Du och jag Sigge

Titel: Du och jag Sigge
Författare: Lin Hallberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Både dottern, som är för gammal för Sigge-böckerna egentligen, och jag själv börjar oha och aha när det dimper ner en ny Sigge i brevlådan. Det går ju liksom inte att låta bli dem, nu när man följt Elina och de andra genom ett antal böcker.

Vi pratade just om hur många böcker till det kan tänkas komma? Min tes är att Lin Hallberg skriver på tills det blir så att Elina blir för stor för att rida Sigge. Jag minns inte riktigt nu men det är ju i alla fall inte så att Elina blir ett kalenderår äldre för varje bok. Det kan nog gå 3-4 böcker på varje Elina-år?

Hur som helst är de urgulliga de här böckerna utan att bli för puttenuttiga. Det ryms inte bara hästälskande småtjejer, utan det kommer alltid med en del avundsjuka och andra orosmoment.

I Du och jag Sigge så har Elina fått ha Sigge lite grand som sin egen häst tidigare under sommaren och ska nu vara med på ett ridläger. Genast infinner sig oron över att det kanske blir så att någon annan tjej eller kille får ha Sigge på ridlägret och inte Elina. Nu går det bra och Elina får visst rida Sigge på lägret, tillsammans med Erik, men det händer något annat mycket tråkigt. Sigge blir lite sjuk och måste kanske hoppa över tävlingarna som anordnas med en massa andra små ryttare utifrån andra klubbar, helgen innan lägret tar slut.

Jag gillar att Elina inte alltid är den där glada goa ungen som alltid gör det rätta. Hon kan vara sur och tvär och bli ganska självisk när det gäller Sigge, och det är rätt så uppfriskande, tycker jag. Jag läser glatt på och ser fram emot nästa del i serien. Självklart kommer jag läsa om Sigge så länge som det kommer nya böcker! De är också lätta att tipsa om på bibblan och de söta illustrationerna av Margareta Nordqvist talar ju för sig själva. Vem kan motstå dem?

Jag glömmer aldrig Pascal

Titel; Jag glömmer aldrig Pascal
Författare; Linnéa Berglund
Förlag; Idus

Man undrar ju lite hur blödig man är, på en skala, när man sitter och snyftar och tårarna kommer då man som 47-åring läser en hästbok för åldrarna ca 9-12? Det var i alla fall vad jag gjorde när jag läste Jag glömmer aldrig Pascal.

Egentligen så är det här en ganska klassisk hästbok. Tjej utan häst som sparar pengar för att en dag kunna köpa egen. Liten mysig ridskola som hotas av nedläggning på grund av stort ridhus som byggs i närheten. Hästfamilj som tar sig an vår hjältinna. Lite kärlek och några lite småelaka tjejer i stallet.

Men helt klart så triggade den här igång någonting hos mig. Den är lite sorglig, och Linnéa Berglund går hela vägen här, vilket jag tycker är modigt. Det handlar väl förmodligen om någon sorts igenkänning, även om jag inte var med om någonting så här sorgligt när jag var i Emelies ålder.

Det här är andra boken i en serien om Emelie Lexander. Den första heter Ingen vanlig sommar, och jag skrev lite kort om den här. Böckerna om Emelie kommer säkert hitta fram till sina läsare.

Ingen vanlig sommar

Titel; Ingen vanlig sommar
Författare; Linnéa Berglund
Förlag; Idus

Någonting jag regerade på i Linnéa Berglunds Ingen vanlig sommar, som är den första boken i en ny serie om hästtjejen Emelie Lexander, var att det på några ställen kändes lite krystat när det gäller hur Emelie uttrycker sig. Att det känns som om det är en vuxen som skriver, med lite gammaldags uttryck. Vilket jag personligen inte brukar ha någonting emot, jag kan nog själv uttrycka mig lite "ålderdomligt" ibland...Men i en barn- eller ungdomsbok kan det störa.

Annars var den lite småmysig. Jag tror det kan vara bra med hästböcker där tjejerna och killarna är lite äldre. Jag vet inte men jag fick för mig att den här första utspelade sig under sommarlovet mellan åttan och nian, men det kan ha varit mellan sjuan och åttan också.

Det finns en sidohistoria om en sjuk lillasyster som jag får för mig kommer att få mer utrymme i nästa bok. Som det var nu snuddades det bara vid den, och ska den vara med vill jag gärna få veta mer.

Millan - sveket

Titel; Millan sveket
Författare; Pia Hagmar
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar

Pia Hagmars tvåa i serien om Millan, Sveket, håller absolut måttet. Det är jättefin läsning.

Millan som fick en liten Shetlandsponny av sin pappa som vunnit den på kortspel i första delen, står nu med en häst som hon måste fixa stallplats och foder till som är på tok för liten för henne att rida. Ändå vill hon inte göra sig av med honom. Kanske vill lillebror, Josef, börja rida? Josef som Millan tar i stort sett hela ansvaret för eftersom mamman är sjukskriven och pappan lika ofta full som nykter. Oftast är det ingen som fixar någon middagsmat eller ser till att Josef kommer upp på morgnarna om inte Millan gör det.

Just syskonens relation är nästan det bästa i böckerna om Millan. Sedan gillar jag att Pia Hagmar gör Marianne så mänsklig. Marianne, kvinnan som äger stallet där Millan hjälper till, och som erkänner för Millan att hon alltid önskat sig en dotter och att hon ibland till och med låtsas som om Millan är hennes dotter på riktigt. Hennes öppenhet ger Millan ett perspektiv hon inte kunnat ana. Att Marianne, trots sina hästar, fina hus och bra jobb inte är helt lycklig ändå. Att hon själv kan tillföra någon annan människa någonting bra, att någon tycker så mycket om henne att den personen låtsas att Millan är hennes dotter.

En perfekt hästserie som också tar upp så mycket annat än bara stallet och livet med hästar. Även om böckerna om Millan har en del klassiska hästboksingredienser, som ung tjej utan egen häst som minsann får jobba hårt i stallet med andras hästar för att få en möjlighet att rida. De lite dryga och bortskämda hästtjejerna med egna hästar som kör med huvudkaraktären men inte alls rider lika bra. Någon vuxen i närheten som ser potentialen i vår hjältinna osv. Men det gör ingenting för de här böckerna har så mycket mer. Prova själv vetja!

Hemma kanske inte är en plats

Titel; Hemma kanske inte är en plats
Författare; Lin Hallberg
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Som jag skrev lite snabbt för ett tag sedan så tycker jag Lin Hallbergs senaste ungdomsroman Hemma kanske inte är en plats är riktigt bra. Jag tycker hon har hittat en helt suverän ton i de här böckerna som inte är hästböcker, men som ändå handlar om att leva med hästar, och som riktar sig till lite äldre ungdomar än de som kanske läser hästböcker i vanliga fall.

Karaktären Sara i Hemma...har råkat ut för en olycka. En häst bet henne svårt och hon hamnade på sjukhus under en ganska lång tid. Väl hemma igen bestämmer hon sig för att använda försäkringspengarna till att återvända till Argentina, där hon tillbringade sina första sju (?) år. Sara minns de här åren som helt perfekta. När hon sedan återvänder inser hon ganska snart att hon som barn självklart inte såg allt som hände. Saker som klasskillnader och fattigdom är inte lätt för ett litet barn att få syn på, om man själv tillhör de som har det bra.

Hon reser tillbaka till Argentina för att försöka ta reda på vad som egentligen hände, varför familjen plötsligt lämnade en för henne som barn en perfekt tillvaro. Svaren hon får är inte enkla och definitivt inte lätta att ta till sig, ingenting är som svart eller vitt. Jag förmodar att Lin Hallberg tillbringat en del tid i Argentina, annars tror jag det skulle vara svårt att så målande beskriva dels miljöer och dels de känslor Saras barndomsvänner besitter gentemot strukturer i de samhälle de lever i.

Ett fint grepp i boken är de brev som Sara skriver till sin mamma. Som läsare vet man inte riktigt från början var mamman befinner sig någonstans, men man förstår att något har hänt, som gjort att Sara lever med sin bror och pappan.

Det lätt att ta in Saras frustration. Hon är en smart tjej som förstår att saker och ting inte riktigt är så enkelt som hon upplevde dem som barn, men hon kan inte få sina barndomsvänner och deras familjer att tala klarspråk, att försöka hjälpa henne som utomstående att förstå hur det politiska läget i landet var och är. Det är som att de antingen tycker att det är någonting hon har med att göra, eller att de inte vill belasta henne med insikter som skulle bli tunga att bära med sig. Saras naivitet i kombination med hennes vilja att förstå och göra rätt gör henne till en komplex karaktär man gärna följer under resans gång.

Det här är tredje boken Lin Hallberg skriver för ungdomar som hamnar i någon sorts egen kategori häst/identitets/utvecklingsroman och jag hoppas på fler. Jag hoppas också att de här böckerna hittar många läsare och då inte bara ungdomar utan även vuxna läsare.

Horses, Horses, Horses #6

Titel; Att rida på Golden, Rädda Rabalder, Kan man älska Misja
Författare; Inger Frimansson
Förlag Bonnier Carlsén
Recensionsexemplar


Jag trodde absolut att jag redan hade skrivit om Inger Frimanssons hästserie för barn, och blev väldigt förvånad när jag såg att jag inte gjort det. Anledningen till att jag tittade efter är att den fjärde delen i serien snart kommer ut och jag och dottern pratade om den bara för några dagar sedan.

I Rida på Golden träffar vi Eurofosyne och Ingeborg för första gången. De går i samma klass och fröken sätter de tillsammans för att de har så ovanliga namn. De är inte så över sig förtjsuta i sina namn och bestämmer sig för att bilda en klubb; Kona-klubben = klubben för konstiga namn.

Bojan och Frossan rider båda två, Bojan har egen häst och Frossan rider på ridskola. Utan att riktigt mena det breder väl Frossan på lite extra när hon berättar om sin ridning. Hon vill inte riktigt erkänna för Bojan att hon faktiskt är nybörjare. Hon är rädd att Bojan ska tycka hon är helt hopplös och inte vilja vara med henne längre.

Saker och ting ställs på sin spets när Frossan vid ett tillfälle ska rida Golden. Ensam, ute i skogen...

Det här är mysiga hästböcker som handlar lika mycket om vänskap och mod som om hästar, och jag blev fast efter första boken.

Rädda Rabalder handlar om när älsklingshästen från ridskolan säljs, och tjejerna bestämmer sig för att ta reda på hur han mår och rädda tillbaka honom. De har fått en medlem till i Kona-klubben, Hercules, som också rider. Tillsammans blir de modiga och kan göra sådant de aldrig hade vågat utan varandra.

I Kan man älska Misja är Rabalder tillbaka och allt är frid och fröjd. I alla fall till en början. Det är snart sommarlov och Kona-klubben ser fram emot att tillbringa mycket tid tillsammans i stallet. Men, Bojan och Hercules ska åka på semester och Frossan blir ensam kvar hemma. Sedan är det det där med ridläger. Visst verkar det roligt, men att sova borta en hel vecka? Frossan känner sig allt annat än lugn.

Till råga på allt börjar Misja uppföra sig väldigt konstigt. Hon sparkas och börjar slänga av sina ryttare. Oron sprider sig i stallet när några föräldrar menar att en sådan häst kan man inte ha på en ridskola, den är ju farlig.

Både jag och dottern väntar otåligt på att den fjärde delen, Tröst hos Pino, ska komma ut, så vi får se vad som händer med tjejerna och killarna i Kona-klubben.

Hästbok för vuxna

Titel; Du, jag och vi
Författare; Pia Hagmar
Förlag; Damm förlag
Recensionsexemplar

Du, jag och vi är Pia Hagmars vuxendebut. Hon är ju enormt produktiv då det gäller att skriva för barn och ungdomar, med serier som t ex de om Flisan, Klara, Dalslandsdeckarna och Pål & Co. Som Barn- och ungdomsbibliotekarie kommer man i kontakt med Pia Hagmars böcker hela tiden, och jag gillar dem. Både att läsa dem och att prata om dem i klasser.

Eftersom jag läst så mycket av det hon givit ut tidigare var jag såklart väldigt nyfiken på hennes första bok för vuxna. Att det sedan skulle vara en hästbok gjorde ju inte mina förväntningar lägre precis.

Nu är ju det här inte någon renodlad hästbok, så om någon tvekar på grund av det, så tycker jag man ska prova i alla fall. Det är lika mycket en bok om relationer och vänskap som om hästar.

Till en början så hade jag svårt att hålla isär de olika karaktärerna, men det blev bättre efter hand. Det är fyra kvinnor vi får möta, som inte har någonting mer gemensamt än att de har sina hästar i samma stall. Om jag ska ha några invändningar, så skulle det i så fall vara att kvinnorna känns lite väl stereotypa. Ibland på gränsen till chablonartat. Men, jag tycker det blir bättre ju längre man läser. Det är kanske så att det var nödvändigt för att få historien på plats, att riktigt klargöra de olika typerna. För de är verkligen helt olika perosnligheter och de vill väl helst ha så lite med varandra att göra som möjligt. Till en början.

I samma takt som man som läsare lär känna personerna, lär de också känna varandra. Det är mycket som inte är som det verkar vara. Alla har de en fasad utåt som inte riktigt överensstämmer med verkligheten. Nästan mot deras egna viljor börjar de bry sig om varandra, och när sedan en av dem verkligen behöver hjälp så finns de andra där.

Jag gillar det här och hoppas att Pia Hagmar kommer att fortsätta skriva för vuxna. Precis som Fru E så hade jag gärna sett att hästarna tog lite större plats i boken. Nu hamnar de lite i skymundan, vilket är synd.

Horses horses horses # 5 Millan av Pia Hagmar

Titel; Millan
Författare; Pia Hagmar
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar

Egentligen skulle jag sitta och skriva på inlägg om mässan, om alla bra och intressanta seminarier jag var på. Men det får vänta, för nu på morgonen innan jobbet läste jag Pia Hagmars Millan, och jag kände att jag måste skriva något om det här på en gång.

Millan är en 13-årig tjej som inte har det så himla lätt. Mamma och pappa är arbestslösa, pappan dricker för mycket, mamman röker och gråter. Det är mycket bråk hemma och ett mycket tungt ansvar för Millan. Bland annat är det i stort sett Millan ensam som tar hand om lillebror Josef.

Det är inte så att Millan är mobbad i skolan eller så, hon trivs med att vara ensam, och helt ensam är hon inte, hon har bästisen Angelika och hon har stallet. I stallet är hon, i de andra tjejernas ögon, stallslaven. Hon tar hand om deras ponnier, mockar och städar i stallet. Kvinnan som äger stallet däremot, ser Millan för den hon är och uppskattar verkligen det hon gör. Millan arbetar för Marianne, som kvinnan heter, får betalt för att sköta stallet, och ibland ger Marianne henne lektioner på en av sina egna hästar.

Angelika vill väl och har egentligen ingen aning om hur Millan har det hemma. Hur ska hoin kunna veta något när Milla inte har berättat? Istället blir Angelika sur när Millan aldrig vill sova över eller stanna kvar och äta middag. Hon måste ju hem till Josef. Som tur är kan Angelika aldrig vara sur särskilt länge.

Det här är en väldigt fin berättelse av Pia Hagmar med en helt oväntad händelse på slutet, som gör att man ser extra mycket fram emot att få träffa Millan igen framöver. Jag hoppas det blir en lång härlig serie böcker av det här!

Horses, horses, horses # 4, del 1

Jag hade tänkt att nr 4 i min lilla inläggsserie om hästar skulle handla om Lin Hallbergs Teddyserie, men eftersom jag redan skrivit om Siggeböckerna av Lin Hallberg väntar jag ett tag med Teddy.

Istället tänkte jag presentera Jill. Hjälp vad jag läste Ruby Fergusons böcker om Jill när jag växte upp. Man kan nog lugn konstatera att de, tillsammans med Femböckerna, grundlade den nyfikenhet för England som gjorde att jag tillbringade rätt så mycket tid i landet när jag blev lite äldre.

Det har kommit ut 9 böcker om Jill, och ordningen på dessa ser ut så här;

Jill i sadeln (Jill's gymkhana)
Jill stallflickan (A stable for Jill)
Jills ridskola (Jill has two ponies)
Jill rider igen Jill enjoy her ponies)
Jills ridklubb (Jill's ridingclub)
Jill tar priset (Rosettes for Jill)
Jill och drömhästen (Jill and the perfect pony)
Jill bland vilda hästar (pony jobs for Jill)
Jill på långritt (Jill's pony trek)

Jag var helt fascinerad av precis allt i Jillböckerna. Tänk det romantiska i scenariot att "fattig" flicka flyttar ut på landet med ensamstående, författande mamma för att de blivit tvungna att sälja sitt gamla hus. Där går hon långt ut på landet och är ganska tapper och lojal med mamman då hon får syn på en försummad  och övergiven ponny i en hage. Självklart tar hon sig an denna arma ponny! Självklart övertalar hon sin mamma om att hon minsann kommer att klara av att sköta både skolan och ponnyn, och självklart så måste Jill tjäna ihop egna pengar för det är dyrt att ha häst! Åh, jag svalde allt med hull och hår och bara älskade Jill.

Dock hade jag problem med att få ihop hur man kunde anses som ganska fattig och samtidigt ha hushållerska som kom varje dag för att sköta om alla hushållssysslor? Kunde inte mamman hinna med det själv, tänkte jag? Och kanske skriva på kvällarna och när Jill var i skolan? Då kunde de ju tjäna in lite hö- och morotspengar på så vis. Men, vad jag kan minnas så var det nog min enda invändning.

OBS! Tillägg! Efter det att jag börjat på det här inlägget var jag naturligtvis tvungen att börja läsa om Jill-serien, och då märker jag att i de första böckerna hade de ingen hushållerska. Mitt misstag. Hon kom först senare då mamman tjänat en massa pengar på sina älvböcker ;-)
Lite kort om handlingen i de olika delarna;

Jill i sadeln; Lite av det som nämndes ovan. När Jill fått köpa Black Boy som ponnyn heter, märker hon att hon faktiskt inte har den blekaste aning om hur hon ska sköta en egen häst. Hon gör lite som hon tycker, och det är nog tur att hon får hjälp, både av blivande bästa kompisen Anne och en man som heter Martin Lowe. Annars hade det nog blivit synd om Black Boy.

Jill stallflickan; Jill blir tvungen att lämna sin Black boy på ridskolan för att tillbringa några sommarlovsveckor hos sin moster och kusin Cecilia. Hon lider förfärligt, ända tills dess att hon träffar på några i sin egen ålder som har samma brinnande hästintresse som hon själv.

Jills ridskola; I den här delen köper Jill ponny nummer två; Rapid, som hon till en början inte alls tycker särskilt mycket om. Hon hjälper också till att rädda Fru Darcys ridskola som fått hård konkurens av ett nyöppnat ridhus.

Jill rider igen; I början av boken skadar Jill sin vrist och kan inte vara med i en stor tävling hon länge sett fram emot. Hon får också en inbjudan att vara med och organisera en tävling på Blossom Hall, samt hjälper en yngre flicka som inte kan betala för sina ridlektioner.

Fortsättning följer...

Horses, horses, horses # 3?

Titel; Vem är du Johanna

Författare; Lin Hallberg

Förlag; Rabén & Sjögren

Jag vet inte riktigt om man kan kalla Vem är du Johanna för en hästbok? Den är så mycket mer. Visserligen har hästarna, och att vara en "hästtjej" en central roll igenom hela boken, men det är absolut ingen traditionell hästbok som vi är vana att läsa dem.

Johanna är född på Island med mamma, pappa, farmor, farfar och hästarna. Alltid hästarna. När mamman inte stod ut längre, med ensligheten och med det tysta i människorna runt omkring henne tog hon Johanna med sig och flyttade hem till Sverige.

Det går inte dag i Johannas liv då hon inte tänker på Island, resten av familjen och hästarna. För att överleva lägger hon all sin kärlek och tid på en liten mörkbrun ridskolehäst som heter Kasper. Men en dag händer det ofattbara och Kasper finns inte längre, och Johanna börjar sörja. Från början sörjer hon förlusten av Kasper, men allteftersom tiden går övergår sorgen i någonting annat. Hon sörjer någonting hon inte riktigt minns längre. Sin förlorade barndom på Island.

Sorgen övergår i ett destruktivt beteende och till slut skickar mamman iväg henne till Island och pappan. Väl tillbaka på ön som hon så länge drömt om blir det inte helt lätt att anpassa sig. Hon är inte sex år längre, det har hänt en hel del.

Jag tycker väldigt mycket om det här. Jag har läst en massa hästböcker och en hel del av Lin Hallberg (även hennes kompisserie), och tyckt om det jag läst, men jag undrar om det här inte är den bästa? Mer sådant här! Jag har ännu inte läst Adzerk - den vita hingsten, men det kommer jag absolut att göra.

Se där! Ett inlägg till i min lilla serie horses, horses, horses!

Söt som socker, Horses horses horses # 2

Titel; Natten då Sigge föddes
Författare; Lin Hallberg
Förlag; Bonnier Carlsen

Ja, vad ska man säga? Hur söt som helst. Natten då Sigge föddes är en fin berättelse, gullig utan att bli för sentimental eller pjoskig, med som vanligt helt ljuvliga illustrationer av Margareta Nordqvist. Delar av boken finns publicerad i Sigges kompisbok, som en liten berättelse mellan pysslet och faktadelarna, men den är helt klart värd en egen liten bok. Min tjej, som egentligen är lite för stor för Siggeböckerna, blev alldeles Ooooo och Aaaaa när vi fick hem den i brevlådan. Och jag också förresten. Jag är väldigt svag för Sigge-serien, som ju första inlägget i mitt lilla hästboks projekt handlade om.

Handlingen är den att vi får följa vad som hände den där hemska ovädersnatten då Sigge föddes långt ute på heden i England, och hur han faktiskt nästan inte klarade sig. Den där lilla hästen är helt klart född under en lycklig stjärna. Och tur är väl det!

Horses, horses, horses # 1

När vi höll på som bäst att flytta om på Barn- och ungdomsavdelningen på jobbet, och jag satt och gallrade och fixade med hästhyllan, så fick jag plötsligt en rad av en låt i mitt huvud som jag inte kunde bli av med; Horses, horses, horses...Ingenting mer, bara detta ord, om och om igen. Väldigt enerverande. Tillslut kom jag på att det var Meg Ryan's röst jag hörde, ur filmen 'När Harry mötte Sally', i en scen på ett stort varuhus där Meg Ryan och Billy Crystal sjunger karaoke. Så kan det gå.

Det har ju egentligen ingenting alls att göra med det här inlägget, men det var när jag höll på där och fixa med hyllorna, bläddrade lite i böckerna, hela tiden med den där raden i huvudet, som jag kom på att jag skulle skriva några inlägg om hästböcker jag läst. Helt idiotiskt egentligen, eftersom det råder lite semesterstiltje här på bloggen, utan att det för den sakens skull råder någon som helst brist på böcker att skriva om, eftersom jag precis som vanligt läser massor. Men, det känns ändå lockande med hästböckerna eftersom jag läst en hel del sådana genom åren. Först då, så klart, när jag själv växte upp, sedan i och med mitt arbete, och sist men inte minst sedan vår dotter, T, började läsa hästböcker.

Först ut i den här lilla serien Häsboksinlägg, får nog bli en av T's, och mina för den delen, favoriter; Sigge-serien av Lin Hallberg, med ljuvliga illustrationer av Margareta Nordqvist. T tycker nog egentligen att hon är lite för stor för Sigge böckerna nu (10 år), men kan absolut inte låta bli att läsa dem i alla fall, så snart det kommer ut en ny. Likadant med Lin Hallbergs serie om Teddy, som kommer att få ett helt eget inlägg längre fram.

Serien om Sigge och de andra shettisarna heter egentligen BUS - Brobyungarnas shettisar. I den första boken, Alla älskar Sigge, får vi träffa Elina, som när hon är ute med sin mamma i bilen, får syn på en hage där det går ett gäng shettisar på bete. Hon fullständigt kräver att mamman ska stanna bilen så hon får kliva ur och ta sig en närmare titt på dessa ljuvliga varelser. Mer än så behövs inte. Elina är fast. När hon sedan får lov att börja ta ridlektioner för Ingela (världens bästa ridlärare!), och dessutom träffar älsklingshästen Sigge, är lyckan total.

Elina blir, en hästtjej uti fingerspetsarna. En sådan där tjej som lever och andas hästar. Dom finns, vet ni, på riktigt! Allt kretsar kring stallet och favorithästen. Men, vad som är så mysigt med Siggeböckerna är att de rymmer en del annat också. Elinas ridkompisar, som också älskar att rida, och som också har favorithästar, tar en del plats i böckerna. Det är inte helt lätt att vara 8-9 år sådär och kanske tycka om samma häst! Det kan bli helt enorma problem. När det sedan är så att Elina är hästtjej i kvadrat och de andra så där lite lagom intresserade kan det bli problem där också. Det gäller ju att hitta en balans i tillvaron, vilket kan vara knepigt som liten tjej eller kille. Hur som helst är det här riktigt mysiga böcker, inte minst med tanke på de urgulliga illustrationerna. Kul är också Sigge och hästbrorsan Sam (och de andra hästarna???) finns på riktigt i Lin Hallbergs ägo. In i mellan kommer det lite tunnare böcker utanför BUS-serien som exempelvis Sam och Sigge, där man får träffa shettisarna innan de kom till Brobystallet.

Siggeböckerna i ordning är:

1. Alla älskar Sigge
2. Torsdagar med Sigge
3. Kom igen, Sigge
4. Sam och Sigge
5. April april, Sigge
6. Ridläger med Sigge
7. Simma lugnt, Sigge
8. Äventyr med Sigge
9. Det spökar, Sigge
10. Hoppa högt Sigge

I november 2011 kommer nästa lilla bok om Sam och Sigge;
Natten då Sigge föddes. Både jag och T kommer säkert att läsa så fort vi kan lägga vantarna på den...

Sedan har det också kommit;

Sigges kompisbok
Ponnystallet 1 
Ponnystallet 2

Så det finns en del att läsa och pyssla med för den som, precis som Elina, blivit drabbad av Siggesjukan!

Utan djur så dör jag

Titel; Utan djur så dör jag

Författare; Siri Spont

Illustratör; Jonna Björnstjerna

Mysig bok om Tilda och bästa kompisen Thea, som efter att ha parat sina kaniner, står där med en hel koloni kaniner. Deras föräldrar är väl inte så där över sig förtjusta, så tjejerna har lovat att skaffa fram lyckliga ägare till alla ungar.

Det bästa med den här boken är inte djuraspekten, även om det är kul att läsa om kaninerna, hundarna, hästarna etc., utan hur kompisrelationerna skildras. Det är så mitt i prick på ”leka tre temat” fast för lite äldre barn.

Att texten bryts av med lite gulligt humoristiska illustrationer i ett serieliknande format gör det hela ännu roligare att läsa. Jag ser fram emot att läsa de andra delarna i serien när de kommer och jag tror att det här blir en riktig hit för många läsare i den ”icke existerande bokslukaråldern”…