onsdag 19 september 2018

Kvinnorna historien glömde




Jag har inte riktigt kommit igång på allvar med att planera min bokmässa ännu, men det börjar i alla fall att ta form lite smått.

En programpunkt som jag är väldigt intresserad av är Kvinnorna som historien glömde med Stefan Högberg. Främst är jag intresserad av vad som kommer att sägas om Aphra Behn, som ligger mig varmt om hjärtat vi kanske ses på scen F4 kl 10:30 under lördagen?

Här kan man läsa lite mer om programpunkten.

tisdag 28 augusti 2018

#boblmaf





Måste ju få visa mitt fina halsband som kom idag! Förmodar att vi är några stycken som kommer bära strosa runt på bokmässan med likadana halsband ;-)


Ytterligare ett hösttecken





Ett säkert hösttecken är ju som bekant BTJ:s förlagsdagar! Vi på Mölnlycke bibliotek är glada att de återigen är förlagda här hos oss!

fredag 24 augusti 2018

Nu är hösten här ...

... Men sommaren kan väl omöjligt vara slut redan? Eller? Så himla konstig känsla det där att ena dagen ligger man i och badar mest hela tiden och sedan så upptäcker man plötsligt att det var flera dagar sedan man var nere på bryggan, och att det inte alls känns lika naturligt att skutta iväg nerför backen och kasta sig i böljan den blå. Eller kanske inte skutta iväg och kasta sig i, men ni förstår vad jag menar.

På grund av olika situationer med våra och grannens katter inblandade så sover vi med öppet sovrumsfönster, och kommer fortsätta göra så tills vi fått ordning på ny kattlucka plus lyckats med konststycket att få båda katterna att faktiskt använda den. Och inatt var det KALLT! På riktigt kyligt för första gången på väldigt länge.

Det har varit en bra och ganska konstig sommar för mig, tycker jag nog. Inte så bra om man tittar på lästa böcker kanske, även om jag tycker jag läst en del riktigt bra titlar, men för övrigt ganska bra. Varm, som sagt, men det behöver man ju inte skriva så himla mycket om. Otäckt med bränder och obehagligt med de tankar som går igång när kommunerna går ut med direktiv om bevattningsförbud etc. Och snart är det val ...

Några av böckerna jag läst i sommar och som det kommer att komma inlägg om framöver:










Plus några till. Jag har, som sagt, gillat det mesta jag läst även om det inte blivit så många titlar som jag tänkt mig.

Sonen har precis flyttat hemifrån för att plugga i Lund, och det känns ju mycket märkligt. Kommer nog ta ett tag innan det verkligen sjunker in.

Vi har inte varit iväg på någon utlandsresa, vilket irriterande nog gör att jag inte riktigt känner att jag har haft semester. Att det ska hänga på det? Att jag inte ska kunna koppla av hemma i vårt hus, som jag verkligen älskar att vara i, det stör mig. Det stör mig att jag tydligen är en person som måste städa, plocka och greja hela tiden när jag är hemma för att, ja för att vad då egentligen? Rättfärdiga att jag faktiskt är hemma? Känna att jag duger? Att det är stökigt precis hela tiden och att jag aldrig blir nöjd? För att det faktiskt ÄR så att, ja har man ett gammalt hus och är en familj så självklart finns det alltid någonstans att fixa till och städa. Men att känna att jag måste? Nej, det känns inte bra. Får jobba på att bli bättre på att strunta i saker och ting utan att få dåligt samvete. Tro nu inte att vi har ett superstädat och fläckfritt hem, för det har vi absolut inte. Vi har det nog som folk har det mest skulle jag tro. Välstädat ibland och stökigt ibland.

En sak som har varit riktigt besvärlig denna sommar är att en av våra katter, vår lilla söta Smilla, har blivit ganska svårt biten vid flera tillfällen. Förutom att det är synd om Smilla, så innebär det så himla mycket trassel. Man måste t ex ha dörrarna stängda. Om man då tänker på att det varit en extremt varm sommar, och att vi ofta har alla altandörrar runtom huset öppna nästan jämt på somrarna så förstår man att det blir knepigt. Särskilt som alla springer ner och badar hela tiden och att vi har en katt till som inte ska vara instängd. Ja, herregud vad rörigt det blev där i några veckor. I olika omgångar då ska tilläggas. Senast det hände var min sista semestervecka. Som ju då alltså gick åt till att åka till veterinär och trixa med skadad katt. Inte precis så jag hade tänkt mig min sista vecka. Nej, min sista vecka hade jag trott att vi skulle hinna ut en sväng till i några nätter med vår finna båt som vi köpte nu i somras!

Fina Albin 25:an Lady H blev vår nu i sommar. Hon hette redan Lady H och det ska hon få fortsätta med. Av någon anledning så kallade jag henne för Lady H med engelskt H redan från början. Det bara blev så, har ingen aning om varför!





Vi har fått några riktigt fina turer med denna lila pärla i sommar. Vi har övernattat på Styrsö, Vrångö och på Tistlarna samt besökt lite andra småöar. Nästa sommar hoppas jag på att få se många fler öar i vår fina skärgård. Jag håller gärna till i Södra skärgården, men nästa år blir det nog några turer uppåt också. Just nu ligger båten vid Hinsholmen precis vid Saltholmen i Göteborg, så då blir det ju naturligt att vi åker söderut. Nästa år så får vi se var vi ska ha vår hemmahamn, det är inte riktigt klart ännu. Nästa projekt blir att gå någon sorts utbildning nu i vinter så vi känner oss lite säkrare på att åka ut själva, N och jag. Nu i sommar har vi haft sällskap av kunnig vän och partner in crime som har varit mycket tålmodig och försökt lära oss allt han kan!

torsdag 23 augusti 2018

Hjälp!!!

Såg till min fasa att det inte är mitt instagram som visas här på bloggen i widgeten från instagram ... Jag tittade bara av en slump, så jag har ingen aning om hur länge det varit någon annans bilder. Undrar ju lite hur det ens kan hända? Känns lite läskigt.

Ryser lite nu, faktiskt





Åh! Lyssna på det här från sidan 14 i Det fina med Kerstin av Helena Hedlund:

"...Ibland när Kerstin är ensam får hon en speciell känsla i kroppen. Då behöver hon titta i en spegel. Länge måste hon titta. Först händer ingenting, det är som en vanlig spegelbild bara. Men efter en stund blir allting suddigt och alldeles klart, liksom tredimensionellt. Och plötsligt blir det magiskt! Kerstin kan se sig själv inifrån och utifrån, samtidigt. Hon tittar ut ur sig själv - på sig själv!
 - Det är jag som är jag som är jag, viskar hon till spegeln och just då vet hon hur allting hänger ihop. Och så POFF! Känslan är borta, som om någon stuckit fingret i en såpbubbla."

Så fin beskrivning, tycker jag. Total igenkänning på den känslan. Plus att jag brukade stå och titta mig i spegeln intensivt för att sedan blunda hårt och känna paniken komma smygande. Jag var nämligen helt övertygad om att jag på något sätt var ett medium, och att när jag öppnade ögonen skulle de, som bevis på detta, ha ändrat färg ... Jag knep ihop ögonen för allt vad jag var värd och mumlade samtidigt snälla, snälla inte ännu. Jag är inte riktigt redo ... Japp, lite av en drama queen, jag vet. Om det gått över undrar ni? Kanske lite svarar jag på det.

Snart är det dags för bokmässan!



Japp, snart är det dags igen. Känns helt obegripligt att det gått ett helt år sedan sist ... Några saker känns som igår. Som t ex när jag råkade sätta igång larmet när jag skulle ut ifrån restaurangen (heter den kanske Ristoria? Tidigare Incontro?) ... De hade ju bytt in- och utgång så jag tror (hoppas) att det var fler än jag som gjorde samma misstag.

Sedan var det ju den där stora skärmen som höll på att välta vid minglet före Årets bok ...

Jaja, det var en fin mässa förra året, trots otäck stämning utanför och orolig tid innan. Fin pga alla fina möten och alla bra och intressanta föreläsningar jag var på.

Jag sitter som bäst med programmet för årets mässa och försöker få till det. Det är ju alltid programpunkter som krockar, med det brukar ju ge sig när man väl är på plats. Jag tänker i alla fall att jag ska försöka hänga mer vid Biblioteks & berättarscenen, i D-hallen, detta år. Jag är alltid så nöjd när jag väl tar mig dit. Då brukar det sluta med att jag blir kvar ett bra tag.

Nytt för i år är ju Crimetime Göteborg. Det kommer ju såklart inte bli som Visby ... Hur skulle det vara möjligt?!? Men jag hoppas det blir bra, fast på ett annat vis. I den delen av mässan kommer jag säkert att befinna mig rätt mycket också skulle jag tro.




Hur som helst, jag är som alltid jättepepp! Det ska bli härligt med detta fantastiska (och utmattande!) myller i ett höstfint Göteborg. Vi ses väl där?!?

onsdag 22 augusti 2018

Närmare kommer vi inte



Närmare kommer vi inte av Anneli Furmark och Monika Steinholm är en riktig lite pärla, både text- och bildmässigt. Så fina illustrationer.

Vi träffar Jens som är rädd för nästan allt och Edor som är en cool kille som inte är rädd för någonting. Nästan. Han är lite rädd för hur det känns när han är tillsammans med Jens. Han är rädd för att det där som han borde känna när han är tillsammans med Beate känns mer, och rätt på ett helt annat sätt, när han är tillsammans med Jens.

Vi får följa de här båda killarna under en sommar och en höst som ingen av dem kommer att glömma. Det är lite som vartannat kapitel, vilket är bra, för man lär känna dem var för sig först. Får träffa dem i deras hemmiljö, och det tar inte många serierutor innan det känns som om man träffat dem på riktigt.

Jag läser inte många serieromaner, men den här gav mig mersmak för detta format så det kanske blir fler.

tisdag 10 juli 2018

Then she was gone/Och sen var hon borta






Jag gillade verkligen Then she was gone av Lisa Jewell. Jag har inte läst allt av Jewell, men tror nog jag gillat det jag har läst. Flickorna i parken var nog den senast och den tyckte jag verkligen om. Fågelburen och Den tredje hustrun likaså. Jag har inte läst Jag fann dig, men har den hemma så den kanske kommer med i min sommarläsningshög. Som ändrar sig dag för dag, om inte timme för timme ...





I "Then she was gone" träffar vi Laurel vars femtonåriga dotter, Ellie, spårlöst försvann för tio år sedan. Laurels liv, ja hela familjens liv, slogs i spillror. Nu lever Laurel ensam och har ett ansträngt förhållande till sin exman och deras två andra barn. Hon är ensam och sörjer fortfarande självklart, sin förlust.

En dag träffar hon en man och blir förälskad. Men, det är väl många sammanträffanden för att Laurel ska kunna bortse från att något kanske inte är helt som det skall vara. Första gången Laurel känner oron hugga till ordentligt är när hon för första gången träffar mannens dotter. Hon är nämligen kusligt lik Ellie.

Det här blev en riktig bladvändare för mig, och var kanske just den bok jag behövde för att komma i rätt semesterläsningsstämning (långt konstigt ord!). Man sugs snabbt in i berättelsen och man (läs jag) ville inte lägga ifrån mig boken innan slutet. Jag frestades vid ett par tillfällen att bläddra fram och läsa lite sporadiskt från några slumpmässigt utvalda sidor, men jag motstod frestelsen!

Att det hela utspelar sig i London är också alltid ett plus tycker jag. Jag gillar att läsa böcker som utspelar sig i en av mina favoritstäder. Känns hemtamt och tillför en extra dimension. Jag läste någonstans att i och med denna bok så skulle Lisa Jewell ta steget från spännande relationsromaner till att skriva en riktig thriller, men jag vet inte jag ... För mig är detta en psykologisk spänningsroman med komplicerade och dysfunktionella familjer och karaktärer. Precis som jag vill ha det! Men jag tycker nog att den är skriven lite i samma anda ändå som exempelvis "Flickorna i parken". Bra är det hur som helst!


fredag 6 juli 2018

Felsteg






Felsteg av Maria Adolfsson var precis vad jag hade hoppats på. En ny och fräsch serie som har något helt eget och nytt att komma med, även om det i o f är en lite trasig och sliten polis(kvinna) som huvudkaraktär. En av anledningarna till att jag gillade det här så mycket är helt klart den fiktiva miljön, Doggerland.

Så himla smart att förlägga handlingen till en ö-grupp mitt i Nordsjön, som inte existerar i verkliga livet. Jag blev nyfiken på direkten när jag hörde talas om boken. Doggerland! Detta häftiga område som faktiskt fanns under den senaste istiden och säkert tusentals efteråt. Här kan man läsa en intressant artikel av Karin Bojs om Dogerland ur DN från den 18 januari 2015 och här kan man läsa en artikel ur Illustrerad vetenskap från den 2 oktober 2012. Så fascinerande.

Det är perfekt tycker jag, att kunna blanda redan befintliga närliggande kulturer och traditioner som det brittiska och det nordiska, och göra det till Doggerlands egna traditioner och vanor. Vi känner igen oss, men det är ändå nytt. Snyggt drag.




I Adolfssons Felsteg existerar alltså ö-gruppen Doggerland fortfarande och den består av tre huvudöar, Heimö, Nooröö och Frisel. Boken börjar under den kväll då man firar oistra, en stor årligen återkommande ostronfest. Kriminalinspektör Karin Eiken Hornby har återvänt till Doggerland efter ganska lång tid i England. Någonting, i början av boken får vi inte veta vad, har hänt henne och hennes familj i England. Någon sorts olycka som gör att hon ensam har återvänt till Doggerland. Under oistra sker ett mord, en kvinna blir mördad, och kvinnan är ingen mindre än Karens chefs fd fru och numera Karens granne.

För att inte behöva gå ut med var hon själv befann sig under mordnatten får Karen gå försiktigt tillväga när hon blir tillsatt att leda utredningen. Spåren leder långt bak i tiden, kanske så långt tillbaka som till tidigt 70-tal och ett ganska kortlivat kollektiv på ön. Jag ser mycket fram emot nästa del i serien!




torsdag 28 juni 2018

Dead Good!





Nu kan man gå in och rösta på The Dead Good Reader Awards 2018 ... Eventuellt kan det vara så att man ska passa sig som ögat för att gå in på denna sida om man känner att man redan nu har fullt tillräckligt på sin Att-Läsa-Lista.


tisdag 26 juni 2018

Åtets bok så här långt ...













Jo, tre av tolv lästa hittills ... Kombinerat med annan läsning kommer det kanske bli svårt att hinna, det är som vanligt en del som tränger sig före när jag finplanerar min läsning. Men vi får se! Skam den som ger sig ;-)

Efter Malören blev det Kalix

Bättre sent än aldrig, här kommer lite om sista kvällen och dagen i Kalix! Ja, efter det att vi lämnade Malören vid 14:30 på söndagen och kom iland i Kalix så transporterade Lotta oss till Hotell Valhall, där vi nog gick rätt in i duschen alla tre! När vi vilat lite så satte vi oss i bilen igen och for iväg upp mot restaurang Utblick Luppio. Det var en fin bilresa och väl värt mödan, för herregud vilken utsikt det var från Luppioberget! Riktigt god mat fick vi också.


Själv åt jag Smörstekt röding och Havtorn med vit chockladpannacotta. Spännande med syltade granskott som tillbehör, som jag blir sugen på att prova att göra själv. 













Tillbaka till Kalix igen körde vi en bit norr om Luppioberget över Torneälv och tog den finska sidan av älven hem. Jag ska inte glömma och fråga Lotta om hur exakt vi körde från och till Kalix. Kan vara kul att se på kartan!




Efter fin frukost på Hotellet gick vi en promenad i ett soligt Kalix. Vi gick ner vid älven och det var fantastiskt vackert. På väg tillbaka till hotellet stannade vi till vid Götamagasinet, som är en riktigt gammaldags manufaktur med precis hur mycket kläder som helst. Hade man haft gott om tid så hade man säkert kunna hitta en massa godbitar. Som det var nu så blev det två "trumvirvel" sjalar!
Snälla Lotta körde oss tillbaka till Luleå där vi tog flyget hem, via Arlanda. Inga förseningar, allt gick som smort.





Som jag skrivit tidigare, en helt fantastisk resa som gav mig mersmak på att åka norrut. Jag hoppas att jag får möjlighet att komma tillbaka någon gång hyfsat snart. Och visst är det något visst med öar? Man (eller i a f jag) får ett lugn över mig. Jag kan landa och stanna i stunden på ett sätt som jag kan ha svårt att göra annars, men som verkligen är behövligt. 




                                     

måndag 25 juni 2018

Sommarcirkel


Jag är som bekant inte världsbäst på att hoppa på olika bloggutmaningar., eller att för den delen vara bloggsocial med att skriva kommentarer på andras bloggar (däremot svarar jag alltid på kommentarer på min egen blogg!). Jag får några ryck varje år då jag rycker upp mig och verkligen anstränger mig, men det brukar inte hålla i sig i några längre perioder. Därför tänker jag inte gå ut och kaxigt säga att nu, nu ska det blir ändring av! Nu ska jag minsann ... Men, jag tänker göra ett försök. Dels med att hoppa på några utmaningar (inget bingo dock, hjälp vad stressad jag blev över det förra året ...), dels med att försöka hänga på Kulturkollos sommarcirkel där de läser Bonjour Tristesse av Francoise Sagan. Det här är en klassiker som jag inte läst tidigare, men som hamnar i min sommarläsningshög varje sommar, så jag kände att det kan vara dags nu då?

För er som läser min blogg eller följer mig på facebook men som inte har koll på Kulturkollo, det finns en facebooksida där bokcirkeln håller till, så det är bara att köra på!

onsdag 13 juni 2018

Jobb



Bilden har absolut ingenting alls med det här inlägget att göra. Just sitter jag utanför Mölndals stadsbibliotek och väntar på att bli insläppt för att medverka i en nätverksträff för ungdomsbibliotekarier i regionen. 

Jag tycker att de här träffarna är bra. Man får alltid med sig något nytt, och jag brukar känna mig inspirerad och optimistisk efter de här dagarna. Om inte annat så brukar det bekräftad att det ÄR en svår målgrupp det här! Man behöver inte känns sig ensam om frustrationen att nå ut till våra ungdomar. Sedan vad exakt det beror på är ju en annan sak. Och vad det är som gör att vissa aktiviteter funkar vid några tillfällen och inte vid andra? Beats me ...

En sak, dock, som jag märker tydligare och tydligare. Jag är helt klart bland de äldsta. Om inte äldst? Är det bra eller dåligt eller hat det ingen betydelse alls? Kan man ju fråga sig, även om det såklart inte finns något ”rätt” svar. Lika lite som det finns en formel som funkar överallt om hur vi på biblioteken ska jobba med ungdomar och ungdomslitteratur.

tisdag 12 juni 2018

Liten rapport från Malören

Nu är vi tillbaka hemma igen, och det har verkligen varit en helt fantastisk långhelg. Vi har fått se så mycket fint så det kommer nog ta ett tag innan man smält alla intryck.



Det var en liten del av #boblmaf tillika en del av Kulturkollo och jag som var iväg. Vi reste från Landvetter 14:15 på fredagseftermiddagen och bytte på Arlanda för att ta oss vidare till Luleå. Hade inte Luleåflighten varit sen så hade vi missat den och då också missat den fantastiska fredagskvällen på Malören. Vilken tur att det gick som det gick!






                                                


Väl uppe i Luleå blev vi mötta av den otroligt snälla Marcus som snällt stod och väntade in oss och tog oss vidare till Lotta och Kalix. Från Kalix blev det sedan en båtfärd på ca 1 timma ut till Malören. Vi kom fram vid 22:30 och ljuset och solen gav oss ett fint välkomnande.


Hanna och Patrik som driver Malören lodge bjöd på tunnbröd med Kalixrom och tillbehör som kvällsmat, och sedan var vi ut och in i stugan och fotade halva natten. Det gick liksom inte att låta bli. Vid 01.30 gick vi och lade oss och jag tror vi sov som stockar allihopa. Det var så tyst och all härlig havsluft tog ut sin rätt.



På lördagsmorgonen efter en fin frukost så gick vi en guidad tur runt ön. Bland annat så fick vi veta att ön är den yttersta i Kalix skärgård och att namnet betyder rund sten och skall syfta på stenarna som finns på ön. Förmodligen är Malören bebodd sedan medeltiden och under 1700-talet bedrevs det fiske från ön i stor utsträckning. Den lilla kyrkan byggdes 1769 och brukar kallas för skärgårdens domkyrka. Första söndagen i juli anordnas det gudstjänst på ön och då brukar det komma dit mycket folk. Vi gick in i kyrkan och den är fantastiskt fin, med bland annat ett skepp som hänger från taket och fin väggmålning. Det finns också ett vrak på ön, som man tog virke ifrån. Det är såklart ont om virke här ute och allt man behöver får fraktas ut med båt eller över isen om vintrarna. En sjömansgrav och en stenlabyrint visar också att det bott folk på ön sedan gammalt.







1827 blev Malören lotsplats och det var i den gamla lotsstugan som vi bodde i under vår vistelse. Fyren uppfördes 1851 och är ritad av Heidenstam, som också ritat bland annat Pater Noster på Tjörn. Här kan den som vill läsa mer om fyren på Malören kika in. Vi gick upp i fyren och utsikten var helt otrolig. Ingen av oss är nog riktigt bekväm med höga höjder så det var lite läskigt, men väl värd mödan!

När det gäller växtligheten på ön så tror man först att det inte växer så mycket alls, men efter ett tag så lägger man märke till mer och mer blommor och andra växter. Smultron och Havtorn är något som växer rikligt på ön, liksom planterad gräslök som spridit sig. Detta gör ju också att Malören lodge kan använda sig av extremt lokalt producerat när det gäller just dessa råvaror. Vi fick smaka både havtorn- och smultrondricka som båda var mycket goda.

Kanske, kanske Hägg?!?

Någon som känner igen?

Strandvial

Fjällviva


Rönn är det enda trädet som finns på ön, och vissa av lönnarna såg nästan ut som knotiga små fruktträd. En växt vi såg på ett par ställen tror vi ev kan vara hägg, men det hittade vi inget riktigt svar på. Sedan längre fram på sommaren växer det massor av mjölkört, vilket måste se helt fantastiskt ut. En annan blomma som det finns gott om är Strandvialen. Vi hade turen att se några som blommade såpass här tidigt. Vi hittade också en otroligt söt liten annan lila blomma som måste vara Fjällviva. Jag fotade ytterligare en liten söt vit blomma som jag inte har identifierat. Kanske någon som vet?









Naturen på ön var verkligen fascinerande. Väldigt omväxlande för att vara en sådan liten ö ändå. Klappersten, sandstrand, ängar och klippor. Allt rymdes på Malören. Självklart badade jag! Det var kallt men mycket uppfriskande! Tyvärr tog jag inte reda på hur många grader det var i vattnet.




Vi fick också möjlighet att basta och att tvätta oss med vatten värmt i bastun. En häftig upplevelse. Vid 14-tiden på söndagen var det dags att resa tillbaka in till Kalix med båt. Lite info om besöket i Kalix med bland annat Götamagasinet och Restaurang Utblick i Luppio kommer i ett annat inlägg!