onsdag 14 november 2018

Kodnamn Alice



Jag började läsa Kodnamn Alice av Kate Quinn närmast av en slump. Sådär bra som det kan bli ibland när man jobbar på bibliotek. Rätt vad det är så står man där med en titel i handen som man helt hade missat. I nästa sekund så är boken i fråga för det mesta utlånad och ligger i väskan för att följa med hem.

Så var det med Kodnamn Alice, och jag ångrar inte att boken fick följa med hem. Boken är skriven i två tidsplan, vilket ibland är lite problematiskt kan jag tycka, men här passar det utmärkt. Vi får följa Charlie, en ung amerikansk tjej som är gravid och som åkt till England med sin franskfödda mamma, för att fortsätta till Frankrike för en abort. Året är 1947 och ogifta mödrar står inte särskilt högt i kurs.

Charlie bestämmer sig dock för att avvika, hon har en dold agenda med resan till europa, nämligen att försöka ta reda på vad som hände hennes älskade, några år äldre kusin Rose, under kriget. Hon förmodas vara död men ingen vet egentligen vad som faktiskt hände. Spåren leder Charlie till London och Eve Gardner, en engelsk kvinna som arbetade som spion i Frankrike under första världskriget och som livet gått hårt åt.

I nutid (1947) får vi sedan följa den lite vilsna och ensamma Charlie, den argsinta och alkoholiserade Eve Gardner samt hennes chaufför på en roadtrip genom Europa för att försöka ta reda på vad som hänt med Rose. Man förstår ganska snabbt att Roses öde på ett eller annat vis strålar samman med Eves.

Parallellt får vi följa Eve som spion och det farliga uppdrag hon utförde i Frankrike inom motståndsrörelsen under första världskriget.

Extra spännande och intressant blir boken när jag förstår att händelserna delvis baseras på verliga personer och händelser. Det är så mycket man inte vet om de båda världskrigen. Så många ofantligt modiga människor som utan en tanke på risken för sina egna liv utförde handlingar som får mig att hissna bara genom att tänka sig in i situationen.

Jag blir nyfiken på Kate Quinns senast bok, The Huntress, och har såklart lagt till den i min TBR-lista!

Här finns en länk till Kate Quinns hemsida.


tisdag 13 november 2018

Hurra för Enligt O och här kommer en liten enkät!

Det är YTTERST sällan som jag svarar på några enkäter i bloggsammanhang, men plötsligt händer det! Jag tycker dessutom att det är värt att fira Enligt O's rekordmånad!

Text nedan och bild från Enligt O alltså

Oktober månad var den mest besökta månaden på enligt O sedan mars 2013. Riktigt roligt tycker jag och ett bevis på att ryktet om bokbloggens död är betydligt överdrivet. Nu vill jag veta lite mer om er som läser genom att be er välja mellan olika alternativ kopplade till hösten och den stundande julen, men också till bloggar, böcker och annan kultur.
Vad väljer du? Tänk snabbt!
höst eller vår? Svårt! Jag gillar båda årstiderna, men är allt lite svar för nystart som ju hösten ändå är på något sätt. Och färgerna när vi får riktigt fina höstar ... Japp, höst får bli mitt svar.
snö eller regn? Älskar när det snöar om snön får ligga kvar. Detta år, med tanke på sommaren som varit, innebar ju i o f att man längtade efter regn.
glögg eller varm choklad? Är barnslig i min smak. Gillar ju glögg en eller ett par ggr per vinter men inte mer. Och i så fall med sjukt mycket mandlar i och absolut inga russin.
pepparkakor eller lussekatter? Lätt val! Sätter i mig kopiösa mängder pepparkakor.
tv-serie eller film? Hade gärna gått mer på bio och sett er film hemma, men just är det tv-serier som gäller. Så enkelt ju, med Neflix, HBO etc ...
teater eller musikal? Det här var jättesvårt. Älskar både och även jag går på tok för sällan.
deckare eller feelgood? Jag läser helt klart mer deckare och spänning än feelgood. Ibland slinker det emellan en och annan men det känns som om det blir mer och mer sällan faktiskt.
pocket eller inbunden? Svårt här med! Jag föredrar egentligen de engelska häftade  ... 
e-bok eller ljudbok? Jag lyssnar sällan på böcker, även jag gillar tanken ... Tror det beror till viss del på att jag har så kort pendlingsväg till jobbet. Nu har jag i o f börjat sticka lite, och då lyssnar jag ibland. Kanske blir min nya grej!
bokmärke eller hundöra? Jag har många superfina bokmärken, men kan lika gärna använda mig av ett lånekvitto från bibblan eller annat papper.
bibliotek eller bokaffär? Hälsningar från bibliotekarien! Köper ju dock en del böcker också. Mest engelskt.
bokblogg eller booktuber? Önskar att jag kunde ta mig tid att kolla in hela booktuber-fenomenet lite. Gillar tanken plus att jag skulle vilja göra någonting liknande själv tror jag. Både på bloggen och i jobbet.
instagram eller facebook? Instagram är mer scrollvänligt, men på fb har man ju alla sina fina grupper ... Svårt val.
På spåret eller Så mycket bättre? På spåret följer jag alltid, Så mycket bättre har varit fantastiskt vissa år och inte så himla fantastiskt andra år. Har tappat det lite.
Lady Gaga eller Barbra Streisand? Smyglyssnade mycket på Barbara när jag växte upp. Var väl kanske inte den hetaste artisten man kunde lyssna på, men jag har alltid älskat henne!
Ingemar Bergman eller Vilhelm Moberg? Läste utvandrarsviten väldigt tidigt och har läst om många gånger sedan dess. Är inget stort fan av Bergman.
hyacint eller amaryllis? Jag har ingen särskild amaryllistradition. Tror jag får starta en.
adventsstjärna eller adventsljusstake? Älskar båda, men på senare år har det kommit så många fina stjärnor, ju ... Däremot så letar jag efter en sådan där gammaldags rak elektrisk ljusstake i svart smide ...
julböcker eller julmusik? Kan knappt bärga mig förrän jag "får" börja lyssna på min jullista på spotify 

Redemtion point (Crimson lake #2) av Cancice Fox





När jag var på studieresa i Hamburg under några dagar i förra veckan, med ett härligt gäng bestående av av tjugo ungdomsbibliotekarier från hela regionen samt tre personer från Kultur i Väst, så hittade jag till min totala lycka denna goding!




Jag föll pladask för första delen i serien och blev lite smått förälskad i både karaktärer och miljön. Sedan dess så har jag spänt väntat på att tvåan ska komma ut på engelska, och plötsligt så var den där, framför mig på hyllan, i en liten supermysig oberoende bokhandel i Hamburg. Hela stadsdelen var härlig förresten. Där hade jag gärna tillbringat mycket mer tid.

Nu är jag sugen på att läsa Candice Fox andra serie, Hades, Eden och Fall som handlar om Eden Archer. Sedan har hon också skrivit en serie tillsammans med James Patterson som jag tror kommit ut i fyra delar än så länge. Jag tänker att man får väl klicka hem första delen i båda då? För att kolla menar jag? Det är väl ändå ganska rimligt.

I Redemtion point träffar vi återigen det udda paret Ted Conkaffey och Amanda Pharrel, som tillsammans driver en privatdetektivbyrå i Cairnes, Australien.

Ted har mer eller mindre flytt till Cairnes efter att ha blivit falskt anklagad för att ha fört bort och våldfört sig på en ung flicka i Sydney, där han tidigare arbetade inom polisen. Äktenskapet gick i kras och han fick naturligtvis sparken. Före detta kollegor har vänt honom ryggen och han har ett aggressivt drev av journalister och privatpersoner efter sig. Detta trots att han har släppts i brist på bevis. I andra delen får vi parallellt följa den verklige förövaren, vilket jag tycker är riktigt snyggt gjort. Jag kan ibland bli lite trött på det där med att mördaren/förövaren uttrycker sig i kursiv text boken igenom, men här fungerar det utmärkt.

Det är snyggt och drivet rätt igenom och jag såg till min glädje att det inte är alltför långt tid kvar tills trean "Gone by midnight" kommer ut. Miljöerna är också häftiga, tycker jag. Lite träskiga floder med krokodiler som ligger och lurar under vattenytan och fuktiga regnskogsmarker utanför Cairnes. Att det är en hel del udda existenser i Candice Fox's böcker gör ju inte det hela sämre precis.

Ett litet tillägg är att jag faktiskt inte klickat hem de första delarna i de andra serierna ännu. Mest pga att jag har svårt att hitta dem som häftade. Av någon anledning är jag löjligt förtjust i engelska häftade utgåvor och vill absolut inte köra varken pocket eller med hårda pärmar. Knäpp, jag vet, men nu är det som det är. Jag får nog vackert vänta helt enkelt.

Här kan man läsa mer om Cancice Fox och hennes böcker.

torsdag 1 november 2018

Francesca av Lina Bengtsdotter




Förra året på Crimetime Gotland så var jag med i en livebokcirkel där vi träffade Lina Bengtsdotter och pratade om hennes debut Annabelle. Cirkeln var i Breakfast Bookclubs regi, och det var en av de absolut bästa punkterna under Crimetime 2017.

Jag tyckte väldigt mycket om Annabelle och hade rätt höga förväntningar på Francesca, som jag tycker blev väl införlivade.

I början av Francesca är Charlie tillbaka på jobbet i Stockholm, men hon mår allt annat än bra. Hon sover dåligt, dricker för mycket och tar inte hand om sig själv alls. Hon har börjat i samtalsterapi, mest för att hon måste pga sitt jobb, men ändå. Det är inte så att hon inte inser att att hon kanske måste börja ändra sin livsstil något om hon ska hålla.

Charlie är mitt uppe i ett påfrestande och ouppklarat fall när hon på omvägar får höra talas om ett 30 år gammalt fall där en 16-årig flicka från Gullspång, Francesca, spårlöst försvinner. Fallet läggs ner, alla är rörande överens om att hon antingen tagit sitt eget liv på grund av depression, eller att hon helt enkelt stuckit och lämnat sin familj, vilken hon var på kant med.

När Francescas bästa vän på internatskolan där de båda går, Noah, dör faller Francesca in i något av ett missbruk och självskadebeteende. Hon är helt säker på att Noah inte tog sitt eget liv, eller att det hela var en olyckshändelse, utan tror att han blev mördad av samma personer som mobbar honom och också bor på skolan.

Av olika anledningar så åker Charlie återigen till Gullspång för att hjälpa sin väninna i en svår situation och hon drabbas hela tiden av minnesbilder av sin mamma och sin barndom. Hon får minnesfragment som hon på något vis anar hänger ihop med Francesca fast hon vet inte alls hur. Charlie märker också att det är långtifrån alla i det lilla samhället som gillar att hon börjar forska i vad som egentligen hände Francesca, då för 30 år sedan.

Miljöskildringarna är väldigt fina och, skulle jag vilja säga, kärleksfulla i Francesca. Det är en respektfull beskrivning av både dåtid och nutid. Inget raljerande över landsbygd kontra storstad eller så, på något sätt. Framförallt tycker jag att dåtiden är extra fint beskriven. Francescas överklassfamilj, internatskolescenerna och hur ortsbefolkningen såg på de rika sommargästerna och vice versa. Jag sugs verkligen in i tiden och det känns som om jag känner hur grusvägarna krasar under mina fötter, och jag ser skogsstigarna och sjöarna framför mig, i ett soldisigt skimmer. Det är nästan som om jag känner lukten av rummen i Gudhammars herrgård. Lite dammigt instängt, sådär.

Lina Bengtsdotter är skicklig på att beskriva de här lite dysfunktionella familjerna, med sina något kantstötta karaktärer. Några kommer starkare ut på andra sidan, några harvar på med tunga minnen i bagaget. Ytterligare några andra blir kanske kvar på den lilla orten och trivs med det, medans andra sm blivit kvar känner sig kvävda och uppgivna, utan att kanske riktigt förstå varför. Alla karaktärer är, tycker jag, fint och ansvarsfullt beskrivna.

Sedan blir man ju mer och mer nyfiken på Charlies mamma. Egentligen mer nyfiken ju mer man får veta. Vem var denna märkliga människa? Hur dåligt mådde hon? Hur tog hon hand om sin dotter? Hur mycket minns Charlie av sin tidiga barndom? Jag undrar lite om det är med mening, och om vi ska få lära känna Betty mer och mer för varje bok? Jag hoppas det!