Plötsligt händer det!

Två inlägg på två dagar! Hur ska detta sluta kan man fråga sig?!? Jag vet inte om detta ens är ett inlägg. Eller jo, det är det ju, för jag skriver det och publicerar det på min blogg. Alltså är det ett inlägg. Men egentligen så är det nog mest svammel och virriga tankar. Jag har funderat lite på samtalet om Stephen Kings "Att skriva ..." som jag var på i tisdags och tänker lite på dessa saker:

Att många förfasar sig över adverb har man ju förstått, och detta gör mig lite nervös. Jag har en känsla av att jag använder alldeles för många adverb när jag skriver. Jag är rädd för att jag använder för många ORD över huvudtaget. Att det blir babbligt, vare sig jag skriver här, på fb eller i andra sammanhang, som i de små skrivprojekt som jag håller på med hemma. Det här är någonting som jag behöver se över känner jag.

Men, då kommer vi in på en annan sak som jag funderat över, den där de nämnde om att så fort man börjar fundera över hur ens text kommer att tas emot så låser det sig ... Om jag ska försöka ha i huvudet när jag skriver att inte använda adverb och vara snålare med orden så kommer det att ta över skrivandet.

Är det här redigeringen kommer in då, måntro? Först skriva pladdrigt med många adverb. Bara skriva på, för att sedan sätta sig och stryka? Det där med redigering har aldrig varit min starka sida. Jag vill få ur mig texten innan den försvinner och sedan tycker jag det är trist att gå tillbaka. Får nog träna på det.

En annan sak som jag tänkt på, eller kanske mer konstaterat, är det här med tipset att läs, läs och läs samt skriv, skriv och skriv. Ja, läser gör jag ju. Sedan har ju livet lite andra ingredienser också, såsom ex familj, hus, trädgård, mat ... Ja, ni fattar ju. Alltså tycker jag att min skrivtid inte finns. Då får jag ta tid ifrån någonting annat och då blir det från läsningen vilket jag inte vill. Besvärligt!

Sist tänkte jag bara nämna att jag blev lite stressad när jag läste det här blogginlägget av (superduper)duktiga Sara Lövestam, vilket resulterade i att jag raskt reserverade båda hennes grammatikböcker och känner mig faktiskt lite peppad på att läsa. Vad är det som händer? Jag undrar om det hänger ihop med att jag igår när jag satt med dottern (Nej det gjorde jag inte, jag stod och tjuvlyssnade när sonen (20 år) hjälpte dottern (16 år) med matten) och plötsligt förstod vad de pratade om! Jag rusade fram och tvingade dem att titta i facit för att se om jag hade rätt. Det hade jag! Jag höll på att svimma av stolthet (och förvåning). Ett mattetal! På gymnasienivå! Nu var det i o f ett tal som dottern inte hade några som helst problem med, men ändå.

Kanske står jag inför en tid i mitt liv när jag kommer att börja intressera mig för grammatik och att räkna matte? Eller kanske inte ändå. Vi får se. Det är spännande tanke!

Jag blir både glad och förvånad!

Som sagt, jag blir glad, men helt klart mest förvånad när jag ser att Bibliotekskatten lockar besökare trots att det inte händer så himla mycket här för tillfället. Vad roligt! Nu är det snart bokmässa och jag har inte ens skrivit om Crimetime. Det ligger några inlägg som utkast så jag ska försöka få ut dem ... Ni som känner mig vet ju att jag cyklade omkull sista dagen i Visby och bröt två revben samt skrapade upp mig rätt rejält och fick cykelstyret in i höger bröst ... Så, det blev inte riktigt som jag planerat sista semesterveckan eller när jag kom tillbaka efter jobbet efter ledigheten. Lite därför också som jag inte har loggat ens om Visby.

Igår var jag i alla fall på Litteraturhuset i Göteborg och lyssnade på ett samtal mellan Ola Larsmo och Mattias Hagberg från [skrift] där de diskuterade Stephens Kings "Att skriva : En hantverkares memoarer". Det var ett intressant samtal. Jag har konstigt nog aldrig varit på Litteraturhuset tidigare så det var också en trevlig bekantskap. Hoppas på att komma dit många fler gånger.

Jag har börjat läsa boken, men tror nog att det kanske är något som man kanske läser i småportioner. Sedan blev jag såklart sugen på att läsa en del King jag inte läst tidigare samt att läsa om en del jag redan läst.

Sedan har jag googlat på vilket typsnitt de har använt sig till bokens omslag ... Jag har kommit fram till att det nog är Old Times American Regular? Någon som vet säkert? Jag tycker det är så himla snyggt!

Jag undrar jag

Ja, jag undrar vart den där bloggivern som alltid infinner sig när jag fortfarande är på jobbet och inte kan skriva något, tar vägen när jag kommer hem och faktiskt kan skriva? Puts väck är den. I alla fall för det mesta. Jag hoppas på ändring nu, i och för sig, när jag har en längre ledighet framför mig.

Typ här kanske inspirationen kommer ... Gäller bara att man har något att blogga på med sig i hängmattan. Inte för att jag kommer att befinna mig just här. Även om jag skulle vilja.

 Kanske, kanske kan jag fånga den i farten vid något tillfälle då jag faktiskt har en möjlighet att sätta mig och skriva med en gång.

Glansigt & glassigt

Jag tillhör inte de som läser tidskrifter. Jag vet egentligen inte varför. Jag gillar tanken på att läsa tidskrifter. Liksom jag gillar tanken på att skriva och blogga mycket flitigare än vad jag gör ... Jag har ju så många uppslag! För att inte tala om hur många lästa böcker jag har att blogga om!

Ibland tar jag med mig tidskrifter hem från jobbet och tänker att nu så, nu ska jag minsann bläddra i de här fantastiskt inspirerande tidningarna och låta kreativiteten flöda. Det brukar fungera sådär. För det mesta så ligger de i en prydlig hög på mitt nattduksbord i någon vecka, för att sedan få åka med tillbaka till bibblan. Olästa.

Idag tog jag med mig några nummer av Skriva hem, och jag har faktiskt bläddrat lite i en av dem! Och vips så fick jag faktiskt lite blogglust på köpet! Det kanske är min melodi det här med tidskrifter i alla fall? 

A room of one's own

Ett eget rum. Vi är nog många som då och då (eller ofta?!?) drömmer om ett eget rum. Det behöver ju inte alls vara något stort eller tjusigt, på något sätt.

Snarare intimt och lite lagom slitet och trivsamt, om jag får bestämma. Någonstans där man känner sig hemma och väl till mods. 

Nu sitter ju inte jag och kämpar med en roman eller något annat stort som ska skrivas, men ändå. Att kunna stänga om sig och ha bättre med tid att läsa, och att skriva om det man läser. 

Jag undrar hur lång tid det skulle ta för mig att faktiskt kunna koppla av såpass så att jag kunde utnyttja tiden till att enbart läsa och skriva, om jag fick en sådan möjlighet? Inte vet jag hur jag skulle hantera det. De första dagarna skulle jag med all sannolikhet sova en hel del ... Sedan beror det ju såklart på om man skulle ha tillgång till internet. I sådana fall skulle man (jag!) lätt fastna i fb, IG etc alltför långa stunder. Men, efter några dagar, om man bara har sig själv att ta hand om, tillgång till de böcker man vill läsa och ett ok skrivprogram? 

Det skulle vara spännande att prova på i en vecka eller så (sedan skulle jag nog sakna familjen för mycket). Jag får låna föräldrarnas Trysilstuga helt ensam någon gång framöver och se hur det går.