tisdag 11 december 2018

Lucka nummer 11



Hur gör ni med julklappar? Det är lite trixigt det där tycker jag. Vi har absolut inga julklappsberg, men vi har inte riktigt lyckats med att strunta i det helt och hållet heller.

Jag hade nog en tanke om att de skulle fasas ut mer och mer i takt med att barnen blev äldre, men jag vet inte jag ... 

Det optimala är förstås att man bestämmer att man stoppar helt, men det är svårt att inte köpa till barn och barnbarn. Vilken ålder på barnen ska det då vara när man slutar ? Jag får ju t ex alltid julklapp själv av mina föräldrar, och jag är ju för sjutton 52! 

Som sagt, inte helt lätt det där. Nu kör vi typ en lottad julklapp till varje person plus att vi har julklappsspel. Sedan köper vi till barn och ungdomar. Så ser det i alla fall ut idag, vi får väl se var vi landar!

Bild från Pixabay.

måndag 10 december 2018

Lucka nummer 10


Häromdagen pratade jag med några kollegor om att det inte finns så många julböcker för ungdomar. Det har ju nästan exploderat under senare år på vuxensidan. Vi har ju verkligen tagit efter England och USA när det gäller trenden med julböcker. Men som sagt, det finns inte så många ungdomsböcker med jultema. Inte på svenska i alla fall, jag får erkänna att jag vet inte riktigt hur det ser ut på engelska.

Under lucka tio hittar vi i alla fall en! Snöstorm och kanelhjärtan med fyra berättelser av Karina Berg Johansson, Pernilla Gesén, Camilla Lagerqvist och Jesper Tillberg. Jag har bara hunnit läsa Balklänningen av Camilla Lagerqvist och den tyckte jag var riktigt mysig så jag hyser gott hopp om de resterande också.

söndag 9 december 2018

Lucka nummer 9
















Bakom lucka nummer nio hittar vi ingen julbok, utan små glimtar av min nya last. Jag fick syn på små julstjärnor i glasskålar med rotsystemet synligt i en blomsteraffär, och gick lite bananas ... 

När jag fick hejdat mig med julstjärnorna drog jag igång med lingonris, granskott och lite annat smått och gott. Vi får väl se om de hinner rota sig något innan jul 🎄🎄🎄.

lördag 8 december 2018

Lucka nummer 8


Då var vi ikapp igen! Vi får väl se när jag missar nästa gång. Här har vi i alla fall Miracle on Regent Street av Ali Harris under lucka nummer åtta. Den låter hur mysig som helst och förtjänar ett bättre öde än att stå oläst i hyllan.

Lucka nummer 7


Det får bli både lucka sju och åtta idag, eftersom jag missade igår. Jag skyller helt fräckt på säsongens första glöggparty. Men, vad gör väl det att man missar en dag i kalendern, när man till sin förvåning och glädje hittar ytterligare en titel ur British Library Crimetime Classics?!? Hurra vad glad jag blev. Lite irriterad också, ska jag ju erkänna, över att jag tydligen har ännu sämre koll än vad jag trodde på vad som finns i hyllorna här hemma ...

torsdag 6 december 2018

Lucka nummer 6



Ytterligare en julbok som ser riktigt gnistrande härlig ut och som står oläst i min bokhylla ... men en vacker dag så blir det Scarlett Bailey’s ”Just for Christmas “ tur att bli läst, det är jag helt säker på.

onsdag 5 december 2018

'Tis the season ...


Jag önskar jag kunde få till en snygg bild här? Som de jag lyckats med i högermarginalen som länkar direkt till Spotify? Men icke, det ville sig inte riktigt, så jag får nöja mig med det här. För nu är det ju äntligen den tiden på året då man kan gå all in och lyssna på sin jullista på Spotify så mycket man bara orkar, eller hur? Jag har inte lagt till så mycket nytt i år, men det kanske kommer, jag får se.

Egentligen så skulle jag ju ta det här inlägget som en lucka i min julkalender kom jag på nu, för där kommer jag behöva allt tänkbart stöd för att få till 24 inlägg. Men jag kunde hålla mig! God lyssning!


Lucka nummer 5


Nu borde det faktiskt komma en liten digital trumvirvel, för under lucka nummer fem hittar vi en julbok som jag faktiskt har hunnit läsa!

Jag blev lite peppad när jag läste om att det var några stycken som börjat läsa 24 goda gärningar av Jenny Fagerlund som en liten julkalender, i ett kapitel om dagen. Det kändes som ett fiffigt sätt för mig att äntligen få läst en julbok, så jag hakade på. Sedan gick det som det ju brukar, så jag läste ut den direkt av bara farten istället för att ta korta snuttar åt gången.

Boken fick helt klart godkänt. Det var en charmig historia om än dock lite förutsägbar. Men det är ju nästan en del av att läsa feelgood, eller hur? Det ska vara lite förutsägbart, fast på ett överraskande sätt?

Vi får träffa Emma, som blev ung änka för två år sedan, på julafton av alla dagar, och inte har lyckats komma tillbaka till livet på riktigt efter denna tragiska händelse. Hon driver en liten inredningsbutik som är på fallrepet, vilket hon antingen inte är helt medveten om, eller kanske väljer att förtränga. Hon försöker bara ta sig genom december och alla helger hyfsat helskinnad och utan att bryta ihop totalt i sin sorg.

Emma har sin familj omkring sig som stöttar henne, men i övrigt har hon isolerat sig helt. Tack vare sin driftiga syster, Magda, tvingas Emma att ta tag i sin situation och det ena leder till till det andra. Sakta med säkert väcks en tanke hos Emma, om att göra 24 goda gärningar innan jul, vilket i sin tur leder till ett antal möten som kommer att förändra Emmas liv på olika sätt.

Jag får erkänna att jag fick lite mersmak ... Det kommer förmodligen att bli fler julböcker lästa innan jul, och jag ser fram emot det riktigt mycket.

tisdag 4 december 2018

Lucka nummer 4


Under lucka nummer fyra hittas denna snygging. Death at Wentwater Court av Carola Dunn. Kanske inte en renodlad julbok, men jag tycker ändå den platsar i kalendern på grund av den härligt juliga retrokänslan i omslaget.

Jag har som sagt inte läst den, men blir kolossalt nyfiken på denna och andra böcker i serien om Daisy Dalrymple.

måndag 3 december 2018

Lucka nummer 3



Här kommer då julbok nummer tre som än så länge står oläst i min hylla. Miraklet på Richmond street av Marie-Helene Bertino på Forum förlag.

söndag 2 december 2018

Lucka nummer 2



Bakom lucka nummer 2 hittar vi ”The Santa Klaus Murder” av Mavis Doriel Hay, som står oläst i hyllan.

Visst vill man ha ALLA delar i British Library Crimetime Classics?!? 

lördag 1 december 2018

Julkalender någon?



Jag hade absolut definitivt bestämt mig för att inte ha någon julkalender på bloggen. Jag känner mig inte alls i form för att dra på mig mer att stressa över och få dåligt samvete över om det inte blir bra. Men, sedan så poppar de upp! En efter en dyker de upp på bloggar nära dig. Den ena kalendern efter den andra, och då blir jag ju lite sugen såklart!

Så, utan att ha någon egentlig plan så kör Bibliotekskatten en liten kalender 2018.

Till att börja med så tänker jag lägga upp de julböcker jag har som står olästa hemma i hyllorna. Jag gillar liksom tanken på att läsa julböcker, men sedan kommer jag sällan till skott. Nu är ju inte dessa så många som 24 stycken, så när jag lagt upp de som finns så hittar jag på något annat. Jullåtar kanske? Filmer? Julminnen? Vi får se.

I lucka nummer 1 hittar vi ”Jag kommer hem till jul” av Joanna Bolouri från Printz. Den verkar urmysig och jag hoppas på att den blir läst innan, under eller strax efter jul!

onsdag 14 november 2018

Kodnamn Alice



Jag började läsa Kodnamn Alice av Kate Quinn närmast av en slump. Sådär bra som det kan bli ibland när man jobbar på bibliotek. Rätt vad det är så står man där med en titel i handen som man helt hade missat. I nästa sekund så är boken i fråga för det mesta utlånad och ligger i väskan för att följa med hem.

Så var det med Kodnamn Alice, och jag ångrar inte att boken fick följa med hem. Boken är skriven i två tidsplan, vilket ibland är lite problematiskt kan jag tycka, men här passar det utmärkt. Vi får följa Charlie, en ung amerikansk tjej som är gravid och som åkt till England med sin franskfödda mamma, för att fortsätta till Frankrike för en abort. Året är 1947 och ogifta mödrar står inte särskilt högt i kurs.

Charlie bestämmer sig dock för att avvika, hon har en dold agenda med resan till europa, nämligen att försöka ta reda på vad som hände hennes älskade, några år äldre kusin Rose, under kriget. Hon förmodas vara död men ingen vet egentligen vad som faktiskt hände. Spåren leder Charlie till London och Eve Gardner, en engelsk kvinna som arbetade som spion i Frankrike under första världskriget och som livet gått hårt åt.

I nutid (1947) får vi sedan följa den lite vilsna och ensamma Charlie, den argsinta och alkoholiserade Eve Gardner samt hennes chaufför på en roadtrip genom Europa för att försöka ta reda på vad som hänt med Rose. Man förstår ganska snabbt att Roses öde på ett eller annat vis strålar samman med Eves.

Parallellt får vi följa Eve som spion och det farliga uppdrag hon utförde i Frankrike inom motståndsrörelsen under första världskriget.

Extra spännande och intressant blir boken när jag förstår att händelserna delvis baseras på verliga personer och händelser. Det är så mycket man inte vet om de båda världskrigen. Så många ofantligt modiga människor som utan en tanke på risken för sina egna liv utförde handlingar som får mig att hissna bara genom att tänka sig in i situationen.

Jag blir nyfiken på Kate Quinns senast bok, The Huntress, och har såklart lagt till den i min TBR-lista!

Här finns en länk till Kate Quinns hemsida.


tisdag 13 november 2018

Hurra för Enligt O och här kommer en liten enkät!

Det är YTTERST sällan som jag svarar på några enkäter i bloggsammanhang, men plötsligt händer det! Jag tycker dessutom att det är värt att fira Enligt O's rekordmånad!

Text nedan och bild från Enligt O alltså

Oktober månad var den mest besökta månaden på enligt O sedan mars 2013. Riktigt roligt tycker jag och ett bevis på att ryktet om bokbloggens död är betydligt överdrivet. Nu vill jag veta lite mer om er som läser genom att be er välja mellan olika alternativ kopplade till hösten och den stundande julen, men också till bloggar, böcker och annan kultur.
Vad väljer du? Tänk snabbt!
höst eller vår? Svårt! Jag gillar båda årstiderna, men är allt lite svar för nystart som ju hösten ändå är på något sätt. Och färgerna när vi får riktigt fina höstar ... Japp, höst får bli mitt svar.
snö eller regn? Älskar när det snöar om snön får ligga kvar. Detta år, med tanke på sommaren som varit, innebar ju i o f att man längtade efter regn.
glögg eller varm choklad? Är barnslig i min smak. Gillar ju glögg en eller ett par ggr per vinter men inte mer. Och i så fall med sjukt mycket mandlar i och absolut inga russin.
pepparkakor eller lussekatter? Lätt val! Sätter i mig kopiösa mängder pepparkakor.
tv-serie eller film? Hade gärna gått mer på bio och sett er film hemma, men just är det tv-serier som gäller. Så enkelt ju, med Neflix, HBO etc ...
teater eller musikal? Det här var jättesvårt. Älskar både och även jag går på tok för sällan.
deckare eller feelgood? Jag läser helt klart mer deckare och spänning än feelgood. Ibland slinker det emellan en och annan men det känns som om det blir mer och mer sällan faktiskt.
pocket eller inbunden? Svårt här med! Jag föredrar egentligen de engelska häftade  ... 
e-bok eller ljudbok? Jag lyssnar sällan på böcker, även jag gillar tanken ... Tror det beror till viss del på att jag har så kort pendlingsväg till jobbet. Nu har jag i o f börjat sticka lite, och då lyssnar jag ibland. Kanske blir min nya grej!
bokmärke eller hundöra? Jag har många superfina bokmärken, men kan lika gärna använda mig av ett lånekvitto från bibblan eller annat papper.
bibliotek eller bokaffär? Hälsningar från bibliotekarien! Köper ju dock en del böcker också. Mest engelskt.
bokblogg eller booktuber? Önskar att jag kunde ta mig tid att kolla in hela booktuber-fenomenet lite. Gillar tanken plus att jag skulle vilja göra någonting liknande själv tror jag. Både på bloggen och i jobbet.
instagram eller facebook? Instagram är mer scrollvänligt, men på fb har man ju alla sina fina grupper ... Svårt val.
På spåret eller Så mycket bättre? På spåret följer jag alltid, Så mycket bättre har varit fantastiskt vissa år och inte så himla fantastiskt andra år. Har tappat det lite.
Lady Gaga eller Barbra Streisand? Smyglyssnade mycket på Barbara när jag växte upp. Var väl kanske inte den hetaste artisten man kunde lyssna på, men jag har alltid älskat henne!
Ingemar Bergman eller Vilhelm Moberg? Läste utvandrarsviten väldigt tidigt och har läst om många gånger sedan dess. Är inget stort fan av Bergman.
hyacint eller amaryllis? Jag har ingen särskild amaryllistradition. Tror jag får starta en.
adventsstjärna eller adventsljusstake? Älskar båda, men på senare år har det kommit så många fina stjärnor, ju ... Däremot så letar jag efter en sådan där gammaldags rak elektrisk ljusstake i svart smide ...
julböcker eller julmusik? Kan knappt bärga mig förrän jag "får" börja lyssna på min jullista på spotify 

Redemtion point (Crimson lake #2) av Cancice Fox





När jag var på studieresa i Hamburg under några dagar i förra veckan, med ett härligt gäng bestående av av tjugo ungdomsbibliotekarier från hela regionen samt tre personer från Kultur i Väst, så hittade jag till min totala lycka denna goding!




Jag föll pladask för första delen i serien och blev lite smått förälskad i både karaktärer och miljön. Sedan dess så har jag spänt väntat på att tvåan ska komma ut på engelska, och plötsligt så var den där, framför mig på hyllan, i en liten supermysig oberoende bokhandel i Hamburg. Hela stadsdelen var härlig förresten. Där hade jag gärna tillbringat mycket mer tid.

Nu är jag sugen på att läsa Candice Fox andra serie, Hades, Eden och Fall som handlar om Eden Archer. Sedan har hon också skrivit en serie tillsammans med James Patterson som jag tror kommit ut i fyra delar än så länge. Jag tänker att man får väl klicka hem första delen i båda då? För att kolla menar jag? Det är väl ändå ganska rimligt.

I Redemtion point träffar vi återigen det udda paret Ted Conkaffey och Amanda Pharrel, som tillsammans driver en privatdetektivbyrå i Cairnes, Australien.

Ted har mer eller mindre flytt till Cairnes efter att ha blivit falskt anklagad för att ha fört bort och våldfört sig på en ung flicka i Sydney, där han tidigare arbetade inom polisen. Äktenskapet gick i kras och han fick naturligtvis sparken. Före detta kollegor har vänt honom ryggen och han har ett aggressivt drev av journalister och privatpersoner efter sig. Detta trots att han har släppts i brist på bevis. I andra delen får vi parallellt följa den verklige förövaren, vilket jag tycker är riktigt snyggt gjort. Jag kan ibland bli lite trött på det där med att mördaren/förövaren uttrycker sig i kursiv text boken igenom, men här fungerar det utmärkt.

Det är snyggt och drivet rätt igenom och jag såg till min glädje att det inte är alltför långt tid kvar tills trean "Gone by midnight" kommer ut. Miljöerna är också häftiga, tycker jag. Lite träskiga floder med krokodiler som ligger och lurar under vattenytan och fuktiga regnskogsmarker utanför Cairnes. Att det är en hel del udda existenser i Candice Fox's böcker gör ju inte det hela sämre precis.

Ett litet tillägg är att jag faktiskt inte klickat hem de första delarna i de andra serierna ännu. Mest pga att jag har svårt att hitta dem som häftade. Av någon anledning är jag löjligt förtjust i engelska häftade utgåvor och vill absolut inte köra varken pocket eller med hårda pärmar. Knäpp, jag vet, men nu är det som det är. Jag får nog vackert vänta helt enkelt.

Här kan man läsa mer om Cancice Fox och hennes böcker.

torsdag 1 november 2018

Francesca av Lina Bengtsdotter




Förra året på Crimetime Gotland så var jag med i en livebokcirkel där vi träffade Lina Bengtsdotter och pratade om hennes debut Annabelle. Cirkeln var i Breakfast Bookclubs regi, och det var en av de absolut bästa punkterna under Crimetime 2017.

Jag tyckte väldigt mycket om Annabelle och hade rätt höga förväntningar på Francesca, som jag tycker blev väl införlivade.

I början av Francesca är Charlie tillbaka på jobbet i Stockholm, men hon mår allt annat än bra. Hon sover dåligt, dricker för mycket och tar inte hand om sig själv alls. Hon har börjat i samtalsterapi, mest för att hon måste pga sitt jobb, men ändå. Det är inte så att hon inte inser att att hon kanske måste börja ändra sin livsstil något om hon ska hålla.

Charlie är mitt uppe i ett påfrestande och ouppklarat fall när hon på omvägar får höra talas om ett 30 år gammalt fall där en 16-årig flicka från Gullspång, Francesca, spårlöst försvinner. Fallet läggs ner, alla är rörande överens om att hon antingen tagit sitt eget liv på grund av depression, eller att hon helt enkelt stuckit och lämnat sin familj, vilken hon var på kant med.

När Francescas bästa vän på internatskolan där de båda går, Noah, dör faller Francesca in i något av ett missbruk och självskadebeteende. Hon är helt säker på att Noah inte tog sitt eget liv, eller att det hela var en olyckshändelse, utan tror att han blev mördad av samma personer som mobbar honom och också bor på skolan.

Av olika anledningar så åker Charlie återigen till Gullspång för att hjälpa sin väninna i en svår situation och hon drabbas hela tiden av minnesbilder av sin mamma och sin barndom. Hon får minnesfragment som hon på något vis anar hänger ihop med Francesca fast hon vet inte alls hur. Charlie märker också att det är långtifrån alla i det lilla samhället som gillar att hon börjar forska i vad som egentligen hände Francesca, då för 30 år sedan.

Miljöskildringarna är väldigt fina och, skulle jag vilja säga, kärleksfulla i Francesca. Det är en respektfull beskrivning av både dåtid och nutid. Inget raljerande över landsbygd kontra storstad eller så, på något sätt. Framförallt tycker jag att dåtiden är extra fint beskriven. Francescas överklassfamilj, internatskolescenerna och hur ortsbefolkningen såg på de rika sommargästerna och vice versa. Jag sugs verkligen in i tiden och det känns som om jag känner hur grusvägarna krasar under mina fötter, och jag ser skogsstigarna och sjöarna framför mig, i ett soldisigt skimmer. Det är nästan som om jag känner lukten av rummen i Gudhammars herrgård. Lite dammigt instängt, sådär.

Lina Bengtsdotter är skicklig på att beskriva de här lite dysfunktionella familjerna, med sina något kantstötta karaktärer. Några kommer starkare ut på andra sidan, några harvar på med tunga minnen i bagaget. Ytterligare några andra blir kanske kvar på den lilla orten och trivs med det, medans andra sm blivit kvar känner sig kvävda och uppgivna, utan att kanske riktigt förstå varför. Alla karaktärer är, tycker jag, fint och ansvarsfullt beskrivna.

Sedan blir man ju mer och mer nyfiken på Charlies mamma. Egentligen mer nyfiken ju mer man får veta. Vem var denna märkliga människa? Hur dåligt mådde hon? Hur tog hon hand om sin dotter? Hur mycket minns Charlie av sin tidiga barndom? Jag undrar lite om det är med mening, och om vi ska få lära känna Betty mer och mer för varje bok? Jag hoppas det!


onsdag 31 oktober 2018

VAB som i Vård Av Blogg





Endera dagen så tänker jag mig att jag ska ha en dag som jag tillbringar med att pyssla om bloggen. Klappa lite på den, ge den blommor och bjuda den på tårta. Det blir ju såklart bara jag som äter tårta, men lite den känslan? Fixa lite helt enkelt.

Städa bland gamla etiketter som inte används, kanske ändra färger och bilder. Jag vet inte. Ge den lite omsorg helt enkelt. Plus skriva en hel massa fantastiska inlägg att schemalägga, såklart. Endera dagen.

lördag 20 oktober 2018

Författarfrukost på Mölnlycke bibliotek




Oj ... Hux flux så börjar det tydligen fungera med att publicera bilder direkt från Instagram om jag taggar med bibliotekskatten. Eller, det fungerar tydligen inte alltid, men ibland. Plus att det ibland publiceras dubbelt ... Ja ja, så kan det gå. Den här bilden hade jag ingen aning om att den publicerats på bloggen.

Den är i alla fall från författarfrukosten på Mölnlycke bibliotek med Tove Folkesson, som skrivit trilogin Kalmars jägarinnor, Sund samt Ölandssången. Det var en trevlig stund, och jag tänker absolut läsa böckerna som ligger prydligt hemma och väntar på mig.

söndag 30 september 2018

Så skriver du skräck



Mats Strandberg och Maria Ernestam på Skrivas scen. 

Miljöerna är viktiga! Ett bra grepp är att exempelvis låta skräcken eller det onaturliga sippra in i det vardagliga. Eller att ta en avgränsad plats. Ett strålande exempel på det slutna rummet är ju en färja som i Mats Färjan, eller ett kloster som i Maria Ernestams Innanför murarna.

Om man får miljöerna och sinnesupplevelserna trovärdiga är det lättare att få läsaren att köpa resten också.




Kalla mord bland varma källor



Yrsa Sigurdadottir i samtal med Lotta Olsson. Det kändes ju trist att inte se någonting alls på Crimetime så det fick jag ju göra någonting åt.

Jag har inte läst Sigurdadottir men jag har varit nyfiken på henne och jag har hennes Eldnatt hemma. Det var kanske det här jag behövde för att faktiskt läsa. Det känns som fantastiska miljöer om inte annat.


Popkulturen är död - leve den



Martin Aagård, Natalia Kazmierska och Fredrik Strage i samtal med Ika Johannesson.

Samtalet börjar i att om det från början var så att popkulturen såg till i o m olika samarbeten inom bl a media alla, även marginaliserade grupper i samhället kunde synas. Mycket ändrades i o m internet, sociala medier och nedladdning.

Skivbolagen har inte alls samma makt idag. Till viss del så har festivalerna tagit över den biten. 

Strages bok har jag ju redan köpt men nu blir jag väldigt sugen på Aagårds och Kazmierskas också ...

Stina Wollter på Skrivas scen



Igår märkte jag att blogginläggen blev kortare och kortare men kanske framförallt virrigare och virrigare ...

Idag satsar jag på kort och koncists!

Att använda sig av språket är någonting Stina har sysslat med i olika former under lång tid. Det pratades mycket och högljutt under uppväxten. Språket har alltså alltid varit viktigt. Som vapen, som skydd och som ren självbevarelsedrift. Så, steget till en bok var ändå inte så stort.

Tanken på en fysisk bok skrämde dock. En bok kan man inte ändra i ... Exempelvis instagramtexter går att redigera! 

Mycket handlar om våndan i att inse att när man väl formulerat ett svar på ett hatfyllt inlägg så har personen i fråga sedan länge lämnat tråden.

Jag blir helt fascinerad av Stina Wollter engagemang och hennes kärlek till det hon gör. Hon vet hur viktig hennes roll är och hon ör så himla klok. Jag ser fram emot att lösa boken.


lördag 29 september 2018

Det typiska svenska



Henrik Berggren, Elisabeth Åsbrink, Göran Everdahl och Björn Wiman i ett samtal om det typiskt svenska.

Alla tre författarna har färska böcker som på något vis handlar om det svenska. Alla låter intressanta på sitt sätt, men det blir förmodligen Åsbrinks Orden som formade Sverige som jag kommer att läsa.

Blixtra och misslyckas - om författarens våndor och wowstunder



Samtal mellan Jenny Jägerfeldt och John Ajvide Lindqvist. Modererar gör Jenny Aschenbrenner. 

Det hela handlar om att misslyckas bättre. Är det att lyckas bättre nästa gång? Eller att misslyckas bättre, alltså att det går ännu sämre?!?

Man pendlar ofta när man skriver. Mellan himmel och helvete. Jenny skriver en viss tid och John skriver ert visst antal sidor. 

Jag blir lite sugen på att läsa Ajvides skrivbok. Ett hett tips: skriv färdigt. Känner mig liiite träffad. Varför envisas vissa och faktiskt skriver färdigt? Varför gör inte alla det? Vilken förmåga är det som saknas när man bara slutar? 

Varför väljer man att skriva om en person som drabbas av skrivkramp? Jenny ville beskriva känslan när man helt enkelt inte får ur sig ngt bra. När det förväntas av en att man ska få ur sig någonting och helst någonting bra.

De pratar om att spara formuleringar och t o m karaktärer som man kan plocka fram. När man exempelvis skriver ngt dåligt men man gillar ngn av karaktärerna. Man kan ha som en liten bank att plocka ur.

Gemensamt för båda är deras genuina intresse för människor och den psykologiska aspekten. Att de vill skildra människor på ett trovärdigt sätt. 

Sammanfattningsvis blir det efter seminarier fler böcker att läsa.



Ögonblicket som aldrig tar slut



Sara Stridsberg i samtal med Anneli Dugva om Kärlekens Antarktis.

Sara börjar med att läsa högt ur romanen. Jag blir genast sugen på att ta första bästa buss hem och börja läsa. Jag vet vad jag ska lösa ikväll i alla fall. 

Angående att kill your darlings. Sara vill inte döda sina älsklingar utan arbetar utefter en icke censur princip. Ett förlåtande klimat när hon skriver. 

Hon vill göra det man inte ska göra. Hur mycket man än säger så finns der hela tiden, och uppstår hela tiden nya, saker vi inte vet. Om allt är upplyst söker hon sig till den del som är nedsläckt. Fånga in det som stängs ute. 

Det låter så outhärdligt sorgligt när huvudpersonens sista ögonblick beskrivs. Som att det fanns inget mer att säga och ingen att säga någonting till. Bad skulle hon säga till exempelvis sin mamma som hon inte försökt tidigare?

Den unga kvinnan och den unga kvinnans kropp, flickkvinnan, är ett tema som återkommer i Stridsberg böcker. 

Gällande skrivandet. Sara stänger ute allt. Automatisk skrift ligger nära till hands. Hon har som ett mantra att glöm allt du någonsin lärt dig. Ingenting är sant.

Äntligen någon som pratar om Aphra Behn!



Stefan Höglund som skrivit Kvinnorna historien glömde i samtal med Brita Plank och Eva Bonde.

Helt ärligt så var det enbart på grund av avsnittet om Aphra Behn som jag ville gå på det här seminariet. För länge länge sedan skrev jag en uppsats om Aphra Behn och det var riktigt svårt att hitta någon som helst information. Nu har jag inte läst boken ännu men hoppas på att få veta mer om denna fascinerande person.

Intressant om att de kvinnor som faktiskt tas upp i historieskrivningen är när de på något vis används som exempel. Det farliga med att utesluta kvinnor ur historieskrivningen är att vår historia faktisk beskrivs inkorrekt.  Viktigt också att vi tänker på vad vi förmedlar till våra barn och kanske främst då våra flickor. Historieintresset hos tjejer är ganska lågt. Kanske ändrar detta sig om det faktiskt skrivs in kvinnor i historien.

Uppfattningen i stort har så smått börjat skifta något. Fet handlar ju inte om att någon eller några behövs ta bort för att man faktiskt lägger till kvinnorna. Det sker ny granskning på flera håll där man faktiskt lyfter kvinnor ur historien.

Vad gör vi för att lyfta kvinnor ännu mer? Fortsätter att lyfta enstaka framhångsrika kvinnor tills det märks att de är inte få utan många. Det måste också luftas i skolan. Historieskrivningen släpar efter. Informationen finns i många fall redan men den är ofta dold för allmänheten. Forskare i ämnet måste också få större utrymme i exempelvis media. 


Maggie O’Farrell





Först ut idag var en bokcirkel med Maggie O’Farrell via länk, där vi pratade om hennes fantastiska Ett hjärtslag från döden. Det var ju som bekant meningen att Maggie skulle komna till bokmässan och att hon skulle närvara själv vid bokcirkeln. Nu blev det inte så på grund av att hennes dotter blev sjuk. Har man läst boken har man full förståelse för att detta drastiskt ändrar ens resplaner.

Den här boken var så speciell på så många sätt och vid så det kommer ett inlägg längre fram om den. Jag är djupt imponerad av Maggie O’Farrell som person och som författare och hädanefter kommer jag förmodligen alltid att leta efter ledtrådar till hennes eget liv när jag läser andra titlar av henne.

fredag 28 september 2018

Vad hände med den arabiska våren?







 Nawal El Saadawi i samtal med Johar Bendjelloul. 

Att sitta fängslad, menar Saadawi, är en oerhört värdefull erfarenhet. Hon fick ett större självförtroende efter sin fängelsevistelse. 

Åren i exil kändes på en del sätt inte alls som att leva i exil, på ett sätt kände hon sig friare. Men i grund och boten beror det på vad man gör det till. Man Jan känna det som att man lever i exil i sitt hemland likaväl som man kan känna sig friare än någonsin i sitt fängelse.

Nawal El Saadawi har alltid varit en optimist som sett livet från den ljusa sidan. Hon pratat också om genetikens betydelse och om sin farmor som hon menar att hon ärvt detta synsätt ifrån.

Vad hände då, med den arabiska våren? Saadawi pratar bl a om USA:s inblandning och om faran för styret i länder världen över om den arabiska våren lyckats fullt ut. Planen var, globalt, att splittra landet i Islams namn. 

Hon pratar upprört över att det aldrig talas om brott mot mänskliga rättigheter i ex Saudiarabien och USA, och att det faktiskt inte finns riktig demokrati någonstans. Man måste vara väldigt försiktig med vad man tror är sant. 

Gällande kvinnliga rättigheter i Egypten så går det fram och tillbaka. Politiken behöver religionen för att kunna styra. Därav uppsvinget världen över när det kommer til religion. Största hotet är alltså politik och religion tillsammans plus att människor till viss del förlorat hoppet. 

Alla föds vi kreativa. Barn är kreativa och väldigt uppmärksamma på orättvisor. Vi måste på något vis frigöra oss från utbildningssystemen, religion och annat som styr oss och kväver vår kreativitet och hämmar oss. Vi måste hålla kvar vår klarsynthet och får förmåga att se saker i ett sammanhang. Att koppla ihop och se samband.

Göteborgs schamaner



Jag har inte läst Koka makaroner, och inte heller Johan Nilssons första roman Två sjöar. Göteborgs schamaner känns lockande i o m att vi får följa huvudpersonen under många år i Göteborg. Jag tror boken tar avstamp 1989. 1989 var jag 23 år och bodde i Göteborg och hängde på alla möjliga och omöjliga ställen.

Yukiko Duke är som vanligt mycket påläst och trevlig att lyssna på. Säkert är att hon får mig att vilja läsa boken. Hon pratar om en suggestiv svävande stämning i boken som är svår att sätta fingret på. Som förmedlar en sorts osäkerhet gällande vad som egentligen händer. 

Johan beskriver fördelen med att skriva berättelser med två tidsplan. Tiden ger då per automatik en extra dimension till historien. Som i livet självt så är ju ingen människa statisk utan ändrar sig efter tid och efter vad man går igenom och utefter vilka val man gör. Tiden gör ju sedan också att man kan spana bakåt och upptäcka vissa vägskäl där man eventuellt skulle ha kunnat välja annorlunda.

Psykisk ohälsa bland unga



Lisa Bjärbo, Sofia Nordin och Ulrika Lidbo. Jenny jägerfeld modererar. 

Ulrikas arbete med den nya boken tog avstamp i ett möte med en ung tjej som precis kommit ut från ett behandlingshem pga ett svårt drogmissbruk. I och med att hon sedan satt med ett enormt material som grundade sig i en sann historia blev det lite svårt att skriva en fiktiv historia. Det här var en svår bok att skriva, som tog lång tid.

Tjejerna i Sofias bok är lika på utsidan och för andra, men kanske inte så lika på insidan. Den ena av tjejerna drar och den andra hänger mer med. Idén från början var att det skulle bli en sorglig bok. Men, även om ämnena är riktigt svåra och tunga; bipolär diagnos, psykisk ohälsa och självmord, så finns det ändå humor och mycket värme i boken. Minna i boken har inga filter. Hon kan inte sortera bort allt hemskt som händer i världen, så allt verkligen drabbar henne.

Lisas karaktär är Liv, som jag för övrigt blev oerhört förtjust i, är blyg på gränsen till att ha social fobi. Allt, verkligen allt, blir sveper och stort. Hon har tillsammans med sin pappa flyttat ut på landet och ska börja ett helt nytt liv. Lisa ville lufta fram de blyga. Hon tyckte att det finns så många modiga människor i litteraturen, men saknade de blyga och tystas historia.

Jag har bara läst Lisas bok men blir väldigt sugen på de båda andra. 

Hur hemskt får det bli



Hur hemskt får det egentligen bli i barnlitteraturen? Jo men ganska så hemskt ändå, tänker jag?

Karin Erlandsson och Eva Frantz samtalar och Johanna Lindbäck modererar.

Båda böckerna riktar sig till ca 9-12 år och båda är från början skrivna för en skrivartävling som deras förlag anordnade. Jag är dåligt påläst gällande böckerna och får ta och kolla upp dem bättre lite senare.

Intressant om att barn visst är medvetna om att det ju finns ondska i världen. Att försöka ge barn tillrättalagda berättelser med trygga och lyckliga slut hela tiden är att lura både dem oss sig själv. Barn liksom vuxna behöver alla typer av historier.

Ibland kräver helt enkelt berättelsen som håller på att skrivas en del hemskheter. Annars skulle det inte bli just den historien. 


Bloggfrukost







Inspirerande om bl a skrivprocessser och andra personliga tips om skrivande och spännande litteratur för barn och unga.

Nu kör vi dag två



Först ut idag blir en bokbloggarfrukost och sist ut blir bloggmiddag på Pinchos. Där emellan kommer det såklart hända massor.

torsdag 27 september 2018

Om nätverket Vagina Dentata





I storytels monter, Madeleine Bäck och Jenny Lundin om nätverket Vagina Dentata. Ett nätverk för kvinnliga författare, poddare, filmskapare och många fler. Modererar gör Helena Dahlgren.

Nätverket är tänkt att peppa och stötta skrivande och skapande kvinnor i en mansdominerad värld.

Intressant om en hel hop kvinnliga förebilder. Några namn som nämns är; Selma Lagerlöf, Sara Stridsberg, Åsa Larsson, Gillian Flynn och många många fler.

Det poängteras att nätverket har ingen agenda och har ingen uttalad definition för vad skräck egentligen är. Alla som på något sätt skapar skräck är välkomna att ansöka om medlemsskap.

Nätverket skulle också kunna användas för att komma i kontakt med exempelvis kvinnor som skriver om skräck, som att nätverket skulle kunna förmedla kontakter. Drömmen är också att nätverket skulle kunna ha någon sorts återkommande salong.


Sorg och hopp med ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson



Ett av mina måsten denna mässa: Jacqueline Woodson. Brun flicka drömmer drabbade mig med full kraft. Det var som om jag höll andan under läsningen. Jag har inte läst någonting annat av författaren men har absolut planer på att göra det.

Nu säger Woodson precis att hon blir bättre och bättre för varje bok så hon tycker egentligen inte man nödvändigtvis ska läsa hennes back list. 

Intressant tanke om att det är de vuxna som står som gate keepers mellan barn och unga och litteraturen. Tycker de vuxna att det exempelvis är ett för svårt ämne så kanske våra barn inte hittar boken pga vuxna i deras närhet. 

Många t ex Woodsons familj lämnade södern på grund av diskriminering. Många lämnade sina hem under natten, som om de flydde även om det inte var någon flykt kanske i den bemärkelsen. Men arbetsgivarna ville inte att de skulle lämna. Själva förutsättningen för mångas liv var ju trots allt billig hemhjälp, chauffören etc. Att lämna södern blev själva motståndet. Woodsons familj ville inte prata om tiden innan flytten från Södern. Detta blev sedan en bidragande orsak till att Jacqueline Woodson ville berätta berättelser. Hon visste tidigt att hon ville bli författare, redan i 7-årsåldern.

Karaktärerna. Viktigt att själv älska sina karaktärer. Om man som författare inte bryr sig om sina karaktärer blir det svårt att få läsaren att engagera sig.

Viktigt att karaktärerna känns mänskliga. De måste få ha fel och brister för att det ska bli trovärdigt.

Det är viktigt med hopp i livets alla skeden. Hur mörkt och hemskt det än företer sig så kanske människan ändå har förmågan att se något litet hopp. Man lägger sig inte platt utan de flesta har en stark drivkraft att överleva övergrepp, orättvisor, sjukdom och sorg.

Man kan som författare med sina starka karaktärer visa unga människor att det finns hopp, man kan visa på lösningar och att det finns vägar ut ur mörkret. Viktigt är att inte skriva läsaren detta på näsan och att inte använda sig av pekpinnar. Man måste som läsare se detta på egen hand. Då kan man bli hjälpt på riktigt. Genom igenkänning och att upptäcka hopp genom andras erfarenheter.