Vips så satt jag där med tre titlar till ...

Japp, jag skulle bara gå ner från mitt arbetsrum till disken, och på vägen så råkade jag stanna till vid vår hylla med "på väg"-böcker. Alltid lika lurigt att stanna till där ... Nu blev det mer Barn- och ungdomsläsning som fick följa med hem.

Trots att jag ju inte skulle ;-)

Överlevarna

Titel: The Young World, Överlevarna
Författare: Chris Weitz
Förlag: B Wahlströms
E-bok Recensionsexemplar

Något i Överlevarna gör att jag kommer att läsa tvåan när den kommer ut. Tror jag just nu i alla fall. Ibland hinner det komma ut så många andra första delar i liknande serier att man hinner ledsna. Helt ärligt så har jag ju hunnit läsa en del ungdoms (och vuxen) dystopier vid det här laget, men det var ändå något som fängslade mig i den här.

Vi har ett virus som slagit ut alla vuxna, vilket gör att ungdomar styr. Allt är utslaget, och de får klara sig så gott det nu går. Det har blivit rivaliserande gäng som härskar över olika delar av New York.

Så börjar det spridas ett rykte om ett botemedel och några ungdomar från Washington Square- klanen, med ledaren Jefferson i spetsen, drar iväg för att se om de kan finna det. Eller i alla fall komma gåtans lösning lite närmre.

Det är filmiskt skrivet och man anar att det kommer bli film av det här så småningom. Jämfört med Maze Runner som jag också läste ganska nyligen och hamnar lite i samma fack, så gillar jag det här mer.

Gästbloggare N

Titel: Visenterna
Författare: Ulf Lundell
Förlag: Wahlström & Widstrand
Gästbloggare N

Har just lagt ifrån mig Lundells senaste roman Visenterna och kommer på mig med att ömt stryka den längst ryggen innan jag placerar den i hyllan där raden av Lundellböcker blivit alltmer skrymmande. Ganska symboliskt för denne slugger att ta plats, breda ut sig, på gott och ont.

Mest på gott. Det är svårt att inte låta sig förföras av den kompromisslösa ”skiter väl i vad som är lagom och förnuftigt” attityd som alltid varit ett signum för Ulf Lundell. Personligen hoppade jag över den förra romanen ”Allt är i rörelse”.  Kände då att jag inte orkade eller hade lust att ta del av en gnällspiks terapiskrivande. Fick uppfattningen att han fastnat i ett ältande om Sveriges förfall sedan 67.

Visenterna, är till skillnad från vad som sagts, en roman som inte känns speciellt självbiografisk. Visst är det säkert människan Lundell som lurar bakom romanfiguren Frank Kornfeldt, men med en mycket tillspetsad karaktär, inte utan ironisk distans. Denne figur är ofta gnällig och emellanåt rent ynklig.

Han kämpar med känsla och förnuft och känslan vinner fyra av fem gånger vilket frustrerar honom.Han vill vara hård och tuff men matar de otacksamma pilfinkarna och skjutsar vilsna ungdomar till slutstation och önskar dem allt väl. Trots att han egentligen säger sig inte vilja ha sällskap i sin allt förstora halvskräpiga bil. Vad fan ska man vara medmänsklig för? Fåglarna går an, men människorna?

Förutsägbart giriga och egocentriska bekräftar dom ständigt sin roll som förgörare av allt det vackra här på vår jord. Han är förbannad på folk i allmänhet och kulturjournalister och politiker i synnerhet. Visserligen är han noga med att inte dra alla över en kam men människor som går efter och lever på att tycka till om andra tycker han, paradoxalt nog, extra illa om.

Frank Kornfeldt lever sitt liv som ett experiment som handlar om att klara sig själv - ensam.Oberoende och less eller snarare mätt på all form av gemenskap. Ändå ställer han upp på intervjuer,men ångrar sig givetvis när han ser sig ha fallit till föga åter en gång. De människor som han genom sitt jobb tvingas ha en relation till strävar han efter att ha så kortvariga möten med som absolut är möjligt.

Vidare har han ett väldigt speciellt förhållande till den ”gamle rockern” Ulf Lundell.  Han stjäl av någon outgrundlig anledning en av dennes slitna gamla skor, blir utlyft från hans loge av en stor vakt, och ångrar sig sedan djupt och skickar tillbaks skon till skivbolagets adress. Resor upp från Österlen till Stockholm görs tvångsmässigt och leder i bästa fall till en glimt av positiv nostalgi men övervägande till vånda, ånger och ilska. Stockholm har blivit ett koncentrat av det han avskyr.

Låter det som en kul bok? Jag tycker faktiskt det. Den kämpande människan som krampaktigt

försöker visa att han kan styra över sitt valda utanförskap men som snubblar och till sist inte kan komma ifrån att livet inte är mycket värt utan att bli älskad och sedd. ”Hatten jag fick av min far var alldeles för liten. Men den vande sig” sa Samuel Becket. Lundell visar i den här romanen prov på denne tidiga förebilds svarta humor.

Mycket underhållande, tänkvärt och läsvärt enligt min uppfattning. Han möter naturligtvis kvinnan till sist. Inte under några översvallande känslostormar utan snarare med ett sansat, kanske uppgivet konstaterande av behovet av närhet. Även för den grinigaste av ensamvargar.

Kan ändå inte låta bli och tänka på hur denna roman blivit om den friserats med känslig hand. En utmejslad bild av visenten så som den framställs i de allra sista sidorna. Det är som att romanen kräver alla dessa sidor för att nå fram till de sista så sprött och återhållsamt vackert skrivna.

Men då hade det ju å andra sidan inte varit en Ulf Lundell roman. På gott och ont.

Så kan det gå

Jag skrev häromdagen att jag kanske helt enkelt tröttnat lite på de mer traditionella deckarna? Alltså serierna där man följer samma poliser/avdelning i bok efter bok? Här skulle jag sedan kunna lista ett antal undantag som jag ALLTID kommer läsa nya delar av, men det gör jag inte.

Det var när jag läst ut Eva Dolan's 'Lång väg hem', som jag visserligen tyckte var bra men som jag kände inte riktigt lyfte för mig, som jag började fundera på det här.

Efter detta har jag i rask takt läst Peter Robinsons senaste och nu börjat med 'Flickoffret' som är första delen i en serie ... Där ser man. Peter Robinson's Alan Banks är förmodligen ett av ovan nämnda undantag, och Flickoffret har jag inte kommit så värst långt i ännu, men gillar mycket. Korta rapporter om båda kommer så småningom.

Lotta Olssons lista över bästa deckarna!

HÄR kan man läsa listan!

En del har jag läst, några ska jag absolut läsa och en del andra tar jag nog och struntar i!

Orkar inte kolla, men kom inte Svarthuset tidigt 2014? Men det kan den väl inte gjort, då hade den väl snott åt sig första platsen?!?

Gnistrande vampyrer eller blodtörstiga bestar?

Titel: De odödligas regler, Edens Blod

Författare: Julie Kagawa

Förlag: Harlequin

Ja, jag vet inte riktigt, men vampyrerna i De Odödligas Regler är väl någonstans mitt i mellan gnistrande och blodtörstiga. 

Eller rättare sagt så finns det förmodligen alla sorter. Förmodligen får jag skriva, för man fick inte chansen att träffa alla olika typer av vampyrer i den här första delen.

Själva berättelsen kan säkert fängsla f d Twilight-läsare, men språket känns lite sådär...

Positivt är att det inte är så värst komplicerat att sätta sig in i själva världsordningen, för det hela utspelar sig i vår värld efter en stor katastrof. Ett virus har, av olika anledningar, lett till att vampyrerna nu härskar i de städer som fortfarande finns kvar.

Jag tyckte nog det här kändes lite nytt och fräscht till att börja med, men efter ett tag ledsnade jag. Nu vet jag i alla fall vad det handlar om, och kan berätta om någon låntagare är nyfiken, men jag kommer förmodligen inte läsa kommande delar.

Vårtecken att se fram emot

Några vårtecken att längta efter hittade jag allt i Modernistas vårkatalog som låg i brevlådan igår. Tillsammans med 'Tyskt Rekviem' från Historiska Media & 'Lewis Mannen' från Modernista. Tackar!

Att läsa bloggar

Mycket kort: Jag vet inte riktigt varför jag inte läst Rebecca Åhlunds blogg tidigare. Eller, det vet jag ju, det är för att jag är rätt kass på att läsa bloggar alls just nu. Men, nu har jag fått upp ögonen för den och kommer absolut att försöka följa i fortsättningen!

Metta Focks nådeansökan

Jag var helt bedrövligt dåligt påläst vad det gäller historien kring Metta Fock, som Ann Rosman skriver om i sin Mercurium, och blev helt fascinerad av berättelsen.

Vi var inte så många som lyssnade på Ann när hon kom till Mölnlycke bibliotek igår, men det handlar definitivt inte om att Ann Rosman inte drar folk. Tvärtom. Hon skulle vidare till ett av närbiblioteken i kommunen efter besöket hos oss och där var det slutsålt. Nej, det handlar om att det alltid är knepigt att få folk när man riktar sig till ungdomar ... Det här brottas vi med ständigt och jämt och vi blir aldrig riktigt kloka på hur man ska bära sig åt.

Vi som var med igår var i alla fall väldigt nöjda. Jag pratade med de två trettonåringarna som var med och som var yngst i lokalen, och de tyckte det var spännande att lyssna. Det var framförallt Metta Focks berättelse som fastnade hos dem, och de ville båda två läsa Mercurium. Jätteroligt!

Vi pratar ofta på jobbet om hur man ska nå ut till målgruppen 13-18, och det är riktigt svårt. Vi har pratat fram och tillbaka om att försöka få till en fokusgrupp, vilket verkar vara det bästa. Men då ska vi hitta deltagare till fokusgruppen ...!

Ja, ja, ibland går det och ibland går det inte. Vi brukar ju ha mellan tio och femton deltagare på våra Minikollon på sommaren, vilket är precis vårt mål, så i de fallen når vi tydligen ut.

När jag pratade med tjejerna efteråt  om vad de skulle kunna tänka sig att man kunde ordna för arrangemang på biblioteket som de skulle vilja komma på så var de snabba och svara författarbesök. Problemet är ju att det är inte vilka författare som helst de pratar om då, utan de två toppnamnen var Susan Collins och John Green ...

Sedan var det väldigt svårt att komma på något man skulle kunna tänka sig att biblioteket kunde ordna. Nu kan det ju ha att göra med att den av tjejerna är min dotter och den andra bästa kompisen, och det vet man ju hur himla kul det är med mammas jobb.

Hur som helst så blev vi alla tre fascinerade av Metta Fock. Jag ska definitivt läsa Mercurium och samtidigt passa på att läsa lite om Metta Fock och hennes nådeansökan som hon broderade, efter att ha blivit fråntagen papper och penna.

Häxor, häxor, häxor

Stort tack till Ann Rosman som kom till Mölnlycke Bibliotek ikväll och berättade mycket inspirerande om bland annat häxjakten på Västkusten under 1600-talet.

Magi & Voodoo

Med risk för att uppfattas som aningen tjatig så vill jag gärna puffa en sista gång för våra Magi & Voodookvällar på Mölnlycke bibliotek.

Det finns platser kvar så skynda att anmäla er om ni bor i närheten, jag tror det blir riktigt bra! Dela gärna med er av informationen om ni har någon i er närhet som kan vara intresserad ;-)

Hjärtlös

Titel: Hjärtlös
Författare: Petrus Dahlin
Förlag: Rabén & Sjögren

Just nu är jag inne i en period när jag behöver läsa in mig på lite nya titlar inför bokprat med fyror och femmor. En av titlarna på mitt bord var Hjärtlös av Petrus Dahlin. Det var lite extra kul att läsa den just nu på grund av av Petrus Dahlin snart kommer hit till oss på Mölnlycke bibliotek på ett författarbesök och berättar om sin serie World of Voodoo under vår Magi & Voodoocirkel.

Det finns platser kvar om någon är intresserad ;-) Se bild nedan med mer info!

Den här var faktiskt riktigt läskigt ... Läskigt men bra. Jag kommer nog inte ta med den till fyrorna, utan det blir nog femmor och kanske också sexor som får höra om Hjärtlös.

Maia flyttar till New York med sina föräldrar (föräldrar som för övrigt är mycket märkliga ...), och det dröjer inte länge förrän hon känner av någon sorts märklig närvaro i den stora lägenhet som de fått ta över efter Maias döda farfar.

Eftersom föräldrarna jobbar mycket och det är flera veckor kvar innan Maia ska börja i sin nya skola så tillbringar hon dagarna ensam i lägenheten. Det finns ett låst hörnrum som hon absolut inte får lov att gå in i, och självklart blir frestelsen för svår. Snart märker Maia att hon kanske inte är helt ensam i lägenheten i alla fall. Eller är det bara hennes klaustrofobi och hennes fantasi som spelar henne ett spratt?

Demondeckarna

Titel: Demondeckarna
Författare: Johan Sjöberg & Johan Egerkrans
Förlag: B Wahlstöms
Recensionsexemplar

Demondeckarna var ingenting jag fastnade för. Det kan hända att den kommer gå ut bra från deckarhyllan till barn i trean till sexan ungefär, vi får se.

Själva berättelsen kändes framkrystad och komplicerad med eldklot som öppnade portaler till andra världar, demoner i människoskepnad och mycket annat.

Det var en sak jag gillade med boken och det var hintarna om att Dante, en av huvudpersonerna som bor tillsammans med sin farmor och farfar, tydligen fått sina magiska egenskaper i arv. Kanske blir det så i kommande delar att man får reda på att föräldrarna inte alls är döda, utan ivägskickade på uppdrag alternativt tillfångatagna av onda krafter och kommer att bli räddade av Dante? Det skall bli intressant att se om barnen kommer att gilla den här nya deckarserien.

Ny Bubbelträff

I torsdags var det dags för bokcirkelträff med Bokbubblarna igen, och det är alltid lika trevligt att träffas. Den här gången var det nog ingen som direkt jublade över boken vi läst, dock ... Linda var nog den som tyckte bäst om den ändå. Jag tror Anna fick det till ett medelbetyg på 1,8 ...

Jag har lite dåligt samvete som var med och betygsatte (en tvåa), för jag hoppade faktiskt över en bit i mitten. Jag tyckte inte den var så bra, och hade mycket annat att läsa.

Boken vi hade läst till träffen igår var:

Porträttet av dig av Isabel Wolff. Den gav som sagt ingen som helst mersmak, även om vi var överens om att den hade en del kvalitéer som Wolff skulle kunnat utveckla så det blivit något av det hela.

Vi tyckte nog allihopa att det var lite väl mnga trådar i boken samt överlag platta karaktärer. Sedan fick i alla fall inte jag någon riktig känsla för huvudpersonen. Hon lämnade mig ganska likgiltig, vilket inte är något bra tecken alls.

Sist på bollen?

Titel; Egenmäktigt förfarande
Författare; Lena Andersson
Natur och Kultur

Ja, som sagt, jag är förmodligen en av de sista på bollen när det gäller att ha läst Egenmäktigt förfarande ... Jag var faktiskt nära att hoppa över den helt. Det kan ju bli sådär ibland, när man har läst om en bok så länge, att man lite tappar lusten att plocka upp den själv.

Jag är väldigt glad att jag inte gjorde det. Hoppade över den helt, alltså. Den var riktigt bra. Ett helt fantastiskt språk, och jag blev väldigt förtjust i Ester Nilsson.

Av någon anledning så känner jag lite samma för Ester Nilsson, som jag gjorde för huvudpersonen Leila i 'Kyss mig först' och Clémence Poésy's karaktär i The Tunnel.

De här tre karaktärerna är ju väldigt olika i en massa avseenden, men de är lika också. Jag tänker främst på deras önskan att få klarhet i saker och ting. Att få veta och att kunna förstå andra människors agerande. Deras förmåga att övertolka skeenden och uttalanden och därigenom ofelbart bli oerhört sårade.

Jag tänker inte ens gå in något på handlingen när det gäller 'Egenmäktigt förfarande'. Det känns helt överflödigt eftersom det skrivits så mycket om den på olika ställen. Men, jag önskar att jag hade läst den innan Roy Anderssons uttalande. Helt klart färgades min läsning av detta, vilket jag kan tycka är lite irriterande.

Jag såg precis att tvåan finns som e-bok, vilket jag inte visste, så det blir nog mer Lena Andersson till helgen.

Kyss mig först

Titel; Kyss mig först
Författare; Lottie Moggach
Förlag; Modernista
Recensionsexemplar

Kyss mig först har länge hängt över mig som ett dåligt samvete ... Ett recensionsexemplar som blivit liggandes. Så jobbigt. Jag har några till sådana hemma i hyllan och kommer verkligen försöka beta av dem ett efter ett. Det handlar ju absolut inte om att jag inte vill läsa dem. Verkligen inte. Det är bara det att man hamnar i otakt ibland, med nytt som strömmar in och lite äldre som då inte blir läst.

Nu blev det så lyckligt så att det bestämdes i bästa bokcirkeln Bokbubblarna att vi skulle läsa Lottie Moggach's debut. Perfekt, tänkte jag och slängde mig över den. Sedan visade det sig att jag blev sjuk och inte kunde komma på träffen ... Men jag fick läst boken, och det är jag väldigt glad för.

Det är främst huvudpersonen, Leila, som gör att jag kapitulerade så fullständigt inför det här. Jag tycker hon gestaltas helt suveränt, och jag ömmar verkligen för henne. Till saken hör att jag just nu följer The Tunnel på SVT på måndagar (jag såg aldrig Bron när den gick), och Leila påminner mig väldigt starkt om den kvinnliga, franska poliskaraktären som spelas av Clémence Poésy (Fleur Delacour i Harry Potter! En parentes i sammanhanget är att jag tycker Clémence Poésy är fantastisk i The Tunnel). Inte så att de är lika till sättet egentligen, men just det här med att sakna vissa sociala kompetenser, svårigheten med att koda av situationer och händelser då man interagerar med andra människor. Jag tycker Moggach är helt fenomenal när Leila berättar för oss läsare hur hon tänker i vissa sammanhang. Hur logiskt det låter, fast att vi som läser vet att hon kommer bli besviken och att hon har missuppfattat andra personers intentioner.

Kyss mig först blev helt klart en mycket positiv överraskning, som dessutom blev en av de titlar jag tog med mig till mitt ena radioprat!

Lång väg hem

Titel: Lång väg hem

Författare: Eva Dolan

Förlag: Modernista 

Recensionsexemplar 

"Rafflande, originell och så samtida att den kunde varit skriven nästa år. En lysande kriminaldebut." Så uttalar sig Denise Mina om Lång väg hem.

Jag håller med. I alla fall till viss del. Rafflande är den, och samtida. Däremot så vet jag inte om jag tycker det är så väldigt originellt.

Det är bra, men det är någonting som gör att det går trögt för mig att läsa. Det kanske beror på att jag har massor med annat som ligger och väntar, men jag tror inte det. Det är något annat.

Kanske är jag helt enkelt lite trött på de här lite mer traditionella deckarserierna? Helt klart är ju att jag mer och mer föredrar lite mer spännings- och skräckromaner, som t ex Gillian Flynn. Undantagen skulle väl i så fall vara Ann Cleeves  och Peter May som ju faktiskt har poliser i huvudrollerna, och som absolut tillhör mina favoriter just nu.

Hur som helst. Lång väg hem är bra. Välskriven, spännande och med en del överraskande vändningar. Kanske inte det bästa jag läst, men ändå såpass intressant att jag förmodligen kommer att vilja läsa tvåan när den kommer.