onsdag 18 oktober 2017

Orkidépojken


Så då ska jag försöka mig på (ev sist av alla?!?) att skriva något om Helena Dahlgrens Orkidépojken, och det är verkligen jättesvårt! Det är absolut inte för att jag inte gillar den som det är svårt, tvärtom, jag tycker den är riktigt bra. Det är mer för att det är många som bloggat om den tidigare så det mesta tror jag redan är skrivet.

Jag läste Orkidépojken i somras, strax efter årets Crimetime Gotland där Helena också medverkade, och jag har tipsat om boken på bibblan. Först var jag lite fundersam på hur ungdomar/unga skulle ta emot boken i om att den är full av (helt fantastiska!) referenser som de kanske är för unga för att förstå. Men, nu har jag pratat med i alla fall 2 yngre personer som läst och de tycker inte det har någon betydelse. Man förstår att det refereras till musik, tv och film som man kanske inte är bekant med men det är inget som stör läsupplevelsen. Tvärtom kan det leda till att man hittar till böcker, låtar etc som man inte skulle ha hittat till annars, vilket ju är helt fantastiskt när man tänker på det!

Det har skrivits lite om vilken ålder boken riktar sig till, och det är ju inte helt ovanligt att det blir diskussioner om en del titlar just om detta, och det ÄR svårt. Tycker i alla fall jag. Helst skulle man ju vilja vara lite härlig och tycka att det inte behövs så himla många indelningar och fack. En roman är en roman och författaren kanske inte har haft någon viss ålder i tankarna när hen skrev. Samtidigt så är det självklart att man behöver någon sorts indelning och ordning i bokhandeln och på biblioteken. Det här kan bli ett eget inlägg känner jag!

Hur som helst, Orkidépojken: Boken utspelar sig i Tyresö och huvudpersonerna är Hanna och Zeb. De längtar bort och de längtar efter att livet äntligen ska börja. Att det ska hända något. De känner att de vill något mycket mer än det lilla livet i Tyresö. Året är 2011 och Hanna och Zeb har sommarjobb på kyrkogården med att rensa ogräs. Efter sommaren är det tänkt att de ska åka till London.

De festar på klubbar inne i stan, tittar på gamla Twin Peaks-avsnitt och de läser Orkidépojkens blogg. En blogg som de inte vet så mycket om, mer än att den lockar dem på ett helt oemotståndligt sätt. Under den där sommaren sker sedan ett försvinnande i Tyresö. Lina Palmgren försvinner. Lina Palmgren som är lite som en önskedröm. Hon är snäll, omtänksam och snygg samtidigt som hon bär på ett mörker och en stor sorg.

Man kan läsa Orkidépojken just så. Som en tät berättelse om ett försvinnande rätt upp och ner, och det fungerar alldeles utmärkt. Sedan kan man läsa den som en stämningsfylld roman med en hel del populärkulturella referenser, vilket ger berättelsen många fler bottnar. Man kan också läsa den som en roman med vissa eventuella övernaturliga inslag. Hur man än väljer att läsa så landar, i alla fall jag, i att det är en skickligt uppbyggd suggestiv berättelse som värnar och tycker mycket om sina karaktärer. Utan att på något sätt försköna någon av dem. Författarens kärlek till sina karaktärer och till de verk, låtar, filmer osv hon refererar till lyser på ett mycket sympatiskt sätt igenom och går som en röd tråd boken igenom.



Orkidépojekn är Helena Dahlgrens romandebut. Hon har tidigare gett ut några noveller samt 100 hemskaste som kom förra året och som jag har läst från pärm till pärm för att sedan återkomma till vid flera tillfällen. Jag har alltid gillat Helenas blogginlägg och 100 hemskaste blev en storfavorit. Jag blev mycket nöjd och lättad när det var så lätt att gilla Orkidépojken! Nu ser jag fram emot nästa projekt samtidigt som jag hoppas att det kommer massor av fler inlägg på Dark Places-bloggen!




torsdag 12 oktober 2017

På andra sidan reglerna





Så härligt med en ny Emma Granholm! Jag har gillat allt hon skrivit tidigare, och jag har nästan alltid med någon Granholm när jag i olika sammanhang bokpratar för ungdomar/om ungdomsböcker. Så, förväntningarna på På andra sidan reglerna var minst sagt höga!

Jag blev inte besviken. Tvärtom. Framförallt första delen av boken var riktigt, riktigt bra. Ganska svart om hur jävligt det kan vara att vara 16 år när något av någon anledning har gått fel vid något tillfälle. Hur fruktansvärt svårt det är att ta sig tillbaka till en normal tillvaro, även om man själv inte har gjort fel från början, utan "bara" är offer för olika omständigheter. Hur skört det är att gå på gymnasiet. Hur viktigt det kan verka med sammanhang och hur svårt det är att handla utanför det invanda och utanför de oskrivna regler som finns precis överallt i vårt samhälle. Kanske främst på just gymnasieskolorna.

Emma Granholm skriver glasklart om det där svåra att någon eller några personer alltid styr klassen. De väljer och vrakar, de bestämmer vilka som är rätt och vilka som är fel och nåde den som knystar något annat. Maktbalanser och vad de egentligen beror på. Sedan får hon in så fint om hur det faktiskt kan vara om man bara vågar ta det där första steget. Det finns alltid andra som håller med, men som kanske inte själva vågat säga något. Det kan göra ont och det kan ta en stund, men tillslut så blir det (oftast i alla fall) bättre, eller t o m mycket bättre. Inte alltid såklart. I just den här boken så händer det i o m att det kommer en ny kille i klassen, som ser allting lite annorlunda just för att han inte varit med från början. Smart val att skriva ur det perspektivet! Självklart finns det ungdomar som bara väntar på att den jävliga gymnasietiden ska ta slut så man kan komma ifrån alla de där reglerna och ramarna. Likväl som det finns de som blommar upp efter högstadiet när de hittar sitt sammanhang när gymnasietiden börjar.

Om jag har några invändningar så är det i så fall att vissa delar får ett lite väl enkelt slut. Att från att ha varit nattsvart så går det ändå ganska snabbt att vända det där mörka till något ljust och härligt.

Jag ska försöka få min egen 16-åring hemma att läsa för att höra vad hon tycker. Först kände jag att nej, temat är lite väl destruktivt, ska jag verkligen sätta det i händerna på henne? Men sedan så kände jag att, ja varför skulle jag inte göra det? Det är hon och inte jag som lever i den där verkligheten. Jag hoppas innerligt att ingen i T:s närhet ska behöva gå igenom någonting som liknar en del av det som händer i Granholms bok, men om man läser om det kanske man kan vara där och stötta om det behövs, och hjälpa till så gott det går att vända på det där mörka. Eller åtminstone hojta till om att det behövs hjälp och eventuellt ta hjälp av vuxenvärlden runtomkring för att kunna hjälpa den som är i behov av stöd.

måndag 9 oktober 2017

Bokmässan 2017.



Jag hade tänkt skriva någon sorts tjusig sammanfattning av Bokmässan 2017, men det har jag inte gjort och kommet förmodligen inte hinna göra heller. Men jag vill på något sätt göra något slags avslut, även om det blir kort och fragmentariskt.

Jag är ändå ganska nöjd med inläggen på bloggen från mässan. Jag tror jag fick iväg något från alla seminarier och programpunkter jag var på, plus lite till. Vissa inlägg med lite mer text än andra, men ändå.

Det var på många sätt, som många redan har konstaterat, en på många sätt, konstig mässa med allt snack innan och allt som hände utanför. Man gick som i en liten bubbla därinne och märkte inte så mycket av det som hände utanför, på stan. Nya Tider och annat idiotiskt märkte jag (tack och lov) inte av alls. Däremot så var det en hel del bra programpunkter om just yttrandefrihet, allas lika värde etc vilket kändes bra.

På lördagen blev jag tvungen att gå hem tidigt och hamnade mitt i demonstrationen vilket kändes helt overkligt. Jag hoppas vi slipper det här nästa år. Jag hoppas Nya Tider inte får ställa ut nästa år.

Annat som sticker ut är när jag lyckades välta skärmen när vi var ett gäng som blev fotade inför Årets Bok-tillställningen. Det var oväntat. En annan grej som jag kommer minnas är när jag lyckades dra igång en larmad ytterdörr under fredagskvällen efter bokbloggarmiddagen på Ristoria ... Under en bråkdels sekund trodde jag att det skulle komma vakter och poliser från alla håll, med tanke på säkerhet och beredskap.

En annan sak jag inte kommer glömma är när jag fick välta ut innehållet ur 4 tygkassar och handväska för att leta efter min mobil ... När allt låg på golvet kom jag på att mobilen hade Anna på laddning i sin väska. När jag väl packat ihop allt hade de stängt ingången till mässan (vi befann oss på plan två, precis efter Harper Collins minglet. Som för övrigt var superlyxigt och också anledningen till att jag hade så himla mycket böcker att släpa på). Jag fick släpa ner allt och kom tack vare att jag hade presspass, och förmodligen också för att jag såg lite lätt desperat ut, in på golvet igen.

Annars tycker jag att jag hann med många och bra seminarier och andra programpunkter, som jag ju faktiskt bloggat om tidigare. Alla fina möten med framförallt finfina #boblmaf kommer jag leva på länge.

Så, tack till alla jag mötte på mässan i år och som gjorde mina dagar till fyra fina dagar. Trots allt annat som pågick utanför och trots min (och många, många andras) vankelmodighet om hur göra med mässbesöket detta år.

onsdag 4 oktober 2017

Lite press skadar nog inte.






Jag tänkte jag sätter lite press på mig själv med att gå ut här med att jag faktiskt registrerat mig på en distanskurs på Linnéuniversitetet. Kursen heter Skräckfiktion och är på 7,5 poäng. Den börjar nu i v 40 och håller på t o m v 49. Vi får väl se hur det går!



Det är rätt mycket text att läsa, och även om jag känner mig nyfiken på både det skönlitterära och på kurslitteraturen så känns det ganska maffigt.




De skönlitterära texter vi ska läsa är:

Ajvide Linqvist, John; Pappersväggar
Barker, Clive; Books of Blood
Jones, Stephen; Mammoth Book of Best New Horror
King, Stephen; Allt kan hända. 14 mörka berättelser
Lewis, Matthew; The Monk
Lovecraft, H P; Pickmans modell
Normanton, Peter; Mammoth Book of Best Horror Comics
Poe, Edgar Allan Samlade noveller 1 (urval)
Radcliffe, Anne Udolphos mysterier (urval)
Shelley, Mary; Frankenstein: eller den moderne Prometheus



Kurslitteraturen är:

Gelder, Ken; The Horror Reader
Leffler, Yvonne; Skräck som fiktion och underhållning
Perron, Bernard; Horror Video Games
Phillips, Kendal R; Projected fears - Horror Films and the American Culture
Wisker, Gina; Horror Fiction: an introduction

Plus lite artiklar och presentationer.

Jag tänker att det blir lite lättare att sig igenom det här om jag samtidigt dokumenterar lite på bloggen ... Eller kanske inte, vi får väl se. Känns som en bra idé just nu i alla fall.

Ikväll drar jag igång med lite artiklar tänkte jag; What is horror fiction? (Horror Writers association), Mary Shelleys Frankenstein en introduktion (Maria Nilson), Unnatural birth. Mary Shelley's Frankenstein and Feminist Thought on Reproduction (Maria Nilsson), Spökhistoriepakten i Villa Diodati 1816 (Anna Höglund).

En del av det skönlitterära har jag ju läst tidigare, men det var ju en halv evighet sedan nu, så jag kan inte säga att jag minns mer än i stora drag.

måndag 2 oktober 2017

Årets besök på English Bookshop på mässan ...



Alltså @bookshop_se ... jag älskar verkligen era 3 för 2 erbjudande, men ni kommer ruinera mig 🙀! Förr om åren har min standardfråga på mässan varit: När öppnar ni i Göteborg?!? Fast jag vet inte. Säkrast för mig om det inte blir någon butik här i stan 😂. Tusen tack för som vanligt trevligt och kunnigt bemötande! Nu har jag dessutom fått upp ögonen för Out of Print 😃👍🏻📚💸💫👜 #bokmässan2017 #bibliotekskatten









söndag 1 oktober 2017

Helena och Marcus!



Helena Dahlgren och Marcus Stenberg på Skrivas scen om bland annat #orkidepojken. #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Intressant om att "ärva" exempelvis mytologiska varelser, och hur viktig stämningen är.

Helena pratar fint om att tillåta sig, och att förlika sig med det, inspireras av andra författare, böcker, filmer etc. Vilket absolut inte betyder att man stjäl, utan att man just inspireras. Kanske plocka upp någon tråd som man utgår ifrån i sitt eget skapande. 



Christoffer Carlsson



Jag fortsätter med Lotta Olsson och Crime Scene. Denna gång tillsammans med Christoffer Carlson. #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Christoffer Carlsson börjar med att ge det numera sällan använda ordet 'bandit' upprättelse.

Det här ju en deckarserie, men i botten handlar böckerna mycket om vänskap. 

Det här är då bra böcker! Christoffer Carlsson är så jäkla påläst. Och rolig! Jag blir grymt imponerad. Särskilt när de börjar prata om referenser. Man blir ju glad när man upptäcker referenser i böcker, men man inser ju att man missar mängder. 

Sedan får vi veta att det fanns ett första utkast till "Den tunna blå linjen" som Christoffer förkastade helt och skrev om hela boken. Förutom sista sidan som han behöll.

Mats Strandberg och Lotta Olsson



Lotta Olsson och Mats Strandberg pratar om Hemmet! Letade i seminarieprogrammet och kunde inte hitta, sedan insåg jag att den här programpunkten tillhör Crime Scene. #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Känns som om jag stalkar Lotta Olsson. Kom precis från seminariet med henne och Katarina Wennstam.

Mats pratar om miljöns betydelse inom skräckgenren. Och om att "använda" dementa som man ofta använder barn i skräcklitteraturen. Väldigt intressant tanke som jag inte inte tänkte på när jsg läste boken. 

De pratar också om sorgen och skräcken när någon nära drabbas av demens, och titelns dubbla betydelse i o m att huvudpersonen tvingas återvända till sitt barndomshem när mamman måste flytta in på hemmet. 

Lotta Olsson tar upp flera likheter med Stephen King. T ex det som inte syns. Som när man är säker på att någon står bakom en och det inte är någon där ...

Mats berättar om att det ligger mycket research bakom boken, någonting han verkligen gillar. 

Det livsfarliga grupptrycket



Det livsfarliga grupptrycket med Katarina Wennstam och Lotta Olsson. #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Ett samtal om Wennstams nya bok Gänget. En bok om hierarkier och grupptryck. Hon har lite vänt på perspektiven och skriver här om sexuella övergrepp ur förövarens vinkel. 

Positivt i detta är att under tiden 1997, när Katarina Wennstam började arbeta som kriminalreporter, fram till 2017 har det faktiskt hänt en del med vår lagstiftning.

De diskuterar gruppdynamiken. Vad händer med individen i gruppen? Grupptryck skapar förövare.

Något som det alltid, eller ofta i alla fall, blir missförstånd om är stt feminism också (såklart!!!) också handlar om mäns rättigheter och liv. Feminism handlar om jämnställdhet. Det låter så himla enkelt och självklart när Wennstam beskriver det. Jag önskar det var lika enkelt att uttrycka i vardagen när man hamnar i diskussioner om feminism. Att man inte alltid ska hamna i försvarsställning.

Intressant om skillnaden när det gäller näthat mot kvinnor och män. Männen kan få fruktansvärda hot som t ex "jag ska döda dig", men kvinnorna får höra "Jag ska våldta dig etc etc och SEDAN ska jag döda dig".

lördag 30 september 2017

De vi gömde undan


De vi gömde undan med Majgull Axelsson och Ingrid Hedström. Moderator är Andreas Ekström. Viktigt samtal om viktiga böcker med viktiga budskap. #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Båda de här böckerna vill och ska jag läsa. De får nog bli så att de får hamna högt upp i läshögen. Jobbig läsning förmodligen, men det verkar så otroligt intressant. Om delar av vår historia som många av oss inte har en aning om. Barn, små små barn blad annat som gömdes undan på olika institutioner. Många, många av dessa barn dog. Ibland efter bara några dagar. Några klarade sig längre. Detta samtidigt som det moderna Sverige växte fram med socialt skyddsnät, BVC etc. Samtidigt som detta hände. Systematisk avancerad vanvård. Detta finns alltså belägg för i arkiven. Helt horribelt. Ren utrotning och detta under 1900-talets första fyra decennier. Jag är helt mållös.

Young Adult på isländska



Young Adult på isländska med Hildur Knutsdóttir om det svåra i att genrebestämma. Ibland förlorar böcker läsare innan de ens är utgivna pga att de benämns som ex ungdom eller deckare. Bra böcker är böcker. Hildur pratar också om marknadsföringsstrategiers betydelse för bokbranschen och vad som gör en ungdomsbok till en ungdomsbok. #bokmässan2017 #bibliotekskatten

Livet kan börja



Livet kan börja: på gränsen mellan ung och vuxen, med Helena Dahlgren och Annika J. Nasiell. Otroligt intressant samtal om hur vi tänker kring ålder på läsare. Skriver man med en viss typ av läsare när man skriver? Var går gränsen mellan ungdom, YA och vuxen? Vem bestämmer? Skillnad på uppväxtskildring och YA? Ett intressant ord Helena återkommer till är gränsland. Både när det gäller teman, genrer och åldersindelning. Skulle kunna lyssna på det här hela dagen ... #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Luttrad skrivprocess


Skrivscenen om skrivprocesser med Elisabeth Östnäs och Charlotte Cederlund. Två storfavoriter! Bra scen det här också, jag önskar jag hunnit med fler punkter här. #bokmässan2017 #bibliotekskatten

fredag 29 september 2017

Irländsk romankonst



Irländsk romankonst med Sara Baume, Eimear McBride och Mike McCormack. Moderator Ola Larsmo #bokmässan2017 #bibliotekskatten

En bror att dö för



En bror att dö för med Anders Roslund & Stefan Thunberg #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Förra året (tror jag!) lyssnade jag på Roslund och Thunberg när de pratade om den första boken Björndansen och jag blev helt fascinerad. Jag läste den och tyckte mycket om den. Nu har det kommit en tvåa och den verkar minst lika bra. Ett oerhört starkt familjeöde. 

Att de här böckerna baseras på verkliga livsöden gör berättelsen än mer fascinerade att läsa.

Spökhistorier och deras funktioner



Spökhistorier och deras funktioner med Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arto. Modererar gör allas vår skräckdrottning @helena_dahlgren #bokmässan2017 #bibliotekskatten 

Spännande att lyssna på hur dessa skrivande kvinnor själva upplevde sina första skräckupplevelser. Gemensamt verkar vara att man upptäckte skräcken tidigt och sedan trots sin rädsla inte kunde hålla sig därifrån.

Läskigast: ngt sorts väsen som klamrar sig fast på ryggen och inte släpper taget!

Är skräckens kärna egentligen vår rädsla för döden? En sorts förberedelse? Rädslan för ju oss också framåt. Hur som helst är ju skräcken ett sätt att hantera sina rädslor. 

Intressant tanke om spökhistoriens funktion fört i tiden om man exempelvis hade många barn man ville skulle hålla sig borta från brunnen eller bäcken. Då kom ju historier om brunnsgubbar och Näcken väl till pass.

Spökhistorier ser också ganska lika ut på olika platser i världen. Vi har samma rädslor. 



Frukost!



Började dagen med trevlig förlagsfrukost med bl a @naturochkultur @b.wahlstroms @ @bokforlagetopal 

torsdag 28 september 2017

Lite mingel hann vi ju med



Så värst många mingelbilder blev det inte, men här kommer några #bokmässan2017 #bibliotekskatten @fny_g @helena_dahlgren @marcusstenberg Härligt att i a f få en gullig bild på #boblmaf :s eget kärlekspar 💕, som BÅDA TVÅ är aktuella med nyutgivna böcker på mässan detta år! Köp och läs! #orkidepojken & #jagharinteråd 

Lyxmingel



Det var tunga kassar jag bar med mig hem ...

Jamen så helt naturlig efter att ha tagit del av vem som blir vår nästa läsambassadör,blev det lyxigt mingel hos @harpercollinsus  & @harpercollinsuk 

Vår nya läsambassadör



Tappade farten lite där ett tag med inlägg! Johan Anderblad är vår nya läsambassadör. Blev lite förvirrad först när jag hörde namnet, men sedan när jag såg vem det var så kände jag såklart mycket väl igen honom. Johan var programledare på Bolibompa när mina barn var små (!), så herregud så många gånger jag sett honom i rutan 😃. Det blir bra det här.

Storstilad comeback till skönlitteraturen


Arundhati Roy och John Freeman på samma scen kan ju inte bli annat än helt fantastiskt. Tur att det här seminariet verkar vara ett av dem som filmas för det här samtalet vill jag höra igen.

Att illustrera faktaböcker


Bläckfiskar är tydligen den stora inkörsporten! Fast för Sara Shepards del var det dinosaurier, vilket vi är många som är tacksamma för. Gemensamt är en stark vilja och önskan att dela med sig av något man själv tycker är otroligt fascinerande. 

Litteraturen - en expansiv översättning av verkligheten




Spännnde samtal med översättning i fokus med avstamp i den svenska utgivningen av Freeman's.

Så många smarta saker blir sagda här ... mycket handlar om vinklar egentligen. Vem rapporterar och om vad. En av anledningarna till att John Freeman gav ut Freeman's och lämnade Grants var just det. Att vidga rapporteringen. Visa världshändelser ur olika perspektiv.

Åsbrink talar om själva essensen av att vara människa och det stora i att litteraturen bygger broar. Broar mellan tid och rum. Broar mellan åldrar och olika länder och situationer.

Freeman talar om hur genrer nu går in i varandra. Det handla inte om att sätta texter i ett fack. Det handlar om att finna och läsa intressanta texter. 

Mininovell



Skriv en mininovell mellan seminarierna!

De vuxna i barnbokens värld


Första seminariet för detta år. De vuxna i barnböckernas värld med Johanna Lindbäck, Anette Eggert och Karina Berg Johansson. 

Intressant samtal om vuxna i barnlitteraturen med avstamp i författarnas senaste böcker. 

Det är mammor, pappor, mormor, farmor, lärare och kompisars föräldrar. Svårt att skriva för barn och ungdom utan att ha med vuxna. Kan vara skönt med vuxna som inte är föräldrar. Någon man kanske inte står lika nära. Man får liksom gratiskonflikter med föräldrar och barn. 

Miranda t ex, hennes problem i boken bottnar egentligen i hennes tankar om föräldrarnas problematik. Hon tror det är hennes fel.

Linn påverkas väldigt av hur mamman beskrivs. Viktigt att vuxna framställs som människor med fel och brister de också. Även om situationen i sig är jobbig så kan man med sina fel och brister som vuxen, och även om man själv är ledsen eller arg så kan man ändå bidra med stabilitet.

Ibland hamnar man i klyschor vare sig man vill eller ej. 

Första missen!

Jag har glömt min märkpenna 🙀. Vissa saker är jag kanske lite old school med. T ex vill jag ha seminarieprogrammet i pappersform. Och då vill jag ju ha min märkpenna!




Fin mjukstart på Bokmässan 2017



Igår tjuvstartade vi bokmässan på mitt jobb, Mölnlycke bibliotek. Vi hade en Litteraturkväll med guldkant. Lite cider, lite plockmat och en himla massa bra boktips! 

Det kom ca 60 personer och det är vi väldigt glada för. Det är inte alltid så lätt att dra folk till biblioteksarrangemang och det är alltid lite nervöst innan.

Vi hade finbesök av Forma förlag, Sekwa, MiMa, Printz och Lotta Olsson från DNs kultursidor. Stort tack till alla medverkande och alla besökare!

Nu sitter jag och multitaskar vid köksbordet och ska snart iväg och hoppa på bussen till första dagen av Bokmässan 2017. Jag håller tummarna för bra seminarier och fina möten med både nya och gamla vänner. Och för att jag ska slippa skoskav och åksjukehuvuvärk (hur konstigt det än låter) på mässgolvet. 


Väskan är packad med vatten, skotejp, resorb och sist men inte minst våtservetter! Hoppas vi ses i vimlet!

måndag 25 september 2017

Hallå hela pressen!

Jag har några smådetaljer kvar att fixa med, men känner mig ändå hyfsat redo ... På torsdag är det dags! Mitt mässprogram är alldeles för fullt, precis som det brukar vara, men det brukar ju lösa sig. Några dumma krockar blir det, men det kan inte hjälpas. 

Jag hoppas på många intressanta seminarier och en masss trevliga möten!

måndag 4 september 2017

Perfekt start på Bokmässan!





Vi på Mölnlycke bibliotek tycker att det är lika bra att dra igång bokmässan redan under onsdagen den 27 september! Därför tjuvstartar vi lite, för andra året i rad, med en kväll i litteraturens tecken.

Detta år kommer Lotta Olsson (B la DN) och tipsar om böcker, tillsammans med Printz, Sekwa, MiMa, Forum och Lind & Co.

Biljetter finns att köpa på Mölnlycke bibliotek och kostar 80kr. Då ingår det lite enklare mingelmat och alkoholfritt bubbel. Det finns fortfarande biljetter kvar så skynda, skynda!

     


fredag 1 september 2017

Nu är det snart dags!


Nu är det inte långt kvar till Bokmässan 2017. Det kommer gå riktigt snabbt! Jag ser fram emot att gå på många intressanta seminarier, lyssna på smarta författare och att få träffa stora delar av fina #boblmaf.

Visst ses vi på Bokmässan?!?

torsdag 31 augusti 2017

Plötsligt händer det!



Två inlägg på två dagar! Hur ska detta sluta kan man fråga sig?!? Jag vet inte om detta ens är ett inlägg. Eller jo, det är det ju, för jag skriver det och publicerar det på min blogg. Alltså är det ett inlägg. Men egentligen så är det nog mest svammel och virriga tankar. Jag har funderat lite på samtalet om Stephen Kings "Att skriva ..." som jag var på i tisdags och tänker lite på dessa saker:




Att många förfasar sig över adverb har man ju förstått, och detta gör mig lite nervös. Jag har en känsla av att jag använder alldeles för många adverb när jag skriver. Jag är rädd för att jag använder för många ORD över huvudtaget. Att det blir babbligt, vare sig jag skriver här, på fb eller i andra sammanhang, som i de små skrivprojekt som jag håller på med hemma. Det här är någonting som jag behöver se över känner jag.

Men, då kommer vi in på en annan sak som jag funderat över, den där de nämnde om att så fort man börjar fundera över hur ens text kommer att tas emot så låser det sig ... Om jag ska försöka ha i huvudet när jag skriver att inte använda adverb och vara snålare med orden så kommer det att ta över skrivandet.

Är det här redigeringen kommer in då, måntro? Först skriva pladdrigt med många adverb. Bara skriva på, för att sedan sätta sig och stryka? Det där med redigering har aldrig varit min starka sida. Jag vill få ur mig texten innan den försvinner och sedan tycker jag det är trist att gå tillbaka. Får nog träna på det.

En annan sak som jag tänkt på, eller kanske mer konstaterat, är det här med tipset att läs, läs och läs samt skriv, skriv och skriv. Ja, läser gör jag ju. Sedan har ju livet lite andra ingredienser också, såsom ex familj, hus, trädgård, mat ... Ja, ni fattar ju. Alltså tycker jag att min skrivtid inte finns. Då får jag ta tid ifrån någonting annat och då blir det från läsningen vilket jag inte vill. Besvärligt!

Sist tänkte jag bara nämna att jag blev lite stressad när jag läste det här blogginlägget av (superduper)duktiga Sara Lövestam, vilket resulterade i att jag raskt reserverade båda hennes grammatikböcker och känner mig faktiskt lite peppad på att läsa. Vad är det som händer? Jag undrar om det hänger ihop med att jag igår när jag satt med dottern (Nej det gjorde jag inte, jag stod och tjuvlyssnade när sonen (20 år) hjälpte dottern (16 år) med matten) och plötsligt förstod vad de pratade om! Jag rusade fram och tvingade dem att titta i facit för att se om jag hade rätt. Det hade jag! Jag höll på att svimma av stolthet (och förvåning). Ett mattetal! På gymnasienivå! Nu var det i o f ett tal som dottern inte hade några som helst problem med, men ändå.




Kanske står jag inför en tid i mitt liv när jag kommer att börja intressera mig för grammatik och att räkna matte? Eller kanske inte ändå. Vi får se. Det är spännande tanke!

onsdag 30 augusti 2017

Jag blir både glad och förvånad!



Som sagt, jag blir glad, men helt klart mest förvånad när jag ser att Bibliotekskatten lockar besökare trots att det inte händer så himla mycket här för tillfället. Vad roligt! Nu är det snart bokmässa och jag har inte ens skrivit om Crimetime. Det ligger några inlägg som utkast så jag ska försöka få ut dem ... Ni som känner mig vet ju att jag cyklade omkull sista dagen i Visby och bröt två revben samt skrapade upp mig rätt rejält och fick cykelstyret in i höger bröst ... Så, det blev inte riktigt som jag planerat sista semesterveckan eller när jag kom tillbaka efter jobbet efter ledigheten. Lite därför också som jag inte har loggat ens om Visby.

Igår var jag i alla fall på Litteraturhuset i Göteborg och lyssnade på ett samtal mellan Ola Larsmo och Mattias Hagberg från [skrift] där de diskuterade Stephens Kings "Att skriva : En hantverkares memoarer". Det var ett intressant samtal. Jag har konstigt nog aldrig varit på Litteraturhuset tidigare så det var också en trevlig bekantskap. Hoppas på att komma dit många fler gånger.

Jag har börjat läsa boken, men tror nog att det kanske är något som man kanske läser i småportioner. Sedan blev jag såklart sugen på att läsa en del King jag inte läst tidigare samt att läsa om en del jag redan läst.

Sedan har jag googlat på vilket typsnitt de har använt sig till bokens omslag ... Jag har kommit fram till att det nog är Old Times American Regular? Någon som vet säkert? Jag tycker det är så himla snyggt!

fredag 7 juli 2017

Lilla, lilla bloggen ...

Jaja den är försummad nu, bloggen ... Inte så mycket att tjafsa om. Jag tar nya tag lite längre fram. Det är ju absolut inte så att jag inte läser. Det gör jag. Jag får bara inte riktigt tiden att räcka till att blogga om det jag läser. även om jag gärna vill. För så är det. Jag vill blogga mer. Men jag vill också fixa i trädgården, läsa, fota, åka ut med båten, hänga på bryggan, gosa med katterna mm mm. Sedan behöver man ju t ex städa lite ibland också. Och tvätta. Laga mat är ju rätt bra att få gjort också. Sisädär varje dag eller så. Umgås med folk? Vara lite social? Åka till återvinningen? Ja ni fattar, det är mycket man vill hinna med.

Nu har jag en vecka kvar att jobba och sedan har jag semester. Då kanske det blir lite skrivet. Det blir i alla fall böcker lästa, så mycket kan jag lova. Jag har självklart en lååång lista på böcker jag vill läsa under semestern. I viss mån kommer jag att fokusera på böcker jag vill hinna läsa innan Crimetime, men inte bara.

Just nu har jag mest trevliga blombilder att bjuda på, så det kommer det några stycken här bar för att piffa till det hela lite ;-)







tisdag 13 juni 2017

Tack för alla fina berättelser



Ulf Stark är död. Så sorgligt att höra. Han har skrivit så mycket fint, men jag undrar om inte När pappa visade mej världsalltet inte är min favorit ändå. Hur många gånger jag läst den för barnen vet jag inte, men många är det. Det var en sådan där bok som vi återkom till hela tiden, och som man kunde helt utantill. Så fint illustrerad också av Eva Eriksson.