Heja heja

Titel; Heja, Heja
Författare; Marina Haag
Förlag; Piratförlaget
Recensionsexemplar

Jag blev faktiskt så inspirerad av Martina Haags bok om löpning att jag till och med provade flätorna. Fast nej, flätor är ingenting för mig. Det såg faktiskt helt galet ut. Men, bortsett från flätorna då, så tyckte jag det var en trevlig bok att läsa. Jag har aldrig tidigare läst en enda bok om löpning, snarare har jag känt ett ganska starkt motstånd emot att läsa om människor som har kommit över den där magiska gränsen, som gör att de bara MÅSTE springa. Att de blir helt tokiga om de inte får sin löptur.

Självklart beror ju det här på att jag själv aldrig nått dit...Jag springer ganska mycket i perioder, och de perioderna har blivit lite längre de senaste åren, men de tar alltid slut. Antingen är det mycket jobb, en förkylning eller någonting annat som gör att jag måste göra ett uppehåll och sedan är det som förgjort att komma igång igen. Jag behöver alltså ingen löparbok egentligen, jag behöver en bok som kan få mig att prioritera rätt i vardagen.

Heja, Heja! läste jag nog inte som en bok om löpning egentligen, utan mer som en mysig dagbok ur en persons liv under en viss period i livet. En period då hon råkade springa en hel del. Sedan måste jag ju säga att jag är grymt imponerad över att Martina Haag lyckas komma igång så att hon springer så långa sträcker! Och på så kort tid! Själv lunkar jag liksom mer än jag springer, jag håller verkligen inget högt tempo. Det är nära inpå omöjligt att öka tempot. Det går liksom inte. Däremot så kan jag öka längden på mina rundor, det brukar gå bra.

Sammantaget så gillade jag det här, det var lagom lättsamt och ändå inspirerande och engagerande nog att få i alla fall mig att fundera över min egen löpning ett varv till.