gillar...) men det kan inte hjälpas. Det får bli bra ändå.

Läsa eller skriva

Att det inte händer så mycket här på bloggen just nu beror inte på att jag inte har något att skriva om. Tvärtom. Jag har ju inte ens fått ur mig allt om mässan ännu, och jag läser massor. Verkligen massor. Just nu vill jag bara läsa, och tydligen inte skriva om det jag läser. Men det kommer! Snart hoppas jag!

Gästbloggare Maria B

Gud på Bokmässan eller om K2 kunde tala

Torsdag, Bokmässans första dag. Mina öron njuter av alla kloka ord som sägs under olika seminarier. Skeptisk lärare som jag numera är, till alla uppdrag som åläggs mig, blir jag ändå inspirerad av att lyssna till ”Undervisning på vetenskaplig grund”. Moderatorn Björn Linnell ställer uppfriskande frågor
och Skolverkets f.d. generaldirektör säger så kloka och värmande ord om lärarskapet, att man blir rörd.

Vidare till sal K2, denna sal som givit mig och andra så mycket under flera besök på Bokmässan. Under ett seminarium för två år sedan, fick vi t.ex. höra om hur jämställdhet i ett samhälle är bra för samhällets utveckling och att Sverige (åtminstone då) var ett av dessa länder. Jag minns även Lasse Bergs kloka, om än något motvilligt givna råd, om hur man bör leva som människa. ”Promenera 6 km per dag, tillsammans med andra”, ”Kontemplera i naturen”, ”Lapa sol”, ”Dansa och sjung, ”Skratta
och le”, var några av hans råd.

Och så nu, 2012. Rosa Taikon, denna sprudlande 86-åring, som tillsammans med författaren Lawen
Mothab, talar om de bortglömda sidorna av Katarina Taikon, Rosas syster. Man rörs och förskräcks
över att få höra orden:” Vi bodde i lägerghetton i 40-graders kyla”. Hon talar inte om Polen, 1940.
Nej, hon talar om Sverige, 1960 och om zigenarnas utsatthet under så många år. Detta måste
ihågkommas. Efter föreläsningen går jag ner mot podiet, först i tron att boken säljs där. Så står jag där, med Rosa Taikons hand i min och hon säger :”Vi har visst setts förut”. Detta är nog inte sant, men det känns bra
att höra.

Så infaller ett ögonblick av nåd. I ögonvrån ser jag plötsligt HONOM sitta där, liksom inkognito, i
övergången mellan ett föredrag till ett annat. Där sitter självaste Tomas Tranströmer i sin rullstol och
inväntar det kommande seminariet ”Tomas Tranströmer, en mystiker som inte predikar”. Jag tar ett kort i smyg, glider snabbt upp vid hans vänstra sida och framför min plattityd: ”Tack för dina fantastiska bilder”. Tomas Tranströmer ser glatt överraskad ut och kramar min högra hand tillbaka, den som jag spontant lagt på hans vänstra hand. Magi. Ögonblicket är förbi, men inte för mig. Salig tar jag mig upp till en bänk ovanför nobelpristagaren och tänker att Gud nog finns, trots allt. Var det en poetisk inspiration som for in i min stundtals poesiskrivande hand? Då borde jag kanske inte tvätta densamma mer…

Föredraget är naturligtvis helt briljant. Ärkebiskopen, m.fl. talar och det sägs det ena vackra efter det
andra om Tranströmers poesi. Poeteten Marie Lundquist uttalar sig vackert om poesi i allmänhet, t.ex. ”poesin är tvivlets språk” och ”Poesi är en slag förbindelse mellan ande och materia”. Så är det, tänker jag och så är även Bokmässan, möten med ”en slags förbindelse mellan ande och materia”. Möten mellan människor med litteratur och liv som gemensam nämnare. Så tack, Tomas Tranströmer, för ditt fantastiska bildspråk och ditt vänliga leende till en beundrare.

Maria B.

Horses horses horses # 5 Millan av Pia Hagmar

Titel; Millan
Författare; Pia Hagmar
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar

Egentligen skulle jag sitta och skriva på inlägg om mässan, om alla bra och intressanta seminarier jag var på. Men det får vänta, för nu på morgonen innan jobbet läste jag Pia Hagmars Millan, och jag kände att jag måste skriva något om det här på en gång.

Millan är en 13-årig tjej som inte har det så himla lätt. Mamma och pappa är arbestslösa, pappan dricker för mycket, mamman röker och gråter. Det är mycket bråk hemma och ett mycket tungt ansvar för Millan. Bland annat är det i stort sett Millan ensam som tar hand om lillebror Josef.

Det är inte så att Millan är mobbad i skolan eller så, hon trivs med att vara ensam, och helt ensam är hon inte, hon har bästisen Angelika och hon har stallet. I stallet är hon, i de andra tjejernas ögon, stallslaven. Hon tar hand om deras ponnier, mockar och städar i stallet. Kvinnan som äger stallet däremot, ser Millan för den hon är och uppskattar verkligen det hon gör. Millan arbetar för Marianne, som kvinnan heter, får betalt för att sköta stallet, och ibland ger Marianne henne lektioner på en av sina egna hästar.

Angelika vill väl och har egentligen ingen aning om hur Millan har det hemma. Hur ska hoin kunna veta något när Milla inte har berättat? Istället blir Angelika sur när Millan aldrig vill sova över eller stanna kvar och äta middag. Hon måste ju hem till Josef. Som tur är kan Angelika aldrig vara sur särskilt länge.

Det här är en väldigt fin berättelse av Pia Hagmar med en helt oväntad händelse på slutet, som gör att man ser extra mycket fram emot att få träffa Millan igen framöver. Jag hoppas det blir en lång härlig serie böcker av det här!

Vad läser barn på Grönland, Färöarma och Island?

Intressant seminarie om att skriva och ge ut böcker inom begränsade språkområden.

Unga bloggare

Så här fullt var det i bloggambassadörernas rum under minglet för unga bloggare igår. Jättekul, och jag tror att alla var nöjda och belåtna. Hoppas att det blev bra möten och att alla upptäckte nya bloggar och författare. En av höjdpunkterna var, och då gick det verkligen ett sus genom publiken, när Michelle Paver kom in på ett spontanbesök.

Eldsnack

Sara och Mats pratar Eld. Många redan frälsta i publiken!

Oknytt, Näcken och andra väsen

Amanda Hellberg pratar om sin ungdomsbok, Jag väntar under mossan.

Åsa Larsson

Fantastiska Åsa Larsson som berättar om Till offer åt Molok. Det här var otroligt intressant att lyssna på, Åsa Larsson är en så skicklig berättare. Det är nästan så man vill flytta till Kiruna. Men bara nästan.

Prisutdelningen

Prisutdelningen för vår tävling som pågått på bloggarna nu under tid.

Mera mingel

Mingel i bloggrummet med trevliga bloggare och papporna till bl a Bert och Sune

En till från samma tillfälle

Mingel

Mingel i Bloggambassadörernas rum ;-) vi är så glada att så många dök upp, och att alla verkade nöjda och glada.

Äntligen

Det här har jag väntat på. Att få lyssna på Jenny Valentine.

Mässan torsdagen 3

Efter att ha gått lite vilse med N i släptåg, hittade jag till bloggrummet och några av ambassadörerna som redan var på plats. Kändes skönt och lyxigt att kunna hänga av sig och lämna väskor. Första seminariet för dagen blev;

På tröskeln till tonårsvärlden Moa Eriksson Sandberg och Eva Susso pratade om sina nya böcker med  unga tjejer som huvudkaraktärer. Tjejerna är i 12-årsåldern och precis i den där skarven mellan barndom och tonårstiden, där de allra flesta känner sig mer eller mindre vilsna. Intressant att lyssna på och jag ska absolut läsa Sussos nya om Yummy.

Mer pojkar

Det här vill jag ha mer av. Martin Jonols och Johan Unenge hade mycket bra saker att säga gällande pojkars läsning. De uttrycker sig båda två fängslande och med mycket humor. Jag hade kunnat lyssna bra mycket längre, synd att det här inte var ett 45 minuters seminarie.

Pojkar, pojkar, pojkar

Först ut idag blir det här: om att skriva så pojkar vill läsa. Ska bli intressant att lyssna på. Idag blir det inte lika stressigt för mig som igår. Jag ska ta det lite lugnare. Inte springa på så många seminarier. Sådan är min plan just nu i alla fall. Vi får väl se hur det blir...

Mässan torsdag 2

Två bra ungdomsböcker för er som inte redan läst, som man absolut kan läsa och gilla även som vuxen.

Mässan torsdag

Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck pratar ungdomsböcker. Det var väl egentligen inget nytt, men det här är två av mina favoritförfattare, och de är alltid roliga att lyssna på.

Mingel

Det har inte blivit någonting bloggat idag,,,jag har haft fullt upp med alla seminarier och andra programpunkter, så jag känner mig ursäktad! Tänkte i alla fall avsluta dagen med en bild från Bokhoraminglet! Nu är jag på väg hem efter första mässdagen och tror jag kommer att somna rätt så snabbt ikväll,

Nu är det dags!

Ja, nu är det äntligen dags! Med start ikväll med Pressnatta, så drar Bok & Bibliotek 2012 igång...Härligt, och nästan lite overkligt!

Blå dahlia Svart ros Röd lilja

Nu kommer inom kort min recension av Nora Roberts Blå dahlia, Svart ros och Röd lilja på LitteraturMagazinet.