onsdag 10 maj 2017

Hetta av Jane Harper




Jag hade orimligt höga förväntningar på Jane Harpers Hetta. Jag hade läst mycket om den, och Harper är en av de författare som jag ser mest fram emot att få lyssna på under årets Crimetime. Sedan har jag alltid (som många andra) fascinerats av Australien. Jag har alltid velat åka dit. Lockats av vidderna, den karga naturen och ödsligheten. Lite samma känsla som med avlägset belägna öar utanför exempelvis den Skotska kusten ... Här kan man läsa mer om författaren och boken på Forums hemsida.

När jag skriver det här så funderar jag på hur många, eller rättare sagt hur få, romaner jag läst som utspelar sig i Australien. Eller Nya Zealand för den delen. Det är nog inte så många. Den enda  jag kan komma på precis i skrivandes stund är Törnfåglarna och annat av Cooleen McCulloughs. Ja just det, ganska mycket av Tamara McKinley också. Jag minns att jag tyckte väldigt mycket om Matildas sista vals. Men vad mer? Får fundera lite på det känner jag. Kanske ett projekt att ta sig an. Som jag ju är så bra på att påbörja men inte fullt lika bra på att avsluta. När det gäller min privata läsning alltså.

Men, tillbaka till Hetta. Jag tycker helt klart att den höll måttet. Med råge. Jag var fast från allra första stund. Jag sögs in i berättelsen och kunde inte lägga ifrån mig boken. Det är inte så himla ofta nuförtiden det händer, men det här var absolut ett sådant tillfälle. Så härligt! Hoppas, hoppas det kommer mer av Jane Harper riktigt snart. Det här är Harpers som f ö är journalist debutroman, vilket lovar gott inför framtiden. Jag tror den vunnit priser i Australien men vågar inte riktigt säga säkert. Får kolla upp!

Handlingen utspelar sig i en liten stad, Kiewara, långt ut i obygden i Australien. Som titeln antyder så har staden, liksom så många andra platser runt om i landet, råkat ut för en förfärlig torka. Inget regn på två år, och det hela håller på att ta en ände med förskräckelse. Familjer får sälja sina gårdar och flytta. Ekonomin håller på att rasa samman och människor tar till desperata åtgärder. Hettan går folk på nerverna. Just nu minns jag inte riktigt, men jag tror jag läste i boken att staden (den fiktiva) skulle ligga söderut i landet? Jag kan ha fel här ...

Så händer det förfärliga. En hel familj utplånas. Mördas, som det ser ut, av familjefadern. Luke Hadler har alltså utan någon egentlig synbar anledning först skjutit sin fru och sedan sin son. Därefter har han tagit sin pickup och kört iväg från gården och skjutit sig själv. Av någon anledning har han inte skjutit sin 13 månader gamla dotter i sin spjälsäng.

Allt tyder på att det är såhär det gick till, även om man inte kan hitta någon förklaring till varför. Dock börjar ortens ansvarige polis samt Aaron Falk, Lukes barndomsvän och numera polis i Melbourne, nysta i några lösa trådar. Aaron och Luke var nära vänner under uppväxtåren ända fram till dagen då Aaron och hans pappa så gott som blev ivägkörda från staden. En ung flicka hittades drunknad, då för längesedan, och på henne fann man en lapp med namnet Falk skrivet.

Trots att Aaron hade alibi för tiden då flickan dog hade flickans familj redan bestämt sig för att han på något sätt var skyldig. Aaron och hans pappa fick lämna sitt hem, och Aaron har inte varit tillbaka sedan dess. Inte förrän nu, för att närvara vid Lukes begravning.

Det är många som inte ser med blida ögon på att han återvänt, även om exempelvis Lukes föräldrar välkomnar honom med öppna armar. Det förflutna kommer ikapp Aaron så snart han sätter sin fot i Kiewara, och det förflutna kommer också att spela en viss roll i utredningen gällande Luke Hadler och hans familj.

Jag gillar miljöerna i "Hetta" mycket. Det blir lite av "det slutna rummet" i o m stadens isolering. Hettan i sig bidrar med ett starkt klaustrofobiskt drag. Karaktärerna är mycket levande, och man får snabbt en relation till nästan alla. Även de minst sympatiska personerna levandegörs på ett mycket trovärdigt sätt.

tisdag 4 april 2017

ALMA 2017




Jag såg precis att Wolf Erlbrusch blev årets ALMA-pristagare. Kul! Jag gillar hans bilder. De flesta har nog sett "Det var det fräckaste", som Erlbrusch har illustrerat, men det finns fler fina bilder och böcker att upptäcka!










Tematrio - omläsning



Okej, jag brukar verkligen aldrig hoppa på bloggutmaningar av något slag, men denna veckas Tematrio hos Lyran slog an någonting hos mig, så here goes.

Jag läser mycket sällan om böcker nuförtiden, förutom kapitelböcker för säg 9-15 åringar då jag behöver frascha upp minnet inför mina bokprat. Men, tidigare läste jag om gamla favoriter hela tiden.

1. T ex minns jag när jag kunde plocka upp en eller annan gammal Agatha Christie till lördagsfrukosten, och sedan bli sittandes tills boken var utläst. Underbart!

2. Andra böcker jag brukade läsa om var Dorothy Sayers böcker om Lord Peter Wimsey. Nu blev jag visst sugen på dem igen märker jag ...

3. Men framförallt när jag tänker på omläsning så tänker jag på Tolkiens trilogi om Ringen. Under ganska många år så läste jag om dessa böcker varje påsk ...

Nu tycker jag att det kommer så mycket nytt hela tiden att jag inte riktigt hinner med att läsa om, även om jag helt klart kan längta tillbaka till de där långa frukostarna när jag satt djupt försjunken i någon gammal Christie.

Om jag läser om något nuförtiden så handlar det oftast om att jag på måfå plockar något ur bokhyllan hemma hos mina föräldrar, t ex någon gammal Jill-bok, och dimper ner i soffan och läser.




Oftast får jag då några oerhört kreativa bloggidéer som jag är helt övertygad om att jag kommer ett fullfölja. Som sedan kanske rinner ut i sanden ... Men det gör liksom ingenting, för lässtunden var härlig, och vet vet? Någon gång kanske jag tar tag i alla de där idéerna som svävar runt inne i mitt huvud.

Fråga mig för all del inte varför, men av någon anledning fick jag nu (som jag orimligt ofta får kan jag tycka själv)  Dumbledores underbara citat i huvudet:


onsdag 29 mars 2017

De fångade



Som jag skrivit tidigare i något inlägg om någon annan av Karin Slaughters titlar om Will Trent, så får jag ingen riktig ordning på den rätta ordningsföljden på böckerna i serien ...

Nu har jag i alla fall läst De fångade, på svenska, och gillade väldigt mycket. Man ömmar mer och mer för Will Trent ju fler titlar man läser, och efter den här senaste så växer ilskan gentemot Angie, Wills fru alltmer. Eller ja, Angie har ett ofattbart mörker inom sig så hennes beteende är förståeligt om än inte alltid helt försvarbart. Hennes egoism och hennes äganderätt gentemot Trent tar sig enorma proportioner och håller sånär på att suga musten ur både Will Trent själv, hans chef samt den nya kvinna han börjat träffa efter det att Angie lämnat honom igen.

I "De fångade" så spelar dessutom Angie en stor roll i det morddrama som boken handlar om, och hon både leder polisen på rätt spår och på avvägar. Dock är det inte helt och hållet av själviska orsaker hon leder Will runt i cirklar denna gång. På ett sätt som hon inte är alls van vid befinner hon sig i en situation där hon faktiskt sätter flera andra människors bästa framför sitt eget, vilket också gör henne mer än vanligt sårbar.

Detta att det blir så personligt gör att jag fastnar omedelbart i berättelsen och vill helst sträckläsa tills den är helt utläst. Nu ska jag än en gång surfa in på Karin Slaughters hemsida för att försöka få ett grepp om ordningen på böckerna om Will Trent!

tisdag 28 mars 2017

Jag har (nästan) antagit en utmaning ...



Ja det där med nästan känns rätt viktigt, eftersom jag redan nu vet att jag inte kommer att hålla hela vägen. Men jag hakar på så där halvt om halvt i alla fall, och tänker känna mig nöjd med det!

Utmaningen, eller kanske snarare uppmaningen, jag talar om är Annas på Och dagarna går som tycker att det kommenteras för lite på bokbloggarna runtom i landet och vill få till en bättring. Själv är jag helt värdelös på att kommentera på andras bloggar och får därför inte heller särskilt många kommentarer på min egen, vilket ju är helt förståeligt. Annas förslag var att man skulle kommentera på fem bloggar om dagen, vilket jag inte kommer mäkta med, men som sagt, jag hänger på lite i min egen takt!


fredag 24 mars 2017

Kall, kall jord



Nu har jag läst ut Kall, kall jord av Adrian McKinty (tack Modernista för recex), och har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker. Det är välskrivet och snyggt, plus att handlingen är förlagt till Belfast på 80-talet vilket känns spännande.

Kanske den är för "hårdkokt" för mig. Inte hårdkokt som Raymond Chandler kanske, men med samma teman som t ex korruption och organiserad brottslighet. Jag klarar inte riktigt av machoaspekten, samtidigt som jag gillar socialrealismen. Sedan så är huvudpersonen Sean Duffy inte särskilt macho, även om många av hans kollegor är det. Därav min kluvenhet. Jag kommer förmodligen att läsa även nästa del, om jag inte drunknar i annat samtidigt.

I den här första delen om Sean Duffy hittas två personer mördade och Duffy anar ett samband. Något han är ganska ensam om. Han är lite av en ensamvarg som kör sitt eget race, vilket inte alltid går hem hos hans överordnande. Duffy är fast besluten att få fast mördaren och driver utredningen framåt trots att motgångarna hopar sig i form av exempelvis motsättningar mellan katoliker och protestanter, högt uppsatta IRA-medlemmar och en mördare som på ett mycket självsäkert vis driver med poliskåren på ett mer eller mindre makabert plan.

Alan McKintys hemsida hittar man här och hans blogg kan man läsa här.

torsdag 9 mars 2017

Baileys women's prize for fiction 2017



Nu kan man läsa om vilka titlar som finns på Baileys women's Prize for Fiction's longlist. Saxat från sidan:

The longlisted books are as follows:

Stay With Me, Ayobami Adebayo
The Power, Naomi Alderman
Hag-Seed, Margaret Atwood
Little Deaths, Emma Flint
The Mare, Mary Gaitskill
The Dark Circle, Linda Grant
The Lesser Bohemians, Eimear McBride
Midwinter, Fiona Melrose
The Sport of Kings, C.E. Morgan
The Woman Next Door, Yewande Omotoso
The Lonely Hearts Hotel, Heather O’Neill
The Essex Serpent, Sarah Perry
Barkskins, Annie Proulx
First Love, Gwendoline Riley
Do Not Say We Have Nothing, Madeleine Thien
The Gustav Sonata, Rose Tremain

Massor av nya spännande bekantskaper att kolla upp! Kanske det kunde bli min egen lilla utmaning? Med betoning på kanske ... Jag känner mig själv och vet mycket väl hur jag reagerar på det det där med "måsten" när det gäller läsning. Spelar ingen roll om det är jag själv som väljer, det blir tungt ändå. Finns kanske något namn på det där beteendet, vad vet jag? Vi får se! Jag tänker i alla fall läsa in mig lite på de av de ovan nämnda kvinnorna som jag inte vet någonting om. Kanske leder det till vidare läsning av titlarna, kanske inte.

torsdag 2 mars 2017

Att inse sina begränsningar även om det sitter långt inne

Nej, det blir inget Blogg100 för mig 2017 och så är det med det. Insåg att det nog var lite väl optimistiskt att ge sig på en sådan utmaning just nu. Jag funderar lite smått på att göra en egen liten variant. Kanske ett inlägg varannan dag? Känns mer rimligt för mig just nu. Jag ska klura lite till på det så får vi se hur det blir!

tisdag 28 februari 2017

Blogg 100?!?



Ja, man kan ju fundera lite över om jag verkligen ska hoppa på Blogg 100 ...? Särskilt som jag inte fullföljde #februarifoton på Instagram? Samtidigt så är jag lite sugen! Jag bloggar ju absolut inte varje dag i vanliga fall, men får i alla fall iväg lite inlägg hyfsat tätt. Det här är ju en rolig grej, som kanske (eller kanske inte?!?) gör att jag kickar igång på ett annat plan. Vi får se. Jag funderar vidare under dagen ;-)

söndag 26 februari 2017

Vi har ett resultat



Då har dottern dragit en lott, och på den lotten stod det Camilla Lundborg. Grattis till ett exemplar av Dödens märken! Kommer på posten inom kort.

tisdag 21 februari 2017

Vinn ett exemplar av Dödens märken



Snälla Modernista har skickat ett extra exemplar av Veronica Roth's nya bok Dödens märken till Bibliotekskatten för att lottas ut!

Så, om du (vilket du såklart är!) är sugen på att läsa så skicka ett meddelande till annetteolsson66@gmail.som så är du automatiskt med i utlottningen.

Man kan mejla fram till kl 12:00 på söndag den 26 februari och jag meddelar vem vinnaren är senare under söndagskvällen.

Här kan man läsa mer om boken och här kan man läsa mer om Veronica Roth!

Lycka till

tisdag 14 februari 2017

1947




Just nu lyssnar jag på Elisabeth Åsbrinks 1947, och jag är så imponerad. Det är så otroligt fascinerande och jag verkligen trollbinds från första stund. Jag är ju ingen van lyssnare av ljudböcker, jag brukar ha svårt för att koncentrera mig plus att jag tycker det går så långsamt, men här fångades jag som sagt på en gång.

Det är mycket hemskheter man får höra, men samtidigt så mycket fint. Språket är helt underbart. Nästan humoristiskt på sina ställen allvaret till trots, tack vare korta konstateranden och mycket korta meningar. Meningar som inte lämnar utrymme för ifrågasättanden utan konstaterar helt enkelt fakta, och jag bara älskar det.

Sedan läser Elisabeth Åsbrink själv sin bok, och hon gör det bra. Jag visste inte att det var hon själv som läste när jag började lyssna, men blev som hypnotiserad av rösten och kände att jag efter ett litet kort tag bara blev tvungen att se vem denna röst tillhörde.

1947 är nästa bok som bokcirkeln Bokbubblarna läser och jag ser mycket fram emot att höra vad de andra tycker!

måndag 13 februari 2017

Sov du lilla videung




Sov du lilla videung är den fjärde boken i serien om Tom Stilton och Olivia Rönning och minst lika spännande som de tidigare. Det är mycket aktuella ämnen som tas upp, som hemlöshet, flyktingströmmar och främlingsfientlighet. Jag tycker Cilla och Rolf Börjlind skriver på ett sätt som berör. De gör inte dessa svåra ämnen till något huvudtema kanske, men det vävs in snyggt i berättelsen utan att det känns som om de kommer med pekpinnar.

Vissa av scenerna i boken är ruskigt råa och jag undrar hur dessa kommer att se ut filmade ...

Jag lyssnade på paret Börjlind på Crimetime i Visby 2016, och tyckte mycket om deras sätt att berätta om sitt arbete. De verkar genuint engagerade i människor och i världen vi lever i, vilket lyser igenom i deras böcker. De känns ansvarstagande. Jag har inte sett tv-serien baserad på första boken, men det kanske är dags att göra det.

I sov du lilla videung träffar vi Muriel som är bostadslös och som en sen kväll på jakt efter droger av en slump stöter på den afrikanska tjejen Folami. Av olika anledningar tar Muriel Folami unders sina vingars skugga och tar med sig henne till en lånad sommarstuga, där de båda kan slappna av för ett tag. Stanna upp och andas lite lugnare. I sin ensamhet och utsatthet tyr de sig till varandra. Folami väljer att lita på Muriel och Muriel växer med ansvaret för en annan människa

Det visar sig att Folami kanske inte är den typiske flyktingen. Hon har sin egen agenda och har mycket målmedvetet tagit sig hela vägen till Sverige av en specifik anledning.

Samtidigt så hittas en pojke brutalt mördad, djupt inne i de småländska skogarna. Mordet visar sig ha kopplingar till Rumänien och en kriminell organisation som inte skyr några som helst medel för att nå dit de vill.

Stilton och Olivia åker tillsammans till Rumänien för att nysta i mordet och inser snart att det ligger mer bakom det här förfärliga brottet än vad man först anat.



torsdag 9 februari 2017

Ordbrodösen





Det första man fastnar för är ju helt klart titeln! Ordbrodösen, vilket fantastiskt ord ...

Som tur är tyckte jag boken var lika bra som titeln. Alba tillhör en gammal släkt av ordbrodöser, vilka har förmågan att styra andra med hjälp av sina skrivna ord. Orden blir tysta befallningar som inte går att värja sig emot. Tänker man på det är det oerhört skrämmande ... Tänk att få en skriven befallning att t ex blockera alla minnen av en viss person. Eller att glömma en viss period i sitt liv ... Förmågan går i arv på mödernet, och när Alba fyller 18 är det hennes tur att genomgå den ritual, eller prov, som gör att hon ska påbörja sitt lärlingsår.

Det har bara vid något enstaka tillfälle tidigare hänt att någon misslyckats vid inträdesprovet, vilket egentligen inte är något prov utan mer en ren formalitet. Men, när Alba står inför kommittén så fungerar inte hennes kraft. Något eller någon blockerar henne och det hela slutar i förvirring.

Alba skickas iväg till Stockholm för att komma bort och hennes morföräldrar och de andra invigda börjar söka efter svar. Albas pappa dog innan hon föddes och mamman när Alba var liten, så hon har bott hos mormodern och morfadern i stort sett hela sitt liv.

Innan Alba reser iväg råkar hon lyssna på ett samtal i morföräldrarnas kök, vilket gör henne än mer förvirrad. Dock gör det här samtalet (som det inte var meningen alls att hon skulle höra) att hon får med sig funderingar om varför hennes kraft blockeras och av vem. Om misstankarna stämmer så är det bråttom. Alba måste hinna före de krafter som av olika anledningar vill häva blockeringen för egen vinnings skull.

Det är spännande och snyggt skrivet. Ordbrodösen är Anna Arvidssons debut, vilket bådar gott inför framtiden.

onsdag 8 februari 2017

Lite smått och gott

Japp, här kommer lite blandade bilder från vår läsretreat i Varberg 3-5 februari. Det var en fantastiskt härlig helg! En natt till skulle inte ha varit helt fel ...

På ett sätt så känns det som om helgen gick i ett rasande tempo, men samtidigt när man tänker efter så hanns det med en hel del. Jag började med att slappa på rummet en stund fredag eftermiddag när jag anlände. Sedan var vi några stycken som mötte upp för att utforska Leninbadet i Hotell Gästis källarvalv, vilket var en upplevelse kan jag säga. Jag provade bubbelbadet, fotbadet med stenar samt sänkte ner mig i badkaret med iskallt vatten. När vi sedan var skrynkliga som russin bytte vi om och samlades för att äta middagsbuffé. Den var god! Vi kämpade på rätt bra, men vid 22:00 ramlade ögonen igen på de flesta av oss och vi sa godnatt ...

Under lördagen hann jag med god frukostbuffé, Indisk lunch, besök med bad och bastu på kallbadhuset, utlottning av pocketbok, eftermiddagsfika samt middag med quiz! Alltsammans inklusive fantastiskt trevligt sällskap.

Efter söndagens frukost smet jag ner ytterligare en gång till kallbadhuset innan vi samlades för att bokcirkla om Marie Hermanssons underbara roman Musselstranden. Vi var nog ganska eniga om att det är en mycket bra bok. Den fick överlag höga betyg. Själv älskar jag den. Jag läste den första gången för längesedan när den gavs ut och har inte läst om den sedan dess, och var lite nervös att den inte skulle hålla för en omläsning. Det visade sig att det var helt onödig oro. Jag var helt fast i miljöerna från allra första stund och sträckläste i stort sett boken.

Tusen tack till alla som kom och bokbubblade! Det gör vi om nästa år, va?!?

Nedan kommer lite bilder i en salig blandning. De flesta är mina, men några är lånade ;-)


Lånad bild av What You Readin?

Lånad bild av ???

Lånad bild av ???

Lånad bild av Enligt O











Härlige Henry!





Fantastiskt Bokbubblarhalsband av Mind the Book

tisdag 31 januari 2017

Precis vad jag behövde. En Plumdog!


Jag, Plumdog är en helt otroligt fin dagbok i serieform skriven av ingen mindre än Plumdog himself. Otroligt underhållande med helt fantastiska, tycker jag, illustrationer. Helst vill jag fota hela boken och lägga upp plus köpa prints (om det finns någonstans) och rama in för att hänga upp överallt hemma.

Av ngn oklar anledning hamnar man helt fel när man klickar på länken till adlibris. Rätt titel, rätt beskrivning men fel bild ...

Lite knepigt var man ska placera boken på bibblan, dock ... Vi kom fram till att det får bli på seriehyllan plus att vi nog vill ha ett ex på hundhyllan.






Den skarpsynte och vane bilderboksläsaren känner kanske igen Plum från Emma Chichester Clarks "Att vara älskad är det bästa jag vet". Författaren har en mycket fin hemsida som man hittar här, där man kan läsa allt om hennes böcker samt titta på en hel del illustrationer. Väl värd ett besök.

Det är bara att läsa och njuta!











måndag 30 januari 2017

Nu börjar det närma sig ...!





Japp! Snart är dags för en finfin helg i härligt bokig miljö och med bästa sällskapet. Snart drar vi till Varberg på Läsretreat. Ni hör ju. Läsretreat. Kan inte bli så mycket bättre. Vi ska bo på Hotell Gästis med sitt Leninbad och en massa bokhyllor överallt.






Programmet är inte särskilt späckat, så alla hinner gott och väl med att läsa, promenera eller bara hänga och prata med andra bokiga personer. Själv ska jag självklart ta en tur ner till Kallbadhuset. Jag undrar om jag kan få med mig någon mer, eller om de andra hellre hänger i spadelen på hotellet?!? Det återstår att se! Rapport kommer under och efter helgen, även om jag inte vågar lova något bildbevis ;-)






Några andra bloggare som ska med är;

Västmanländskans blogg

Och dagarna går

What You Readin

Stories from the city

Massor av ord

Ugglan och boken

Breakfast Bookclub

Enligt O

The Book pond

Skuggornas bibliotek

Sedan kommer alla bokbloggares (och andras också förstås ...) egen smyckesfavorit Mind the book att vara på plats.