tisdag 26 februari 2013

Jag skulle vilja tacka Lev Grossman...

Efter en helt katastrofal månad när det gäller läsning känns det som om det har vänt! Jag har i stort sett enbart läst barnböcker inför bokprat hela månaden och plöjt igenom alla säsonger av Friends. Blev lite smått manisk där faktiskt, började nästan leta efter karaktärernas personlighetsdrag hos mig själv...

Det känns skönt att läslusten har återvänt och, faktisk, känns det skönt att inse att ingenting fruktansvärt händer även om man råkar ha en usel läsmånad (naturligtvis vet jag att det inte gör det, men någon sorts press känner jag, att läsa). Det kanske rent av är nyttigt för mig att ha sådana här perioder några gånger om året?

Nu längtar jag i alla fall hem till Magikerna...

måndag 18 februari 2013

Anna klädd i blod

Titel; Anna klädd i blod
Författare; Kendare Blake
Förlag; Fenix
Recensionsexemplar


Cas är en kille som flyttar runt mycket. Han och hans mamma stannar aldrig länge på ett och samma ställe, och till största del beror det här på att Cas är professionell spökjägare. Han får tips om spöken som av någon anledning inte vill eller kan lämna jorden, utan stannar kvar och gör tillvaron besvärlig för de som kommer i kontakt med dem. Cas uppgift är att på ett eller annat sätt hjälpa dem vidare, även om det inte är alltid som spökena själva vill flytta på sig.

Egentligen har Cas tagit över efter sin pappa, som var en av de allra bästa inom området, men som dog en våldsam död under ett uppdrag. Mamman är lite New Age och är helt medveten om vad Cas gör. Hon inser vikten av hans arbete, men försöker ändå undanhålla honom sanningen om pappans död.

I Anna klädd i blod får Cas ett tips om ett spöke som hittills mördat 27 ungdomar. Han kan inte motstå utmaningen, men inser snart att i Anna har han mött en värdig motståndare.

Jag föll kanske inte pladask, men jag tyckte absolut att det var spännande läsning, och jag tror att det kan vara lätt att få ut boken om man bokpratar för t ex en grupp gymnasieelever. Det är märkligt, men man fattar sympati för spöket, även om hon faktiskt mördat en massa ungdomar och inte är särskilt sympatisk. Det här är en sådan där bok som man måste bestämma sig för innan, att man köper upplägget på. Alltså att man accepterar spöken och det övernaturliga, och läser för vad det är. En spännande bok med inslag av det övernaturliga.

Bottenrekord?

Februari kommer förmodligen att sammanfattas som en riktigt usel läsmånad för min del...Om man inte på något sätt kan tillgodoräkna sig att man plöjt igenom alla säsonger av Friends på mycket kort tid???

torsdag 14 februari 2013

Uppdrag Silverstjärnan

Titel; Uppdrag Silverstrjärnan
Författare; Peter Ekberg
Illustratör; Mattias Olsson
Förlag; Berghs


Nu under sportlovet har vi haft Stjärndagar och rymdpyssel på jobbet, och det har varit riktigt lyckat! I måndags hade vi Peter Eriksson och Mattias Olsson på besök, och de berättade om sitt arbete och hade en workshop med en grupp barn i 9-11 årsåldern. I tisdags hade vi besök av Ola Hultin från sf-bokhandeln i Göteborg och Katja från rymdobservatoriet i Slottskogen. Mycket spännande!

Peter har skrivit och Mattias har illustrerat Uppdrag Silverstjärnan som handlar om Arena Trexo som lever ombord på stjärnskeppet Voya. Voya har varit på väg från vår jord till planeten Roxera i 8000 år. Många generationer har fötts och dött ombord, och de har en mycket lång väg kvar innan de kommer fram.  En dag närmar sig ett annat rymdskepp som lägger sig bredvid Voya utan att ta någon kontakt, och på grund av att öppningen till skeppet är så liten bestämmer man att uppdraget att ta sig in och ta reda på vem eller vilka som reser med det okända skeppet måsta vara barn små nog att ta sig in.

Arena och två andra barn i hennes egen ålder, hennes bästa vän Neval och hennes fiende Brik blir de som ska utföra uppdraget.

Det här är riktigt spännande. Jag har inte läst mycket sf, varken barn, ung eller vuxen, men det här gillar jag. Det här är också en bok som det kommer att bli riktigt lätt och roligt att bokprata om. Snart kommer tvåan, så håll utkik efter den!

onsdag 13 februari 2013

Grenar av gift

Titel; Grenar av gift
Författare; Erin Kelly
Förlag; Damm
Recensionsexemplar

Här har vi ytterligare en titel, Grenar av gift, som jag var helt säker på att jag skrivit om. Men icke. Även här var det då jag satt och tittade efter uppföljaren som jag gick tillbaka på bloggen och kollade, och inte hittade någonting. Märkligt, med tanke på hur mycket jag gillade den.

Grenar av gift har så mycket av det jag faller handlöst för. London, dysfunktionella familjer, Den hemliga historien-vibbar, syskon som står varandra en aning för nära varandra för att det ska kännas helt sunt och huvudperson som ramlar huvudstupa in i en för honom/henne helt främmande akademisk miljö. Mums.

Karen träffar den excentriska Biba på universitetsområdet och blir märkbart berörd av hennes personlighet med en gång. Det dröjer inte länge innan Karen flyttar in tillsammans med Biba och hennes bror Rex, i deras fallfärdiga och alldeles för stora hus. Karen dras in i deras miljö med fester, droger och ett helt annat sorts liv än vad hon är van vid. Det blir en helt fantastisk sommar, en sommar hon aldrig kunnat föreställa sig.

Men, som läsare får man tidigt reda på att någonting fruktansvärt kommer att hända innan sommaren är över. Två personer kommer att dö. I och med att man får reda på det här så pass tidigt i berättelsen fängslas man från allra första början.

Slutet är riktigt snyggt och hänger kvar länge, länge efter det att man är färdig med boken. Nu kommer snart nästa översättning, 'Lågor av hat', av Erin Kelly och jag ska absolut läsa.Sedan finns 'The dark rose' på engelska som jag inte läst som jag också är lite sugen på.

fredag 8 februari 2013

Horses, Horses, Horses #6

Titel; Att rida på Golden, Rädda Rabalder, Kan man älska Misja
Författare; Inger Frimansson
Förlag Bonnier Carlsén
Recensionsexemplar


Jag trodde absolut att jag redan hade skrivit om Inger Frimanssons hästserie för barn, och blev väldigt förvånad när jag såg att jag inte gjort det. Anledningen till att jag tittade efter är att den fjärde delen i serien snart kommer ut och jag och dottern pratade om den bara för några dagar sedan.

I Rida på Golden träffar vi Eurofosyne och Ingeborg för första gången. De går i samma klass och fröken sätter de tillsammans för att de har så ovanliga namn. De är inte så över sig förtjsuta i sina namn och bestämmer sig för att bilda en klubb; Kona-klubben = klubben för konstiga namn.

Bojan och Frossan rider båda två, Bojan har egen häst och Frossan rider på ridskola. Utan att riktigt mena det breder väl Frossan på lite extra när hon berättar om sin ridning. Hon vill inte riktigt erkänna för Bojan att hon faktiskt är nybörjare. Hon är rädd att Bojan ska tycka hon är helt hopplös och inte vilja vara med henne längre.

Saker och ting ställs på sin spets när Frossan vid ett tillfälle ska rida Golden. Ensam, ute i skogen...

Det här är mysiga hästböcker som handlar lika mycket om vänskap och mod som om hästar, och jag blev fast efter första boken.

Rädda Rabalder handlar om när älsklingshästen från ridskolan säljs, och tjejerna bestämmer sig för att ta reda på hur han mår och rädda tillbaka honom. De har fått en medlem till i Kona-klubben, Hercules, som också rider. Tillsammans blir de modiga och kan göra sådant de aldrig hade vågat utan varandra.





I Kan man älska Misja är Rabalder tillbaka och allt är frid och fröjd. I alla fall till en början. Det är snart sommarlov och Kona-klubben ser fram emot att tillbringa mycket tid tillsammans i stallet. Men, Bojan och Hercules ska åka på semester och Frossan blir ensam kvar hemma. Sedan är det det där med ridläger. Visst verkar det roligt, men att sova borta en hel vecka? Frossan känner sig allt annat än lugn.

Till råga på allt börjar Misja uppföra sig väldigt konstigt. Hon sparkas och börjar slänga av sina ryttare. Oron sprider sig i stallet när några föräldrar menar att en sådan häst kan man inte ha på en ridskola, den är ju farlig.

Både jag och dottern väntar otåligt på att den fjärde delen, Tröst hos Pino, ska komma ut, så vi får se vad som händer med tjejerna och killarna i Kona-klubben.

torsdag 7 februari 2013

Titel; Blodsmagi
Författare; Tessa Gratton
Förlag; B Wahlströms
Recensionsexemplar
Blodsmagi tror jag att alla som haft svårt att hitta något som man riktigt fastnat för, efter Twilight, kommer att gilla. Här får man övernaturligt, kärlek, familjedrama, spänning och lite skräck i en skön blandning.

Jag tycker det är välskrivet men stör mig på vissa partier som är skrivna i något som ska likna gammaldags skrivstil. Jag tycker de bitarna var svårlästa och undrar lite över vad målgruppen för boken (ungdom/unga vuxna) kommer att tycka.

Slutet blev plötsligt lite läskigare än boken i övrigt, vilket kändes lite oväntat, men spännande var det hela vägen.

Silla sörjer sina föräldrar som dog en fruktansvärd död. Man tror att pappan dödade mamman och sedan sig själv. Det var Silla som fann dem, hemma i vardagsrummet. Silla vill inte riktigt tro på att hennes egen pappan skulle kunna ha gjort någonting så fruktansvärt, men bevisen är starka.

Ungefär samtidigt som hon får en bok med magi med hennes pappas handstil i, per post, träffar hon för första gången den nyinflyttade grannkillen. Som läsare förstår man med en gång att Nicholas inte är en helt vanlig kille, även om det inte är någonting han direkt skyltar med.

Ganska snart förstår Silla, hennes bror och Nicholas att de har att göra med krafter som de kanske inte är rustade att klara av på egen hand. Ju längre tiden går förstår de att deras liv är sammanlänkade på mer än ett sätt och att deras föräldrar inte var de personer de sade sig vara.

Jag tycker det här är snyggt och det är inte alls helt självklart hur allt ligger till. Jag hade mina misstankar riktade åt helt fel håll innan jag räknade ut vem som var boven i dramat. Jag har inte läst någonting om det, men det känns helt klart som om det blir fler böcker om Silla och Nicholas, och jag tror som sagt absolut att boken kommer att hitta sina läsare.

tisdag 5 februari 2013

Skuggan

Titel; Skuggan
Författare; Petrus Dahlin och Lars Johansson
Förlag; Rabèn & Sjögren
Recensionsexemplar

Jag har inte läst särskilt många böcker med inslag av voodoo, när jag plötsligt samma vecka läste två. Dels Skuggan, och sedan Anna klädd i blod, som det kommer inlägg om lite senare.

Skuggan är riktigt spännande, och jag antar att det kommer en fortsättning. Vi får träffa Ruben, som går sista terminen i nian och inte har det helt lätt i skolan. Eller, rättare sagt så har han det riktigt besvärligt. Inte så att han har svårt för sig eller så, men han har några killar efter sig, som inte verkar dra sig för någonting.

Ruben tiger och lider, han rabblar sitt mantra om att ta det lugnt, inte bry sig och bara härda ut. Det är inte så långt kvar på terminen. Men även om han försöker intala sig att det här är något han kan klara av, så bubblar det inom honom. Av frustration och av tankar på hämnd.

På fritiden spelar Ruben ett onlinespel där han ingår i en liten grupp. Han har ingen aning vem de andra är, de känner varandra enbart via spelet. Men när det är dags för släppet av uppdateringen av spelet bestämmer han träff med en av de andra, som visar sig vara en tjej i hans egen ålder, fast som lever ett helt annat liv. Miranda har det oerhört väl förspänt ekonomiskt, men är en ganska ensam tjej. En ensam tjej med tvångstankar och dålig rygg. De här två finner varandra samtidigt som Ruben träffar på en udda individ, Skuggan, som gömmer sig i ett rivningshus nära Rubens eget hus.

Skuggan är på flykt och har samtidigt krafter och kunskaper som Ruben och Miranda blir nyfikna på. De bildar en mycket märklig trio som bestämmer sig för att ta vissa saker i egna händer, samtidigt som Skuggan hela tiden måste vara på sin vakt, och hålla sig gömd eftersom det finns människor som ständigt letar efter henne.

Anledningen till att Skuggan befinner sig på flykt är en mycket gammal släktfejd i det västafrikanska land hon kommer ifrån, där voodon spelar en stor roll.

Det här är spännande och jag tror absolut att Skuggan kommer att hitta sina läsare. Kanske de som läst t ex Hungerspelen och Cirkeln och gillat dessa. Jag gillar hur Rubens förälskelse i Miranda är beskriven och att Ruben är en otroligt charmig kille, utan att han har en aning om det själv. Han ser sig själv utifrån sina mobbares sätt att behandla honom, och förstår inte alls att andra människor kan uppfatta honom på ett helt annat sätt.

söndag 3 februari 2013

Glasbarnen

Titel; Glasbarnen
Författare; Kristina Ohlsson
Förlag; Lilla Piratförlaget
Recensionsexemplar

När jag bokpratade i några femmor om Glasbarnen blev jag nästan omkullsprungen efteråt, för nästan alla ville roffa åt sig ett exemplar! Väldigt roligt. Man tror ju att man vet vad som ska gå hem, och jag hade ju mina aningar om att Glasbarnen skulle bli populär, men man kan aldrig veta. Ibland har man ju helt fel.

Glasbarnen är Kristina Ohlsson debut då det gäller barnböcker, hon har enbart skrivit för vuxna tidigare, och jag hoppas det kommer fler i samma stil.

Billie och hennes mamma flyttar efter pappans död till en ny, mindre, stad och in i ett nytt hus. Billie känner med en gång att det är något som inte stämmer, och snart börjar det hända mystiska, skrämmande saker i huset. Det är som om huset självt inte vill ha dem där.

När Billie försöker förklara för sin mamma att hon tror att allt inte står rätt till blir hon bara undanskuffad. Mamman tror (med all rätt i och för sig) att Billie bara vill flytta tillbaka till deras gamla hus, och att det är därför hon hittar på en massa.

Det här är som en deckargåta med övernaturliga inslag och man fastnar med en gång. Billies väg till att hitta nya vänner och att finna sig tillrätta i tillvaron är fint beskriven och när Billie och hennes nya vän Aladdin börjar nysta i husets historia upptäcker de att huset bär på en mörk historia.

lördag 2 februari 2013

Hästbok för vuxna

Titel; Du, jag och vi
Författare; Pia Hagmar
Förlag; Damm förlag
Recensionsexemplar

Du, jag och vi är Pia Hagmars vuxendebut. Hon är ju enormt produktiv då det gäller att skriva för barn och ungdomar, med serier som t ex de om Flisan, Klara, Dalslandsdeckarna och Pål & Co. Som Barn- och ungdomsbibliotekarie kommer man i kontakt med Pia Hagmars böcker hela tiden, och jag gillar dem. Både att läsa dem och att prata om dem i klasser.

Eftersom jag läst så mycket av det hon givit ut tidigare var jag såklart väldigt nyfiken på hennes första bok för vuxna. Att det sedan skulle vara en hästbok gjorde ju inte mina förväntningar lägre precis.

Nu är ju det här inte någon renodlad hästbok, så om någon tvekar på grund av det, så tycker jag man ska prova i alla fall. Det är lika mycket en bok om relationer och vänskap som om hästar.

Till en början så hade jag svårt att hålla isär de olika karaktärerna, men det blev bättre efter hand. Det är fyra kvinnor vi får möta, som inte har någonting mer gemensamt än att de har sina hästar i samma stall. Om jag ska ha några invändningar, så skulle det i så fall vara att kvinnorna känns lite väl stereotypa. Ibland på gränsen till chablonartat. Men, jag tycker det blir bättre ju längre man läser. Det är kanske så att det var nödvändigt för att få historien på plats, att riktigt klargöra de olika typerna. För de är verkligen helt olika perosnligheter och de vill väl helst ha så lite med varandra att göra som möjligt. Till en början.

I samma takt som man som läsare lär känna personerna, lär de också känna varandra. Det är mycket som inte är som det verkar vara. Alla har de en fasad utåt som inte riktigt överensstämmer med verkligheten. Nästan mot deras egna viljor börjar de bry sig om varandra, och när sedan en av dem verkligen behöver hjälp så finns de andra där.

Jag gillar det här och hoppas att Pia Hagmar kommer att fortsätta skriva för vuxna. Precis som Fru E så hade jag gärna sett att hästarna tog lite större plats i boken. Nu hamnar de lite i skymundan, vilket är synd.

fredag 1 februari 2013

Läst januari 2013

Första månaden med mitt nyårslöfte avklarat! Det går faktiskt bra att skriva in i Läst 2013-inlägget varje gång jag avslutar en bok, eller ja, än så länge i alla fall. Vi är ju bara en månad in i 2013.

1. 1974, David Peace
2. New Yorks gudar, Lyndsay Faye
3. Du och jag och vi, Pia Hagmar
4. Glasbarnen, Kristina Ohlsson (Hcg)
5. Livet efter dig, Jojo Moyes
6. Siste mannen i tornet, Aravind Adiga
7. The fault in our stars, John Green (u)
8. Gul utanpå, Patrik Lundberg (uLz)
9. Skuggan, Petrus Dahlin & Lars Johansson (u)
10. Anna klädd i blod, Kendrake Blake
11. Resan till Ribstone, Christel Kvant
12. Alex och Corinthia, Patrik Bergström (Hcg)
13. Pappa polis, Laura Trenter (Hcg)
14. Flickan vid glastornet, Erika Vallin (Hcg)
15. Hemsk misstanke, Pia Hagmar (Hcg, omläsning)
16. Den danske rånaren, Petter Lidbeck (Hcg)
17. Den döde sonen, Petter, Lidbeck (Hcg)

Summan blir 7 romaner, 3 ungdoms samt 7 Hcg. Lite ovanligt kanske att det är fler Hcg än ungdoms för min del, men jag har haft en del att läsa in inför bokprat med fyror och femmor. Bara en engelsk, vilket känns lite märkligt. Det ska faktiskt bli lite spännande att se framöver hur fördelningen blir månad för månad. Jag kanske håller på att förvandlas till en statistikfantast?