torsdag 12 september 2019

Det närmar sig med stormsteg!

Bild från Pixabay


Nu är det inte alls lång tid kvar innan Bok- och bibliotek 2019 drar igång.Det är när jag skriver detta bara 13 dagar, 21 timmar och 18 minuter! Men vem räknar? Jag är alltid väldigt pepp, men det känns liksom lite extra mycket i år, och jag har ingen aning om varför.

Det är såklart mängder med fina seminarier och monterprogram. Tyvärr tycker jag att det är lite väl många krockar, som jag inte riktigt klurat ut hur jag ska lösa ännu ... Tycker också att det känns som om biblioteksspåret känns bättre i år än vad det gjort på länge. Kul.

Än så länge så vet jag inte riktigt vad det är jag ser fram emot mest, och det brukar ju faktiskt alltid bli så att det är något helt otippat som blir den största upplevelsen.

Sen har vi ju (såklart!!!) alla möten med andra bloggare. Alla sköna människor i #boblmaf, som gör mässan till något alldeles, alldeles extra. Extra allt kan man kanske säga. En av höjdpunkterna är bokbloggarmiddagen som detta år (liksom förra året) går av stapeln på Pinchos vid Heden. Jag som har bokat bord till middagen i några år, har kommit fram till att Pinchos är faktiskt den smartaste lösningen ... Vi slipper då problemet med att någon stackare som lämnar sist står med en bara halvt betald vinnota t ex. Sånt vill vi ju helst slippa! Nej, just vid sådana här tillfällen är ju Pinchos koncept faktiskt klockrent!

Just nu tänker jag orimligt ofta på när man går uppför trappan till andra planet på mässan för första gången torsdag morgon, och kollar om det redan sitter några trevliga typer på det ganska lugna fiket utanför "gamla bloggrummet". Just den där stunden innan allt drar igång är så himla mysig! Jag säger som ELS - Vi ses vid Stjärnflockan! Hmmm, det där känns nästan som ett citat på ett smycke som måste fixas innan mässan? Kryptiskt meddelande men ändå vackert, eller hur?!?

tisdag 3 september 2019

Hjärta av sten av Ingelin Angerborg





Hjärta av sten av Ingelin Angerborg är en mysrysig bok i samma stil som hennes tidigare titlar för den här åldern. Välskrivet, spännande och snyggt.

Vi träffar Nelli och kompisarna Bella, Hilding och Mårten. Det här är en fristående fortsättning på Hjärta av damm, som kom för några år sedan. Man behöver alltså inte läsa Hjärta av damm för att komma in i Hjärta av sten.

Nelli har tillsammans med sin mamma, mammans kompis och hennes dotter och hund flyttat in i ett gammalt hotell, en bra bit utanför stan. De håller på och renoverar och ska till sommaren öppna ett B&B.

En av anledningarna till att flytten blev av är att Nellis mamma tycker att Nelli blivit lite väl fixerad av de döda, och mamman tror att det kan bero på att att hon tidigare drev en begravningsbyrå. Vad hon inte vet är att Nelli faktiskt kan se döda människor. Oftast tycker hon inte att det är någonting att bli rädd för, de flesta hon ser vill henne inget ont. Men när de flyttar in i Villa Regina, som huset heter, så känner hon av en närvaro som hon inte stött på tidigare ... Kompisarna ska komma på besök och Nelli har mycket att visa dem och mycket att berätta.

Lagom spännande utan att bli vare sig för läskigt eller för barnsligt. Det är inte svårt att förstå varför Ingelin Angerborn fortsätter att trollbinda nya och gamla läsare med varje ny titel!

tisdag 20 augusti 2019

Sammanbrott av B. A Paris



Läste Sammanbrott väldigt snabbt och nästan utan att tänka, korta stunder under de senaste dagarna. Kanske är det därför som jag inte riktigt fastnade. Det är en psykologisk spänningsroman med, tycker jag, lite för många märkliga sammanträffanden och forcerat konstruerat händelseförlopp. Det är som om författaren verkligen gått in för att sno allting ett extra varv. Det hade blivit bättre, tycker jag, om det inte varit så många olika trådar.

Egentligen så är berättelsen riktigt bra. Cass är på väg hem, ensam i bilen under en ovanligt stormig natt. Hon passerar en bil med ensam kvinna i, som parkerat vid vägkanten. Med en känsla av obehag och skuld så väljer Cass att fortsätta köra. Hon rättfärdigar sitt beslut med att kvinnan inte vinkat åt henne att stanna och därmed förmodligen visste att hjälp var på väg.

Kvinnan hittas sedan död och Cass dras med skuldkänslor över att hon inte stannade. Samtidigt så drabbas hon av någon sorts glömska som hon inte upplevt tidigare. Hon glömmer att hon beställt ett hemlarm, och minns inte trots att hon ser sin beställning och underskrift. Hon beställer hem en barnvagn utan att vara gravid. I denna stilen fortsätter det och Cass är sakta på väg mot ett sammanbrott. Mamman led av tidig demens och Cass är livrädd för att även hon är på väg mot samma sjukdomsbild. Hennes man är stöttande, men skeptisk till hennes beteende. Bästa väninnan är egentligen den enda person som Cass känner att hon kan anförtro sig åt.

Som sagt, lite för rörigt för min smak, men ändå en bra grundstory.

fredag 16 augusti 2019

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff




Det har ju skrivits en del om Karin Smirnoffs Jag for ner till bror och Vi for upp med mor vid det här laget, och det mesta jag läst om dem har varit positivt. En och annan negativ kommentar har jag sett. Det var någon tråd i någon fb-grupp där de flesta var negativa.

Själv hamnar jag definitivt i den hyllande skaran, jag tycker det här är riktigt, riktigt bra. De drabbade mig, de här båda böckerna, och jag ser nästan med bävan fram emot nästa. Språket är ju väldigt speciellt, med en stark rytm och mycket dialektal. Jag förstår att det inte passar alla, men i detta sammanhang gör det sig helt strålande.

I den första delen kommer jana hem till Smalånger och hem till sin bror. Familjen har ett mörkt och våldsamt förflutet, med misshandel, vanvård, sexuellt utnyttjande och svek i mängder. Nu bor inte modren kvar hemma och fadren är död. Fadren som jana en gång stack med högaffeln för att döda. Den gången överlevde han, men nu är han borta. Starkaste skälet till att jana återvänder är nog att få sin bror att inte supa ihjäl sig. Hon blir kvar när han läggs in för vård och jana inleder ett stormigt förhållande med en konstnär vars tavlor ger jana minnesfragment från stunder i barndomen som hon helst av allt vill slippa minnas något av. Det är samme man som hon träffar på redan när hon kliver av bussen vid ankomsten till byn. Mötet känns ödesbestämt och ofrånkomligt.

Det är ett långsamt pussel som läggs, och som läsare får man inte alla bitar på en gång. Tvärtom så så känns bilden ganska så fragmentarisk, även om man förstår i stora drag vad som hänt. Vad som har lett fram till att jana som lämnade byn och varför, nu då är tillbaka.

Jag är glad att jag hade nästa del tillgänglig direkt efter att jag avslutat den första, det hade känts helt olidligt att behöva vänta. Nu kunde jag bara fortsätta att läsa, nästan som i trance. Ni vet när läsningen blir sådär så att man blinkar sig lite förvirrat tillbaka till verkligheten när boken är slut. Man liksom tittar sig omkring och halvt om halvt förväntar sig att världen runtomkring en har förändrats på något vis.

torsdag 15 augusti 2019

Den bästa mamman av Aimee Molloy



En bäbis som försvinner ur sin spjälsäng i New York, när mamman är ute och tar ett glas vin med mammagruppen som hon träffar några gånger i veckan. Sådan är uppstarten i Den bästa mamman, och sedan fortsätter det av bara farten. Det kan vara så att jag var lite i semestermood, men jag sögs in direkt.

En liten parentes, men någonting som jag tänkte mycket på under läsningen är det här med skillnaden när det gäller föräldraledighet. Flera av de här mammorna är på väg ut i arbetslivet igen, och bebisarna är sisådär 6-8 veckor. Och då är det inte tal om att papporna ska ta över eller så, utan då blir det någon form av barnomsorg. Om man inte då som i vissa av fallen har en man som drar in en massa pengar så att man kan bli en "stay at home mom". Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på att lämna ifrån mig en tvåmånaders bebis till någon utanför familjen. Varje dag. Fem dagar i veckan.

Tillbaka till boken. Winnie är till en början mycket tveksam över att lämna Midas till en barnvakt, men låter sig tillslut övertalas, och Midas försvinner alltså från lägenheten. Polis kopplas in omedelbart och en jakt på Midas drar igång. Mammagruppen sätts under lupp, och det är en hel del hemligheter och lögner som kommer upp till ytan. Man får som läsare också ta del av en röst som man inte vet någonting om. Man förstår att personen inte mår bra och att allt inte står rätt till, men man får inte hela bilden. Spännande rätt igenom och ett snyggt avslut. Och Brooklyn, New York! Bara det.

onsdag 14 augusti 2019

Utvald av Sarah Stovell



Jag tänker att jag ska fortsätta med mina lite kortare inlägg om lästa titlar, så jag får ut lite fler. Jag hade nog inga förväntningar alls egentligen, om Utvald, men jag fastnade omedelbart. Vi får träffa Bo Luxton och Alice Dark. Den ena en framgångsrik författare som det gått fint för i livet, trots en inte alltför lätt barndom. Bo har en man som älskar henne, ett härligt hus på landet och en dotter som hon avgudar.

Alex Dark däremot, är en ung kvinna som är ganska vilse i livet. Ingen eget hem, en misslyckad pojkvän och ingen styrsel alls. Det enda hon vet med säkerhet är att hon vill skriva. Hon måste skriva för att kunna leva. Lyckan är därför stor (enorm!) när Alex blir antagen till en av Bos skrivarkurser.

Väl på plats så drar ett destruktivt förhållande igång, och som läsare får man läsa både Bos och Alex sida av vad som faktiskt händer. Man får också läsa om någon av dem som man förstår ganska snart har gjort något brottsligt och faktiskt avtjänar ett straff, så man vet som läsare att en katastrof av något slag kommer att inträffa men man vet inte varför, eller när.

Jag gillar upplägget, och fastnade som sagt direkt. För mig var det perfekt sommarläsning. Ganska lättläst men ändå snyggt och välskrivet med ganska störda karaktärer ...

måndag 12 augusti 2019

Den där tiden på året


Idag är det min första arbetsdag efter semestern och allt känns ganska så galet. Dels var det väldigt mycket att göra och dels så känns det som om varken huvud eller kroppen hänger helt med ... Men men, det tar nog inte så många dagar tänker jag, innan allt är mer som vanligt igen.

Och snart är det dags för höstens höjdpunkt - Bokmässan! När jag kollade precis nu så var det 44 dagar och drygt 18 timmar kvar! Jag har kollat igenom programmet, men det känns som om det blir så många krockar så det blir nog att ta det lite som det kommer. Jag kommer att ha en plan, men sen är det inte alls säkert att jag kommer att följa den.

Något av det bästa med mässan är ju alla fina möten med andra bloggare som man kanske inte träffar så ofta under året, bokbloggarmiddagen som ju blivit en härlig tradition och alla spontana fikaträffar som uppstår. Ofta stöter man ju också på någon som är på väg till något intressant och så kanske man hänger på dem istället för att följa sitt eget lilla program. Hur som helst så brukar det bli underbart intensiva dagar.

Förra året så tog jag faktiskt semester på måndagen efter mässan. Ett himla smart drag om jag får säga det själv, och något som jag tänker försöka få till i år igen.