Seaside holiday i Eastbourne!

Vilken resa det blev. Vi var en liten tapper skara Linda, Anna och jag som tog flyget på till Gatwick och fortsatte direkt ner till Eastbourne. Allt gick hur smidigt som helst. Hotellet var väl inget vidare precis, men läget och omgivningarna helt fantastiska. Ni som följer mig på Instagram och Facebook kommer att känna igen bilderna i detta inlägg.

På torsdagen tog vi en hop-on-hop-off buss som skulle ta oss längs kusten. Vi hoppade av vid Beachy head och knockades fullständigt av skönheten i landskapet. Helt otroliga vyer. Vi gick och vi gick och vi gick. Det var liksom inte läge att hoppa på bussen igen, vi fortsatte att promenera istället. Vid Birling gap tog vi en fika på stranden för att sedan ta bussen tillbaka.

På fredagen vaknade vi till ösregn och halv storm. Så efter frukosten så gick vi på Towner art gallery i Eastbourne, och det var ett beslut vi inte ångrade. Vi hade lite otur, för de höll på att rigga om för nya utställningar och vi hamnade lite emellan. Men, vi fick se en utställning som de kallade Ten. Tio konstnärer utvalda av 10 medarbetare som arbetat i konsthallen i 10 år. Vi hann också med att se Rocketman på en biograf med enorm retrokänsla och ta en lång promenad längs hela strandpromenaden bort tills det att klipporna börjar.

På lördagen for vi via Lewes och Southease till Virginia Woolfs Monk's house. Jag trodde aldrig när vi var där förra året att jag skulle få återvända så snart. Det känns underbart att ha fått se denna ljuvliga trädgård med både vår- och sommarblommor. Kul också att hoppa av på den pyttelilla stationen i Southease. Det var som att hoppa av mitt i en kohage. Promenaden sedan till Monk's house var helt ljuvlig. Ännu bättre blev det av vetskapen om att att det var precis längs samma väg som Virginia Woolf med resesällskap tog sig till Monk's house från tåget, då när det begav sig. Lite märklig känsla.

Söndagen tillbringade vi på Charleston house, Vanessa Bells sommarhus. Dit kunde vi ta en buss direkt från Eastbourne. Vi var tvungna att säga till att vi skulle gå av utmed landsvägen nedanför Charleston house, det var tydligen inte någon egentlig hållplats. Sedan gick det två bussar tillbaka så det var bara att anpassa vistelsen efter det. Vi var nog där i drygt fyra timmar och skulle kunna ha stannat mycket längre. Förutom rundtur i huset och att vi strosade runt i trädgården och omgivningarna på egen hand, så har de ett väldigt fint galleri där det när vi var där hängde två separata utställningar. Båda lika fina att se.

När vi kom tillbaka till Eastbourne så kunde jag äntligen bada!!! det hade varit röd flagg och varningsskyltar uppe ända sedan vi kom dit, som jag inte vågade trotsa ... Det blåste verkligen en hel del. Men, när vi kom tillbaka sent söndag eftermiddag var flaggorna inte hissade, så jag skyndade mig upp och hämtade badkläde och hoppade i. Hade känts riktigt snopet att åka hem utan att ha kunnat doppa sig en enda gång.

Måndagen tillbringade vi i London. Ett riktigt regnigt London ...  Lite synd för vi hade tänkt att dels kunna knyta ihop vårt Bloomsburytema med en tur till Bloomsbury och dels kunna kika in på Libertys i o m att vi skulle åka med bokcirkeln till Tjolöholm veckan efter, och få en guidad tur om den Libertyinspirerade inredningen där. Men, men, det får bli nästa gång. Vi hann i alla fall med en tur till Tate, som ju alltid är mycket trevligt plus ett snabbt besök på Waterstone's vid Piccadilly, som känns som ett måste för mig. Spelar ingen roll hur många andra Waterstone's jag hinner med under ett Englandsbesök. Butiken vid Piccadilly vill jag inte missa.

Kanske, kanske inte kommer det fler inlägg från resan. Just nu bloggas det inte något vidare ofta från min sida, men som alltid så är ambitionen att skriva oftare. Men, vid det här laget så har jag också insett att jag tänker inte stressa över antalet inlägg här på bloggen. Det blir som det blir. Den lever, även om jag i perioder inte är så aktiv. Läser gör jag ju hela tiden ...

London dag tre

Lördagen var ju den stora #bbclon-dagen, och vi skulle träffas vid 11:30 ute vid Gunnersbury Station. I och med att jag fick skippa åtminstone två halvt om halvt inplanerade besök under fredagen för att Hampstead tog lite längre tid än vad jag tänkt mig, så åkte jag i motsatt riktning direkt på morgonen.

Jag klev av vid St Pauls för att försöka hitta den lilla undangömda parken The Postmans Park, som jag läst lite om och så gärna ville se.

Jag åkte dit med inställningen att jag kanske inte skulle hitta, eftersom jag visste att den låg just lite undangömd. Men, den här gången hade jag tur och gick nästan rätt på den. Jag är väldigt glad jag tog mig tid att åka dit och känner att jag gärna åker tillbaka när det är lite varmare så man kan sitta en stund utan att bli helt stelfrusen.

Efter St Pauls åkte jag ut och tog en kaffe vid Notting Hill Gate pga en liten miss i tunnelbanetänket, men det var bara mysigt.

Lördagen blev efter denna nästan perfekta start faktiskt bättre och bättre! Allas vår egen Mind the Book-Camilla hade klurat ut ett jättefint program som innefattade bland annat:

Promenad från Gunnersbury till floden med guidad tur av en lokal fotograf, Alastair Hilton, som man kan följa på Instagram. Vi fick se en liten ö där ryktet säger att Cromwell höll sig gömd. Det ryktas också att det skulle ha funnits en tunnel, men det är ingenting som är bekräftat. Det var en mycket liten ö faktiskt, så man undrar hur i all sin dar någon kunde hålla sig gömd där?

Vi fick se huset där the Beatles spelade in delar av filmen Help! samt huset där studion där Band Aid spelade in sin 'Do They Know it's Christmas låg.

Efter en fin publunch tog vi bussen till Richmond, shoppade lite böcker och annat i en liten lokal bokhandel, kollade in var Leonard och Virginia Woolfs förlag legat, samt deras första bostad i Richmond.

Vi hann också med en fin promenad upp till en enorm utsikt över Richmond Hill och fick se både Bianca Jaggers och Pete Townshends hus. En snabb titt på den underbara byggnad där svenska gymnasieskolan i London håller till hann vi också med.

Därefter avslutades alltihop med en underbar promenad genom, visade det sig, en pytteliten del av Richmond Park i mörker ... Vi gick ganska länge kändes det som, men när vi sedan fick se på kartan hur långt det faktiskt var så inser man hur stor parken är. Jag bara måste tillbaka i dagsljus.

Bubbel och härligt häng hemma hos Mind the Book blev en fantastiskt trevlig avslutning på en fantastiskt trevlig dag. Jag hade tidigare under dagen vaga planer på att efter Richmond åka in till stan för att gå från Covent Garden upp till Oxford Circus för att få se alla julljus om kvällen, men helt ärligt så orkade jag inte utan åkte tillbaka till hotellet och tittade på adventskalendern ;-)

London dag två

Lite kort om andra dagen! Direkt efter frukost gav jag mig iväg till Hampstead, och trodde i min enfald att det skulle vara hur lätt som helst att hitta till Hampstead Heath ... Det var inte så himla enkelt som man kan tro. Som jag mindes det så gick jag bara ut från tunnelbanana gick en bit på huvudgatan och vips så skulle jag vara framme, med Hampstead Heath snett till höger. Jag vet ärligt talat inte om jag blandar ihop stationen med någon annan, eller om jag rör ihop vägen, men det där stämde ju inte på långa vägar. Såhär i efterhand så kan det vara så att jag skulle tagit till höger utanför tunnelbanan istället för till vänster. Inte vet jag.

Jag fattade i alla fall ganska snabbt att jag faktiskt behövde fråga efter vägen, och turligt nog för mig så låg det helt lägligt en Waterstones precis framför mig. Tyvärr blev jag om möjligt ännu mer förvirrad efter det att den snälle killen i bokhandeln försökt hjälpa till, för han föreslog samtidigt att jag skulle ta en tur om Keats hus, som ju låg precis längs med vägen ... Jag hade faktiskt ingen aning om att Keats hus ens låg i Hampstead, men tyckte såklart det kunde vara intressant att se det när jag ända var där. Jag hittade det typ tre timmar senare, när jag redan hade klarat av hela parken plus ett bad. Det visade sig att jag gått förbi det två gånger på väg till parken (precis som han i butiken sagt), men helt missat det. Till mitt försvar så var det inte helt enkelt att hitta fram till själva parken, så jag koncentrerade mig på det och struntade i Keats hus när jag hade irrat runt en stund och började tvivla starkt på att ens hitta till HH.

 När jag väl kom fram så gick jag faktiskt nästan rätt på The Mixed Pond, där jag faktiskt tog mig ett dopp! För er som inte känner mig så får ni tro mig på mitt ord när jag säger att jag faktiskt inte är helt galen. Dels så brukar jag bada (efter jag har sprungit eller i samband med bastu) året om, så det här var ingen engångsföreteelse, dels så är det faktiskt människor som badar här året om. Jag var inte helt ensam. De andra som simmade samtidigt som mig, de kan man kalla lite galna, dock. De var inte bara i och vände, utan simmade runt, runt med badmössor och simglasögon och verkade helt nöjda med det.

Jag slog mig i slang med några herrar som satt vid strandkanten och spelade schack i solskenet, och en av dem var vänlig nog att ta lite bilder så jag fick mitt bad förevigat! Resten av dagen gick jag omkring doftandes svagt av dy, trots att jag hjäpligt torkat av mig med våtservietter efter badet.

Jag tillbringade flera timmar i parken. Jag gick vilse flera gånger, fick ta andra vägar pga leriga stigar och hittade inte alla platser jag ville se, men är väldigt nöjd ändå.

När jag tillslut lämnade grönområdet var jag helt utsvulten och kastade mig in på närmsta pub för att få i mig lite mat. När jag väl ätit och kunde mig lite piggare igen så gav jag mig iväg ut på jakt efter Keats hus. och där låg det ju! Precis bredvid ett väldigt gulligt bibliotek. Jag önskar jag hade haft mer ork att utforska båda husen men jag kände att det nog räckte för den dagen.

Precis som på torsdagen for jag tillbaka till hotellet (tog en varm dusch!!!), vilade en stund och gav mig iväg till Earls Court för att äta med trevligt #bbclon folk. Jag var tillbaka ganska tidigt och somnade hyfsat snabbt kan jag säga ...

På det stora hela så kan man väl säga att jag glatt skulle kunna tänka mig att flytta hela familjen med katter och allt till Hampstead om man skulle vinna en hel massa pengar på lotto eller så.

London dag 1

Hemma igen efter några dagar i London och det känns nästan som om man inte varit där alls? Konstig känsla. Det var väldigt intensivt och jag njöt verkligen av varje minut. Som vanligt önskar jag att man hade mer tid, det finns ju så mycket man vill se och göra.

 
I och med att jag åkte från Landvetter flygplats så tidigt på morgonen på torsdagen så var jag vid hotellet redan vid 11:00 på torsdag fm, även om transfern tog lång tid pga vägarbeten. Det gick inte att checka in så tidigt, så jag lämnade bara in väskan och tog tunnelbanan direkt ut till Tower Bridge. Det var säkert 20 år sedan jag var där ute, och jag ville se om det var så fint som jag mindes det, med St Katherine docks och den fina puben The Dickens Inn. Det var det, men det hade hänt en hel del tror jag på det här åren. Det kändes mycket trendigare nu, med en massa fina exklusiva matsällen och affärer. Plus att det låg helt enorma båtar i "småbåtshamnen". Jag är glad att jag åkte dit. Det var fint att se Tower Bridge igen också, och att promenera vid floden nedanför Towern.

Efter mitt besök österut så åkte jag in till Piccadilly och sprang in på Boots pga att jag glömt hela necessären i säkerhetskontrollen på Landvetter ... När jag ändå var där så blev det ett besök på Waterstones också innan jag åkte tillbaka på hotellet. Då hade klockan hunnit bli fem, så jag bara vilade en stund innan jag gav mig iväg till Earls Court för att äta middag på en väldigt bra Indisk restaurang, Masala Zone. Det var precis vad jag orkade med efter att ha klivit upp kl 04:00, så efter restaurangen åkte jag tillbaka till hotellet och somnade gott.