tisdag 24 februari 2015

Nu har jag pratat böcker igen



Ja, nu har jag pratat böcker med Stefan Livh i Radio P4 igen. Här kan man lyssna. Jag kommer in efter nyheterna halv 12.



Böckerna jag pratade om idag var:









söndag 22 februari 2015

Och den lyckliga vinnaren är ...



Japp, då var det klart. Då var lottningen färdig och vi har en vinnare av den signerade Cirkelnpocketen samt Nyckelntygpåsen. Jag skrev på små lappar och dottern blandade och drog en lott efter konstens alla regler.

Den lyckliga vinnaren är: Julianna Fredriksson! Jag kontaktar dig på mejlen för att få din adress!

Tack till er andra som var med. Jag brukar inte ha utlottningar här på bloggen, men jag tyckte det var riktigt kul, så det kanske blir fler gånger, man vet aldrig.


fredag 20 februari 2015

Lovande ungdomsbok



Har precis börjat läsa men är redan helt fast. Det ska bli kul att se vad det blir av det här!

måndag 16 februari 2015

Utlottning av signerad Cirkeln i pocket



Utlottning av signerad pocket samt fin och praktisk Nyckeltygpåse! Skriv i kommentarsfältet nedan eller mejla annetteolsson66@gmail innan kl 12 sön 22/2 för att vara med.

söndag 15 februari 2015

Testar lite bra ...

Testar om jag kan få ordning på hur jag länkar till Spotify i alla fall, när jag nu inte fixar att länka för övrigt. Det verkar ju gå bra.




Det här med att lära om. Gör om, gör rätt. Lära gamla hundar sitta etc etc

Bild lånad från Internet


Det blev en lång rubrik, men herregud vad jag sliter med att lära mig hantera min MacBook Air ... Det är svårt! Sidorna stänger ner sig för mig, bilderna hamnar helt huller om buller och det här med att kopiera länkar ... Ja, ja, det ger väl sig så småningom, men lite frustrerande är det allt.

Speciellt som jag såg framför mig att det skulle vara lätt som en plätt och att jag liksom som per automatik bara skulle "veta" hur allt fungerade bara för att jag är så kär i min Iphone och Ipad. Men ack vad jag bedrog mig.

Om inläggen här ser lite tokiga ut (mer än vanligt!) eller om folk skulle få konstiga mejl eller så av mig, så beror det alltså på ny, icke helt samarbetsvillig, dator.

Just nu får jag t ex ingen ordning på att kopiera och infoga länkar. Det går bara inte! Jag kan inte kopiera länkar.  aningens frustrerande när man exempelvis ska länka till andra bloggar eller adlibris eller så. Om någon som läser det här känner sig manad, så varsågod, känn dig inte blyg eller så. Det är bara fritt fram med goda råd och fiffiga tips.

lördag 14 februari 2015

Kanske imorgon?

Oj vad många inlägg jag hade planerat att skriva idag. Det blev inte så himla många, det blev två. Som dessutom publicerades båda två idag ... Inte riktigt vad jag sett framför mig! Men, jag skrev en lista med inlägg jag ska skriva. Imorgon? Eller någon annan dag. Ingen stress var det, eller hur ?!? 

Nu är tre fjärdedelar av familjen hemma. Sonen väntas hem imorgon. Ska bli skönt med lite (allt är relativt) liv i huset igen. Det har varit rätt tyst med bara katterna och mig hemma. Skönt i några dagar men rätt långtråkigt i längden ...

#bokryggspoesimedkulturkollo



Kunde inte låta bli att hänga med på ett hörn. Surfa in på Kulturkollobloggen för att se listan på alla bloggar som deltar. Så här ser mitt lilla bidrag ut:

Bara inte du
Hoppas
Allt jag säger är sant
Kyss mig först
Låt mig ta din hand
Resten får du ta reda på själv

Utlottning av signerat ex av Cirkeln



ÄNTLIGEN är det många som säger, är det snart dags för filmpremiär av Cirkeln!

Vill du vara med i utlottningen av ett signerat exemplar av nyutgåvan av Cirkeln i pocket? Samt en strålande fin Tygpåse med Nyckeln?




Såklart du vill! Meddela i kommentarsfältet eller till annetteolsson66@gmail.com

Kl 12:00 söndagen den 22 februari stoppar jag anmälningarna och meddelar kort därefter vem den lyckliga vinnaren är :-)

torsdag 12 februari 2015

Uppdrag Roxera

Titel: Uppdrag Roxera
Författare: Peter Ekberg
Förlag: Berghs

Uppdrag Roxera är Peter Ekbergs tredje del i serien om Arena, Birk och de andra på rymdskeppet Voya. Voya har varit på väg från jorden i över 8000 år. Målet är planeten Roxera, där man tror att människor ska kunna leva. Anledningen till att Voya lämnade jorden var att planeten var så gott som helt förstörd av oss människor. Man var helt enkelt tvungen att hitta andra planeter i vårt solsystem att kolonisera, för att människan skulle överleva.

Mycket har hänt på vägen och många generationer har levt hela sina liv ombord på rymdskeppet. 

Plötsligt får Voya sällskap i rymden av det mindre och mer avancerade rymdskeppet Silverstjärnan. Ingen vet varifrån det kommer eller vem som är ombord. Självklart blir Arena och hennes vänner inblandade i äventyret att utforska Silverstjärnan. 

I andra delen byggs skeppet Aurora enligt ny teknik och det är meningen att Voya ska skicka en förtrupp till Roxera. Allt går inte helt enligt plan, men tillslut kommer Aurora ändå iväg.

I denna tredje del kommer, efter en mycket äventyrlig resa, Aurora fram till sin slutdestination där det väntar en eller kanske flera överraskningar.

Det är spännande och jag gillar det tydliga greppet med miljötänk i de här böckerna. Jag tycker Peter Ekberg lyckas få in ett viktigt budskap i sin berättelse utan att det känns som pekpinnar. Det finns mängder av olika områden att diskutera i böckerna om Arena gällande exempelvis vår planet, ansvar inför kommande generationer, rymden och mycket mycket annat.

Jag vet inte riktigt om det är tänkt att komma ytterligare delar i serien. På ett sätt känns det som om uppdraget är slutfört i o m att man har nått fram till Roxera och lyckats landa. Samtidigt så är det ju så mycket kvar att utforska och skriva om! En helt ny planet ... Tänk vilka möjligheter. Att komma till en planet där ingen mänsklig varelse tidigare satt sin fot. Tanken svindlar!


tisdag 10 februari 2015

Det oändliga havet

Titel: Det oändliga havet
Författare: Rick Yancey
Förlag: Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

För någon vecka sedan bokpratade jag om Den femte vågen, första delen i Yancey's serie om Cassie och de andra som överlevt en främmande makts övertagande av jorden och dess invånare.

Det blev en dragkamp om de ex jag hade med mig, och de som inte fick med sig ett ex ställde sig i kö. Det är alltid roligt när det blir en sån rusning efter titlar man berättar om. det ska bli kul att höra vad de tyckte nästa gång jag träffar dem.

Nu var det ju ett tag sedan som jag läste första delen, och jag läste bara några kapitel i början samt bläddrade lite i den innan jag skulle träffa klassen, så det är en del jag inte minns. När jag sedan läste Det oändliga havet önskade jag (som så ofta när man läser andra, eller senare delar i en serie) att jag plockat upp den tidigare. Man har läst så mycket annat emellan att en del händelser bleknat, och det hade varit bra att friska upp minnet lite.

Det oändliga havet tar i stort sett vid där första delen slutade, där Cassie hittade sin lillebror och räddade honom undan 'De andra'. Striden är långt ifrån över och det är svårt för ungdomarna att göra motstånd när de inte vet vem fienden är. Eller ens hur de ser ut. De vet inte heller vad anledning till angreppet mot jorden är. De kämpar som i blindo och provar sig fram i striderna med fienden.

Det är väldigt spännande även om jag har en del invändningar emot att det kan kännas lite rörigt på sina ställen. Man får hänga med ordentligt i handlingen för att inte förlora tråden. Det hade säkert hjälpt, som sagt, om jag läst de båda delarna tätare inpå varandra. Tvåan kändes mer komplicerad än första boken och jag hoppas att de som läst ettan inte kommer att känna att de inte mäktar med fortsättningen.

Har ni nominerat?





En liten påminnelse om att det är dags att nominera bokbloggar! Det finns så många bra bokbloggar "där ute", att det är svårt att välja, så det är bara att kasta sig ut och börja läsa och leta favoriter :-)


Här kan man rösta på Massolit Book Blog Awards 2015.  

Röstningen är öppen fram till den 13 feb kl 12:00.

onsdag 4 februari 2015

Granne med döden

Titel: Granne med döden
Författare: Alex Marwood
Förlag: Modernista
Recensionsexemplar


Så fick jag äntligen läst Granne med döden. Var den värd att vänta på? Ja, herregud så värd den var att vänta på! Jag var lite tveksam i början, det kändes som lite väl mycket läckande lik, inälvor som mixades i hushållsmixern, ruttnande kroppsdelar mm. Men allt det andra! Vilka karaktärer. Jag njuter hela vägen.

Vad jag tycker är så otroligt skickligt är hur hon (Marwood) lyckas att t o m få det lite humoristiskt mitt i det otäcka. En del helt absurda situationer som uppstår, där människor som mot sin vilja av olika anledningar blivit tvingade att hjälpas åt i olika mardrömslika sammanhang, är sanslöst bra.

Man känner igen känslan från mardrömmar man haft själv. Ni vet, när man är inne i en riktigt mardrömslik situation och allt bara känns helt hopplöst och som om ingenting kommer bli normalt igen. Sedan vaknar man. När man sedan går tillbaka in i drömmen igen så vet man på något sätt ändå att det är en dröm och kan styra upp det hela.

Jag vill inte spoila någonting för er som tänkt läsa, och även om man som läsare till viss del anar vad som kommer att hända, så är det vissa vändningar som är helt oväntade.

Lite kort om handlingen; Ett hyreshus i London som sett sina bästa dagar. Snål hyresvärd som inget hellre vill än att sälja, då mark- och fastighetspriser börjar stiga i området. En av hyresgästerna, en äldre dam som bott där i precis hela sitt liv, sätter käppar i hjulet i o m att hon har ett livstidskontrakt på sin lägenhet. Värden gör vad han kan för att få bort henne. Nonchalerar stinkande avlopp och annat som behöver åtgärdas.

De andra hyresgästerna är en udda samling. Folk kommer och går. Det är inget hus där någon blir kvar särskilt länge. Alla de nuvarande hyresgästerna har sina hemligheter. En är på rymmen från socialen, en är på flykt från både polisen och den kriminella världen, en är Iransk flykting etc etc. Av olika anledningar kommer de allihopa att behöva samarbeta för att överleva och för att kunna fortsätta sina liv under radarn.

Efter Alex Marwoods förra bok Onda flickor, och nu den här så är det här definitivt en författare jag kommer följa med spänning och otålighet.

tisdag 3 februari 2015

Livet & Dödens Villkor

Titel: Livets & dödens Villkor
Författare: Belinda Bauer
Förlag: Modernista
Recensionsexemplar

Livets och Dödens Villkor var precis lika bra som jag trott och hoppats. Belinda Bauer när hon är som bäst. Fantastiska karaktärer som man vill veta mer om, även de som är riktigt osympatiska. Sedan har hon (Bauer) en otrolig förmåga att få läsaren att känna det som om man känner personerna i hennes böcker, med mycket små medel. Utan att ösa över läsaren information om sina karaktärer så får hon oss ändå att tro att vi vet massor om dem. Eller i alla fall så är det så jag känner.

Man riktigt känner hur fukten tränger in i Ruby Tricks och hennes föräldrars lilla stuga. Skogen tränger på från ena hållet och havet från det andra. Som om naturen vill få bort hela stugan, tillsammans med dess invånare.

Ruby bor i en liten by med bara en handfull ungar, som är hänvisade till varandra trots åldersskillnaderna, om de vill ha någon att leka med alls. Ruby är 10 år och avgudar sin arbetslösa pappa och har börjar nära ett förakt, influerat av pappan, gentemot sin mamma. Mamman bara jobbar och jobbar och beter sig högfärdigt och som om hon är lite förmer än de andra tycker både Ruby och hennes pappa. Hon tjatar om att äta grönsaker och om att pappan ska laga det trasig fönstret.

Nej, Ruby föredrar alla gånger att åka med pappa i bilen och leta efter mördaren som går lös i trakten. Mannen som före det att han tar livet av unga kvinnor tvingar dem att ringa hem till sina mammor och berättar för dem att de ska dö.

Ruby och pappan tar för vana att stanna och plocka upp unga kvinnor som t ex står och väntar på bussen ensamma, i mörkret. De kör de ända hem till dörren så de kan känna sig helt trygga.

Det här är en mörk och rå berättelse, med gott om destruktivitet, svartsjuka och missunnsamhet. Det riktigt kryper i en av obehag, när man tänker på den lilla 10-åriga tjejen och hennes tillvaro i den där stugan med föräldrar som genom åren inte bara helt har förlorat passionen de en gång kände, utan också börjat känna hat och rädsla inför varandra.

Allteftersom intrigen tätnade så satt jag nästan och höll andan när jag läste. Det kändes som om en snara drogs åt och jag ville nästan att boken ska ta slut riktigt snabbt så jag skulle få veta slutet, samtidigt som jag ville dra ut på det hela ett tag till för att det var så himla spännande och bra skrivet.

måndag 2 februari 2015

Judit och Tant Harriet

Titel: Judit och tant Harriet
Författare: Charlotta Lannebo
Förlag: Raben & Sjögren

Jag läser inte så många böcker för den här åldern (Hcf kapitel ca 7-9), men är väldigt glad att jag satte mig ner och läste ut Judit och tant Harriet. Jag var och lyssnade på Charlotta Lannebo i något sammanhang på bokmässan och tänkte redan då att jag skulle kolla upp den här.

Judit är på sommarlov i sommarstugan med pappa och har riktigt tråkigt. De kompisar hon brukar leka med på sommaren är inte på landet det här året och hon vill absolut inte leka affär med de som finns på plats.

som tur är för Judit (och för tant Harriet) så träffar hon på tant Harriet, som bor i ett litet torp mitt ute i skogen. Harriet är 96 år (i alla fall är det vad hon säger), och hon har inga planer alls på att bli 97. Hon har rymt från ålderdomshemmet för att tillbringa en sista sommar i sitt älskade torp för att sedan kunna dö i lugn och ro till hösten.

Judit får hjälpa till med allt möjligt, och de hittar på många ganska galna upptåg. Enda problemet är att Judit får lova att inte tala om för någon enda människa att hon träffat Harriet. Harriet har varit med om de mest fantastiska äventyr under sina år som sjöman och Judit lyssnar storögt och sväljer till en början allt med hull och hår. Efter ett tag så anar hon kanske att tant Harriet eventuellt överdriver en del, för att göra sina berättelser lite mer intressanta, men det gör ingenting. Judit stortrivs hos sin nya vän och är inte alls överens med tant Harriet om det där med att hon inte vill bli 97 år.

Till slut kommer hösten och Judit måste tillbaka till stan och det tar ganska lång tid innan de far tillbaka till landet över en helg.

Jag hade gärna velat läsa mer om Judit och Harriet, åtminstone fått veta lite om hur Judit hanterade situationen att komma tillbaka till torpet som var tomt. Fick hon någon gång veta vad som hade hänt? Mådde tant Harriet bra efter det att Judit åkt till stan? Var det någon annan som kunde komma och hjälpa? Jag tror det kan bli många frågor om man exempelvis högläser den här boken. Det finns definitivt väldigt mycket att prata om och diskutera.