Visar inlägg med etikett Fantasy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fantasy. Visa alla inlägg

onsdag 23 mars 2016

Odjuret vaknar #blogg100 23

Titel: Odjuret vaknar
Författare: Ola Lindholm
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar e-bok

Odjuret vaknar är första delen i Ola Lindholms Fantasyserie för ca 9-12 åringar.

Vi får träffa Andy, som förlorade sina föräldrar i en bilolycka när han var tre år. Efter olyckan hamnade han hos riktigt elaka fosterföräldrar som lät honom bo i ett källarrum och inte gav honom något av den kärlek eller den omsorg han var vid. Lite HP-vibbar här, naturligtvis, men det är faktiskt ingenting som stör. Det är ju bara att erkänna att bättre upplägg än en föräldralös missanpassad och ensam pojke/flicka som ska rädda världen i en fantasyserie finns ju knappast.

Efter en alldeles särskilt läskig mardröm efter ett hemskt gräl med sina fosterföräldrar bestämmer sig Andy att rymma hemifrån. I drömmen ser han ett fasansfullt odjur och en man som kämpar mot den enorma besten.

Andy rymmer, men märker snart att det inte är helt enkelt att klara sig på egen hand. Man måste t ex äta, och man måste ha någonstans att sova. Han tycker inte om det, men ibland så måste han stjäla mat eller pengar för att han är så hungrig. Efter det att han lyckats knycka åt sig en saftig biff från en utomhusgrill så märker han att någon är efter honom. Han tror först att det kanske är mannen han stal ifrån, men upptäcker snart att det verkar vara en flicka och hennes pappa och att de verkar vara mer än lovligt knäppa. Han gör allt han kan för att komma undan men måste tillslut ge upp och låter sig tas med ombord på deras märkliga transportmedel.

Detta blir till ett möte som förändrar Andys liv och hela hans syn på världen han lever i. Det är spännande och handlingen går ganska snabbt framåt, och det finns en hel del humor inskrivet. Något som jag uppskattade är att boken inte är så väldigt lång vilket gör att man kan få även barn i kanske fyran eller femman att plocka upp den utan att de skräms av tjockleken som annars ofta är fallet när det gäller fantasyböcker för denna ålder.

Jag väntar såklart på tvåan, som jag tror ska komma nu i höst. Imorgon ska jag ta med Odjuret vaknar på ett bokprat för första gången och det ska bli spännande att se hur den tas emot.



torsdag 10 mars 2016

Askfödd #blogg100 10

Titel: Askfödd
Författare: Sabaa Tahir
Förlag: B Wahlströms
Recensionsexemplar e-bok

Askfödd har blivit jämförd med både J.K. Rowling och George R. R. Martin, men jag vet inte riktigt. Svårt att jämföra såklart, men jag skulle nog vilja slänga in lite Hungerspelen och Divergent också. Hellre är Rowling.

Vad vi befinner oss i tid är oklart, men det är inte vår värld som vi känner den. Någon slags odefinierbar medeltidskänsla, som känns igen ifrån andra Fantasyserier. Det förekommer inslag av övernaturliga krafter, men inte så det dominerar berättelsen.

Vi får träffa Laia (som av ngn oklar anledning hela tiden får mig att tänka på Ayla från Grottbjörnens folk, som jag inte läst sedan jag var kanske 14 år.  Namnen är ju inte ens särskilt lika?!?) och hennes bror, som bor hos sina morföräldrar. Man förstår att föräldrarna är döda och att de tillhörde motståndsrörelsen. Precis i början av Askfödd fängslas även brodern och morföräldrarna mördas. Laia lyckas fly och försöker på alla sätt hitta någon att lita på, som kan hjälpa henne att befria brodern.

Det är krigarna som styr, och de styr med järnhand. Mycket bestraffas med döden, och den militära utbildningen är stenhård. Man utbildar "masker" som håller ordning på medborgarna.

Elias är snart utbildad soldat och kommer från en av imperiets mäktigaste familjen. Det är hans mamma som är kommendanten, hon som styr över militärakademien, men de båda har inte mycket till övers för varandra. Faktum är att mamman verkar göra allt för att Elias ska dö i de sista utmaningarna innan han är färdig mask. Morfadern däremot, en mycket mäktig man, står bakom Elias och tar avstånd ifrån sin dotter, som lämnade Elias åt sitt öde som nyfödd. Man förstår ganska snabbt att hon blev gravid mot sin vilja och lämnad av fadern till barnet. Nu försöker hon på något mycket skruvat sätt ta ut sin hämnd på sitt eget barn.

Inne på skolan träffas Elias och Laia, och utan att egentligen styra över det själva vävs deras öden samman. Elias är, trots att han anses vara den absolut skickligaste ur sin årskull, inte alls säker på att det krigarna håller på med är rätt. Tvärtom vill han ta sig ut och bort ifrån sina plikter. Något han inte kan göra utan att ses som desertör och därmed jagas för att ställas inför rätta. Något som om han tillfångatas är lika med döden.

Askfödd är fösta delen av fyra, och jag känner mig hyfsat säker på att den här serien kommer att hitta sina läsare.




måndag 25 maj 2015

Den unga eliten

Titel: Den Unga Eliten
Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista
Recensionsexemplar

Så, då har jag läst Marie Lu's Den Unga Eliten. Hennes debut, trilogin som börjar med Legend, är ett dåligt samvete för mig. Jag har fått den som recex (Tack Modernista! Ni är alltid så generösa, och jag ska verkligen skriva om den också. Jag skriver alltid om recexen, även om det ibland tar orimligt lång tid ...) och sedan så har den blivit liggande. Det blir ju tyvärr så där ibland i o m att det kommer nytt precis hela tiden. Svårt att hinna med.

I den unga eliten får vi träffa Adelina Amoutero, som överlevde när Blodfebern svepte över landet för ca 10 år sedan. Många dog, och de barn som överlevde blev märkta. De kallas Malfetto och är fruktade och jagade av de som styr landet.

Ett fåtal av dessa Malfetto har unika gåvor och förmågor och har fått namnet Den unga eliten.

De styrande gör allt för att krossa denna grupp ungdomar och börjar allt mer hänsynslöst jaga alla Malfetto, för att på så vis komma åt Den unga eliten.

Adelina blir själv räddad av Den unga eliten precis när hon är på väg att brännas på bål efter det att hon varit ansvarig för sin pappas död. På något sätt hade det framgått att Adelina besitter krafter som den lilla gruppen av frihetskämpar eftertraktar. Krafter som hon själv varit helt ovetande om ända fram tills dess att hon faktiskt är på väg att dö.

Hon tas om hand av den här lilla gruppen av Malfettos och börjar tränas i att kontrollera sina förmågor. Samtidigt som Adelina blir mer och mer medveten om vad hon faktiskt kan göra så dras snaran åt kring Den unga eliten och en stor strid mot makthavarna i landet är oundviklig.

Det här kanske inte tilltalade mig så där väldigt mycket, men jag är glad att jag har läst, för jag är helt säker på att de som gillade Legend även kommer att vilja läsa Lu's nya serie. De som är fast i dystopierna, i svallvågorna efter Hungerspelen, Divergent etc kommer också att hitta fram till denna serie, tror jag. Och då är det så bra att ha läst, så man kan tipsa ;-)

Jag är ju inget stort fan av Fantasy som utspelar sig i helt andra världar än vår egen. Med några underbara undantag. Dystopier däremot har jag inte tröttnat på ännu. Serier som Den unga eliten känns som om de hamnar någonstans mitt emellan. Jag ska ta och försöka få läst Legend också. Jag tror kanske att den är mer åt Dystopihållet, även om jag kan ha fel. Jag får återkomma om detta!


torsdag 22 januari 2015

The Screaming Staircase (Lockwood & Co., #1)The Screaming Staircase by Jonathan Stroud
My rating: 3 of 5 stars

Den skrikande trappan utspelar sig i ett London i framtiden. En framtid där det finns spöken och barn med 'parapsykiska talanger'. Om ens talanger är något utöver det vanliga så kan man med fördel ta jobb på en spökagentur, vilket Lucy gör. Hon får arbete på Lockwood & Co, en mycket liten agentur. Efter att ha misslyckats fullständigt med ett jobb och dessutom blivit skadeståndsskyldiga, tvingas Lucy och hennes arbetskamrater att ta på sig ett riktigt farligt uppdrag. Klarar de det här så är deras ekonomiska bekymmer som bortblåsta och de kommer också att få ett rykte om sig att de klarar riktigt besvärliga och farliga spökutdrivningar.

Jag tycker det här är bra. Det är spännande med intressanta och lite mystiska karaktärer. Problemet är bara att hitta läsare till boken. Jag kommer att ha med den på bokprat med både femmor och sexor här på bibblan framöver så får vi se hur den tas emot. Den är på över 390 sidor så jag är rädd att sidantalet kan verka lite avskräckande på många, plus att den verkar lite barnslig för de lite äldre. Det ska bli spännande att se vad klasserna säger om den.

View all my reviews

onsdag 26 november 2014

Vips så satt jag där med tre titlar till ...

Japp, jag skulle bara gå ner från mitt arbetsrum till disken, och på vägen så råkade jag stanna till vid vår hylla med "på väg"-böcker. Alltid lika lurigt att stanna till där ... Nu blev det mer Barn- och ungdomsläsning som fick följa med hem.

Trots att jag ju inte skulle ;-)








onsdag 17 september 2014

Septimus Heap - jag hade nästan glömt av att du var på väg!





Så här skrev jag efter att jag läst sjätte delen i serien om Heptimus Heap och de andra ... Då kan man ju fråga sig varför jag ser fram emot att läsa Elden?!? Men, det är ju precis så som jag skrev, jag gillar det fortfarande, men jag kände mig lite mätt på det hela. Nu var det ett bra tag sedan jag läste sjätte delen och jag är faktiskt väldigt sugen på del sju! Jag hade nästan, men bara nästan, glömt att 'Elden' var på väg, så det känns lite härligt att komma på det så här fram på höstkanten.

Jag gillar karaktärerna och jag gillar att det är lite humor i böckerna, vilket ger mig lite HP-känsla. De här böckerna brukar jag alltid rekommendera till HP-läsare som vill ha något som liknar Harry Potter och inte riktigt vet var de ska leta vidare. De flesta brukar vara nöjda när de kommer tillbaka för att låna nästa del ;-)


torsdag 20 juni 2013

Stad av skugor

Titel; Stad av skuggor
Författare; Cassandra Clare
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar


Just nu är jag inne i en period då jag nästan hetsläser ungdomsböcker inför vårt Minikollo nästa vecka. Det här gör ju att man rör ihop det en del...Det var inte så illa med just Stad av skuggor under själva läsningen, men nu när jag sitter och ska skriva om den så märker jag att jag hamnar i Rädda mig inte då och då.

Jag har inte riktigt bestämt mig ännu för vad jag tycker om det här. Däremot är jag helt övertygad om att det kommer att bli en serie som "Hungerspelsläsarna" kommer att kasta sig över.

Det är spännande, häftiga karaktärer och lagom mycket relationsproblematik. Mina invändningar, om jag har några, är att det känns lite rörigt med alla olika sorters väsen samt att jag inte riktigt har klurat ut det här med kroppsrunorna? Jag hade nog lite för bråttom när jag läste för att greppa den biten.

Sedan, som nästan alltid i den här typen av böcker, så tycker jag det går alldeles för snabbt för huvudkaraktären att acceptera/förstå/inse dels de egna förmågorna, dels att det existerar en annan värld mitt ibland oss. Jag tycker det borde ta lite mer än typ två dagar att greppa något så märkligt. Jag tänker alltid på böckerna om Harry Potter, som jag tycker har ett bättre tempo när det gäller den här, i brist på bättre ord,  förståelsen.

Förmodligen handlar det om att kunna dra igång handlingen så snabbt som möjligt, men jag hade föredragit en något långsammare ingång. Man kan verkligen inte klaga på någon seg inledning i Stad av skuggor. Det är full fart från i stort sett första sidan, när Clare har fått med sig bästa kompisen Simon till älsklingsklubben Pandemonium. Väl därinne får Clare syn på tre ungdomar som dödar en fjärde person. Det märkliga är att ingen annan än Clare ser de här personerna och den döda kroppen går upp i rök. Redan nästa dag träffar hon på en av dem igen och samma kväll försvinner också Clares mamma spårlöst.

Jag gillar att författaren vrider handlingen några extra varv, framförallt på slutet, så det hela inte blir så svart eller vitt. Att det blir svårt för personerna att välja sida i det krig som pågår. Allt beror på vad för variant av historien man fått inpräntat i sig från det att man var riktigt liten. Det är inte alltid så lätt att ändra uppfattning om saker och ting, även om man egentligen har svaren mitt framför näsan.

Det är lätt att tänka sig Stad av skuggor som film, och det ska bli spännande att se hur det kommer att bli. Faktum är att man "ser" boken som en film när man laser. Eller jag gjorde det i alla fall. Frågan är om det beror på att den är skriven med en filmatisering i tankarna, eller på att jag sett trailers från filmen innan jag läste boken?

Hur som helst; det här är spännande och jag är hyfsat säker på att jag kommer att läsa tvåan när den kommer ut i höst. Om jag kan hålla mig och inte läser tvåan på engelska under semestern!

fredag 15 mars 2013

Titel; Magikerna
Författare; Lev Grossman
Förlag; Pocketförlaget
Recensionsexemplar

Jag tycker det är svårt att skriva om Magikerna. Dels hade jag läst så mycket om den innan jag själv läste, vilket alltid är dumt (men svårt att låta bli!), och dessutom gjorde mina förväntningar skyhöga. Dels pendlade jag under hela läsningen i vad jag egentligen tycker om boken.

I början var jag helt lyrisk. Jag tyckte verkligen att den var så bra som jag hade hoppats. Sedan mattades den känslan av, för att komma tillbaka på slutet. Nu är det ändå ett tag sedan jag läste den, och jag märker att den fortfarande surrar kvar i huvudet och att jag börjar undra lite över uppföljaren.

Det var, tror jag utan att kunna sätta fingret på exakt vad, själva magiutövandet som störde mig. Jag är nog märkt av HP för resten av livet. J K Rowling har talat om för mig hur det går till i trollkarlsvärlden, och den uppfattningen ändrar man inte på så lätt. På gott och ont. Återigen måste jag säga att jag är glad att hon stoppade efter sju böcker. Så skönt att hon inte fallit för frestelsen att skriva en åttonde del. Hoppas det håller i sig.

I magikerna störde jag mig på att skolåren bara flöt på. Det gick fort fram, även om handlingen egentligen var rätt långsam i mittenpartiet. Däremot gillade jag Narniareferenserna, som jag tror många störde sig på.

Quentin Coldwater är en mycket olycklig människa, olycklig på gränsen till deprimerad. Han är också oerhört begåvad, och precis på väg att sluta high school. Han hanterar tillvaron genom att på ett nästan maniskt sätt drömma sig kvar i sin barndoms läsning av Fantasyböckerna om landet Fillory. Fillory har stora likheter med Narnia; syskon som skickas ut på landsbygden och på olika vis olika år hamnar i Fillory. Dock med ett stort undantag. Ett av barnen fastnar i Fillory, för att sedan aldrig återfinnas.

Qentin önskar verkligen att Fillory fanns på riktigt. I hans sinne skulle allt bli bra om han bara kunde komma till Fillory, istället för att vara fast i vår egen verkliga, trista och gråa värld. Han inbillar sig att det är svaret på hans drömmar.

Efter en mycket märklig, misslyckad nästan på gränsen till skrämmande början på en antagningsintervju till ett prestigefyllt college förändras Quentins liv drastiskt. Han befinner sig plötsligt i en del av staden han aldrig sett förut. Klimatet förändras och han träder för första gången in i Brakebills trädgård. Brakebill är ett college för magi, och efter riktigt tuffa antagningsprov som han genomgår i ett nästan transliknande tillstånd blir Quentin antagen.

Nu skulle man ju kunna tro att Quentins lycka är gjord, att han är nöjd med sin tillvaro. Magi finns! Den existerar och han är en del av den. Men riktigt så enkelt är det inte. Quentin är fortfarande olycklig, och inte särskilt tillfreds. Hans depressiva tillstånd handlar inte om den värld han lever i så mycket som den person han själv är.

Ja, jag känner mig fortfarande lite kluven till vad jag egentligen tycker, och det kanske är precis det som är meningen? I så fall är det hela mycket skickligt genomfört. Självklart kommer jag hur som helst läsa tvåan när den kommer!

onsdag 19 december 2012

Ingen hästbok precis...

Titel; Dödsritten
Författare; Maggie Stiefvater
Förlag; B Wahlströms
Recensionsexemplar

Nej, Dödsritten är väl knappast vad man skulle kalla en typisk hästbok. Det finns visserligen gott om hästar i den, men det är inte hästar som vi är vana att se dem, utan Capaill Uisce, en sorts blodtörstig, köttände vattenhäst som varje år i november drar sig upp på land.

På ön Thisby har man som tradition att fånga de livsfarliga djuren och försöka tämja dem, för att kommande år tävla med dem i ett årligt lopp på stranden.

Fyra år i rad har Sean Kendrick vunnit på Corr. En vattenhäst som han inte äger själv, utan av öns mäktigaste man. Seans högsta, eller egentliga enda, önskan är att få köpa loss Corr och att flytta tillbaka till sin pappas stuga på ön.

För första gången någonsin ska en kvinna, Puck Connolly, delta i loppet. Hon ska dessutom inte rida en vattenhäst utan sitt helt vanliga sto.

Det här är verkligen spännande. Jag tyckte mycket om Frost, Feber och För evigt, och riktigt lika bra tycker jag nog inte det här är, men nästan.

Stiefvater skriver i ett efterord att hon länge försökt skriva om de här gamla sägnerna som tar upp vattenhästar, men att det inte riktigt gått förrän nu. Det finns alltså litteratur i ämnet, liksom sidor på nätet om man är intresserad.

lördag 1 december 2012

Den röda handsken

Titel; Den röda handsken
Författare; Holly Black
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar

Nu har jag vid flera tillfällen den senaste veckan bokpratat om Den vita katten. Jag älskar verkligen att berätta om den! Man märker att man fångar ungdomarna (som det oftast handlar om när jag pratar om denna titel) med en gång. Det blir ju också verkligen väldigt spännande precis med en gång, man förstår att den lockar. Jag gillade den mycket själv.

Men så kom jag på att jag inte skrivit någonting om fortsättningen, Den röda handsken.

I den röda handsken vet Cassel Sharpe om att han, inte som han trodde i början av första boken saknar beröraregenskaper, utan besitter en av de kraftigaste egenskaperna; transformationsegenskapen. Han kan med andra ord genom att beröra någon förvandla honom eller henne till vad som helst.

När Cassels ena bror mördas blir Cassel kontaktad av FBI som hävdar att brodern arbetade åt dem, och nu vill de att Cassel ska forstätta broderns arbete med att utreda ett flertal mord. När Cassel får se foton på de mördade inser han att det är han själv som transformerat personerna.

Flickvännen, som Cassel varit förälskad i så länge han kan minnas är nu handlöst förälskad tillbaka. Dessvärre beror detta enbart på Cassels mamma som berört flickan med en känsloberöring, så han kan inte riktigt slappna av i sitt förhållande.

Det är spännande och det händer ganska mycket så det gäller att hänga med. Jag tycker som sagt om det här och köper helt och hållet upplägget med släkter av berörare. Jag gillar också att det är lite humor i böckerna genom att det är Cassels perspektiv man som läsare får ta del av, och här använder sig Holly Black till viss del av ironi, vilket passar berättelsen.

fredag 2 november 2012

Uddas verklighet

Titel; Uddas verklighet
Författare; Nene Ormes
Förlag; Styxx
Recensionsexemplar

Jag ska villigt erkänna att om det inte vore för att Nene Ormes var en av de inbjudna ungdomsförfattarna som kom upp och presenterade sig under bloggambassadörernas bloggträff för unga bloggare under bokmässan, så hade jag nog aldrig läst Udda verklighet. Dels så låg den i den goodiebag vi ambassadörer fick med oss, och dels så var Nene Ormes verkligen intressant att lyssna på under intervjun.

Urban fantasy är annars inte alls min grej, men Udda föll jag för. Det är som sagt svårt att säga hur mycket som beror på att jag gillade Nene Ormes.


I den här första delen om Udda får hon klart för sig att hon drömmer sanndrömmar. Hon har alltid plågats av, vad hon trott vara, väldigt verkliga mardrömmar. Så en natt drömmer hon om en kvinna som jagas genom Malmö för att slutligen bli mördad vid ett brunnslock vid Malmö central. När Udda och hennes vän och granne Daniel bestämmer sig för att leta upp stället där Udda såg kvinnan bli mördad, mest för att få ett slut på Uddas drömmar, ser de brunnen i hennes drömmar fläckad av blod.

Udda kommer i kontakt med en värld som hon inte kunde ana existerade, en värld full av hamnskiftare och orakel. En värld med regler som Udda inte har en aning om, och som hon nu måste förhålla sig till eftersom hon själv nu är en del av den.

Jag vet inte om jag blir så sugen på annan Urban fantasy, men jag kommer i alla fall att läsa fortsättningen om Udda, Särskild, som kom ut nu 2012, också den på Styxx förlag.




måndag 20 augusti 2012

Trolldom i Gamla stan

Jag fortsätter att läsa in mig på titlar för att kunna bokprata för lite treor, fyror och femmor i höst. Här kommer ett exempel till på vad jag läst;

Titel Tolldom i Gamla stan
Serie; Jakten på Jack
Författare; Martin Olszak
Illustratör; Anna Sandler
Förlag; Rabén & Sjögren


Trolldom i Gamla stan är första boken om Jack som efter att han förlorat sina föräldrar har slussats runt på olika barnhem och till avlägsna släktingar. Ingenstans har han trivts särskilt bra och ingenstans vill man att han ska stanna kvar.

Nu är det i början av sommarlovet och Jack har blivit satt på en buss till Stockholm där han ska vara hos någon släkting under hela sommaren. Vem vet han inte, det är ingen på barnhemmet som har brytt sig om att tala om det för honom.

Han är inte på särskilt gott humör och förväntar sig det värsta. Därför blir han också desto gladare när den person som möter honom på bussterminalen är hans moster Betty, den enda släkting som han faktiskt tycker om och som verligen tycker om honom tillbaka.

Men, det dröjer inte särskilt länge förrän Jack märker att det är någonting som inte riktigt stämmer med Betty. Och vad var det egentligen som hände, då för längesedan, när hans föräldrar försvann helt spårlöst? Spännande Fantasyserie som nästan alltid är utlånad!





tisdag 24 juli 2012

Jag väntar under mossan

Titel: Jag väntar under mossan
Författare; Amanda Hellberg
Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar


Jag hade så hemskt gärna velat skriva att jag tyckte Jag väntar under mossan var riktigt, riktigt bra. Jag har ju tyckt så mycket om Amanda Hellbergs böcker om Maja grå. Men, jag kan inte. Jag kan inte heller skriva att jag tycker den är dålig, för det tycker jag absolut inte, men det håller inte hela vägen.

Början var helt suverän. Jag kunde t o m känna lukten av en svensk, torr skogsstig mitt i sommaren. Ni vet, med barr och rötter, som slingrar sig fram emot kanske en badplats vid någon liten skogssjö?

Jag vet inte riktigt när det började gå fel, men helt plötsligt så satt jag och tänkte att nej, bara det inte blir så att Tilda lever helt ovetande om att hon har magiska gåvor och kommer att upptäcka dem för att genast fatta galoppen. En "vanlig tjej" med ovanliga krafter och en otrolig förmåga att genast veta hur hon ska hantera otäcka väsen och onda andar. Ungefär så kändes det som om det blev, tyvärr. Det gick för fort, det hände för mycket. Det kanske hade räckt om Tilda hade bara börjat upptäcka sina gåvor och kanske bara börjat komma sin mormors försvinnande på spåret i den här första boken?

Jag vet inte. Jag vet bara att jag blev lite besviken och att jag tror att Amanda Hellberg kunde gjort någonting riktigt bra av det här. Med det sagt så vill jag trycka en gång till på att jag inte tycker det är dåligt. Det bara kunde varit bättre. Jag ser mycket mer fram emot att läsa mer om Maja Grå än att hoppas på en uppföljare till Jag väntar under mossan.

torsdag 10 maj 2012

Lite tankar om Eld

Titel; Eld
Författare; Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Förlag; Rabén &Sjögren
Recensionsexemplar



Egentligen känns det inte särskilt meningsfullt att skriva ytterligare ett inlägg om Eld...Jag vet inte hur många jag läst redan, med de är ganska många. Jag har egentligen ingenting nytt att komma med, allt känns nämnt redan. Men, några rader vill jag ändå bidra med.

Först så känner jag att det måste nämnas att det är rätt fantastiskt att Eld blev recenserad i de stora dagstidningarna på recensionsdatum! Hur ofta händer det då det gäller ungdomslitteratur? Kul.

När jag började läsa Eld fick jag lite lätt panik, för jag märkte att jag inte kom ihåg så bra vad som hänt i Cirkeln. Alla namn, alla magiska förmågor, alla händelser. Jag rörde ihop det och tänkte att, hjälp, skulle jag bli tvungen att läsa om delar av Cirkeln för att hänga med? Jag som redan hade högar att läsa? Men efter ett tag så släppte den där känslan och namn och händelser kom tillbaka till mig.

Nu vill man ju inte komma med spoilers för er som ännu inte läst, men så mycket kan jag ju skriva att det här är spännande. Och fängslande. Man sugs in i den här berättelsen och man sitter som klistrad tills den är utläst. Författarna har verkligen lyckats. De har tagit bitar från olika typer att Fantasylitteratur och de har fått ihop den här mycket täta och drivna berättelse. Synd att det kommer att dröja innan trean kommer! Man vill gärna läsa med en gång...

Något jag tänkte på under läsningen är också att det är häftigt att det är två som skriver. Är det bara jag som inte tycker att det märks? Nu är man ju så inne i handlingen att man kanske inte läser med just de glasögonen på sig, men jag tycker inte man märker alls att det är två författare till boken.

torsdag 8 mars 2012

Fantasy och vilda västern i en skön mix

Titel; Blodröd väg
Författare; Moira Young
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar



När man väl vant sig vid språket i Blodröd väg blir det en riktigt spännande ungdomsbok. Nästan som en fantasy blandat med vilda västern. Den är skriven på ett ganska grovt talspråk och det tar en stund innan man vänjer sig.

Nu tyckte jag att själva berättelsen var snyggt uppbyggd och som sagt riktigt spännande, annars hade jag nog inte kommit igenom boken.

Handlingen är den att vi får träffa tvillingarna Saba och Lugh, deras pappa och deras lillasyster Emmi. Mamman dog då Emmi föddes och sedan dess så har de andra i familjen hankat sig fram på egen hand. De lever i stort sett helt isolerade mitt ute i ödemarken i ett mycket kargt landskap. Det brukade finnas en sjö, Silversjö, men den är numera så uttorkad att de knappt hittar vatten så de klarar sig.

Under en sandstorm kommer fem svartklädda män ridande och tar med sig Lugh. Pappan dör och kvar är Saba med ensamt ansvar för Emmi. Saba och Lugh har alltid stått varandra väldigt nära och vid bortförandet av Lugh blir Saba helt förtvivlad. Hon bestämmer sig för att ge sig iväg för att leta reda på Lugh och försöka förstå varför han blivit bortförd. Emmi planerar hon att bli av med på vägen, genom att lämna henne hos en vän till familjen.

Nu blir det inte riktigt som Saba tänkt sig. Emmi följer med sin syster och de har en mycket farlig och mycket händelserik färd framför sig.

Förutom språket så känns boken som en klassisk fantasy i det att man har en hjälte eller hjältinna med ett uppdrag. Hjälten/hjältinnan växer under berättelsens gång och visar sig besitta krafter eller förmågor han eller hon inte visste om från början. Det är ett ganska högt tempo boken igenom och handlingen bjuder på några riktiga överaskningar som man som läsare inte riktigt förväntar sig. Jag blev positivit överaskad när jag kom över chocken med språket och kom in i handlingen.

torsdag 5 januari 2012

Kanske att det räcker nu?

Titel; Mörkret
Författare; Angie Sage
Förlag; B Wahlströms
Recensionsexemplar



Jag tycker mycket om den här serien om Septimus Heap, den sjunde sonen till en sjunde son, tillika Magikerlärling i Borgen. Men, såhär efter att ha läst sjätte delen i serien så hoppas jag nästan att det inte blir mer än sju böcker. Inte för att den inte är bra, det är den, men jag börjar bli lite mätt på det hela, det börjar kännas som om man läst allting tidigare, att handlingen upprepar sig.

I Mörkret har Septimus kommit till Den Mörka Veckan i sin utbildning. Han tänker utnyttja detta faktum till att förska hämta tillbaka spöket Alther som sveptes bort i bok fem. Samtidigt som Septimus är fullt upptagen med sitt eget drabbas slottet av en olycka. Mörka Saker har tagit sig in på vinden och blivit kvar. Övermagikern Marcia har till en början läget under kontroll, men utan Septimus på plats går det hela överstyr och efter en kort kamp kommer det mörka ut ur skyddet Marcia fört upp och in i borgen.

Jag tror ingen som läst de tidigare delarna i serien blir besviken. Det är samma fart och fläkt och man får träffa samma personer, några av dem lite mer knäppa och knasiga än andra. Det är trevliga bekantskaper och jag brukar alltid rekommendera Septimus Heap till de som fastnat efter Harry Potter och inte hittar någonting att fortsätta med.

tisdag 13 december 2011

Över förväntan

Jag blev jätteglad när jag läste;

Titel; Tankeläsaren
Serie; De utvalda
Författare; Kristin Cashore
Förlag; Bokförlaget Semic
Recensionsexemplar



Den hade blivit liggande ett tag och för mig blir det tyvärr ofta så att ju längre en bok ligger och väntar desto trögare känns det att plocka upp den. Det kommer ju nytt hela tiden! Helt omöjligt att hänga med! Men jag är väldigt glad att jag till sist tog tag i Tankeläsaren.

Det blev en positiv läsupplevelse från början till slut. Den är snyggt skriven, spännande och med lite humor, precis som jag vill ha det. Det ska komma tre delar i serien och jag ser redan fram emot tvåan.

Det är ju en Fantasybok det här, och den handlar om Katsa som är arton år. Världen består av sju kungadömen som till största del lever i fred med varandra. Ibland föds det barn med särskilda gåvor som kallas för särlingar. Man kan se att det är en särling som fötts då de här barnen efter några år får olikfärgade ögon. Vilken gåva man föds med behöver inte märkas med en gång utan kan träda fram lite allteftersom. Alla barn som föds som som särlingar skickas som gåva till kungen i respektive land för att stå till stjänst med just sin speciella kraft.

Katsa har dödandets gåva och används av sin kung för att skrämma motståndare till att göra som kungen vill. Jag tycker det här är riktigt bra. Jag är inget stort fan av vuxenfantasy, men däremot barn- och ungdomsfantasy kan jag tycka om att läsa. Nu är det här en bok som kommit ut med både ungdoms- och vuxenomslag, så man räknar nog från förlagets sida att serien ska få även vuxna läsare, vilket jag tror är helt rätt tänkt. Det är inte en massa slag och forna tiders kungars och städers namn att hålla ordning på. Visserligen blir det något av ett uppdrag att utföra för att så att säga rädda världen, men mest krut läggs ändå på de olika karaktärerna och deras relationer. (Mitt stora undantag måste jag säga i det här sammanhanget är Tolkien! Jag tycker mycket omTrilogin om ringen!)

Något helt annat; jag ska från och med nu skriva under Förlag i början av inlägen om boken är ett recensionsexemplar. Jag har varit lite kluven och inte riktigt känt hur jag vill göra med det där tidigare. Kikar man runt på olika bokbloggar så ser man att man gör på olika sätt. Nu provar jag med det här så får jag se hur det känns efter ett tag.

onsdag 30 november 2011

Vill gärna läsa mer!

Serie; Trolldomens tre skrifter
Titel; Smaragdernas bok
Författare; John Stephens
Förlag; Semic
Recensionsexemplar



Det här tycker jag om! Man får lite Harry Potter känsla, och det tycker ju inte jag är helt fel. Det känns lite saga, lite Fantasy, lite humor, spännande och allmänt mysigt att läsa. Passar alla åldrar, också precis som HP.

Smaragdernas bok handlar om Kate, Michael och Emma som är tre syskon som skickas från barnhem till barnhem. Kate som är äldst är den enda av de tre som kommer ihåg föräldrarna och som också kommer ihåg någonting från den kvällen då de såg sina föräldrar för sista gången. Mamman väckte dem och en man kom och hämtade dem och körde iväg med dem. Det sista mamman sa till Kate var att deras föräldrar älskar dem väldigt mycket, att de skulle ses igen och att hon, Kate, skulle ta hand om sina syskon.

Nu har det gått tio år och Kate har tagit hand om sina syskon, men föräldrarna har inte kommit tillbaka. Barnhemmen de bott på har inte lyckats med att hitta något riktigt hem åt barnen så de skickas runt till olika ställen och nu var det dags igen. Det här är, enligt föreståndarinnan på barnhemmet, deras sista chans. De ska till en doktor Pym som bor på ett märkligt ställe i ett märkligt gammalt hus.

De hinner knappt packa upp sina väskor innan de råkar hitta en gammal konstig bok och kastas igenom tid och rum. Här blir det ett klassiskt Fantasy-upplägg med ett uppdrag att utföra innan man kan återvända hem till sin egen tid igen. Under resans gång får Kate dessutom en snabb glimt av en kvinna som kan vara barnens mamma.

Barnen har (precis som HP!) i början av boken inte en aning om att de besitter magiska gåvor, detta upptäcker de allt eftersom handlingen går framåt.

Smaragdernas bok är första delen i serien Trolldomens tre skrifter och jag ser redan fram emot att läsa tvåan. Hoppas det inte dröjer alltför länge innan den kommer!

onsdag 21 september 2011

Den dansande djävulen

Titel; Den dansande djävulen
Författare; Martin Widmark
Förlag; Bonnier Carlsen
Illustrationer; Henrik Tamm



"Hemsk titel men skitbra bok!" Så skrev min dotter på Tuva-Lisa läser när hon skrev ett litet inlägg om den här boken. Ganska talande tycker jag.

Jag har bara läst första delen, Den dansande djävulen,  i trilogin om den 13-årige Tyko Flore, även om tvåan redan har kommit ut och står hemma i hyllan.Trean kommer hyfsat snart den också. Det är inte alls för att jag inte tyckte om ettan som jag inte läst tvåan, det har helt enkelt inte funnits tid. Det kommer...

Tyko arbetar och bor tillsammans med en massa andra föräldralösa barn flera hundra meter under jord, i silvergruvorna under staden där "Den dansande djävulen" härskar. Barnen arbetar i gruvan för att hertig Mazoo ska kunna leva ett liv i överflöd och kunna fortsätta med sina fantastiskt påkostade fester.

Barnen i gruvan är för det mesta bortrövade och har inget minne om något liv före gruvan. De lever i stort sett hela sitt liv nere under jord, fram tills dess att de är för stora, rent fysiskt, för att få plats i de trånga gångarna. Då har de gjort sitt och är inte längre till någon nytta. En gång i veckan får pojkarna komma upp och se dagens ljus. På söndagarna, när de får gå i kyrkan. Då hissas de upp 400 meter i en skranglig korg som vinglar vid varje rörelse. Det här skrämmer Tyko någonting alldeles förfärligt. Det är inte så mycket tanken på att dö, som tanken på den korta stunden innan döden, när korgen med alla barn skulle vara på väg ner, fallandes handlöst ned mot gruvans golv... Usch och fy. En helt eländig tillvaro är det de för, pojkarna i gruvan.

En söndag när pojkarna är uppe ur gruvan och väntar på att fösas in i kyrkan, fastsatta med varandra med en tung kedja blir det så att de får lov att vänta en stund. Barnen slänger sig ned i gräset och njuter av solen. Det är så skönt att de flesta av dem slumrar till. Tyko somnar också och vaknar av att en skata tilltalar honom...Tyko vet inte om han drömmer eller är vaken, men skatan, som kallar sig för herr Pica, vet vem Tyko är, och han säger sedan en remsa. En ramsa som snart ska förändra hela Tyko Flores liv.

Det här är, som ju märks, en Fantasybok, och en riktigt bra sådan tycker jag. Den är en sk Hcg, alltså ingen ungdomsbok, men jag tycker att den är som många andra fantasyböcker, en bok som riktar sig till olika åldrar. Både lite yngre och lite äldre barn kan gott läsa den. Liksom Fantasyläsande ungdomar och vuxna också för den delen. Den passar också utmärkt som högläsning, både i klasser och hemma i soffan. Henrik Tamms illustrationer är också mycket fina. Jag gillar framförallt en av de första bilderna av barnen i korgen på väg ned i gruvan. Man riktigt känner suget i magen. Brrr.

onsdag 14 september 2011

Magi

Titel; Magi
Serie; Septimus Heap
Författare: Angie Sage
Förlag; B Wahlströms



I och med kommande bokprat med några sexor, så har jag fått en anledning att fräscha upp minnet något när det gäller fängslande litteratur för 12-13 åringar! Då såg jag att jag inte skrivit något om Septimus Heap här på bloggen! Det är ju helt förskräckligt, och måste genast åtgärdas...

Magi, heter den första delen om Septimus Heap, som är sjunde sonen till en sjunde son, vilket anses innebära extra mycket magi.

Boken börjar med att Silas Heap, natten då Septimus föds, är på väg tillbaka till borgen där de bor efter att ha varit ute och samlat in örter som ska vara bra för mamma och nyfödd bebis. Precis innan han kommer fram till vindbryggan anar han mer än hör någonting ute i snön. Efter lite letande hittar han ett spädbarn, som han självklart tar med sig. Precis vid ingången möter han sedan Marcia Overstrand, som just denna kväll blivit övermagiker, som beordrar honom att aldrig någonsin tala om för någon enda människa att han funnit ett barn. När Septimus sedan är på väg in i sin egen lilla lägenhet möter han barnmorskan på väg ut med ett bylte i famnen. Död! ropar hon och tränger sig förbi Silas och ut i natten. Helt förvirrad kommer Silas in till Sarah sin fru och sina barn där han får veta att Septimus dött och att barnmorskan tagit honom med sig.

Paret Silas uppfostrar den lilla flickan Silas hittar som sin egen, och tiden går. Själklart är de förkrossade över sin förlust av sin nyfödde son, men finner sig i sitt öde så gott det nu går. Tills en kväll, jag tror det är tio år senare, när Marcia Overstrand knackar på deras dörr...

Jag brukar alltid tipsa de som är ute efter första delen i Harry Potter och den är utlånad, att låna Magi istället. Serien om Septimus Heap är, liksom Harry Potter, någonting för alla åldrar. Nu i november kommer den sjätte delen i serien, Mörkret, och jag ser mycket fram emot att få läsa. Jag kan tycka att det är lite märkligt att den här serien inte lånas ut mer än vad den gör på bibblan. Så gott som alla som man tipsar om den tycker den är jättebra och fortsätter med serien, men det verkar som om det är svårt att hitta fram till Magiserien själv, om ingen berättar om den. Till skillnad då från HP som så gott som alla, oavsett ålder, känner till. Nu kan man ju kanske inte jämföra med Harry Potter, med alla filmer osv. Men ändå, jag tycker Septimus Heap förtjänar fler läsare, i alla åldrar!