tisdag 3 januari 2017

Testimony





Jag tänker att jag försiktigt och varsamt ska väcka bloggen från slummern den har befunnit sig i ett tag nu. Det blir lite korta inlägg om senast lästa böcker, så får vi väl se om jag kan komma igång igen!

The Band är ett av mina favoritband. De finns med på många av mina Spotifylistor och jag är helt fascinerad av alla historier om medlemmarna. Allt ifrån att det var de här då väldigt unga männen som var Dylans band när han gjorde sin fösta icke akustiska turné, som det blev sådant våldsamt tumult omkring till andra historier om vad som gick snett mellan medlemmarna.

Jag har läst spaltmeter på nätet om motsättningarna mellan Robbie Robertson och Levon Helm, och tycker det är så sorgligt att de här båda musikaliska genierna inte lyckades lappa ihop sin vänskap ens när Levon Helm låg på sin dödsbädd.





Hur som helst, nu har jag läst Testimony som då är Robertsons självbiografi. Den slutar där the The Band gör sin sista berömda konsert, The Last Waltz, som filmades av Martin Scorsese. Jag hoppas att det kommer fler delar, för jag var helt uppslukad av Robertsons ord.Har man lyssnat på hans texter så vet man redan att han är en fantastiskt historieberättare, och det blir än mer tydligt i Testimony.



Är man det allra minsta intresserad av The Band och alla historier som runtomkring det här mytomspunna personerna så kan jag varmt rekommendera en läsning av Robertsons biografi. Har man sedan inte sett The Last Walts så är det ett absolut måste!




tisdag 13 december 2016

Nu börjar Crimetime-peppen!



Nu har jag bokat boende för Crimetime 2017 ... Det gick snabbt. På typ två minuter hade jag snurrat runt på bokningssidor och insett att här var ingen tid att förlora och bokat rum på Mullbärsgården. Jag har inte bott där tidigare, men det blir säkert bra!

The Dry, eller Hetta av Jane Harper på Forum förlag är en av de författare som jag är väldigt nyfiken på inför årets festival. Det lär ju bli fler! Här kan man läsa mer om boken.

tisdag 6 december 2016

Nya tag?!? Eller? Nja, vi får väl se




Oj, oj, oj. Ett sådant här långt bloggstopp har jag inte haft på mycket länge. Det hänger förmodligen tätt ihop med att jag har otroligt dåligt läsflyt den här hösten.

Jag kan faktiskt inte minnas när det gick såhär trögt senast. Jag har massor, verkligen massor, med bra böcker hemma men jag kommer inte till ro med min läsning.

Jag har bestämt mig för att faktiskt strunta i det, och bara vänta in inspirationen och lässuget. Det kommer väl, tänker jag. Jag tror inte att man är en storläsande person i hela sitt liv för att sedan bara sluta tvärt. Nej, jag tror det här beror på att jag har haft ett hektiskt år, med en massa att fixa, många kalas att ordna etc, etc ... Kanske blir det lite läst under juldagarna, eller också inte. Det är ju knappt någon ledighet alls i år, tråkigt nog.

Jag har lite dåligt samvete över en del recex som ligger olästa därhemma och hoppas på att kunna skriva om dem allteftersom.

Just nu tittar jag på Netflix istället för att läsa. För tillfället är det The Blacklist som går varm. Den är verkligen spännande och jag är helt fast. Det är egentligen det enda jag vill göra just nu. Ligga i sängen och titta på The Blacklist. Jag fasar lite över när första säsongen tar slut ... Jag får snabbt hitta något annat att sätta tänderna i, och hoppas på att det kommer en andra säsong hyfsat snabbt!

torsdag 13 oktober 2016

Oj!



Ja, idag gick det inget sus genom biblioteket när vi fick höra namnet, utan det blev mer ett "oj", och sedan började alla skratta högt. Liksom lite lättat, både personal och låntagare. Alla visste vem det var och namnet är lätt att uttala ;-) Alla var rörande överens om att det var lite otippat men kul! En av kollegorna sa att hon nästan trodde att det skulle komma ett "Nä, jag bara skoja", och så skulle det "riktiga" namnet komma!

onsdag 12 oktober 2016

Vem kan man skylla på egentligen?


Ja, det är nog Emma Cline och hennes Flickorna som jag tänker ha som ursäkt att det gått lite trögt med min läsning det sista. Inte för att jag inte gillade Flickorna. Tvärtom var det en av de bästa böcker jag läst i år, en av de böcker som verkligen triggade igång fantasin och en önskan om att veta mer. Detta i sig gjorde att jag började googla Manson-familjen och fastnade i Aquarius på Netflix, med David Duchovny i en av huvudrollerna. jag fastnade stenhårt och hetstittade hela första säsongen på några dagar.


Duchovny var så himla bra i Aquarius att jag raskt gick över till Californication, som jag inte sett någon säsong av tidigare. Till en början var jag helt fast även här, men blev lite mätt på upplägget efter ett tag. Jag började fuska och kolla några avsnitt från varje säsong ... Får se om jag kanske tittar på hela sista säsongen.



Det ena ledde till det andra och nu sitter jag med säsong 10 av The X-files på kvällarna. Det blir inte mycket tid över att läsa ...



måndag 10 oktober 2016

Finpost



Bloggen går visserligen lite på sparlåga, men jag vilar mig i form och tar strax nya tag. Tack @modernistared för finpost #mannensomlektemeddockor #maxcrumbly #bibliotekskatten

måndag 3 oktober 2016

Finns det en finns det flera

Titel: Finns det en finns det flera
Författare: Mhairi McFarlande
Förlag: Harper Collins Nordic
Recensionsexemplar

När jag läste McFarles "You had me at hello" så låg jag på en strand på Kreta och skrattade högt för mig själv. Mina medresenärer som då var 13 och 17 år flyttade sig diskret (eller kanske inte så himla diskret egentligen när jag tänker efter) en bit längre bort för varje gång jag skrattade.

Jag kanske inte skrattade högt lika många gånger under läsningen av Finns det en finns det flera, men jag tycker lika mycket om den ändå. Det är mer svärta i den här senast av McFarlande än vad det varit i de tidigare, tycker jag. Hon har alltid med ett allvarligt, svart stråk i sina böcker men här märks det mer.

Edie är en tjej som, tror hon själv, kommer att vara singel för evigt. Hon har inget riktigt svar på varför. Hon är smart, har ett helt ok jobb och många vänner. Hon har också en (nästan) flirt med Jack på samma arbetsplats. De skickar otroligt smarta och vitsiga mejl till varandra och hon känner att han verkligen förstår henne. Problemet är bara det att Jack är förlovad med en annan kvinna. Som också hon, komplicerat nog, jobbar på samma företag.

Edie blir sårad när det deklareras att Jack sak gifta sig, men hon försöker att låtsas som ingenting. Innerst inne har hon nog ändå trott att han ska lämna sin nuvarande flickvän till förmån för henne själv. Edie går på bröllopet och håller god min. Ända tills Jack plötsligt utan någon som helst förvarning kysser Edie. Och inte nog med det, oturligt (eller kanske är det tur?) kommer bruden runt hörnet i samma sekund, och katastrofen är ett faktum.

Jack klarar sig undan skuld nästan helt och hållet, och istället riktas all ilska mot Edie. Hon lämnar London och tar ett skrivuppdrag i sin hemstad som innebär att skriva en självbiografi tillsammans med en hyllad skådespelare, också han från samma stad.

Edie tvingas bo tillsammans med sin pappa och sin syster, vilket inte är helt okomplicerat. Bland annat så har den lilla trasiga familjen egentligen aldrig kommit över mammans självmord när Edie var i 9 årsåldern.

Jag gillar Edie. Och jag gillar hennes familj och hennes vänner i hemstaden. Jag gillar också att det trots det humoristiska anslaget finns ett ganska grovt svart stråk i berättelsen. Det är otroligt mycket sorg under ytan och det är också otroligt mycket självdestruktivt beteende hos Edie när man skrapar på ytan. Hon har aldrig egentligen tagit sig själv på allvar eller gett sig själv en ärlig chans. Hon har liksom nöjt sig med att aldrig egentligen få landa någonstans eller hos någon för den delen. Förmodligen är det därför hon hänger sig kvar vid typer som Jack. För att hon egentligen inte anser att hon har rätt att bli lycklig? Sorgen efter mamman är ständigt närvarande i allt hon tar sig för.

Jag kommer fortsätta läsa McFarlane även om, som sagt, jag inte gillar allt lika mycket.  Det är ändå helt klart läsvärt och mer än så. Det var kul också att lyssna på henne på mässan tillsammans med Lisa Jewell. Hon verkar vara en väldigt sympatisk person som man gärna ville höra mer om.