onsdag 2 oktober 2019

Den sista änkan


Den sista änkan av Karin Slaughter är den nionde delen i Will Trent-serien. Sara Linton som är Will Trents partner både privat och på jobbet hoppar in i serien från och med den tredje delen. Innan dess så kan man läsa om Sara Linton i Karin Slaughters andra serie om Grant county. Jag har inte läst någonting från Grant county-serien, men förutom böckerna om Will Trent (där jag inte har riktig koll på vilka jag missat) så har jag läst Slaughters fristående böcker, som jag gillar lika mycket som de om Will Trent.

I Den sista änkan sker precis i början av boken en kidnappning av en forskare från smittskyddsenheten på öppen gata, framför ögonen på hennes dotter. En månad senare sker ett bombdåd på ett universitetsområde där det också ligger ett sjukhus. Många dör i attacken och Will och Sara hamnar mitt i det hela. När de stannar för att hjälpa till vid en olycka blir även Sara tagen och i tumulten så inser både Will och Sara att en av personerna i en av bilarna är den kidnappade forskaren, och de ser också att hon är väldigt medtagen och verkar skadad.

Sedan blir det en kapplöpning med tiden när Will och hela Atlantas poliskår, Georgia bureau of investigations plus delar av FBI försöker spåra kidnapparna och hitta Sara och den andra kvinnan levande. De förstår ganska snart att det pågår någonting riktigt stort med koppling till kidnappningarna och bombdåden och de förstår också att de måste hitta den här gruppen av kriminella för att förhindra att än fler människor dör.

Det är spännande från första stund. Karin Slaughter kan verkligen konsten att hålla sina läsare i ett hårt grepp ända fram till slutet. Som en extra bonus så får man ju genom böckerna följa Will Trent som är en person det är svårt att inte gilla.

Vi vet att han har haft en fruktansvärt tuff uppväxt, på ett barnhem, med både fysisk och psykisk misshandel. Han lider av dyslexi, något han mörkar för de flesta i sin omgivning, det är bara ett fåtal personer som känner till hans svårigheter med att läsa, bland annat hans närmsta chef. Det här gör att han inte kan bli befordrad, om han inte officiellt ber om hjälp, vilket han vägrar. Vi vet också att han tidigare var gift med en kvinna som han växte upp tillsammans med på barnhemmet. en kvinna som kommit och gått in och ut i hans liv i många år, och som har sina egna helt uppenbara problem. Tillslut tog sig Will ur det här destruktiva förhållandet och nu hoppas man som trogen läsare att det ska gå bra i den här senaste boken! Ska han hitta sin Sara och ska han få lite lugn och ro tillslut?!? Jag tycker ni ska läsa böckerna och ta reda på hur det går ... Jag vet i alla fall att jag redan längtar efter del tio.

tisdag 1 oktober 2019

Att läsa ...



Inspirerad av Linda på Enligt O, så började jag titta lite på den av mina läshögar som jag har närmast till hands. Självklart finns det flera. Ibland flyttar jag runt lite i högarna, mest för att liksom skapa en illusion av att det går åt rätt håll, att högarna minskar instället för att de ökar. Där är ju storytel readern riktigt bra. Där syns det ju inte alls på samma sätt hur många böcker man har i sin hylla. Nu har jag ju inte riktigt kommit dithän ännu att jag inte skaffar fler fysiska böcker. Det är betydligt färre nu per år än tidigare, men något stopp ser jag inte framför mig ...

Hursomhelst, här kommer en lista över de som jag i alla fall idag tänker mig att jag ska läsa bland de första, utan någon särskild ordning titlarna emellan.

Min tur nu av Angie Thomas - Jag gillade The hate you give riktigt mycket, och har rätt höga förväntningar på den här. Det har inte blivit särskilt många ungdomsböcker i år, så jag känner att jag vill ta tag i den här ganska snart.

Syskonen av Tessa Hadley är en av de böcker jag håller på med just nu och den verkar lovande. Det känns som om det här är en författare helt i min smak och jag har en känsla av att det blir fler titlar lästa efter Syskonen.

Cold case: Försvunnen av Tina frennstedt Det här verkar verkligen jättespännande. Försvunnen är första delen i en serie som är inspirerad av verkliga händelser i Malmö och på Österlen. Tina Frennstedt fick också priset för årets deckardebut på Crimetime under bokmässan och jag ser mycket fram emot att läsa.

Så jävla trött av Gemma Hartley. Jag lyssnade på Gemma Hartley under mässan och blev ännu mer sugen på att läsa boken än jag var innan.

Give me your hand av Megan Abbott. Det här var ett av mina inköp på English bookshop under mässan. Det brukar ju bli några stycken. Jag gillar det jag läst av Abbott tidigare och tror inte jag blir besviken på den här.

Styrkan av Don Winslow. Tänkte egentligen skaffa Muren som ju varit aktuell nu i o m mässan men den fanns inte i pocket och jag orkade inte släpa ... Texten är dock fruktansvärt liten i Styrkan så det känns riktigt jobbigt att läsa ... Synd, men det är väl enda sättet att få ut en del titlar i pocketformatet. Jag kommer ge den en chans i alla fall.

An American marriage av Tayari Jones. Ett av de bästa seminarierna i år på mässan var det med Tayari Jones och Meg Wolitzer. Så smarta kvinnor båda två, jag hade kunnat sitta kvar och lyssna på dem hela dagen. Jag har haft An american marriage hemma sedan Eastbourneresan i början av sommaren men den har fått maka på sig hela tiden. Det är hög tid att ta sig an den nu.

The stranger diaries av Elly Griffiths. En stand alone som jag också köpte under resan till Eastbourne, så se ovan! Dags att läsa helt enkelt.

Gileads döttrar av Margret Atwood behöver väl ingen närmare presentation. Ända sedan jag var och såg den direktsända intervjun från London på Bio Roy för några veckor sedan så har jag varit sugen på att läsa denna hett efterlängtade uppföljare. Ann Dowds fantastiska upplösningar gjorde ju inte att man blev mindre sugen precis.

En kvinnas övertygelse av Meg Wolitzer vill jag absolut läsa efter det att jag lyssnat på Wolitzer under mässan. Jag har bara läst Hustrun tidigare och den gillade jag väldigt mycket. Jag har inte sett filmen som är basera på boken, med Glenn Close i huvudrollen men det skulle jag också vilja göra vid något tillfälle.

Jag stoppar listan här. Inte för att den inte kan göras längre utan för att jag helt enkelt sparar till ett annat tillfälle. Vem vet vad som händer? Vilken titel kommer jag att läsa först? Sedan är det ju också så att här på denna listan finns ingen av de böcker jag har liggandes på mitt skrivbord på jobbet med. Det är en hel del böcker för mina bokprat med framförallt en hel massa femmor framöver som ska läsas ... Jaja, det är ju trevliga bekymmer.

tisdag 24 september 2019

Bokmässan dag tre



Kanske kommer min lördag att se ut ungefär så här:

10:00 Vad är ondska?

11:00 Medelålders kvinna idag - en helt ny frihet eller Deckarmöte över Atlanten eller Från suffragetterna till metoo eller Vart är deckaren på väg?

12:00 Kärleken till krim eller USA, Trump och kvinnorna eller Behöver vi fortfarande feminismen i Europa?

13:00 Gemma Hartley - om feminismens nya frontlinje eller Skrivandets drivkrafter eller Det hårda livet i London

14:00 Miljön i kriminalromaner

15:00 Han Kang - om tingen som en vit tråd genom livet eller Caitlin Moran - kärleken och vuxenblivande i britpopens tidevarv eller Så jävla trött - nya feminismens frontlinje

16:00 Karismans kraft






Bokmässan dag två


Ja, många krockar blir det ... ett hett ämne på Instagram och Facebook så här dagarna innan mässan drar igång är de olyckliga krockarna i programmet. Många är vi som i förtvivlan sliter vårt hår för att få till ett schema där vi inte behöver missa något! Min fredag kommer att se ut ungefär som nedan:

10:00 När svaret inte finns en googling bort

11:00 Nästa steg för metoo

12:00 Bibliotekarien - aktivist eller tjänsteman eller Rachel Cusk - En förnyare av romankonsten

13:00 Hur mår biblioteken och demokratin eller Rasismen i den amerikanska södern eller Kollektivt trauma eller Kända och okända kvinnor i svensk historia

14:00 Fakta eller fiktion - varför välja?

15:00 Prisutdelning och mingel för Årets bok ... Frågan är om det blir något mer seminarie efter denna tillställning? Osäker på det. Sedan har vi dessutom den fantastiska bokbloggarmiddagen senare under kvällen ... Men OM jag skulle gå på ngt mer så blir det kanske:

16:00 Kvinnors självkänsla och perfektionism eller Biblioteken som nav för digital kompetens eller Äventyr på djupet i episka världar

 17:00 Kvinnliga nobelpristagare

Hoppas att vi ses i vimlet!


torsdag 19 september 2019

Preliminärt program för bokmässan dag ett



Precis som Linda på Enligt O skriver i detta inlägg så älskar jag att planera, och precis som Linda så är det planeringen i sig som är det viktiga/roliga, inte att planeringen sedan måste följas till varje tänkbart pris.

Det kommer att bli krockar såklart, och det kommer också bli så att jag kommer att strunta i min planering till förmån för andra, sista minuten-beslut. Man kanske springer på någon som ska iväg på något annat som låter intressant, eller så kanske man är i stort behov av att sitta ner i lugn och ro med en kopp kaffe eller något annat. Dock är det skönt att ha någon sorts grundplan, och här kommer min för torsdagen:

Dagen börjar lite lyxigt med frukostmingel som man får en inbjudan till om man har guldkort, vilket jag tack vare att min chef inser att det för mig är jätteviktigt att kunna närvara på mässan under alla fyra dagarna. Där är vi ju olika och det är inte alla mina kollegor som har lust att lägga fyra dagar inklusive sin lediga helg på det här, men som sagt, för mig är det en av årets höjdpunkter.

Frukosten med lite info om mässan och hemlig gäst startar kl 09:00. Guldpasset kan man hämta från kl 08:00 och dörrarna till mässan öppnar sedan kl 08:50. Jag får pricka in en bra buss helt enkelt så jag inte behöver stressa men inte heller behöver stå och vänta ... Jag kommer såklart inte att orka med åtta seminarier under en dag, så något av nedanstående kommer jag att behöva stryka, om inte annat så för att hinna äta lite. Lite av charmen är som sagt också att kunna ändra sig i sista minuten. Ibland är det skönt att bara sitta kvar någonstans och lyssna på vad som kommer efter. Nedan har jag dessutom enbart tagit med seminarier jag vill se och inte inkluderat monter och scenprogram, vilket ju kan vara nog så intressant.

Kl 10:00 så vill jag gärna gå på seminariet Hur inkluderar vi barn och unga om barn och ungas faktiska delaktighet av bibliotekets verksamhet.

Kl 11:00 blir det förmodligen Varför är minoriteter så hotfulla för majoriteter

Kl 12:00 Amanda Lind möter unga kulturutövare. eller Villkor för kvinnliga författare i Bangladesh

Kl 13:00 Bonnie-Sue Hitchcok - Årets Peter Pan-pristagare. Jag planerar att hinna läsa Doften av ett hem innan dess ...

Kl 14:00 Sydkorea inifrån och ut eller Folkbibliotekens kompetensbehov 

Kl 15:00 Svenska Akademien - det här hände bakom fasaderna eller Den bästa sommaren i mitt liv, typ

Kl 16:00 Klimakteriet - en evolutionär succé eller Den här gången ska allt bli annorlunda

Kl 17:00 Sara Lövestam - sagor om grammatik

Som ni märker så är ämnena vitt skilda åt vilket är så himla härligt tycker jag. Bibliotek, författarskap och allt möjligt annat i en salig blandning. Det är lite det som är bokmässan för mig.

Efter detta är det fri lek tänker jag, dvs mingel och bubbel i montrar och numera också ute i Gothias barer. Förra året blev det svårare för förlagen att bjuda på lite snacks och något att dricka i montrarna fram emot stängning på torsdagen. Synd, för det har varit ett så himla trevligt inslag under alla år. Men, men huvudsaken är att få träffa alla fina i #boblmaf och även några nya bekantskaper, och då spelar det ju inte så stor roll var man minglar, bara att man gör det! Vi ses på torsdag i nästa vecka!



Vi måste till jobbet!


 Vi måste till jobbet  är Pija Lindenbaums senaste skapelse. Älskar detta! Det är tre ungar som leker i ett rum och vi får följa deras lek under dagen. De ska lägga en unge som klarar sig själv, de går till jobbet. Jobbet är på sjukhuset för de är läkare. Men, först måste de köra bilen såklart. Väl på jobbet blir det stressigt för där är det folk som är sjuka och folk som ska lagas på löpande band. För att inte tala om vargarna som tar hand om blodet ...







På sista uppslaget så är barnen tillbaka i rummet igen. Ganska trötta nu, faktiskt.I alla fall Musse är trött, så de bestämmer sig för att gå till jobbet igen imorgon istället för på en gång.

Helt fantastiska bilder och en hyllning till barns fantasi och deras fantastiska förmåga att skapa hela världar tillsammans.

torsdag 12 september 2019

Det närmar sig med stormsteg!

Bild från Pixabay


Nu är det inte alls lång tid kvar innan Bok- och bibliotek 2019 drar igång.Det är när jag skriver detta bara 13 dagar, 21 timmar och 18 minuter! Men vem räknar? Jag är alltid väldigt pepp, men det känns liksom lite extra mycket i år, och jag har ingen aning om varför.

Det är såklart mängder med fina seminarier och monterprogram. Tyvärr tycker jag att det är lite väl många krockar, som jag inte riktigt klurat ut hur jag ska lösa ännu ... Tycker också att det känns som om biblioteksspåret känns bättre i år än vad det gjort på länge. Kul.

Än så länge så vet jag inte riktigt vad det är jag ser fram emot mest, och det brukar ju faktiskt alltid bli så att det är något helt otippat som blir den största upplevelsen.

Sen har vi ju (såklart!!!) alla möten med andra bloggare. Alla sköna människor i #boblmaf, som gör mässan till något alldeles, alldeles extra. Extra allt kan man kanske säga. En av höjdpunkterna är bokbloggarmiddagen som detta år (liksom förra året) går av stapeln på Pinchos vid Heden. Jag som har bokat bord till middagen i några år, har kommit fram till att Pinchos är faktiskt den smartaste lösningen ... Vi slipper då problemet med att någon stackare som lämnar sist står med en bara halvt betald vinnota t ex. Sånt vill vi ju helst slippa! Nej, just vid sådana här tillfällen är ju Pinchos koncept faktiskt klockrent!

Just nu tänker jag orimligt ofta på när man går uppför trappan till andra planet på mässan för första gången torsdag morgon, och kollar om det redan sitter några trevliga typer på det ganska lugna fiket utanför "gamla bloggrummet". Just den där stunden innan allt drar igång är så himla mysig! Jag säger som ELS - Vi ses vid Stjärnflockan! Hmmm, det där känns nästan som ett citat på ett smycke som måste fixas innan mässan? Kryptiskt meddelande men ändå vackert, eller hur?!?

tisdag 3 september 2019

Hjärta av sten av Ingelin Angerborg





Hjärta av sten av Ingelin Angerborg är en mysrysig bok i samma stil som hennes tidigare titlar för den här åldern. Välskrivet, spännande och snyggt.

Vi träffar Nelli och kompisarna Bella, Hilding och Mårten. Det här är en fristående fortsättning på Hjärta av damm, som kom för några år sedan. Man behöver alltså inte läsa Hjärta av damm för att komma in i Hjärta av sten.

Nelli har tillsammans med sin mamma, mammans kompis och hennes dotter och hund flyttat in i ett gammalt hotell, en bra bit utanför stan. De håller på och renoverar och ska till sommaren öppna ett B&B.

En av anledningarna till att flytten blev av är att Nellis mamma tycker att Nelli blivit lite väl fixerad av de döda, och mamman tror att det kan bero på att att hon tidigare drev en begravningsbyrå. Vad hon inte vet är att Nelli faktiskt kan se döda människor. Oftast tycker hon inte att det är någonting att bli rädd för, de flesta hon ser vill henne inget ont. Men när de flyttar in i Villa Regina, som huset heter, så känner hon av en närvaro som hon inte stött på tidigare ... Kompisarna ska komma på besök och Nelli har mycket att visa dem och mycket att berätta.

Lagom spännande utan att bli vare sig för läskigt eller för barnsligt. Det är inte svårt att förstå varför Ingelin Angerborn fortsätter att trollbinda nya och gamla läsare med varje ny titel!

tisdag 20 augusti 2019

Sammanbrott av B. A Paris



Läste Sammanbrott väldigt snabbt och nästan utan att tänka, korta stunder under de senaste dagarna. Kanske är det därför som jag inte riktigt fastnade. Det är en psykologisk spänningsroman med, tycker jag, lite för många märkliga sammanträffanden och forcerat konstruerat händelseförlopp. Det är som om författaren verkligen gått in för att sno allting ett extra varv. Det hade blivit bättre, tycker jag, om det inte varit så många olika trådar.

Egentligen så är berättelsen riktigt bra. Cass är på väg hem, ensam i bilen under en ovanligt stormig natt. Hon passerar en bil med ensam kvinna i, som parkerat vid vägkanten. Med en känsla av obehag och skuld så väljer Cass att fortsätta köra. Hon rättfärdigar sitt beslut med att kvinnan inte vinkat åt henne att stanna och därmed förmodligen visste att hjälp var på väg.

Kvinnan hittas sedan död och Cass dras med skuldkänslor över att hon inte stannade. Samtidigt så drabbas hon av någon sorts glömska som hon inte upplevt tidigare. Hon glömmer att hon beställt ett hemlarm, och minns inte trots att hon ser sin beställning och underskrift. Hon beställer hem en barnvagn utan att vara gravid. I denna stilen fortsätter det och Cass är sakta på väg mot ett sammanbrott. Mamman led av tidig demens och Cass är livrädd för att även hon är på väg mot samma sjukdomsbild. Hennes man är stöttande, men skeptisk till hennes beteende. Bästa väninnan är egentligen den enda person som Cass känner att hon kan anförtro sig åt.

Som sagt, lite för rörigt för min smak, men ändå en bra grundstory.

fredag 16 augusti 2019

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff




Det har ju skrivits en del om Karin Smirnoffs Jag for ner till bror och Vi for upp med mor vid det här laget, och det mesta jag läst om dem har varit positivt. En och annan negativ kommentar har jag sett. Det var någon tråd i någon fb-grupp där de flesta var negativa.

Själv hamnar jag definitivt i den hyllande skaran, jag tycker det här är riktigt, riktigt bra. De drabbade mig, de här båda böckerna, och jag ser nästan med bävan fram emot nästa. Språket är ju väldigt speciellt, med en stark rytm och mycket dialektal. Jag förstår att det inte passar alla, men i detta sammanhang gör det sig helt strålande.

I den första delen kommer jana hem till Smalånger och hem till sin bror. Familjen har ett mörkt och våldsamt förflutet, med misshandel, vanvård, sexuellt utnyttjande och svek i mängder. Nu bor inte modren kvar hemma och fadren är död. Fadren som jana en gång stack med högaffeln för att döda. Den gången överlevde han, men nu är han borta. Starkaste skälet till att jana återvänder är nog att få sin bror att inte supa ihjäl sig. Hon blir kvar när han läggs in för vård och jana inleder ett stormigt förhållande med en konstnär vars tavlor ger jana minnesfragment från stunder i barndomen som hon helst av allt vill slippa minnas något av. Det är samme man som hon träffar på redan när hon kliver av bussen vid ankomsten till byn. Mötet känns ödesbestämt och ofrånkomligt.

Det är ett långsamt pussel som läggs, och som läsare får man inte alla bitar på en gång. Tvärtom så så känns bilden ganska så fragmentarisk, även om man förstår i stora drag vad som hänt. Vad som har lett fram till att jana som lämnade byn och varför, nu då är tillbaka.

Jag är glad att jag hade nästa del tillgänglig direkt efter att jag avslutat den första, det hade känts helt olidligt att behöva vänta. Nu kunde jag bara fortsätta att läsa, nästan som i trance. Ni vet när läsningen blir sådär så att man blinkar sig lite förvirrat tillbaka till verkligheten när boken är slut. Man liksom tittar sig omkring och halvt om halvt förväntar sig att världen runtomkring en har förändrats på något vis.

torsdag 15 augusti 2019

Den bästa mamman av Aimee Molloy



En bäbis som försvinner ur sin spjälsäng i New York, när mamman är ute och tar ett glas vin med mammagruppen som hon träffar några gånger i veckan. Sådan är uppstarten i Den bästa mamman, och sedan fortsätter det av bara farten. Det kan vara så att jag var lite i semestermood, men jag sögs in direkt.

En liten parentes, men någonting som jag tänkte mycket på under läsningen är det här med skillnaden när det gäller föräldraledighet. Flera av de här mammorna är på väg ut i arbetslivet igen, och bebisarna är sisådär 6-8 veckor. Och då är det inte tal om att papporna ska ta över eller så, utan då blir det någon form av barnomsorg. Om man inte då som i vissa av fallen har en man som drar in en massa pengar så att man kan bli en "stay at home mom". Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på att lämna ifrån mig en tvåmånaders bebis till någon utanför familjen. Varje dag. Fem dagar i veckan.

Tillbaka till boken. Winnie är till en början mycket tveksam över att lämna Midas till en barnvakt, men låter sig tillslut övertalas, och Midas försvinner alltså från lägenheten. Polis kopplas in omedelbart och en jakt på Midas drar igång. Mammagruppen sätts under lupp, och det är en hel del hemligheter och lögner som kommer upp till ytan. Man får som läsare också ta del av en röst som man inte vet någonting om. Man förstår att personen inte mår bra och att allt inte står rätt till, men man får inte hela bilden. Spännande rätt igenom och ett snyggt avslut. Och Brooklyn, New York! Bara det.

onsdag 14 augusti 2019

Utvald av Sarah Stovell



Jag tänker att jag ska fortsätta med mina lite kortare inlägg om lästa titlar, så jag får ut lite fler. Jag hade nog inga förväntningar alls egentligen, om Utvald, men jag fastnade omedelbart. Vi får träffa Bo Luxton och Alice Dark. Den ena en framgångsrik författare som det gått fint för i livet, trots en inte alltför lätt barndom. Bo har en man som älskar henne, ett härligt hus på landet och en dotter som hon avgudar.

Alex Dark däremot, är en ung kvinna som är ganska vilse i livet. Ingen eget hem, en misslyckad pojkvän och ingen styrsel alls. Det enda hon vet med säkerhet är att hon vill skriva. Hon måste skriva för att kunna leva. Lyckan är därför stor (enorm!) när Alex blir antagen till en av Bos skrivarkurser.

Väl på plats så drar ett destruktivt förhållande igång, och som läsare får man läsa både Bos och Alex sida av vad som faktiskt händer. Man får också läsa om någon av dem som man förstår ganska snart har gjort något brottsligt och faktiskt avtjänar ett straff, så man vet som läsare att en katastrof av något slag kommer att inträffa men man vet inte varför, eller när.

Jag gillar upplägget, och fastnade som sagt direkt. För mig var det perfekt sommarläsning. Ganska lättläst men ändå snyggt och välskrivet med ganska störda karaktärer ...

måndag 12 augusti 2019

Den där tiden på året


Idag är det min första arbetsdag efter semestern och allt känns ganska så galet. Dels var det väldigt mycket att göra och dels så känns det som om varken huvud eller kroppen hänger helt med ... Men men, det tar nog inte så många dagar tänker jag, innan allt är mer som vanligt igen.

Och snart är det dags för höstens höjdpunkt - Bokmässan! När jag kollade precis nu så var det 44 dagar och drygt 18 timmar kvar! Jag har kollat igenom programmet, men det känns som om det blir så många krockar så det blir nog att ta det lite som det kommer. Jag kommer att ha en plan, men sen är det inte alls säkert att jag kommer att följa den.

Något av det bästa med mässan är ju alla fina möten med andra bloggare som man kanske inte träffar så ofta under året, bokbloggarmiddagen som ju blivit en härlig tradition och alla spontana fikaträffar som uppstår. Ofta stöter man ju också på någon som är på väg till något intressant och så kanske man hänger på dem istället för att följa sitt eget lilla program. Hur som helst så brukar det bli underbart intensiva dagar.

Förra året så tog jag faktiskt semester på måndagen efter mässan. Ett himla smart drag om jag får säga det själv, och något som jag tänker försöka få till i år igen.


torsdag 8 augusti 2019

Lilla fina bloggen!



Ja, lilla fina bloggen ... Det var ett tag sedan nu. Tanken var såklart att skriva mer i sommar men så blev det nu inte.

Men läst har jag gjort, så inlägg kommer så smått framöver. 

Nu närmar sig ju också mässan med stormsteg. Jag ska kolla över bokningen för bokbloggarmiddagen jag bokat på Pinchos på måndag när jag börjar jobba igen. Det sa ju bara swish, som vanligt, så var de 20 bokade platserna tingade! Kul!

Just nu så läser jag The third victim av Lisa Gardner. Det är andra delen i hennes FBI profilers serie, och gillar verkligen det här. Det är obehagligt nära verkligheten med skolskjutningar och barn som far illa, så har man svårt för den typen av psykologiska spänningsromaner så kanske man ska välja något annat. Jag gillar persongalleriet och att man får komma nära huvudkaraktärerna, och att man får ta del av deras bakgrund, fel och bister. 

Jag har tidigare också läst första delen i Gardners serie om detective D.D Warren plus några av hennes fristående romaner, och jag gillar dem minst lika mycket, så jag kommer fortsätta att läsa mig igenom Lisa Gardners författarskap!

tisdag 25 juni 2019

Trädet vid världens slut


Tänkte att jag skulle försöka fortsätta med lite kortare inlägg, så det blir något skrivet alls, så här kommer ett med en av de Hcg-böcker (biblioteksspråk = böcker för ca 9-12 år) jag läst det senaste.

Trädet vid världens slut av Daniel Edfeldt. Fantasy om Will som tillsammans med sin familj är med om en bilolycka. När han vaknar till liv ser han hela sin familj vid vägkanten, inklusive sig själv liggandes på en bår. Han förstår att någonting fruktansvärt har hänt när de alla åker iväg med ambulansen och han själv står ensam kvar.

Sedan blir det spännande väldigt snabbt. Det kommer en flicka som plötsligt ändrar skepnad. Där Will nu befinner sig är det ingenting som är vad det först verkar vara. Som tur är kommer Sam, en bågskytt som Will känner igen ifrån den fantasyserie han älskar och läser om och om igen, till Wills räddning. Tillsammans tar de sig långsamt och under stor fara fram emot sitt mål; Trädet vid världens slut. Det är hit Will måste ta sig för att ha en chans att komma tillbaka till sin riktiga värld igen och kunna återse sin familj.

lördag 22 juni 2019

Hemmets trygga vrå



Hemmets trygga vrå av Cara Hunter var en sådan där deckare som jag läste i stort sett i ett svep. Jag gillade den, den hade något som jag fastnade för utan att jag egentligen kan säga vad det var. Ingen stor litterär upplevelse kanske, men en helt klart godkänd deckare. Direkt när jag läst klart började jag på tvåan om kriminalkommisarie Adam Fawley, I mörkret. Den har jag inte läst ut ännu för det kom en del annat emellan, men jag kommer absolut att göra det. Nu såg jag också att det kommit en tredje del på engelska som inte är översatt ännu, No way out. Om tvåan håller måttet så kanske trean blir sommarläsning.

I Hemmets trygga vrå så försvinner en liten flicka. Daisy som är åtta år och utklädd till tusensköna försvinner spårlöst på en sommarfest som föräldrarna håller i sin trädgård. Men när polisen börjar undersöka saken närmare så ser man på bilder från festen att det faktiskt inte är Daisy som springer omkring utklädd till tusensköna utan en av de andra flickorna. Ingen kan svara på om Daisy ens var med på festen. Det är alltid obehagligt att läsa om barn som försvinner och far illa, och jag tycker det blir fler och fler titlar om just detta. Ibland känner jag att, nej nu räcker det med frossandet i psykologiska spänningsromaner och deckare fullständigt sprängfyllda av psykopater och andra sjuka personer. Men så är jag ändå där hela tiden! Jag kan visst inte hejda mig, så då får det väl vara så då tänker jag. Jag varvar i alla fall med annat ibland.

Föräldrarna har verkligen ingen koll alls, och det visar sig vara en hel del som pågår under ytan i deras hem. Berättandet varvas med facebookinlägg och twitteruppdateringar, vilket gör att man som läsare får följa med i hur allmänheten tänker och i vilka olika riktningar misstankarna går och varför, vilket fortfarande är ett lite uppfriskande grepp rent berättartekniskt. Ett smidigt sätt för författaren, tänker jag, att få fram många olika karaktärers tankar utan att det blir för rörigt för läsaren.

Jag tycker slutet är snyggt och oväntat. Även om man som läsare kanske misstänker hur det ligger till så känner man sig aldrig helt säker. Eller jag gjorde åtminstone inte det.

fredag 21 juni 2019

Knackaren och andra rysliga berättelser


Knackaren och andra rysliga berättelser av Tobias Gard är en bok som det är perfekt att sätta i händerna på någon i kanske fyran eller femman som vill ha något läskigt att läsa.

Den innehåller fyra lite lagom rysliga berättelser. Det är lite sägner över det hela och som vuxen läsare så känns det igen, men det gör liksom ingenting. Jag tror att det här är en bok som kommer att bli lätt att få ut.

I Knackaren går det ett rykte om barn som försvunnit när de lockat på Knackaren. Abdi är inte ett dugg rädd utan bestämmer sig för att göra ett försök att få fram varelsen som alla är så rädda för. Till en början händer det ingenting, men sedan en natt så börjar det höras knackningar på rutan ...

torsdag 20 juni 2019

Jag som var så rolig att dricka vin med


Det var ett tag sedan nu som läste Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med, men det är en sådan där titel som finns kvar i mitt huvud och som jag funderar över ibland.

Jag gillade den, men det var en del saker som skavde under läsningen. Eller, det var väl egentligen bara en sak som skavde och det var det här med pengar. Jag tror inte det nämndes en enda gång att Rebecka Åhlund lever ett rätt så privilegierat liv. Nu säger jag inte att de inte jobbar hårt för det, det har jag ingen aning om, men det liv som beskrivs är ju helt klart ett liv det krävs rätt bra ekonomi för att ha råd med.

Jag har inte följt Rebecka Åhlunds krönikor eller så, bara läst lite sporadiskt, men jag har läst böckerna hon skrivit för mellanåldern och de gillar jag väldigt mycket. Jag vet inte hur många gånger jag boktipsat om dem. Bra mysrys i lite samma stil som Ingelin Angerborn.

Jag visste egentligen inte vad jag hade väntat mig när jag började läsa Jag som var så rolig ... I och med sociala medier så hade jag koll på att hon gått ut med att hon var alkoholist och jag minns att jag tyckte det var modigt gjort, att vara så öppen med det på Instagram.

Det är en modig, öppen och ärlig bok om en persons resa till att bli nykter. Rebecka Åhlund verkar urstark, vilket man nog måste vara för att fixa en sådan resa. Det måste ha varit fruktansvärt smärtsamt att komma till insikt om hur barnen faktiskt har mått under tiden innan nykterheten. Hur mycket de har observerat utan att man vetat om det och hur oroliga och rädda de har varit. Desto tuffare att se sanningen i vitögat och ta itu med problemen.

Det jag gillar mest är nog hur hon beskriver sig som en missbrukarpersonlighet. Är det inte vin så är det valnötter eller klänningar som man klickar hem under långa vakna nätter. Jag tror att de flesta kan relatera till detta. Det på något vis okontrollerbara, att man bara vill ha mer av något. Var går gränsen mellan ett beroende och ett kanske något osunt förhållande till att Netflixa eller shoppa klänningar? Var går gränsen mellan ett genuint intresse/nörderi och ett beroende och missbruk av något? Vare sig det handlar om vin, shopping eller ett samlande av gammalt porslin eller retrotyger?

En annan intressant grej är det här med att hon plötsligt inte vill umgås med folk alls när det inte finns alkohol med i bilden. Hon vill hellre gå hem och läsa eller gå ut med hundarna. Här tror jag också det är många som känner igen sig. Hur kul är det att ensam vara den som kör på midsommar t ex? Visst vill man hellre hem till sin bok framåt 23-tiden?

Sedan tycker jag om hur Rebecka Åhlund skriver med rätt så mycket självironi och humor. Jag tänker att hon måste ha varit sjukt rolig att dricka vid med, men jag tänker också att hon säkert är minst lika rolig att umgås med utan vin.

En irriterande grej med boken är att jag har börjat äta kopiösa mängder med valnötter. Jag tänkte att jag skulle tröttna efter ett tag, men icke ...

onsdag 19 juni 2019

Min älskade älskling


Under resan till Eastbourne så pratade vi en del om bloggandet. Jag är ju den i sällskapet som bloggar klart minst, även om jag i perioder får iväg ett par inlägg i veckan. min ambition är att skriva mer, men jag verkar inte få till det riktigt med tiden. Jag tror det var A som påpekade att inläggen ju inte behöver vara så långa? Några rader bara, utan att för den sakens skull bara skriva att den var bra eller dålig och kopiera in baksidestexten. Så, jag tänker göra ett försök att få ut lite fler inlägg om det jag läser (för läser gör jag ju hela tiden ändå ...) även om det blir lite kortare texter. Här kommer första! 

Sista boken vi läste i Bokbubblarna och cirklade om innan sommaren var Min älskade älskling av Gabriel Talent. Jag brukar ju alltid säga att jag gillar att läsa om mörka familjehemligheter och dysfunktionella familjer, och om inte detta var en dysfunktionell familj så vet jag inte vad som räknas dit. Och visst var den bra. Den var välskriven och den höll mig fast som i ett skruvstäd, men herregud så obehaglig den var att läsa. Vissa passager fick jag bara skumma igenom, jag klarade knappt av det. Trots obehaget jag kände när jag läste så får boken lätt fyra bubbliga glas av mig, av fem möjliga.

Vi får möta Turtle Alveston som är 14 år. Hon lever tillsammans med sin pappa långt utanför samhället i norra Kalifornien. Det är inte mycket som är som det ska hemma hos Turtle. Pappan, Martin, håller henne i ett järngrepp på alla plan och de lever helt isolerat. Turtle går visserligen i skolan, men där betraktas hon som en utböling och de vuxna som förstår att något är på tok agerar inte alls eller alldeles för långsamt.

Sakta men säkert går Turtles liv mot en säker undergång och hon förstår någonstans att hon måste bryta för att överleva. Några gånger är hon på väg bort från pappan, men hon återvänder alltid. Antingen hittar han henne eller så kommer hon frivilligt. Hon är som bunden till honom trots sin rädsla, sitt hat och vetskapen om att deras sätt att leva är helt fel på så många plan.

Boken påminner en del om Träskkungen dotter, som jag också gillade mycket, men den här är mörkare.

måndag 17 juni 2019

Bohemian luxury på Tjolöholm

Ja, det är mycket trädgård på bloggen nu! Engelska trädgårdar kanske man skulle tillägga. Från Sussex till Tjolöholms slott på Västkusten.

Bästa bokcirkeln Bokbubblarna hade storstilad sommaravslutning i söndags, med chokladfrukost på Skårs gård, och fortsatte sedan till Tjolöholm och denna fantastiska trädgård. Trädgården är i engelsk stil med bland andra John Taylor som trädgårdsmästare. Vi fick en liten pratstund med en av de andra trädgårdsmästarna och pratade lite om Monk's house och Charleston house och om att vi ju inte riktigt har samma förutsättningar här i Sverige. Det är trots allt lite skillnad när det gäller klimatet.

Hursomhelst så är det här en helt fantastisk slottsträdgård som jag varmt rekommenderar alla att åka och titta på och strosa omkring i. Jag hoppas på att komma tillbaka om några veckor när en del av perennrabatterna som inte blommade i söndags har kommit igång på allvar.

Vi gick en guidad tur som erbjuds nu inne på slottet - Bohemien luxury Liberty style. För mig som har tillbringat ett antal timmar på Libertyvaruhuset i London var det här hur intressant som helst. Det är ju alltid kul att sätta saker och ting i ett sammanhang och i o m Englandsresan i förra veckan med Bloomsburygruppen i fokus, så kändes det här som en perfekt fortsättning.

Namn som ofta nämns i Arts and crafts-sammanhang är bland andra William Morris och Oscar Wilde. En del av rummen på Tjolöholm är helt och hållet Liberty-inredda, från golv till tak inklusive möbler och textilier, medans andra rum kanske innehåller delar och idéer från Liberty.

Jag har egentligen ingen aning, men tänker att kanske Karin och Carl Larsson funnit inspiration ur Arts and Crafts-rörelsen? Jag får läsa på lite. Vid nästa besök på Tjolöholm så tänker jag ta med badkläder i alla fall, och hoppas på fint väder!








Seaside holiday i Eastbourne!

Vilken resa det blev. Vi var en liten tapper skara Linda, Anna och jag som tog flyget på till Gatwick och fortsatte direkt ner till Eastbourne. Allt gick hur smidigt som helst. Hotellet var väl inget vidare precis, men läget och omgivningarna helt fantastiska. Ni som följer mig på Instagram och Facebook kommer att känna igen bilderna i detta inlägg.






På torsdagen tog vi en hop-on-hop-off buss som skulle ta oss längs kusten. Vi hoppade av vid Beachy head och knockades fullständigt av skönheten i landskapet. Helt otroliga vyer. Vi gick och vi gick och vi gick. Det var liksom inte läge att hoppa på bussen igen, vi fortsatte att promenera istället. Vid Birling gap tog vi en fika på stranden för att sedan ta bussen tillbaka.











På fredagen vaknade vi till ösregn och halv storm. Så efter frukosten så gick vi på Towner art gallery i Eastbourne, och det var ett beslut vi inte ångrade. Vi hade lite otur, för de höll på att rigga om för nya utställningar och vi hamnade lite emellan. Men, vi fick se en utställning som de kallade Ten. Tio konstnärer utvalda av 10 medarbetare som arbetat i konsthallen i 10 år. Vi hann också med att se Rocketman på en biograf med enorm retrokänsla och ta en lång promenad längs hela strandpromenaden bort tills det att klipporna börjar.






På lördagen for vi via Lewes och Southease till Virginia Woolfs Monk's house. Jag trodde aldrig när vi var där förra året att jag skulle få återvända så snart. Det känns underbart att ha fått se denna ljuvliga trädgård med både vår- och sommarblommor. Kul också att hoppa av på den pyttelilla stationen i Southease. Det var som att hoppa av mitt i en kohage. Promenaden sedan till Monk's house var helt ljuvlig. Ännu bättre blev det av vetskapen om att att det var precis längs samma väg som Virginia Woolf med resesällskap tog sig till Monk's house från tåget, då när det begav sig. Lite märklig känsla.












Söndagen tillbringade vi på Charleston house, Vanessa Bells sommarhus. Dit kunde vi ta en buss direkt från Eastbourne. Vi var tvungna att säga till att vi skulle gå av utmed landsvägen nedanför Charleston house, det var tydligen inte någon egentlig hållplats. Sedan gick det två bussar tillbaka så det var bara att anpassa vistelsen efter det. Vi var nog där i drygt fyra timmar och skulle kunna ha stannat mycket längre. Förutom rundtur i huset och att vi strosade runt i trädgården och omgivningarna på egen hand, så har de ett väldigt fint galleri där det när vi var där hängde två separata utställningar. Båda lika fina att se.

När vi kom tillbaka till Eastbourne så kunde jag äntligen bada!!! det hade varit röd flagg och varningsskyltar uppe ända sedan vi kom dit, som jag inte vågade trotsa ... Det blåste verkligen en hel del. Men, när vi kom tillbaka sent söndag eftermiddag var flaggorna inte hissade, så jag skyndade mig upp och hämtade badkläde och hoppade i. Hade känts riktigt snopet att åka hem utan att ha kunnat doppa sig en enda gång.







Måndagen tillbringade vi i London. Ett riktigt regnigt London ...  Lite synd för vi hade tänkt att dels kunna knyta ihop vårt Bloomsburytema med en tur till Bloomsbury och dels kunna kika in på Libertys i o m att vi skulle åka med bokcirkeln till Tjolöholm veckan efter, och få en guidad tur om den Libertyinspirerade inredningen där. Men, men, det får bli nästa gång. Vi hann i alla fall med en tur till Tate, som ju alltid är mycket trevligt plus ett snabbt besök på Waterstone's vid Piccadilly, som känns som ett måste för mig. Spelar ingen roll hur många andra Waterstone's jag hinner med under ett Englandsbesök. Butiken vid Piccadilly vill jag inte missa.






Kanske, kanske inte kommer det fler inlägg från resan. Just nu bloggas det inte något vidare ofta från min sida, men som alltid så är ambitionen att skriva oftare. Men, vid det här laget så har jag också insett att jag tänker inte stressa över antalet inlägg här på bloggen. Det blir som det blir. Den lever, även om jag i perioder inte är så aktiv. Läser gör jag ju hela tiden ...