Nu ser du mig

Titel; Nu ser du mig
Författare; S J Bolton
Förlag; Modernista
Recensionsexemplar

Nu ser du mig är första boken om Londonpolisen Lacey Flint och tvåan Dead scared har redan kommit ut på engelska. Den står i hyllan och väntar på mig. Jag är väldigt sugen på att rycka tag i den på en gång, men den får vänta ett tag till. Annat får lov att komma före. Men så snart det bara går så hugger jag!

Lacey Flint är ganska ny som polis och i början av boken råkar hon ut för en otrevlig händelse då en knivskuren kvinna dör i hennes armar. Efter ytterligare några händelser står det klart att man dels har att göra med en Jack the Ripper kopia, dels att mördaren har ett personligt intresse för Lacey. Mördaren verkar dessutom veta att Lacey är något av en Jack the Ripper expert.

Det känns lite onödigt nästan att nämna mer om handlingen, det känns som om det är så många som bloggat om boken redan. Men jag måste ändå nämna att Lacey är en hjältinna helt i min smak. Stark, envis, ganska så tilltufsad och med en spontanitet som gör mig nervös. Flera gånger ville jag ropa: NEJ! Stanna kvar! Eller, herregud gå inte ut dit då, eller liknande.

Väldigt irriterande är det, men ett gott betyg, när jag knappt kan hålla mig ifrån att tjuvkika några sidor längre fram för att jag inte står ut med ovissheten.

Jag har tidigare läst Rov och Ond skörd av Bolton, och jag tycker de är riktigt bra, men det här är bättre. Det är snyggt, läskigt och så pass många vändningar att det är svårt att från början lista ut vad som kommer att hända. Som van deckarläsare kan man ju annars, i vissa fall, på ett ganska tidigt stadium lista ut hur saker och ting ligger till. Här anade man, men kunde inte känna sig säker.

Jag vet att egentligen så finns det en hel del att anmärka på hur Laceys kollega Joesbury beter sig, men jag bryr mig inte ett skvatt om det när jag läser. Jag föll pladask och köper allt med hull och hår. Jag inser också att man borde reagera på utseendefixeringen boken igenom, men det är likadant där. Jag bryr mig faktiskt inte ett skvatt. Eller jo, kanske lite. Men inte tillräckligt för att det ska dra ner min läsupplevelse.

Det har, som sagt, bloggats ganska flitigt om Nu ser du mig. Bland annat så har Bokstävlarna sågat, Dark places, Bokbabbel samt Lingonhjärta hyllat. Jag sluter mig till de senare, och kan knappt bärga mig tills jag får sätta tänderna i Dead scared.