Nu heter ju ingen av mina katter Dewey, och inte har de mig veterligen någonsin satt sina tassar på ett bibliotek. Men ändå. Jag är helt övertygad att om de någonsin fick chansen så skulle de bli finfina bibliotekskatter.
Visar inlägg med etikett Skräck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skräck. Visa alla inlägg
tisdag 28 oktober 2014
Fem snabba skräcktips
HÄR kan man läsa lite om fem skräcktips från BookRiot skrivna av kvinnor. Jag blev såklart sugen på att läsa alla fem ... Framförallt blev jag nyfiken på The Specialist's Hat av Kelly Link. Det jag har läst innan av Kelly Link har jag verkligen tyckt mycket om, och jag förstår inte riktigt varför jag inte läst mer.
onsdag 11 september 2013
Snögloben
Titel; Snögloben
Författare; Amanda Hellberg
Förlag; Forum
Recensionsexemplar E-bok
Här vi en bok jag totalt glömt bort att skriva om. Tur då att jag blivit i alla fall rätt så duktig på att skriva upp vad jag läser. Så det inte faller så värst många titlar mellan stolarna. Sedan att inläggen dröjer, det är en helt annan sak...
Ok, Snögloben. Jag gillar ju Maja grå, jag gillar Jack och jag gillar Amanda Hellbergs sätt att skriva. Ändå är det någonting med Snögloben som gör att den inte når hela vägen fram. Min favorit är Döden på en blek häst, och Snögloben håller inte, enligt mig, samma klass.
En sak jag reagerar på är att det inte känns trovärdigt när utredningen/brottet blir för personligt. Det blir konstigt när Maja ska börja utreda vad som hände Jacks bror, då för längesedan. Kanske också att det är lite för mycket polisarbete och för lite skräck och för lite av Maja Grås gåvor som gör att jag inte faller pladask. Nu tycker jag inte det är dåligt, utan helt ok läsning, men jag önskar att nästa del om Maja Grå har lite mer av den täta stämning som fanns i Döden på en blek häst. Det där som gör att man riktigt längtar efter nästa bok samtidigt som man inte vill läsa färdigt, utan dra ut på det så länge som möjligt.
Gärna också lite mer om Jack i nästa bok. Han gav mersmak i Döden på en blek häst för att sedan fastna ordentligt i Tistelblomman. I Snögloben skymtar han bara fram ytterst sparsamt, och då i stort sett endast som traumatiserad pojkvän. Detta kanske bara är en 'mellanbok'? En transportsträcka fram till nästa mörka, skräckfyllda bok om Maja Grå? Det tror jag.
Författare; Amanda Hellberg
Förlag; Forum
Recensionsexemplar E-bok
Här vi en bok jag totalt glömt bort att skriva om. Tur då att jag blivit i alla fall rätt så duktig på att skriva upp vad jag läser. Så det inte faller så värst många titlar mellan stolarna. Sedan att inläggen dröjer, det är en helt annan sak...
Ok, Snögloben. Jag gillar ju Maja grå, jag gillar Jack och jag gillar Amanda Hellbergs sätt att skriva. Ändå är det någonting med Snögloben som gör att den inte når hela vägen fram. Min favorit är Döden på en blek häst, och Snögloben håller inte, enligt mig, samma klass.
En sak jag reagerar på är att det inte känns trovärdigt när utredningen/brottet blir för personligt. Det blir konstigt när Maja ska börja utreda vad som hände Jacks bror, då för längesedan. Kanske också att det är lite för mycket polisarbete och för lite skräck och för lite av Maja Grås gåvor som gör att jag inte faller pladask. Nu tycker jag inte det är dåligt, utan helt ok läsning, men jag önskar att nästa del om Maja Grå har lite mer av den täta stämning som fanns i Döden på en blek häst. Det där som gör att man riktigt längtar efter nästa bok samtidigt som man inte vill läsa färdigt, utan dra ut på det så länge som möjligt.
Gärna också lite mer om Jack i nästa bok. Han gav mersmak i Döden på en blek häst för att sedan fastna ordentligt i Tistelblomman. I Snögloben skymtar han bara fram ytterst sparsamt, och då i stort sett endast som traumatiserad pojkvän. Detta kanske bara är en 'mellanbok'? En transportsträcka fram till nästa mörka, skräckfyllda bok om Maja Grå? Det tror jag.
onsdag 1 augusti 2012
The Passage
Titel; The Passage
Författare; Justin Cronin
Författare; Justin Cronin
Förlag; Orion
Så där. Då var den utläst, The Passage. Jag tror jag har börjat på den tre gånger tidigare, utan att läsa färdigt. Inte för att jag inte tyckt om den, för det har jag gjort. Mycket. Utan mer för att det kommit annan, mer "måste-läsning" emellan. Men nu så, nu kom jag igenom den, och till min fasa insåg jag ju närmare slutet jag kom, att hjälp, här hinner det inte bli något avslut. Jag hade ingen aning om att det var första delen i en serie...Hade jag vetat det så hade jag väntat med att läsa tills tvåan hunnit komma.
För min del så tycker jag att boken blev bättre och bättre, ju längre jag läste. Sista fjärdedelen eller så, var så otroligt spännande att jag knappt kunde släppa den alls. Jag kommer att vänta otåligt på uppföljaren.
Det går knappt att beskriva handlingen på ett rättvist sätt, men man får till en början tre separata berättelser som i slutet av första delen vävs samman till en. Därefter hoppar man ett ganska stort antal år framåt i tiden, då världen så som vi känner den inte längre existerar.
The Passage är en vampyrroman, men om man tror att man ska få träffa på Twilightgnistrande Edwardvampyrer, med ett belevat sätt och moderiktig klädstil, så får man sig en riktigt stor överraskning. Det här är inga trevliga typer. De är riktigt otäcka. Men, någonstans, bortom de varelser de har förvandlats till så anas en liten spillra av de personer de en gång var, och den här lilla spillran vill veta och komma till ro.
Man får träffa så många personer i romanen som man vill följa. Man (läs jag) vill inte tappa bort någon på vägen. Karaktärerna växer hela tiden, och utvecklas. Det är också mycket spännande att se hur människor reagerar och agerar då man lever i ett hyfsat litet, slutet samhälle med lagar som skrivits för att få tillvaron att fungera under extrema omständigheter.
Jag är glad att jag äntligen fick läst ut The Passage, och jag kommer att bli ännu gladare när tvåan dyker upp!
För min del så tycker jag att boken blev bättre och bättre, ju längre jag läste. Sista fjärdedelen eller så, var så otroligt spännande att jag knappt kunde släppa den alls. Jag kommer att vänta otåligt på uppföljaren.
Det går knappt att beskriva handlingen på ett rättvist sätt, men man får till en början tre separata berättelser som i slutet av första delen vävs samman till en. Därefter hoppar man ett ganska stort antal år framåt i tiden, då världen så som vi känner den inte längre existerar.
The Passage är en vampyrroman, men om man tror att man ska få träffa på Twilightgnistrande Edwardvampyrer, med ett belevat sätt och moderiktig klädstil, så får man sig en riktigt stor överraskning. Det här är inga trevliga typer. De är riktigt otäcka. Men, någonstans, bortom de varelser de har förvandlats till så anas en liten spillra av de personer de en gång var, och den här lilla spillran vill veta och komma till ro.
Man får träffa så många personer i romanen som man vill följa. Man (läs jag) vill inte tappa bort någon på vägen. Karaktärerna växer hela tiden, och utvecklas. Det är också mycket spännande att se hur människor reagerar och agerar då man lever i ett hyfsat litet, slutet samhälle med lagar som skrivits för att få tillvaron att fungera under extrema omständigheter.
Jag är glad att jag äntligen fick läst ut The Passage, och jag kommer att bli ännu gladare när tvåan dyker upp!
onsdag 7 mars 2012
Spänning och skräck i fina miljöer
Titel; Tistelblomman
Författare; Amanda Hellberg
Förlag; Forum
Recensionsexemplar
Ett tag efter alla andra kommer jag lite lätt flåsande med ett inlägg om Tistelblomman. Det är väl bra om man sprider ut tyckandet lite, tänker jag?
Amanda Hellbergs tredje bok om Maja Grå får mig att vilja kika under sängen innan jag går och lägger mig om kvällarna. Det måste väl anses som ett gott betyg?
Att skriva en roman med mycket spänning och skräck och mitt i detta sätta bräckliga, synska och på många sätt naiva Maja grå är en mycket lyckad kombination. Nu menar jag inte att Maja är skör rätt igenom, tvärtom är hon urstark på många sätt. Men ändå, man vill skydda henne från fler olyckor och sorger. Man vill att hon och Jack ska få leva tillsammans i lugn och ro, att de ska få en möjlighet att skapa ett liv tillsammans.
OBS! Liten spoilervarning här!
Jag blir väldigt nervös precis i början av romanen när Jack tydliggör vad han anser om folk som skor sig på folks rädslor genom att exempelvis påstå att de står i kontakt med de döda. Hjälp! Nu finns det ju inte någon öppning alls, för Maja, att förklara vad hon ser för Jack.
Som jag skrev på LitteraturMagasinet.se, så tycker jag att det är mycket skickligt att få läsaren (i alla fall mig) att tro att det är någon sedan länge död person som plågar invånarna i Tistelblomman, för att sedan presentera en annan lösning. Som är minst lika raffinerad.
Att förlägga romanen till Skotska höglandet fungerar alldeles utmärkt. Oxford, och till viss del Brighton, där Döden på en blek häst utspelar sig var också det helt perfekt. Det märks att Amanda Hellberg känner sig hemma i de miljöer hon valt. Inte vet jag om hon har någon anknytning till Skotland, men miljöerna känns helt trovärdiga. Det ska bli spännande att se var nästa del i serien kommer att utspela sig.
tisdag 20 december 2011
En Arktisk spökroman
Titel; Evig natt
Författare; Michelle Paver
Förlag; Semic
i Evig natt lever Jack ett ensamt liv i London. Året är 1937 och det är krig i Europa. Jacks familj hämtade sig aldrig riktigt efter första världskriget där hans pappa deltog. Pappan blev aldrig sig själv efter kriget. Familjen förlorade sin inkomst och Jack fick sluta studera vidare. Han känner sig bitter, som om han aldrig har fått någon riktig chans i livet.
Nu får han dock möjlighet att följa med på en Arktisk expedition. Trots tveksamhet, främst då det gäller de andra i gruppen, bestämmer han sig för att satsa allt och följa med.
Långt, långt bort ifrån all civilisation slår de läger, vid Gruhuken, som kaptenen som tar dem dit anser vara hemsökt. Till en början bara njuter Jack av skönheten och stillheten. Men allteftersom mörkret tar vid och de andra i gruppen tvingas lämna lägret blir det värre. Han är så gott som säker på att han inte är helt ensam på platsen. Men vem eller vad är det han känner närhet av?
En spökhistoria där huvudpersonens egen skräck är det mest hemska. Berättelsen griper tag och jag är glad att jag läste Michelle Pavers första (tror jag i alla fall?) bok för vuxna. Ska bli spännande att se vad det blir nästa gång.
Författare; Michelle Paver
Förlag; Semic
i Evig natt lever Jack ett ensamt liv i London. Året är 1937 och det är krig i Europa. Jacks familj hämtade sig aldrig riktigt efter första världskriget där hans pappa deltog. Pappan blev aldrig sig själv efter kriget. Familjen förlorade sin inkomst och Jack fick sluta studera vidare. Han känner sig bitter, som om han aldrig har fått någon riktig chans i livet.
Nu får han dock möjlighet att följa med på en Arktisk expedition. Trots tveksamhet, främst då det gäller de andra i gruppen, bestämmer han sig för att satsa allt och följa med.
Långt, långt bort ifrån all civilisation slår de läger, vid Gruhuken, som kaptenen som tar dem dit anser vara hemsökt. Till en början bara njuter Jack av skönheten och stillheten. Men allteftersom mörkret tar vid och de andra i gruppen tvingas lämna lägret blir det värre. Han är så gott som säker på att han inte är helt ensam på platsen. Men vem eller vad är det han känner närhet av?
En spökhistoria där huvudpersonens egen skräck är det mest hemska. Berättelsen griper tag och jag är glad att jag läste Michelle Pavers första (tror jag i alla fall?) bok för vuxna. Ska bli spännande att se vad det blir nästa gång.
måndag 28 februari 2011
Jag tycker den nya Mrs de Winter kunde ha fått en liten bebis...
Titel; Skuggan av Rebecca
Författare; Susan Hill
Förlag; Forum
Men, det kanske hon fick också! Man kan ju aldrig veta, hon kanske var gravid där i slutet av Skuggan av Rebecca. Hoppas det, jag tycker liksom att hon var värd det. Efter allt hon gått igenom kunde hon väl fått ett eget barn, som hon så hett önskade!
Nu har jag raskt dragit igång med läsningen av Rebeccas hemligheter av Sally Beauman. Jag har inte alls komit långt i den och har inte riktigt förstått ännu om man kommer att träffa Mrs de Winter även i denna bok, eller om den är skriven ur en helt annan vinkel. Ska hur som helst bli intressant att läsa.
Skuggan av Rebecca var en tragisk historia...Jag tyckte alltså mycket om att läsa den, men fy vilka öden. Kuska runt i Europa och i långa perioder känna sig rädd, deprimerad, rotlös och hemlös. Vissa stunder var det säkert bra också, när de kunde glömma det som varit och leva i nuet. Men Susan Hill får verkligen fram känslan av hemlängtan väldigt starkt då hon beskriver Mrs de Winters lycka då hon exempelvis känner doften av vårblommor, eller då hon beskriver landskapet i Cornwall. På det stora hela så tycker jag språket känns väldigt likt Daphne du Mauriers språk i Rebecca. Skickligt. Det var i och för sig väldigt längesedan jag läste Rebecca, men jag minns den rätt bra. Filmen också förstås. Jag kan se den läskiga Mrs Danvers framför trappan på Manderley än i dag...Brrr.
Jag blev lite förvirrad när jag läste lite olika omdömen/recensioner/tyckanden om Susan Hills roman, när det står att efter att Maxim de Winter blivit dömt för mordet på Rebecca...Nu blev han inte dömd, utan räddad av klockan i och med att Rebecca på sin dödsdag varit hos sin gynekolog och där fått beskedet att hon var sjuk och inte hade långt kvar att leva. Detta skulle ju ha varit en anledning till självmord och därmed friat Maxim de Winter från alla (även tysta och outtalade?) anklagelser.
Just detta att de Winter inte blev fälld för mordet på sin hustru gör det inte lätt för Susan Hill att få det trovärdigt att paret de Winter tillbringat så lång tid som tio år i sin självvalda exil. Vad som än hände den där dagen då rebecca dog, vad för skuld Maxim de Winter än känner, så blev han ju faktiskt friad enligt lagen. Man tycker att de kunde ha kommit hem till England på besök någon gång kanske? Och inte väntat tills Maxims syster Beatrice dog? Jag förstår inte riktigt hur det skulle vara bättre att alltid vara på sin vakt ute i Europa. Att alltid vara ängslig över att av en olyckshändelse råka träffa på någon de kände hemma i England.
Hur som helst så tyckte jag om boken. Skickligt av Susan Hill att inte heller hon valde ett namn åt den nya Mrs de Winter...Men jag vill ha mer! Jag vill verkligen veta mer om flera av personerna i de här böckerna! Nu håller jag som sagt på med Rebeccas hemligheter, men finns det fler romaner i ämnet? Det är frågan. Jag ska ta och forska lite i detta...
Författare; Susan Hill
Förlag; Forum
Men, det kanske hon fick också! Man kan ju aldrig veta, hon kanske var gravid där i slutet av Skuggan av Rebecca. Hoppas det, jag tycker liksom att hon var värd det. Efter allt hon gått igenom kunde hon väl fått ett eget barn, som hon så hett önskade!
Nu har jag raskt dragit igång med läsningen av Rebeccas hemligheter av Sally Beauman. Jag har inte alls komit långt i den och har inte riktigt förstått ännu om man kommer att träffa Mrs de Winter även i denna bok, eller om den är skriven ur en helt annan vinkel. Ska hur som helst bli intressant att läsa.
Skuggan av Rebecca var en tragisk historia...Jag tyckte alltså mycket om att läsa den, men fy vilka öden. Kuska runt i Europa och i långa perioder känna sig rädd, deprimerad, rotlös och hemlös. Vissa stunder var det säkert bra också, när de kunde glömma det som varit och leva i nuet. Men Susan Hill får verkligen fram känslan av hemlängtan väldigt starkt då hon beskriver Mrs de Winters lycka då hon exempelvis känner doften av vårblommor, eller då hon beskriver landskapet i Cornwall. På det stora hela så tycker jag språket känns väldigt likt Daphne du Mauriers språk i Rebecca. Skickligt. Det var i och för sig väldigt längesedan jag läste Rebecca, men jag minns den rätt bra. Filmen också förstås. Jag kan se den läskiga Mrs Danvers framför trappan på Manderley än i dag...Brrr.
Jag blev lite förvirrad när jag läste lite olika omdömen/recensioner/tyckanden om Susan Hills roman, när det står att efter att Maxim de Winter blivit dömt för mordet på Rebecca...Nu blev han inte dömd, utan räddad av klockan i och med att Rebecca på sin dödsdag varit hos sin gynekolog och där fått beskedet att hon var sjuk och inte hade långt kvar att leva. Detta skulle ju ha varit en anledning till självmord och därmed friat Maxim de Winter från alla (även tysta och outtalade?) anklagelser.
Just detta att de Winter inte blev fälld för mordet på sin hustru gör det inte lätt för Susan Hill att få det trovärdigt att paret de Winter tillbringat så lång tid som tio år i sin självvalda exil. Vad som än hände den där dagen då rebecca dog, vad för skuld Maxim de Winter än känner, så blev han ju faktiskt friad enligt lagen. Man tycker att de kunde ha kommit hem till England på besök någon gång kanske? Och inte väntat tills Maxims syster Beatrice dog? Jag förstår inte riktigt hur det skulle vara bättre att alltid vara på sin vakt ute i Europa. Att alltid vara ängslig över att av en olyckshändelse råka träffa på någon de kände hemma i England.
Hur som helst så tyckte jag om boken. Skickligt av Susan Hill att inte heller hon valde ett namn åt den nya Mrs de Winter...Men jag vill ha mer! Jag vill verkligen veta mer om flera av personerna i de här böckerna! Nu håller jag som sagt på med Rebeccas hemligheter, men finns det fler romaner i ämnet? Det är frågan. Jag ska ta och forska lite i detta...
måndag 27 september 2010
SLÄKTET; Guillermo del Toro och Chuck Hogan
Efter att ha läst Twilight, House of Night, Vampire Academy och True Blood (OK, lite slarvläsning har det varit, förutom med Twilight…) kände jag mig lite mätt på vackra, diamantgnistrande och charmiga vampyrer…
Därför kändes det helt rätt att läsa SLÄKTET. Som en sorts motvikt till glorifierandet av vampyrer, som faktiskt SUGER BLOD och dödar människor!!!
SLÄKTET, som är första delen i en planerad trilogi är grymt spännande redan från allra första början. Och den är långt, långt ifrån Twilight och de ovan nämnda vampyrserierna.
Det börjar med att en Boeing 777 från Berlin landar i NY. Direkt vid landning förlorar kontrolltornet all kontakt med planet som släcks ned utan att visa några tecken på liv av vare sig passagerare eller personal. En specialstyrka kallas in i och med att man misstänker något slags virus. När de tar sig in i planet finner de nästan alla passagerare samt nästan all personal döda. De finner också spår av jord och en lång kistliknande låda…
När sedan liken ett efter ett försvinner från de olika bårhusen runt om i NY blir det riktigt otäckt. Eph Goodweather, en av huvudpersonerna i boken, som är läkare och ledde den styrka som gick ombord på planet misstänks för att ha något att göra med bortförandet av de döda.
Efter att ha blivit kontaktad av en äldre man som äger en antikvitetsaffär och som har mycket att berätta om det som hänt i planet från Tyskland, börjar Eph ana vad de har att göra med, även om det är svårt att tro på. Han får av den gamle mannen reda på vad som har anlänt till NY, samt att en urgammal ”fred” mellan olika släkten har brutits och han får reda på av vem…
De nysmittade vampyrerna är många och törstiga, och de är alla på fri fot i NY. Lite väl mycket grotesk skräck för min smak kanske, men ändå väldigt bra! Man vill verkligen fortsätta at läsa och det är varning för sträckläsning här.
Detta inlägg är tidigare publicerat på Annettes bokblogg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





