Läshelgen i Varberg

När jag skrev inlägget om Stormvarning för några dagar sedan, så insåg jag att jag ju faktiskt inte skrivit en endaste liten rad om läshelgen i Varberg 1-3 februari, vilket ju är lite tokigt eftersom det var en sådan rasande trevlig helg! Det blev ju lite inlägg på instagram och facebook, men inte här på bloggen.

I år var det tredje året i rad som vi i bästa bokcirkeln, Bokbubblarna, ordnade med en läshelg på Gästis i Varberg. tre år i rad, då måste det väl ändå räknas som en tradition? Ja, jag tänkte väl det!

Tanken är att det ska samlas ett gäng bokbloggare för att umgås, äta gott, kanske bada kallbad, besöka Leninbadet och bokcirkla. Vissa år hinner man faktiskt med lite läsning också ... I år blev vi 18 personer, det var några som fick hoppa av i sista stund på grund av sjukdom. Trist, men ändå, 18 personer! Inte dåligt tänker jag, att vi är så många som redan i oktober bokar in oss för denna helg.

Jag var själv verkligen inte helt frisk när jag körde ner till Varberg. Jag hade lyxat till det med en extra natt, så jag kom ner redan på torsdagen, vilket var helt grymt skönt. I o m att jag fortfarande var dålig och hade varit kass ganska länge i den här influensaliknande förkylningen från helvetet som harvat runt hos i stort sett alla vid det här laget, så blev det en tidig kväll. Jag tog en promenad, åt lite, och sedan låg jag mest på rummet och drack te och åt choklad och läste. Ljuvligt. Som jag skrivit tidigare så hamnade jag på Akademibokhandeln där jag frossade i Lisa Larsson-designade produkter ... VÄLDIGT svåra att motstå ska jag säga.

Jag tog det lugn nästan hela fredagen också. Tog en promenad för att se så jag hade koll på hur vi skulle gå för middagen senare på Hotell Havanna, och fortsatte sedan längs med havet en bit. Sedan tillbaka till rummet där jag somnade som en stock. Jag träffade egentligen ingen annan förrän strax innan vi skulle gå iväg till Havanna. Vi åt gott och gick sedan tillbaka till hotellet. Vissa bestämde sig för att ha en liten filmkväll, men jag var återigen helt slut så jag gick tillbaka till rummet.

Under lördagen hade vi lite fler "programpunkter". Det var gemensam lunch för de som ville, bokbytarfika samt middag på kvällen. Den här gången åt vi på Gästis. Efter middagen så satt vi en stund och tog ett glas vin/öl eller vad man önskade och Linda körde sitt årliga litteraturquiz. Svårt men kul! Lördagskvällen blev något senare än fredagen men jag tror jag låg i sängen innan kl 23:00 ... Ingen partyprinsessa här med andra ord.

På söndagen hade vi, precis som vi haft de tidigare åren, en bokcirkel på förmiddagen innan alla började bege sig hemåt igen. Detta år cirklade vi om Maja Lundes Binas historia, som jag tyckte mycket om. Det finns ju hur mycket som helst att prata om ur den här boken, men det som sticker ut mest är väl ändå skräcken över att det faktiskt kan hända, det där otäcka som händer i boken. Att bina dör ut och att detta innebär en fullständig katastrof för mänskligheten och det liv vi är vana vid. Så otäckt att ens börja föreställa sig hur nära vi befinner oss det här scenariot. Hur nära kanten vi är.

Det blev, förkylning till trots, en supermysig helg. Det grämer mig såklart att jag fick hoppa över kallbadet, men det får bli en annan gång. Det är så härligt med alla trevliga människor man möter i de här sammanhangen! Man blir helt lycklig av att få frossa i #boblmaf en hel helg. Ni är bäst, verkligen! Nästa gång det är så många fina människor på plats på en och samma gång blir ju bokmässan, som det ju är lite dags snart att börja tänka på. Herregud vad fort det går ...

Vi i Bokbubblarna hoppas att det blir en ny helg i Varberg 2020, och att vi blir minst lika många då. Håll utkik fram i oktober någon gång när vi hojtar till om att anmäla sig!

Vargarnas historia

Det finns ju redan ett antal inlägg från olika håll gällande Emily Fridlunds Vargarnas historia, särskilt efter vår fantastiska resa till Varberg där vi var många läsande och bloggande människor som läst denna pärla till bok. Här kommer ett till!

Som alltid med mig, även om det är jag själv som valt bokcirkelbok eller om det är någonting jag verkligen vill läsa, så finns det något sorts motstånd så fort det handlar om att jag SKA läsa en bok till ett särskilt tillfälle. Jag försöker komma runt det här genom att läsa ganska tidigt så jag inte behöver hetsläsa. Den här fina planen höll dock inte alls när det gäller läsningen av Vargarnas historia. För mycket att göra veckorna innan helt enkelt, så jag hade inte läst klart när jag kom ner till Varberg under fredagen. Dock hade jag börjat på den ganska tidigt, jag hade bara inte läst klart.

Det här är en bok jag, utan att överdriva, fängslades av redan från första sidan. Eller ja, egentligen redan innan jag ens öppnat boken. Miljön, de destruktiva och udda karaktärerna och det obehagliga man visste skulle komma, gjorde att jag hade ganska höga förväntningar på boken.

Vi får träffa Linda, en 15-årig flicka som bor med sina föräldrar i ett gammalt övergivet kollektiv långt ute i skogen någonstans i Minnesota. Man får via tillbakablickar veta att det från början förmodligen var någonting helt annat att leva i det där huset vid sjön. Linda minns vänner och andra vuxna som, till skillnad från hennes föräldrar och hon själv, undan för undan flyttade tillbaka till stan. Eller i alla fall bort från det omoderna huset i skogen.

Kvar blir alltså Linda med sina föräldrar. Huset är, som sagt, omodernt och ligger väldigt isolerat. Linda är en ensam tjej utan några egentliga vänner. Hon trivs i skogen där hon känner sig helt hemma, men hon har ett något märkligt och ansträngt förhållande till sina föräldrar. Framförallt till sin mamma.

Hon dagdrömmer en hel del och hon är en iakttagare av stora mått, förmodligen på grund av sitt stora utanförskap. Något jag reagerar över vid läsningen är den i stort sett totala bristen på engagemang från vuxenvärlden. Ingen vuxen i Lindas närhet verkar reagera över hennes tillvaro, ingen verkar märka att hon inte har det så bra hemma. Det görs något halvhjärtat försök någonstans i boken, till att hjälpa, men mer är det inte.

En dag flyttar en ny familj in i huset tvärs över sjön. Mannen är borta mycket och kvar blir en ung mamma med sin lilla son, Paul. I Lindas ögon är den lilla familjen oerhört exotisk och hon tar tacksamt emot chansen att få bli en del av deras vardag, som barnvakt åt Paul.

Som den iakttagare hon är, märker Linda tidigt att något inte riktigt stämmer med Paul, men det är svårt att sätta fingret på vad det är och det är så lätt att tänka bort det, att låtsas inte märka. Kanske precis som vuxenvärlden inte märker att någonting är fel med Lindas liv?

Det här är en oerhört suggestivt berättad historia som känns oerhört genomarbetad. En av de saker vi diskuterade i cirkeln var just detta. Att det känns som om det är en berättelse som funnits med Emily Fridlund under lång tid. Det är en imponerande debut och jag hoppas på att få läsa mer av författaren i framtiden.

Läsning, bad och bubbel i en härlig blandning

Tusen tack till alla som deltog i årets resa och massor av kramar till er alla! Detta var ju andra året och det får man väl ändå säga kan räknas som en tradition, eller hur?!?

Nu har det gått några dagar sedan jag kom hem från Läsretreaten på Gästis i Varberg och även om man är tillbaka i vardagen så finns det något litet lugn kvar. Någon liten rest som har parkerat sig någonstans inne i mig och som jag kan landa tillbaka i vid behov. Jag hoppas den kommer att kunna hänga med ett tag. Den är efterlängtad och behövd.

Jag åkte ner ganska tidigt på fredagen, och när jag hade checkat in, parkerat och lastat av de sex stora påsar med böcker som jag landade i så hängde jag på rummet ett tag och läste i The History of Wolfes av Emily Fridlund som var boken vi skulle cirkla om på söndagen.

Sedan efter ett tag började folk droppa in så då gick jag upp och fikade och pratade lite. Lite hastigt och lustigt hamnade jag sedan för en första sväng till Leninbadet. Av olika anledningar blev jag ensam (ur vårt sällskap) i badet, men det gjorde inte så mycket. Det var otroligt vilsamt och  jag altinerade mellan bubbelbad och att sitta i det kalla badkaret. Helt fantastiskt!

Därefter var det dags för Pinchos, och det var såklart supermysigt och trevligt. Det blev en tidig kväll. Alltså riktigt tidig. Tror jag låg i sängen tio över nio ... Läste ut Vargarna i lugn och ro. Inlägg om boken kommer senare, men jag kan ju nämna att jag gillade den riktigt mycket och att det var en prefekt bok att cirkla om.

Efter frukosten på lördagen gick jag till Kallbadhuset och bastade och badade i havet. Ljuvligt. Efteråt så var vi några stycken som tog en tur till Leninbadet. Sedan lite vila och läsning innan brunch på Italiensk restaurang. God mat även om det inte fanns så himla mycket veg att välja på. Det som fanns var dock riktigt gott. Efter lunchen smet jag in på rummet en stund igen, innan vi träffades hela styrkan för byte av pocketböcker och fika.

Innan middagen hann jag med lite mer lästid innan vi åt trerätters på Gästis. Vi avslutade kvällen med ett quiz som var kul men svårt ...

Efter söndagsfrukosten blev det Kallbadhuset för ett andra besök och därefter hade vi egentligen bara en "programpunkt" kvar, att cirkla om Vargarnas historia. Det blev ett mycket bra samtal och som jag nämnde tidigare så tror jag att alla gillade den och alla hade frågor vi ville få besvarade. En del frågetecken fick vi nog egentligen inte rätt ut, och det är kanske det som var meningen från början? Att man som läsare efter att man avslutat läsningen står där lite lätt förvirrad och undrar vad det var som egentligen hände.