Visar inlägg med etikett Övernaturligt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Övernaturligt. Visa alla inlägg

lördag 7 maj 2016

Angelologi

Detta inlägg har publicerats tidigare på Annettes Bokblogg

Jag hade nog lite väl höga förväntningar på den här första delen i Angelologi. Gör för änglar vad Meyer gjort för vampyrer, var bara ett av de påståendena om romanen jag läste innan jag läste den själv. Samt att det här skulle bli en ny Da Vinci-koden.

Jag tror inte detta blir någon ny Da Vinci-kod. I alla fall inte för mig. Nu tyckte jag ju inte jättemycket om Da Vincikoden heller när den hade fått smälta lite, och det var den enda (än så länge i alla fall) av Dan Brown som jag tyckt om alls. I cirkelns mitt, Änglar och demoner och Gåtornas palats, som jag också läst var böcker som var trevliga för stunden, men de bleknade snabbt när jag var klar med dem.

Sedan vet jag inte om det blir lika stort med änglar som med vampyrer? Kanske…För mig så kändes det lite sisådär med de bibliska referenserna. Jag har lite svårt att ta exempelvis skapelseberättelsen på allvar, och den och många andra bibliska berättelser ligger till grund för Angelologi.

Bortser man från detta, vilket det var lite svårt för mig att göra, så är det en fängslande berättelse, absolut. Jag kommer säkert att de läsa de andra delarna när de kommer.

Huvudpersonen är Evangeline, som har bott på ett kloster utanför New York sedan hon var 14 år. Mamman är död, pappan träffar hon så gott som aldrig, han är bosatt i Paris, där Evangeline också bodde så länge mamman levde. Mormodern, som kommer att spela en viktig roll i boken, är bosatt i New York, men inte heller henne träffar Evangeline. 

Klostret tillhör en orden som ständigt ber. Två nunnor ber på ett särkilt ställe i klostret enligt ett strikt schema. Platsen är aldrig tom, nunnorna avlöser hela tiden varandra.

En dag blir Evangeline, som jobbar i biblioteket på klostret, kontaktad av en man, Verlaine, som är intresserad av brevväxlingen mellan en av klostrets nu döda abbedissor och Abigail Rockefeller. Vid sidan av sin egen forskning gällande Abigail Rockefeller arbetar Verlaine också åt en äldre man med att samla information. Även denna man är intresserad av brevväxlingen mellan de båda kvinnorna.

När Evangeline börjar undersöka saken närmare upptäcker hon att det pågår ett krig mellan Angelologer (forskare) och ättlingar till de fallna änglar som enligt sägnen blev fängslade djupt ner i berget då de svikit guds förtroende och beblandat sig med människorna.

Dessa ättlingar är helt okänsliga, maktgalna och hänsynslösa varelser som lever mitt ibland oss över hela världen, och har gjort så i alla år. De är på jakt efter ett föremål de tror kommer att hjälpa dem att bli av med sjukdomar släktet börjar dra på sig. 

Evangelines föräldrar, upptäcker hon, var engagerade i motståndsrörelsen mot dessa varelser och det var också hennes mormor.

Här har jag en liten invändning till. Från att ha varit helt ovetandes om detta heliga krig som pågått i många hundra år, inte vetat mycket om världen utanför klostrets väggar alls, inte varit i kontakt med sin familj på väldigt länge, så rättar Evangeline in sig i ledet lite väl snabbt tycker jag. Det tar inte många sidor innan hon är en fullärd angelolog.

Annars tycker jag att boken är välskriven och har ett språk som driver framåt hela tiden. Den är hyfsat snabbläst, även om det är en hel del namn att hålla reda på. Och som sagt, många bibliska referenser till både händelser och namn. Bortser man från det, eller accepterar kanske är ett bättre ord, så är det en spännande berättelse.

Ska bli intressant nu att se om Angelologi blir lika stor som Twilight och/eller Da Vinci-koden

måndag 30 mars 2015

Galet är vad det är







Eftersom jag tydligen inte har tillräckligt med böcker att läsa hemma ... (Tänker inte gå in något närmre på det här just nu, ni vet det där ständiga bokbloggarproblemet, med en massa BÖCKER ÖVERALLT) ...Så plockar jag med mig The Name of the Star av Maureen Johnson hem idag. Det har kommit två delar till; The Madness underneath och The Shadow Cabinet.

I första delen kommer amerikanska Rory Deveaux till London för att gå på internatskola under ett år. Det blir många omställningar och livet blir inte helt lätt. Mycket nytt att vänja sig vid.

Samma dag som hon landar i London begås det ett mord där tillvägagångssättet liknar Jack The Rippers. Internatskolor, Jack the Ripper och dessutom lite övernaturlig inslag. Ja ni förstår ju att den här godingen får åka ner i väskan. Om jag känner mig själv rätt, så kommer den dessutom att tränga sig före i läskön.

måndag 26 maj 2014

Flickan på tavlan

Titel; Flickan på tavlan
Författare; Rebecka Åhlund
Förlag; Rabén & Sjögren


Jag tycker Rebecka Åhlunds Flickan på tavlan är en riktigt bra liten spökhistoria. Jag har haft med den här boken på ganska många bokprat det här läsåret, och varje gång går de exemplar jag har med mig ut, samt att det blir kö på boken.

Boken handlar om Ella, som under protest måste börja följa med sina föräldrar till deras nyinköpta torp på helgerna. Föräldrarna är helt lyriska, men Ella hade gärna sluppit. Hon vill mycket hellre stanna kvar i stan. Dels missar hon sin fredagsträning och dels är det den där nya killen som hon är lite intresserad av.

Det finns dock ingen chans att hon ska få vara kvar ensam i lägenheten så hon får vackert följa med. Väl där känner sig Ella lite obehaglig till mods. Mycket på grund av tavlan med den lilla flickan på, som hänger inne i torpet. Var hon än befinner sig i rummet känns det som om flickan på tavlan tittar efter henne.

Det händer en del oförklarliga saker i det lilla huset. Hyllor ramlar ner och stegar välter. Man skulle kunna tro att det är någon som försöker meddela sig med dem ...

När jag var och lyssnade på Rebecka Åhlund på Bokmässan berättade hon att hon håller på med en fristående fortsättning till debuten. Jag ser mycket fram emot att läsa den!

onsdag 11 september 2013

Snögloben

Titel; Snögloben
Författare; Amanda Hellberg
Förlag; Forum
Recensionsexemplar E-bok

Här vi en bok jag totalt glömt bort att skriva om. Tur då att jag blivit i alla fall rätt så duktig på att skriva upp vad jag läser. Så det inte faller så värst många titlar mellan stolarna. Sedan att inläggen dröjer, det är en helt annan sak...

Ok, Snögloben. Jag gillar ju Maja grå, jag gillar Jack och jag gillar Amanda Hellbergs sätt att skriva. Ändå är det någonting med Snögloben som gör att den inte når hela vägen fram. Min favorit är Döden på en blek häst, och Snögloben håller inte, enligt mig, samma klass.

En sak jag reagerar på är att det inte känns trovärdigt när utredningen/brottet blir för personligt. Det blir konstigt när Maja ska börja utreda vad som hände Jacks bror, då för längesedan. Kanske också att det är lite för mycket polisarbete och för lite skräck och för lite av Maja Grås gåvor som gör att jag inte faller pladask. Nu tycker jag inte det är dåligt, utan helt ok läsning, men jag önskar att nästa del om Maja Grå har lite mer av den täta stämning som fanns i Döden på en blek häst. Det där som gör att man riktigt längtar efter nästa bok samtidigt som man inte vill läsa färdigt, utan dra ut på det så länge som möjligt.

Gärna också lite mer om Jack i nästa bok. Han gav mersmak i Döden på en blek häst för att sedan fastna ordentligt i Tistelblomman. I Snögloben skymtar han bara fram ytterst sparsamt, och då i stort sett endast som traumatiserad pojkvän. Detta kanske bara är en 'mellanbok'? En transportsträcka fram till nästa mörka, skräckfyllda bok om Maja Grå? Det tror jag.

tisdag 13 augusti 2013

Glashuset

Titel; Glashuset
Författare; Rachel Caine
Förlag; Styxx fantasy

Nja, Glashuset av Rachel Caine var inte min kopp te. Jag har tänkt läsa den länge, på grund av att jag ville läsa någon mer vampyrserie förutom Twilight för jobbets räkning.

Sedan hoppade jag på en vampyrbokcirkel på Facebook, som jag tyckte var ett roligt initiativ, och där var just Glashuset en av de böcker som skulle läsas och cirklas om nu i slutet av augusti. Passade bra.

Men, som sagt, det var inte riktigt min grej. Jag tänker inte skriva så mycket om den. Det jag stör mig på mest är det som jag oftast stör mig på då det det gäller vampyrlitt och övernaturligt i största allmänhet, även om jag då mycket väl kan tänka mig läsa både och, är att det går så snabbt att acceptera det faktum att vampyrer alternativt andra varelser existerar för huvudpersonen/erna. Det går blixtsnabbt, och självklart gör detta att själva berättelsen kan komma igång mycket snabbare, men jag tycker ofta man skulle vinna på att ta det lite varligare. Plus att det inte skulle skada att göra hjältinnan lite mindre kompetent gällande hur man hanterar extremt farliga varelser. Hur hjälplösa, tafatta och rent ut sagt klumpiga de är i vanliga fall, så har dessa hjältinnor någon sorts väl utvecklad förmåga att hantera riktigt udda situationer på ren intuition. Det kan ju för all del vara lite charmigt, men jag tycker man kan spara lite på krutet.


måndag 18 februari 2013

Anna klädd i blod

Titel; Anna klädd i blod
Författare; Kendare Blake
Förlag; Fenix
Recensionsexemplar


Cas är en kille som flyttar runt mycket. Han och hans mamma stannar aldrig länge på ett och samma ställe, och till största del beror det här på att Cas är professionell spökjägare. Han får tips om spöken som av någon anledning inte vill eller kan lämna jorden, utan stannar kvar och gör tillvaron besvärlig för de som kommer i kontakt med dem. Cas uppgift är att på ett eller annat sätt hjälpa dem vidare, även om det inte är alltid som spökena själva vill flytta på sig.

Egentligen har Cas tagit över efter sin pappa, som var en av de allra bästa inom området, men som dog en våldsam död under ett uppdrag. Mamman är lite New Age och är helt medveten om vad Cas gör. Hon inser vikten av hans arbete, men försöker ändå undanhålla honom sanningen om pappans död.

I Anna klädd i blod får Cas ett tips om ett spöke som hittills mördat 27 ungdomar. Han kan inte motstå utmaningen, men inser snart att i Anna har han mött en värdig motståndare.

Jag föll kanske inte pladask, men jag tyckte absolut att det var spännande läsning, och jag tror att det kan vara lätt att få ut boken om man bokpratar för t ex en grupp gymnasieelever. Det är märkligt, men man fattar sympati för spöket, även om hon faktiskt mördat en massa ungdomar och inte är särskilt sympatisk. Det här är en sådan där bok som man måste bestämma sig för innan, att man köper upplägget på. Alltså att man accepterar spöken och det övernaturliga, och läser för vad det är. En spännande bok med inslag av det övernaturliga.

onsdag 19 december 2012

Ingen hästbok precis...

Titel; Dödsritten
Författare; Maggie Stiefvater
Förlag; B Wahlströms
Recensionsexemplar

Nej, Dödsritten är väl knappast vad man skulle kalla en typisk hästbok. Det finns visserligen gott om hästar i den, men det är inte hästar som vi är vana att se dem, utan Capaill Uisce, en sorts blodtörstig, köttände vattenhäst som varje år i november drar sig upp på land.

På ön Thisby har man som tradition att fånga de livsfarliga djuren och försöka tämja dem, för att kommande år tävla med dem i ett årligt lopp på stranden.

Fyra år i rad har Sean Kendrick vunnit på Corr. En vattenhäst som han inte äger själv, utan av öns mäktigaste man. Seans högsta, eller egentliga enda, önskan är att få köpa loss Corr och att flytta tillbaka till sin pappas stuga på ön.

För första gången någonsin ska en kvinna, Puck Connolly, delta i loppet. Hon ska dessutom inte rida en vattenhäst utan sitt helt vanliga sto.

Det här är verkligen spännande. Jag tyckte mycket om Frost, Feber och För evigt, och riktigt lika bra tycker jag nog inte det här är, men nästan.

Stiefvater skriver i ett efterord att hon länge försökt skriva om de här gamla sägnerna som tar upp vattenhästar, men att det inte riktigt gått förrän nu. Det finns alltså litteratur i ämnet, liksom sidor på nätet om man är intresserad.

onsdag 15 februari 2012

Tänk att jag kunde vänta!

Titel; Döden på en blek häst
Författare; Amanda Hellberg
Förlag; Forum
Recensionsexemplar



Jag har varit på väg så många gånger, att läsa Döden på en blek häst, men av någon anledning (det har väl kommit ngn annan mer akut titel emellan...) har det inte blivit av förrän nu. Och glad är jag för det, för nu kan jag ju gå direkt på Tistelblomman! Skönt att slippa vänta ett år på uppföljaren. Sådär är det ofta annars tycker jag. Att man läser någonting man gillar väldigt mycket och så är det första i en serie och så får man vänta så länge på nästa. Nu är det för min del Elly Griffiths nästa som jag väntar på...

Så; Döden på en blek häst: Jag tycker om det. Jag gillar Maja Grå och jag gillar att jag tycker det är läskigt med det hon ser. Jag tycker att miljöerna är skickligt beskrivna och jag vill gärna läsa mer. Vissa av karaktärerna kändes inte lika levande som Maja Grå själv, men det var ingenting jag hängde upp mig på precis. Det enda jag kan komma på att jag retade mig på var att polisen Maja hade kontakt med i Brighton också hade befunnit sig i Oxford för flera år sedan då de fyra unga kvinnorna oförklarligt dog. Kändes lite konstruerat och jag förstod inte riktigt vitsen med det.

Sedan hade jag gärna velat få veta mer om Majas mamma, men det kanske man får i Styggelsen? Jag har inte läst den ännu, och nu vill jag absolut läsa Tistelblomman först, men sedan blir det nog Styggelsen också längre fram.

En sak i boken som jag tycker är riktigt läskig är det här med rumsnumret (OBS! lite spoilervarning här!!). Man har ju läst och sett detta tidigare (The Shining, huuu), att man målar på med lite färg, ändrat ett rumsnummer eller så, på grund av att det hänt något förfärligt på platsen tidigare och att folk är vidskepliga. Sedan hjälper inte detta! Det hemska sipprar igenom. Sånt skrämmer mig nog mer än vad jag egentligen vill erkänna. Och speglar! Hjälp! Att se saker i speglar som inte ska finnas där...

Ja, Amanda Hellberg har definitiv lyckats med det kusliga, tycker jag. Plus att Majas skörhet känns fint beskriven. Att hon svajar i och med sina syner, att de är svåra att hantera och ingenting hon klarar av med vänstern. Den biten är också fint berättad.

Jag kan dock inte komma ifrån att det är lite besvärligt också, det här med att vänta med att läsa en bok som det bloggats om på alla håll och kanter under en ganska lång period. På ett sätt så känns det som om jag redan läst boken. Vare sig jag vill eller inte så har det någonstans fastnat fragment av andras texter och tyckande som bidrar till min egen uppfattning. Det är svårt att släppa det man tidigare läst och hört och läsa boken utan någonting med sig i bagaget.