Inte längre min av Ann-Helén Laestadius är en fortsättning på Tio över ett som belönades med Augustpriset 2016. Jag tyckte mycket om Tio över ett och jag gillade Inte längre min lika mycket. Jag hoppas det kommer fler böcker om Maja och hennes älskade Kiruna.
När den här boken börjar så har Maja och hennes familj flyttat till ett nytt hus och deras gamla hus är ett av de gamla husen i Kiruna som ska flyttas, inte rivas. Även om de som bott i dessa hus tidigare har en möjlighet att få flytta tillbaka så blir det inte så för Maja och hennes familj, Ingen mer än Maja är intresserad. De andra tycker det är bra som det är i det nya boendet.
Bästa kompisen Julia har flyttat till Luleå och fått en ny bästa kompis och saknaden är svår för Maja. Hon har inte hittat någon ny vän att vara med, och även om hon tillbringar mycket tid med sin pojkvän Albin så är det inte riktigt samma sak. När sedan Julia kommer och hälsar på så är det svårt att hitta tillbaka till det gamla.
Inte blir det bättre heller, av att det flyttar in en ny tjej som ska bo i Majas gamla hus. Dessutom verkar det vara något på gång mellan Albin och Aurora, som den nya tjejen heter.
Nej, Maja har det inte lätt på något plan och jag hoppas det lättar lite för henne om det blir någon mer bok. Jag gillar verkligen Maja. Det är något visst med henne. Hon är så intensiv och ärlig på något vis. Jag kan lätt tänka mig att hon inte skulle vara helt enkel att ha att göra med om man skulle ha en Maja i sin närhet. Hon kräver mycket av andra människor, men inte lika mycket som hon kräver av sig själv. Hon funderar mycket och tar absolut inte lätt på tillvaron.
Har man inte läst Tio över ett så ska man absolut göra det, för att sedan raskt följa upp med Inte längre min.
Nu heter ju ingen av mina katter Dewey, och inte har de mig veterligen någonsin satt sina tassar på ett bibliotek. Men ändå. Jag är helt övertygad att om de någonsin fick chansen så skulle de bli finfina bibliotekskatter.
Visar inlägg med etikett Ungdom. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ungdom. Visa alla inlägg
tisdag 15 januari 2019
onsdag 22 augusti 2018
Närmare kommer vi inte
Vi träffar Jens som är rädd för nästan allt och Edor som är en cool kille som inte är rädd för någonting. Nästan. Han är lite rädd för hur det känns när han är tillsammans med Jens. Han är rädd för att det där som han borde känna när han är tillsammans med Beate känns mer, och rätt på ett helt annat sätt, när han är tillsammans med Jens.
Vi får följa de här båda killarna under en sommar och en höst som ingen av dem kommer att glömma. Det är lite som vartannat kapitel, vilket är bra, för man lär känna dem var för sig först. Får träffa dem i deras hemmiljö, och det tar inte många serierutor innan det känns som om man träffat dem på riktigt.
Jag läser inte många serieromaner, men den här gav mig mersmak för detta format så det kanske blir fler.
onsdag 18 oktober 2017
Orkidépojken
Jag läste Orkidépojken i somras, strax efter årets Crimetime Gotland där Helena också medverkade, och jag har tipsat om boken på bibblan. Först var jag lite fundersam på hur ungdomar/unga skulle ta emot boken i om att den är full av (helt fantastiska!) referenser som de kanske är för unga för att förstå. Men, nu har jag pratat med i alla fall 2 yngre personer som läst och de tycker inte det har någon betydelse. Man förstår att det refereras till musik, tv och film som man kanske inte är bekant med men det är inget som stör läsupplevelsen. Tvärtom kan det leda till att man hittar till böcker, låtar etc som man inte skulle ha hittat till annars, vilket ju är helt fantastiskt när man tänker på det!
Det har skrivits lite om vilken ålder boken riktar sig till, och det är ju inte helt ovanligt att det blir diskussioner om en del titlar just om detta, och det ÄR svårt. Tycker i alla fall jag. Helst skulle man ju vilja vara lite härlig och tycka att det inte behövs så himla många indelningar och fack. En roman är en roman och författaren kanske inte har haft någon viss ålder i tankarna när hen skrev. Samtidigt så är det självklart att man behöver någon sorts indelning och ordning i bokhandeln och på biblioteken. Det här kan bli ett eget inlägg känner jag!
Hur som helst, Orkidépojken: Boken utspelar sig i Tyresö och huvudpersonerna är Hanna och Zeb. De längtar bort och de längtar efter att livet äntligen ska börja. Att det ska hända något. De känner att de vill något mycket mer än det lilla livet i Tyresö. Året är 2011 och Hanna och Zeb har sommarjobb på kyrkogården med att rensa ogräs. Efter sommaren är det tänkt att de ska åka till London.
De festar på klubbar inne i stan, tittar på gamla Twin Peaks-avsnitt och de läser Orkidépojkens blogg. En blogg som de inte vet så mycket om, mer än att den lockar dem på ett helt oemotståndligt sätt. Under den där sommaren sker sedan ett försvinnande i Tyresö. Lina Palmgren försvinner. Lina Palmgren som är lite som en önskedröm. Hon är snäll, omtänksam och snygg samtidigt som hon bär på ett mörker och en stor sorg.
Man kan läsa Orkidépojken just så. Som en tät berättelse om ett försvinnande rätt upp och ner, och det fungerar alldeles utmärkt. Sedan kan man läsa den som en stämningsfylld roman med en hel del populärkulturella referenser, vilket ger berättelsen många fler bottnar. Man kan också läsa den som en roman med vissa eventuella övernaturliga inslag. Hur man än väljer att läsa så landar, i alla fall jag, i att det är en skickligt uppbyggd suggestiv berättelse som värnar och tycker mycket om sina karaktärer. Utan att på något sätt försköna någon av dem. Författarens kärlek till sina karaktärer och till de verk, låtar, filmer osv hon refererar till lyser på ett mycket sympatiskt sätt igenom och går som en röd tråd boken igenom.
Orkidépojekn är Helena Dahlgrens romandebut. Hon har tidigare gett ut några noveller samt 100 hemskaste som kom förra året och som jag har läst från pärm till pärm för att sedan återkomma till vid flera tillfällen. Jag har alltid gillat Helenas blogginlägg och 100 hemskaste blev en storfavorit. Jag blev mycket nöjd och lättad när det var så lätt att gilla Orkidépojken! Nu ser jag fram emot nästa projekt samtidigt som jag hoppas att det kommer massor av fler inlägg på Dark Places-bloggen!
torsdag 12 oktober 2017
På andra sidan reglerna
Jag blev inte besviken. Tvärtom. Framförallt första delen av boken var riktigt, riktigt bra. Ganska svart om hur jävligt det kan vara att vara 16 år när något av någon anledning har gått fel vid något tillfälle. Hur fruktansvärt svårt det är att ta sig tillbaka till en normal tillvaro, även om man själv inte har gjort fel från början, utan "bara" är offer för olika omständigheter. Hur skört det är att gå på gymnasiet. Hur viktigt det kan verka med sammanhang och hur svårt det är att handla utanför det invanda och utanför de oskrivna regler som finns precis överallt i vårt samhälle. Kanske främst på just gymnasieskolorna.
Emma Granholm skriver glasklart om det där svåra att någon eller några personer alltid styr klassen. De väljer och vrakar, de bestämmer vilka som är rätt och vilka som är fel och nåde den som knystar något annat. Maktbalanser och vad de egentligen beror på. Sedan får hon in så fint om hur det faktiskt kan vara om man bara vågar ta det där första steget. Det finns alltid andra som håller med, men som kanske inte själva vågat säga något. Det kan göra ont och det kan ta en stund, men tillslut så blir det (oftast i alla fall) bättre, eller t o m mycket bättre. Inte alltid såklart. I just den här boken så händer det i o m att det kommer en ny kille i klassen, som ser allting lite annorlunda just för att han inte varit med från början. Smart val att skriva ur det perspektivet! Självklart finns det ungdomar som bara väntar på att den jävliga gymnasietiden ska ta slut så man kan komma ifrån alla de där reglerna och ramarna. Likväl som det finns de som blommar upp efter högstadiet när de hittar sitt sammanhang när gymnasietiden börjar.
Om jag har några invändningar så är det i så fall att vissa delar får ett lite väl enkelt slut. Att från att ha varit nattsvart så går det ändå ganska snabbt att vända det där mörka till något ljust och härligt.
Jag ska försöka få min egen 16-åring hemma att läsa för att höra vad hon tycker. Först kände jag att nej, temat är lite väl destruktivt, ska jag verkligen sätta det i händerna på henne? Men sedan så kände jag att, ja varför skulle jag inte göra det? Det är hon och inte jag som lever i den där verkligheten. Jag hoppas innerligt att ingen i T:s närhet ska behöva gå igenom någonting som liknar en del av det som händer i Granholms bok, men om man läser om det kanske man kan vara där och stötta om det behövs, och hjälpa till så gott det går att vända på det där mörka. Eller åtminstone hojta till om att det behövs hjälp och eventuellt ta hjälp av vuxenvärlden runtomkring för att kunna hjälpa den som är i behov av stöd.
tisdag 21 februari 2017
Vinn ett exemplar av Dödens märken
Snälla Modernista har skickat ett extra exemplar av Veronica Roth's nya bok Dödens märken till Bibliotekskatten för att lottas ut!
Så, om du (vilket du såklart är!) är sugen på att läsa så skicka ett meddelande till annetteolsson66@gmail.som så är du automatiskt med i utlottningen.
Man kan mejla fram till kl 12:00 på söndag den 26 februari och jag meddelar vem vinnaren är senare under söndagskvällen.
Här kan man läsa mer om boken och här kan man läsa mer om Veronica Roth!
Lycka till
tisdag 28 juni 2016
Ring av rosor
Titel: Ring av rosor
Författare: Mary Hooper
Förlag: Argasso
Ring av rosor utspelar sig i London år 1665, när pesten härjar som värst. Abby är en ung kvinna som kommit till London för att arbeta som barnsköterska i ett välbeställt område. Hon lovar på heder och samvete att alltid ta hand om lilla Grace och att alltid sätta Graces välbefinnande främst.
Abbys lojalitet ställs på prov då hon får chansen att lämna London och därmed kanske undgå att själv bli sjuk och dö. Preoblemet är att då måste hon lämna Grace hos sina föräldrar som båda insjuknat, liksom resten av hushållet.
Det är en ganska kort berättelse (109 s), men jag tycker Mary Hooper lyckas bra med att måla upp scenerna i pestens London i detta lite kortare format. Man engagerar sig i personerna och i historien och man hinner få ett förhållande till tidseran som beskrivs.
Författare: Mary Hooper
Förlag: Argasso
Ring av rosor utspelar sig i London år 1665, när pesten härjar som värst. Abby är en ung kvinna som kommit till London för att arbeta som barnsköterska i ett välbeställt område. Hon lovar på heder och samvete att alltid ta hand om lilla Grace och att alltid sätta Graces välbefinnande främst.
Abbys lojalitet ställs på prov då hon får chansen att lämna London och därmed kanske undgå att själv bli sjuk och dö. Preoblemet är att då måste hon lämna Grace hos sina föräldrar som båda insjuknat, liksom resten av hushållet.
Det är en ganska kort berättelse (109 s), men jag tycker Mary Hooper lyckas bra med att måla upp scenerna i pestens London i detta lite kortare format. Man engagerar sig i personerna och i historien och man hinner få ett förhållande till tidseran som beskrivs.
onsdag 22 juni 2016
Hemsökta
Titel: Hemsökta
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar
Nu känner jag mig så himla tråkig, i och med att jag inte hade något särskilt positivt att skriva om Fitzgeralds Ljug för mig i mitt förra inlägg, och nu kommer ännu ett inlägg utan särskilt många positiva utrop ...
Hemsökta började så bra. Han är duktig på det där med att bygga upp en stämning Magnus Nordin, och miljöerna i den här boken är helt strålande faktiskt. Man ser precis ön och huset framför sig. Se där! Där blev det lite positiva ordalag i alla fall. Skönt!
Elin och Denise har svarat på en jobbannons och ska tillbringa några veckor helt isolerade som husvakter ute på en ensligt belägen ö långt ute i Stockholms skärgård. De kan inte fatta vilken tur de har haft. Allt de behöver göra är att vattna gräsmattan och hålla rent och snyggt inne i huset. De kommer att ha hur mycket tid i världen åt att sola och bada, och åt varnadra. De är fortfarande i det där nyförälskade stadiet där man inte vill träffa några andra människor, så det är verkligen ett helt perfekt upplägg. Dock dröjer inte särskilt lång tid innan de får en stark känsla av att det är något som inte stämmer.
det finns en gammal sägen som beskriver hemska saker som hänt på ön, och obehagskänslan växer när kvinnan som bott i huset och anses ha drunknat dyker upp i deras drömmar på ett högst verkligt sätt.
Som sagt, det började så bra, men sedan tyckte jag att berättelsen tappade fart och gick lite som på rutin. Jag tycker också att slutet kom lite väl abrupt, jag hade velat ha lite mer återkoppling om jag hade fått välja.
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar
Nu känner jag mig så himla tråkig, i och med att jag inte hade något särskilt positivt att skriva om Fitzgeralds Ljug för mig i mitt förra inlägg, och nu kommer ännu ett inlägg utan särskilt många positiva utrop ...
Hemsökta började så bra. Han är duktig på det där med att bygga upp en stämning Magnus Nordin, och miljöerna i den här boken är helt strålande faktiskt. Man ser precis ön och huset framför sig. Se där! Där blev det lite positiva ordalag i alla fall. Skönt!
Elin och Denise har svarat på en jobbannons och ska tillbringa några veckor helt isolerade som husvakter ute på en ensligt belägen ö långt ute i Stockholms skärgård. De kan inte fatta vilken tur de har haft. Allt de behöver göra är att vattna gräsmattan och hålla rent och snyggt inne i huset. De kommer att ha hur mycket tid i världen åt att sola och bada, och åt varnadra. De är fortfarande i det där nyförälskade stadiet där man inte vill träffa några andra människor, så det är verkligen ett helt perfekt upplägg. Dock dröjer inte särskilt lång tid innan de får en stark känsla av att det är något som inte stämmer.
det finns en gammal sägen som beskriver hemska saker som hänt på ön, och obehagskänslan växer när kvinnan som bott i huset och anses ha drunknat dyker upp i deras drömmar på ett högst verkligt sätt.
Som sagt, det började så bra, men sedan tyckte jag att berättelsen tappade fart och gick lite som på rutin. Jag tycker också att slutet kom lite väl abrupt, jag hade velat ha lite mer återkoppling om jag hade fått välja.
tisdag 21 juni 2016
Ljug för mig
Titel: Ljug för mig
Författare: Becca Fitzpatrick
Förlag: B Wahlströms
Recensionsexemplar
Jag ligger (som vanligt höll jag på att skriva, men det tänker jag inte göra) efter med mina inlägg om mina recensionsexemplar ... Jag tänkte jag skulle ta ett krafttag och "få undan" några stycken i rask takt. Jag gillar inte det här egentligen, det tar liksom bort det roliga med att blogga. Det blir måsten istället för lust. Samtidigt så har jag lite dåligt samvete över det jag inte skrivit om så jag tänker ändå stressa på lite.
Tanken är att skriva lite kort och koncist ett tag framöver. Vi får se hur det går.
Jag kan inte påstå att Ljug för mig kommer bli en av mina favoriter, även om jag skulle ha önskat att det var så. Jag gillade Fitzpatricks serie om änglarna och hade hoppats på något som fängslade mig lika mycket efter Svart is som jag inte heller tyckte var särskilt bra.
I Ljug för mig så träffar vi Stella som lever under ett vittneskydsprogram efter det att hon blivit vittne till ett mord. Mamman lever också under uppsyn på annan ort, vilket kanske är lika så bra i o m att det är pga hennes drogberoende som de hamnat i den här situationen från första början. Pojkvännen lever också han under beskydd och de kommer förmodligen aldrig att kunna ta kontakt med varandra igen.
Det hela är ganska förutsägbart med den snygge trädgårdskillen som klipper gräset hos kvinnan som Stella är inneboende hos, och Stellas avighet mot allt och alla till en början.
Det lyfte lite i mitten av boken och jag hoppades att det skulle komma en twist som skulle leda handlingen i en annan riktning än den man hela tiden anade. Nu hände inte detta och jag känner nog att jag förmodligen inte kommer minnas det här särskilt länge. Men! Det är inte jag som är målgruppen, egentligen, och det är mycket möjligt att de från 13 år och uppåt kommer gilla det. Vi får se.
Författare: Becca Fitzpatrick
Förlag: B Wahlströms
Recensionsexemplar
Jag ligger (som vanligt höll jag på att skriva, men det tänker jag inte göra) efter med mina inlägg om mina recensionsexemplar ... Jag tänkte jag skulle ta ett krafttag och "få undan" några stycken i rask takt. Jag gillar inte det här egentligen, det tar liksom bort det roliga med att blogga. Det blir måsten istället för lust. Samtidigt så har jag lite dåligt samvete över det jag inte skrivit om så jag tänker ändå stressa på lite.
Tanken är att skriva lite kort och koncist ett tag framöver. Vi får se hur det går.
Jag kan inte påstå att Ljug för mig kommer bli en av mina favoriter, även om jag skulle ha önskat att det var så. Jag gillade Fitzpatricks serie om änglarna och hade hoppats på något som fängslade mig lika mycket efter Svart is som jag inte heller tyckte var särskilt bra.
I Ljug för mig så träffar vi Stella som lever under ett vittneskydsprogram efter det att hon blivit vittne till ett mord. Mamman lever också under uppsyn på annan ort, vilket kanske är lika så bra i o m att det är pga hennes drogberoende som de hamnat i den här situationen från första början. Pojkvännen lever också han under beskydd och de kommer förmodligen aldrig att kunna ta kontakt med varandra igen.
Det hela är ganska förutsägbart med den snygge trädgårdskillen som klipper gräset hos kvinnan som Stella är inneboende hos, och Stellas avighet mot allt och alla till en början.
Det lyfte lite i mitten av boken och jag hoppades att det skulle komma en twist som skulle leda handlingen i en annan riktning än den man hela tiden anade. Nu hände inte detta och jag känner nog att jag förmodligen inte kommer minnas det här särskilt länge. Men! Det är inte jag som är målgruppen, egentligen, och det är mycket möjligt att de från 13 år och uppåt kommer gilla det. Vi får se.
fredag 6 maj 2016
Tretton skäl varför
Detta inlägg har jag publicerat tidigare, men då på Annettes bokblogg
Clay Jensen får ett paket med 7 kassettband. Rösten på banden tillhör Hannah Baker. Hannah som är död. Hannah, som har tagit livet av sig, har spelat in 7 kassettband som Clay hittar utanför sin ytterdörr. När han sätter i det första bandet hör han Hannahs röst som berättar att om man har fått de här banden så är man en av de 13 personer som på något vis har drivit henne till att fatta det beslut hon gjorde.
Clay blir mer eller mindre förtvivlad. Han var kär i Hannah och kan inte för sitt liv begripa hur han skulle kunna ha gjort något som har gjort Hannah så illa att det bidragit till att hon tagit sitt eget liv.
Nästan mot sin vilja börjar Clay ändå lyssna på banden. Historien som berättas är så sorglig och berättas så sakligt att det gör ont i hjärtat att läsa. Man får som läsare reda på de där kanske från början till synes obetydliga händelserna som tar sådan fart och blir så stora att de till slut inte kan hejdas. Clay får allt eftersom band efter band tar slut lite ordning på sina tankar då han får insikt i vad som hänt och varför.
Det här är en väldigt stark berättelse. Den är sorglig och vacker. Den är så pass stark att jag inte tänker ta med den på något bokprat, och jag visar den enbart för niorna på skolan som vill ha boktips, och då berättar jag ganska utförligt vad den handlar om. Sedan kan man ju inte alltid välja vem som lånar boken på biblioteket, men jag kan se till att informera om boken. Man vet aldrig hur personen mår som läser…Samtidigt är den så otroligt bra att jag vill att så många som möjligt ska läsa den! Klurigt det där…
Clay Jensen får ett paket med 7 kassettband. Rösten på banden tillhör Hannah Baker. Hannah som är död. Hannah, som har tagit livet av sig, har spelat in 7 kassettband som Clay hittar utanför sin ytterdörr. När han sätter i det första bandet hör han Hannahs röst som berättar att om man har fått de här banden så är man en av de 13 personer som på något vis har drivit henne till att fatta det beslut hon gjorde.
Clay blir mer eller mindre förtvivlad. Han var kär i Hannah och kan inte för sitt liv begripa hur han skulle kunna ha gjort något som har gjort Hannah så illa att det bidragit till att hon tagit sitt eget liv.
Nästan mot sin vilja börjar Clay ändå lyssna på banden. Historien som berättas är så sorglig och berättas så sakligt att det gör ont i hjärtat att läsa. Man får som läsare reda på de där kanske från början till synes obetydliga händelserna som tar sådan fart och blir så stora att de till slut inte kan hejdas. Clay får allt eftersom band efter band tar slut lite ordning på sina tankar då han får insikt i vad som hänt och varför.
Det här är en väldigt stark berättelse. Den är sorglig och vacker. Den är så pass stark att jag inte tänker ta med den på något bokprat, och jag visar den enbart för niorna på skolan som vill ha boktips, och då berättar jag ganska utförligt vad den handlar om. Sedan kan man ju inte alltid välja vem som lånar boken på biblioteket, men jag kan se till att informera om boken. Man vet aldrig hur personen mår som läser…Samtidigt är den så otroligt bra att jag vill att så många som möjligt ska läsa den! Klurigt det där…
söndag 13 mars 2016
YA-lista att hålla ögonen på #blogg100 13
The Telegraphs lista över bästa YA är alltid lika kul att kolla in. Den uppdateras kontinuerligt allteftersom titlarna ges ut. Jag hittar alltid en massa jag vill läsa på de här listorna.
lördag 5 mars 2016
Middagsmörker #blogg100 5
Titel: Middagsmörker
Författare: Charlotte Cederlund
Förlag: Opal
Recensionsexemplar
Middagsmörker är en debut, och en mycket bra sådan tycker jag. Framförallt är jag helt fascinerad av miljöerna långt, långt upp i Sverige. En del av vårt land som jag inte vet alls mycket om, men som alltid har fängslat mig. Det känns helt rätt att förlägga en roman med övernaturliga inslag här. Magin kommer till sin rätt här i de mörka skogarna och i de Samiska traditionerna, som ju faktiskt går väldigt långt tillbaka i tiden, och som har många gemensamma nämnare med andra naturreligioner med inslag av shamanism.
Jag passar mig lite för att ge mig ut på tunn is här i o m att jag inte alls vet mycket om Samiska traditioner eller Samisk religion. Dock kan jag säga att jag skulle gärna lära mig mer. Någon gång kanske, när man har bättre med tid ... Hur som helst så tycker jag att Charlotte Cederlund lyckas väldigt bra med att sätta stämningen i Middagsmörker.
Boken handlar om Áili som efter det att pappan, som hon vuxit upp med i o m att mamman dog natten då Áili föddes, dör och hon tvingas flytta från Södra Sverige ända upp till den lilla Samiska byn Idijärvi. Det är meningen att hon ska bo hos sin morfar, och det är tydligt redan från allra första början att morfadern inte vill ha henne där.
Áili själv tror att det kan bero på att hon påminner mycket till utseendet av sin mamma och att morfadern, trots att han vet att det är orättvist, till viss del skyller dotterns död på sitt barnbarn.
Ganska snabbt förstår man som läsare att det är något som inte stämmer i byn, och att det är starka makter i rörelse. samt att Áili kommer att spela en roll i det hela. Det tar ett tag innan hon själv förstår att någonting märkligt håller på att hända, men när hon väl inser detta så hämtar hon sig ganska snabbt och tar sin uppgift på allvar.
Det finns en del motsättningar i byn redan innan Áili kommer dit, vilka blir värre när hon varit i byn ett tag. Att det förutom motsättningarna mellan samer och icke samer även finns motsättningar samer emellan är nog en av orsakerna till att Áili inte direkt förstår att något är del. För hur kan någon som är ordförande i samebyn också verka för det som inte är bra för byn? Kanske för att man inte riktigt vet vad för makter man har att göra med?
Hur som helst så är det här riktigt bra. Det kommer säkert en tvåa, som jag tror det kommer att frågas om direkt när ettan börjar lånas ut.
Författare: Charlotte Cederlund
Förlag: Opal
Recensionsexemplar
Middagsmörker är en debut, och en mycket bra sådan tycker jag. Framförallt är jag helt fascinerad av miljöerna långt, långt upp i Sverige. En del av vårt land som jag inte vet alls mycket om, men som alltid har fängslat mig. Det känns helt rätt att förlägga en roman med övernaturliga inslag här. Magin kommer till sin rätt här i de mörka skogarna och i de Samiska traditionerna, som ju faktiskt går väldigt långt tillbaka i tiden, och som har många gemensamma nämnare med andra naturreligioner med inslag av shamanism.
Jag passar mig lite för att ge mig ut på tunn is här i o m att jag inte alls vet mycket om Samiska traditioner eller Samisk religion. Dock kan jag säga att jag skulle gärna lära mig mer. Någon gång kanske, när man har bättre med tid ... Hur som helst så tycker jag att Charlotte Cederlund lyckas väldigt bra med att sätta stämningen i Middagsmörker.
Boken handlar om Áili som efter det att pappan, som hon vuxit upp med i o m att mamman dog natten då Áili föddes, dör och hon tvingas flytta från Södra Sverige ända upp till den lilla Samiska byn Idijärvi. Det är meningen att hon ska bo hos sin morfar, och det är tydligt redan från allra första början att morfadern inte vill ha henne där.
Áili själv tror att det kan bero på att hon påminner mycket till utseendet av sin mamma och att morfadern, trots att han vet att det är orättvist, till viss del skyller dotterns död på sitt barnbarn.
Ganska snabbt förstår man som läsare att det är något som inte stämmer i byn, och att det är starka makter i rörelse. samt att Áili kommer att spela en roll i det hela. Det tar ett tag innan hon själv förstår att någonting märkligt håller på att hända, men när hon väl inser detta så hämtar hon sig ganska snabbt och tar sin uppgift på allvar.
Det finns en del motsättningar i byn redan innan Áili kommer dit, vilka blir värre när hon varit i byn ett tag. Att det förutom motsättningarna mellan samer och icke samer även finns motsättningar samer emellan är nog en av orsakerna till att Áili inte direkt förstår att något är del. För hur kan någon som är ordförande i samebyn också verka för det som inte är bra för byn? Kanske för att man inte riktigt vet vad för makter man har att göra med?
Hur som helst så är det här riktigt bra. Det kommer säkert en tvåa, som jag tror det kommer att frågas om direkt när ettan börjar lånas ut.
fredag 28 augusti 2015
Paris, Lola & jag
Titel: Paris, Lola & jag
Författare: Moa Eriksson Sandberg
Förlag: Rabén och Sjögren
Recensionsexemplar
I Paris, Lola & jag är det Josefin som berättar. Hon är på semester i Paris tillsammans med bästa kompisen och bästa kompisens mamma. Tjejerna har precis gått ur sexan och har många funderingar kring killar, sex och livet i största allmänhet.
Boken är skriven i väldigt korta textstycken och är mycket snabbläst, samtidigt som Moa Sandberg får in så otroligt mycket i dessa korta textrader. Hon får också med väldigt mycket i det som inte skrivs. Man får som läsare tänka lite själv och försöka sätta sig in i tjejernas känsloliv.
Som mamma till en fjortonåring läser jag boken lite lätt skräckslagen, och tänker att sådär försigkommen och sådana där tankar har ju inte min dotter ännu ...
I Paris fullständigt vimlar det av snygga killar och en och annan vuxen man också, som kastar uppskattande blickar på de svenska sprudlande tjejerna. Det är som om de bubblar och sprakar. Som om de är på väg att explodera av allt som finns inombords och all nyfikenhet. De är redo att ta in världen och de vill UPPLEVA saker, och leva fullt ut.
Sedan så funderar Josefin också mycket på vad som händer hemma. Mamman har träffat en ny man och nu ska Josefin snart få ett litet syskon. Hur ska det bli då? Kommer mamman att ha tid över för henne? Kommer hon att hamna i utkanten av den nya lilla familjen. Pappan verkar ganska frånvarande, det känns som om mamman och Josefin stått varandra nära.
Om man bortser från känslan av panik när man inser att man har egna barn i den här åldern och börjar tänka på allt som kan hända, så gillar jag det här och tror den kommer hitta sina läsare.
Författare: Moa Eriksson Sandberg
Förlag: Rabén och Sjögren
Recensionsexemplar
I Paris, Lola & jag är det Josefin som berättar. Hon är på semester i Paris tillsammans med bästa kompisen och bästa kompisens mamma. Tjejerna har precis gått ur sexan och har många funderingar kring killar, sex och livet i största allmänhet.
Boken är skriven i väldigt korta textstycken och är mycket snabbläst, samtidigt som Moa Sandberg får in så otroligt mycket i dessa korta textrader. Hon får också med väldigt mycket i det som inte skrivs. Man får som läsare tänka lite själv och försöka sätta sig in i tjejernas känsloliv.
Som mamma till en fjortonåring läser jag boken lite lätt skräckslagen, och tänker att sådär försigkommen och sådana där tankar har ju inte min dotter ännu ...
I Paris fullständigt vimlar det av snygga killar och en och annan vuxen man också, som kastar uppskattande blickar på de svenska sprudlande tjejerna. Det är som om de bubblar och sprakar. Som om de är på väg att explodera av allt som finns inombords och all nyfikenhet. De är redo att ta in världen och de vill UPPLEVA saker, och leva fullt ut.
Sedan så funderar Josefin också mycket på vad som händer hemma. Mamman har träffat en ny man och nu ska Josefin snart få ett litet syskon. Hur ska det bli då? Kommer mamman att ha tid över för henne? Kommer hon att hamna i utkanten av den nya lilla familjen. Pappan verkar ganska frånvarande, det känns som om mamman och Josefin stått varandra nära.
Om man bortser från känslan av panik när man inser att man har egna barn i den här åldern och börjar tänka på allt som kan hända, så gillar jag det här och tror den kommer hitta sina läsare.
lördag 11 juli 2015
Den ökända historien om Frankie Landau-Banks
Titel: Den ökända historien om Frankie Landau-Banks
Författare: E. Lockhart
Förlag: Lavender Lit
Jag gillade Den ökända historien ... riktigt, riktigt mycket. Det konstiga är att jag inte föll pladask för huvudpersonen. Varken till att börja med eller under tiden jag läste. På något underligt sätt så känns hon lite distansierad. Eller så är det jag som känner mig distansierad från henne? Hur som helst så finns det hur mycket som helst att älska i den här boken.
Vi har Internatskolemiljön, feminismen, smarta ungdomar etc etc. Listan kan göras lång. Det jag gillar allra mest är dock förhållandet mellan Frankie och hennes storasyster. Det är inte så värst framträdande, och endast via telefonsamtal, men jag tycker att dessa samtal ger verklig tyngd åt boken.
Frankie går andra året på ett High school internat, Alabaster. Vilket systern precis har lämnat för vidare studier. Det gick alltså Frankies första år tillsammans. När Franke kommer tillbaka efter sommarlovet har hon förändrats. Kanske inte så mycket gällande personlighet, men till det yttre. Hon har rent ut sagt blivit skitsnygg under sommaren som gått. Detta medför att personer (framförallt killar, lite äldre killar) som inte bevärdigat henne med så mycket som en blick tidigare, nu helt plötsligt söker hennes sällskap.
Självklart njuter Frankie av sin nyvunna höga status, men samtidigt är det något som skaver rejält. Det är här som samtalen med systern (enligt mig!) kommer in. Samtalen ger Frankie en syn på sakers tillstånd som hon kanske hade varit för ung och oerfaren för att urskilja helt på egen hand. Genom systerns tips och påpekanden blir Frankies agerande trovärdigt.
Mycket handlar om mönster och könsroller. Frankie får, tack vare sin nya roll som Matthew Livingstones flickvän, nys om ett mycket gammalt hemligt brödraskap som finns på skolan. Hennes egen pappa var medlem i sällskapet under sin egen tid på skolan. Självklart är sällskapet enbart till för manliga elever, vilket Frankie tycker är fullständigt absurt, nedvärderande och djupt orättvist. Hon beslutar sig helt sonika för att ändra på ett och annat. Problemet är att samtidigt som hon agerar i det tysta vill hon ändå få cred för vad hon åstadkommer. Vilket är helt förståeligt eftersom hennes planer är helt fantastiska.
Efter ett tag ställs saker och ting på sin spets, vilket man förstår redan i början av boken, och Frankies liv tar återigen en dramatisk ändring. Nu gäller det för Frankie att hantera livet på skolan under helt andra föresättningar än att vara Matthews flickvän.
Boken börjar som sagt med ett erkännande, så vi vet på en gång att Frankie har gjort någonting som påverkar inte bara henne själv, utan även andra elever. Det är ett snyggt drag, och inte helt olikt början av 'Kanske är det allt ni behöver veta', E. Lockharts tidigare bok, som jag också gillade skarpt och läste för inte alls längesedan. Hon fångar läsaren redan första sidan genom att slänga ut ett oemotståndligt lockbete! Jag ser mycket fram emot att följa E. Lockharts författarskap.
Författare: E. Lockhart
Förlag: Lavender Lit
Jag gillade Den ökända historien ... riktigt, riktigt mycket. Det konstiga är att jag inte föll pladask för huvudpersonen. Varken till att börja med eller under tiden jag läste. På något underligt sätt så känns hon lite distansierad. Eller så är det jag som känner mig distansierad från henne? Hur som helst så finns det hur mycket som helst att älska i den här boken.
Vi har Internatskolemiljön, feminismen, smarta ungdomar etc etc. Listan kan göras lång. Det jag gillar allra mest är dock förhållandet mellan Frankie och hennes storasyster. Det är inte så värst framträdande, och endast via telefonsamtal, men jag tycker att dessa samtal ger verklig tyngd åt boken.
Frankie går andra året på ett High school internat, Alabaster. Vilket systern precis har lämnat för vidare studier. Det gick alltså Frankies första år tillsammans. När Franke kommer tillbaka efter sommarlovet har hon förändrats. Kanske inte så mycket gällande personlighet, men till det yttre. Hon har rent ut sagt blivit skitsnygg under sommaren som gått. Detta medför att personer (framförallt killar, lite äldre killar) som inte bevärdigat henne med så mycket som en blick tidigare, nu helt plötsligt söker hennes sällskap.
Självklart njuter Frankie av sin nyvunna höga status, men samtidigt är det något som skaver rejält. Det är här som samtalen med systern (enligt mig!) kommer in. Samtalen ger Frankie en syn på sakers tillstånd som hon kanske hade varit för ung och oerfaren för att urskilja helt på egen hand. Genom systerns tips och påpekanden blir Frankies agerande trovärdigt.
Mycket handlar om mönster och könsroller. Frankie får, tack vare sin nya roll som Matthew Livingstones flickvän, nys om ett mycket gammalt hemligt brödraskap som finns på skolan. Hennes egen pappa var medlem i sällskapet under sin egen tid på skolan. Självklart är sällskapet enbart till för manliga elever, vilket Frankie tycker är fullständigt absurt, nedvärderande och djupt orättvist. Hon beslutar sig helt sonika för att ändra på ett och annat. Problemet är att samtidigt som hon agerar i det tysta vill hon ändå få cred för vad hon åstadkommer. Vilket är helt förståeligt eftersom hennes planer är helt fantastiska.
Efter ett tag ställs saker och ting på sin spets, vilket man förstår redan i början av boken, och Frankies liv tar återigen en dramatisk ändring. Nu gäller det för Frankie att hantera livet på skolan under helt andra föresättningar än att vara Matthews flickvän.
Boken börjar som sagt med ett erkännande, så vi vet på en gång att Frankie har gjort någonting som påverkar inte bara henne själv, utan även andra elever. Det är ett snyggt drag, och inte helt olikt början av 'Kanske är det allt ni behöver veta', E. Lockharts tidigare bok, som jag också gillade skarpt och läste för inte alls längesedan. Hon fångar läsaren redan första sidan genom att slänga ut ett oemotståndligt lockbete! Jag ser mycket fram emot att följa E. Lockharts författarskap.
tisdag 7 juli 2015
Du är ett geni
Titel: Du är ett geni
Författare: Susin Nielsen
Förlag: Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar
Jag hade egentligen inga förväntningar på Du är ett geni, och till en början så var jag inte särskilt imponerad. Jag är dock glad att jag fortsatte läsa, för jag tycker att berättelsen växer ju längre in i boken man kommer.
Stewart och hans pappa har precis flyttat in till pappans nya kvinna och hennes dotter när boken börjar. Stewart är helt ok med det hela. Främst för att pappan verkar gladare än vad han har varit sedan mamman dog.
Ashley, som tjejen heter, och Stewart är nog så olika som två ungdomar kan vara. Ashley är söt, populär och också oerhört mån om att behålla sin position på skolan som just en av de populära tjejerna.
Det här har man ju läst om i ganska många andra böcker, men vad som gör att Ashley sticker ut, och som gör att jag trots allt gillar henne, är att hon har analyserat situationen fullt ut. Hon VET vad hon gör och att allt bara är ett spel för gallerierna. Innerst inne tycker hon det är ganska tröttsamt att upprätthålla den här fasaden, men hon anser att hon egentligen inte har något val Sedan när det verkligen gäller, så väljer hon (såklart!) ändå den rätta, snälla och empatiska sidan.
Stewart är mer av en nörd, plus att han är oerhört smart. Tröttsamt smart och dessutom lillgammal till sin natur. Det är inte så svårt att förstå hur enerverande han kan vara. Hur snäll han än är.
Tyvärr, för kanske både Ashley och Stewart så hamnar de i samma klass och Ashley gör allt för att inte behöva kännas vid Stewart överhuvudtaget. Han gör det onekligen väldigt svårt för henne att behålla sin positionen bland de coola kidsen på skolan.
Saker behöver verkligen ställas på sin spets för att Ashley och Stewart ska hamna i en situation där de börjar samarbeta för att nå det bästa resultatet. Ja, det är slutet gott allting gott samt att man kanske listar ut slutet ganska snabbt. Men, vägen dit är inte spikrak och den här boken bjuder ändå på några oväntade vändningar. Klart läsvärd, och jag tror den kommer hitta sina läsare.
Författare: Susin Nielsen
Förlag: Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar
Jag hade egentligen inga förväntningar på Du är ett geni, och till en början så var jag inte särskilt imponerad. Jag är dock glad att jag fortsatte läsa, för jag tycker att berättelsen växer ju längre in i boken man kommer.
Stewart och hans pappa har precis flyttat in till pappans nya kvinna och hennes dotter när boken börjar. Stewart är helt ok med det hela. Främst för att pappan verkar gladare än vad han har varit sedan mamman dog.
Ashley, som tjejen heter, och Stewart är nog så olika som två ungdomar kan vara. Ashley är söt, populär och också oerhört mån om att behålla sin position på skolan som just en av de populära tjejerna.
Det här har man ju läst om i ganska många andra böcker, men vad som gör att Ashley sticker ut, och som gör att jag trots allt gillar henne, är att hon har analyserat situationen fullt ut. Hon VET vad hon gör och att allt bara är ett spel för gallerierna. Innerst inne tycker hon det är ganska tröttsamt att upprätthålla den här fasaden, men hon anser att hon egentligen inte har något val Sedan när det verkligen gäller, så väljer hon (såklart!) ändå den rätta, snälla och empatiska sidan.
Stewart är mer av en nörd, plus att han är oerhört smart. Tröttsamt smart och dessutom lillgammal till sin natur. Det är inte så svårt att förstå hur enerverande han kan vara. Hur snäll han än är.
Tyvärr, för kanske både Ashley och Stewart så hamnar de i samma klass och Ashley gör allt för att inte behöva kännas vid Stewart överhuvudtaget. Han gör det onekligen väldigt svårt för henne att behålla sin positionen bland de coola kidsen på skolan.
Saker behöver verkligen ställas på sin spets för att Ashley och Stewart ska hamna i en situation där de börjar samarbeta för att nå det bästa resultatet. Ja, det är slutet gott allting gott samt att man kanske listar ut slutet ganska snabbt. Men, vägen dit är inte spikrak och den här boken bjuder ändå på några oväntade vändningar. Klart läsvärd, och jag tror den kommer hitta sina läsare.
tisdag 23 juni 2015
Relevant och viktig (början till?) diskussion om ungdomsböcker
Jag har varit inne och nosat på det här tidigare. Ungdomsböcker, Unga vuxna, Young Adult, Cross Over etc etc. Kärt barn har många namn. Det är svårt att förklara för andra vuxna i ens närhet att det inte är enbart för jobbets räkning som jag läser ganska många ungdomsböcker per år. Det finns en tveksamhet inför genren. Som om det är lite "lättare", inte lika fint som vuxenlitteraturen. Alla som har en aldrig så liten inblick i ämnet vet precis vad jag talar om.
Det som är spännande, tycker jag, är att det är en sådan skillnad på hur den här typen av litteratur tas emot i USA och England. Hur som helst så är det väldigt bra att diskusionen tas, och att förlagsmännsikor likväl som författare får en möjlighet att uttala sig.
Här kan man läsa en artikel ur Svensk Bokhandel. Man måste nog dock vara inloggad för att kunna läsa.
onsdag 3 juni 2015
Kanske är det allt du behöver veta
Titel: Kanske är det allt du behöver veta
Författare: E Lockhart
Förlag: Lavender Lit
Cadence är en Sinclair. Hon själv beskriver det bland annat så här i början av boken:
"...Alla i familjen Sinclair är atletiska, långa och attraktiva. Vi är stolta demokrater med en ärvd förmögenhet. Våra leenden är breda, våra käka markerade och våra tennisservar aggressiva ...".
Eller så här:
"...Vi är familjen Sinclair
Ingen är osjälvständig.
Ingen har fel.
Vi bor, åtminstone om somrarna, på en privatägd ö utanför kusten i Massachusetts.
Kanske är det allt du behöver veta".
Visst är det bra? Visst hamnar där med en gång och känslan av att man vet precis hur det är att vara en Sinclair infinner sig omedelbart? Väldigt snygga första sidor, tycker jag.
Nu är det två somrar sedan Cadence var på ön. Hon missade en sommar eftersom hennes pappa tog henne med på en rundresa i Europa. För två somrar sedan inträffade någonting på ön. Det var en sorts olycka, men Cadence kan inte komma ihåg exakt vad det var som hände, och det är ingen som talar om för henne vad hon var med om.
Hon lider av minnesluckor och svåra migränanfall. Plus att hon går på starka tabletter som ska dämpa hennes depression. Hon har längtat tillbaka till ön, till sina kusiner och framförallt till Gat, som är hennes stora kärlek. Ingen av dem har hört av sig under hennes frånvaro, vilket hon tycker är konstigt. Hon känner sig sviken. Men nu ska hon äntligen få träffa dem alla igen och kanske också få klarhet i vad som hände på ön, då för två år sedan. Kanske ska hon bli av med sina minnesluckor och sin migrän.
Som läsare anar man kanske, men vet inte med bestämdhet att någonting är riktigt fel när Cadence anländer till ön. Man får små, små ledtrådar, men det är inte förrän precis på slutet egentligen som man har hela bilden klart för sig.
Det här är riktigt snyggt, tycker jag, och Kanske är det allt du behöver veta bör läsas av så många människor som möjligt. Både ungdomar och vuxna.
Författare: E Lockhart
Förlag: Lavender Lit
Cadence är en Sinclair. Hon själv beskriver det bland annat så här i början av boken:
"...Alla i familjen Sinclair är atletiska, långa och attraktiva. Vi är stolta demokrater med en ärvd förmögenhet. Våra leenden är breda, våra käka markerade och våra tennisservar aggressiva ...".
Eller så här:
"...Vi är familjen Sinclair
Ingen är osjälvständig.
Ingen har fel.
Vi bor, åtminstone om somrarna, på en privatägd ö utanför kusten i Massachusetts.
Kanske är det allt du behöver veta".
Visst är det bra? Visst hamnar där med en gång och känslan av att man vet precis hur det är att vara en Sinclair infinner sig omedelbart? Väldigt snygga första sidor, tycker jag.
Nu är det två somrar sedan Cadence var på ön. Hon missade en sommar eftersom hennes pappa tog henne med på en rundresa i Europa. För två somrar sedan inträffade någonting på ön. Det var en sorts olycka, men Cadence kan inte komma ihåg exakt vad det var som hände, och det är ingen som talar om för henne vad hon var med om.
Hon lider av minnesluckor och svåra migränanfall. Plus att hon går på starka tabletter som ska dämpa hennes depression. Hon har längtat tillbaka till ön, till sina kusiner och framförallt till Gat, som är hennes stora kärlek. Ingen av dem har hört av sig under hennes frånvaro, vilket hon tycker är konstigt. Hon känner sig sviken. Men nu ska hon äntligen få träffa dem alla igen och kanske också få klarhet i vad som hände på ön, då för två år sedan. Kanske ska hon bli av med sina minnesluckor och sin migrän.
Som läsare anar man kanske, men vet inte med bestämdhet att någonting är riktigt fel när Cadence anländer till ön. Man får små, små ledtrådar, men det är inte förrän precis på slutet egentligen som man har hela bilden klart för sig.
Det här är riktigt snyggt, tycker jag, och Kanske är det allt du behöver veta bör läsas av så många människor som möjligt. Både ungdomar och vuxna.
Etiketter:
Boktips,
Böcker,
Högläsning,
Unga vuxna,
Ungdom
tisdag 2 juni 2015
Dagens boktips
Etiketter:
Boktips,
P4,
radio Göteborg,
Sveriges Radio,
Unga vuxna,
Ungdom
Radioprat
Nu sitter jag i bilen utanför Sveriges radio i Göteborg och laddar för att kuta ut i ösregnet för att betala för bilen och rädda mig in i huset.
Idag kommer jag prata om ungdomsböcker med Stefan Livh. Ca halv 12 brukar det vara min tur, och som vanligt är jag löjligt nervös nu innan.
Väl inne i studion brukar jag känna mig i trygga händer även om vad jag faktiskt säger brukar vara totalt bortblåst när jag sitter i bilen på väg mot jobbet efteråt ...
Önska mig lycka till och låtsas gärna som ingenting om jag säger något konstigt!
Etiketter:
Boktips,
Läsning,
P4,
radio Göteborg,
Sveriges Radio,
Unga vuxna,
Ungdom
måndag 1 juni 2015
Färgen på drömmar
Titel: Färgen på drömmar
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B Wahlström
Ytterligare en titel jag tänkt prata om på Minikollot i sommar. Den är inte helt ny, men av någon anledning har jag inte läst förrän nu. Vilket jag är glad att jag gjorde! Jag gillade den väldigt mycket även om den inte alls var som jag föreställt mig. Eller, egentligen hade jag nog inte föreställt mig någonting och var ganska dåligt påläst innan och hade ingen aning om att handlingen utspelar sig i New Orleans på 1950-talet, i de franska ganska tuffa och fattiga kvarteren.
Det tog inte många sidor innan jag var helt fast i berättelsen om Josie och de andra i Färgen på drömmar. Josie flyttade in i rummet ovanför bokhandeln där hon också arbetar extra när hon var 11 år och insåg att hon inte kunde känna sig säker så länge hon bodde kvar hos sin oberäkneliga mamma. Mamman jobbar på en bordell i de franska kvarteren och Josie har gått som barn i huset ända sedan hon var sju år och kom dit med sin mamma som varit ifrån stan i några år och bland annat hunnit få Josie.
Alla kvinnorna på bordellen är inte lika trevliga att ha att göra med, men Josie har några som tar väl hand om henne, bland annat bordellmamman själv, Willie, som ser till att Josie har allt hon behöver, även om det inte handlar om någon välgörenhet, Josie får slita hårt för sin lön.
Att få läsa på college och att få komma bort från New Orleans är Josies högsta önskan, och det är egentligen ingen omöjlighet. Hon har bra betyg och skulle absolut kunna komma in på en rad olika skolor, om det inte vore för avgifterna. Hon har inga sedelbuntar undanstoppade precis, även om hon sparar allt hon bara kan.
En annan sak som gör det svårt för henne att komma iväg är mamman, som konstant väljer fel väg i livet. När hon slår sig ihop med en riktig gangster håller det på att gå riktigt illa, då hon blir anklagad för mord på en rik affärsman hon setts tillsammans med kvällen han blev mördad. Josie vill inte bli inblandad men vill självklart inte heller att mamman ska råka riktigt illa ut.
Det är en färgstark berättelse med många färgstarka karaktärer, men kanske en eller ett par lite onödiga sidospår. Som Patricks, sonen till mannen som äger bokhandeln där Josie arbetar, homosexualitet. Det hade behövts utvecklas lite. Likadant spåret där Patricks pappa är svårt sjuk och inte kan ta hand om affären längre, den biten fick lite för mycket utrymme tycker jag. Jag förstår att den behövdes för att sy ihop det hela, men den hade inte behövt så mycket plats.
Jag har inte läst Ruta Sepetys tidigare titel, Strimmor av hopp, men jag blir väldigt sugen på att göra det nu, efter att ha läst Färgen på drömmar.
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B Wahlström
Ytterligare en titel jag tänkt prata om på Minikollot i sommar. Den är inte helt ny, men av någon anledning har jag inte läst förrän nu. Vilket jag är glad att jag gjorde! Jag gillade den väldigt mycket även om den inte alls var som jag föreställt mig. Eller, egentligen hade jag nog inte föreställt mig någonting och var ganska dåligt påläst innan och hade ingen aning om att handlingen utspelar sig i New Orleans på 1950-talet, i de franska ganska tuffa och fattiga kvarteren.
Det tog inte många sidor innan jag var helt fast i berättelsen om Josie och de andra i Färgen på drömmar. Josie flyttade in i rummet ovanför bokhandeln där hon också arbetar extra när hon var 11 år och insåg att hon inte kunde känna sig säker så länge hon bodde kvar hos sin oberäkneliga mamma. Mamman jobbar på en bordell i de franska kvarteren och Josie har gått som barn i huset ända sedan hon var sju år och kom dit med sin mamma som varit ifrån stan i några år och bland annat hunnit få Josie.
Alla kvinnorna på bordellen är inte lika trevliga att ha att göra med, men Josie har några som tar väl hand om henne, bland annat bordellmamman själv, Willie, som ser till att Josie har allt hon behöver, även om det inte handlar om någon välgörenhet, Josie får slita hårt för sin lön.
Att få läsa på college och att få komma bort från New Orleans är Josies högsta önskan, och det är egentligen ingen omöjlighet. Hon har bra betyg och skulle absolut kunna komma in på en rad olika skolor, om det inte vore för avgifterna. Hon har inga sedelbuntar undanstoppade precis, även om hon sparar allt hon bara kan.
En annan sak som gör det svårt för henne att komma iväg är mamman, som konstant väljer fel väg i livet. När hon slår sig ihop med en riktig gangster håller det på att gå riktigt illa, då hon blir anklagad för mord på en rik affärsman hon setts tillsammans med kvällen han blev mördad. Josie vill inte bli inblandad men vill självklart inte heller att mamman ska råka riktigt illa ut.
Det är en färgstark berättelse med många färgstarka karaktärer, men kanske en eller ett par lite onödiga sidospår. Som Patricks, sonen till mannen som äger bokhandeln där Josie arbetar, homosexualitet. Det hade behövts utvecklas lite. Likadant spåret där Patricks pappa är svårt sjuk och inte kan ta hand om affären längre, den biten fick lite för mycket utrymme tycker jag. Jag förstår att den behövdes för att sy ihop det hela, men den hade inte behövt så mycket plats.
Jag har inte läst Ruta Sepetys tidigare titel, Strimmor av hopp, men jag blir väldigt sugen på att göra det nu, efter att ha läst Färgen på drömmar.
torsdag 28 maj 2015
Maresi Krönikor från Röda Klostret
Titel: Maresi, Krönikor från Röda Klostret
Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Shildts & Söderströms, Berghs
Här kommer ännu en titel jag tänkte prata om på Minikollot i sommar, Maresi av Maria Turtschaninoff. Jag har tidigare läst Underfors av Turtschaninoff, men av någon anledning läste jag aldrig den som kom efter, Arra, legender från Lavora.
Huvudpersonen är en ung kvinna, eller flicka egentligen, Maresi. Maresi är 13 år och bor som novis i klostret Röda klostret på ön Menos. På ön är inga män tillåtna, bara kvinnor och det vilar något magiskt över ön och dess invånare. Kvinnorna vakar över gamla hemligheter och riter, en del av dem kanske inte behövts användas på mycket lång tid, men kunskapen om dem består.
De lever ett lugnt och fridfullt liv. De unga flickor som kommer som nya till klostret kan hamna där av olika anledningar. Någon kanske kommer från en fattig familj som behöver pengarna, någon kanske har gott läshuvud etc. Sedan så finns det några som kommer för att de flytt från något, som kommer till klostret för att det är det enda ställe som känns tryggt nog att befinna sig på.
Jai tillhör den här sista kategorin. Alla förstår att hon varit med om någonting hemskt men det tar lång tid innan hon öppnar sig och berättar brottsstycken av det hon upplevt innan hon anlände till klostret.
Boken börjar med att Maresi berättar att hon skrivit ned någonting som hände på ön precis efter det att Jai kommit. Man förstår alltså med en gång att någonting hemskt kommer att inträffa och man förstår också att i alla fall Maresi överlevt och kan berätta om det för eftervärlden.
Sedan tar det ganska långt in i boken innan händelsen, som vi fått ana i början, faktiskt inträffar. Istället beskrivs livet på ön ganska ingående och man förstår att öns traditioner med noviser och Systrar inbegriper en del gammal kraft och magi. Det är i så fall det jag har att invända, att det är lite för mycket fokus på Urmoderna och hennes tjänarinnor etc.
Annars tycker jag om boken om Maresi. Jag gillar att få veta hur de lever, att de tar vara på naturens resurser och inte fiskar ut snäckorna som ger dem den röda färg som är deras huvudsakliga inkomst. Jag gillar hur de tar hand om barnen och hur alla på ön förr eller senare hittar sin plats. Att ingen hetsar barn och unga in i någon fålla. Alla ges tid att känna efter vad man vill ägna såg åt, vad man vill lära sig mer om.
Jag har ingen aning om det är meningen att det ska bli en fortsättning, men jag tycker att det kan anas precis på slutet? Sista kapitlet öppnar hur som helst upp för en eventuell fortsättning, och kommer det en sådan så kommer jag säkert att läsa den.
Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Shildts & Söderströms, Berghs
Här kommer ännu en titel jag tänkte prata om på Minikollot i sommar, Maresi av Maria Turtschaninoff. Jag har tidigare läst Underfors av Turtschaninoff, men av någon anledning läste jag aldrig den som kom efter, Arra, legender från Lavora.
Huvudpersonen är en ung kvinna, eller flicka egentligen, Maresi. Maresi är 13 år och bor som novis i klostret Röda klostret på ön Menos. På ön är inga män tillåtna, bara kvinnor och det vilar något magiskt över ön och dess invånare. Kvinnorna vakar över gamla hemligheter och riter, en del av dem kanske inte behövts användas på mycket lång tid, men kunskapen om dem består.
De lever ett lugnt och fridfullt liv. De unga flickor som kommer som nya till klostret kan hamna där av olika anledningar. Någon kanske kommer från en fattig familj som behöver pengarna, någon kanske har gott läshuvud etc. Sedan så finns det några som kommer för att de flytt från något, som kommer till klostret för att det är det enda ställe som känns tryggt nog att befinna sig på.
Jai tillhör den här sista kategorin. Alla förstår att hon varit med om någonting hemskt men det tar lång tid innan hon öppnar sig och berättar brottsstycken av det hon upplevt innan hon anlände till klostret.
Boken börjar med att Maresi berättar att hon skrivit ned någonting som hände på ön precis efter det att Jai kommit. Man förstår alltså med en gång att någonting hemskt kommer att inträffa och man förstår också att i alla fall Maresi överlevt och kan berätta om det för eftervärlden.
Sedan tar det ganska långt in i boken innan händelsen, som vi fått ana i början, faktiskt inträffar. Istället beskrivs livet på ön ganska ingående och man förstår att öns traditioner med noviser och Systrar inbegriper en del gammal kraft och magi. Det är i så fall det jag har att invända, att det är lite för mycket fokus på Urmoderna och hennes tjänarinnor etc.
Annars tycker jag om boken om Maresi. Jag gillar att få veta hur de lever, att de tar vara på naturens resurser och inte fiskar ut snäckorna som ger dem den röda färg som är deras huvudsakliga inkomst. Jag gillar hur de tar hand om barnen och hur alla på ön förr eller senare hittar sin plats. Att ingen hetsar barn och unga in i någon fålla. Alla ges tid att känna efter vad man vill ägna såg åt, vad man vill lära sig mer om.
Jag har ingen aning om det är meningen att det ska bli en fortsättning, men jag tycker att det kan anas precis på slutet? Sista kapitlet öppnar hur som helst upp för en eventuell fortsättning, och kommer det en sådan så kommer jag säkert att läsa den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)























