Väggen

Titel: Väggen
Författare: Marlen Haushoffer
Förlag: Thorén och Lindskog

Väggen är verkligen inte någon lätt bok att skriva något om. Samtidigt är det något av det bästa jag läst. Jag satt som trollbunden under hela läsningen, och den biter sig fast som värsta fästingen. Fast på ett bra sätt! Jag menar verkligen inte att jämföra boken med en fästing mer än vad det gäller det där med att bita sig fast ...

Det är en namnlös kvinnas historia vi får höra. Kvinnan följer med två släktingar upp till en jaktstuga i bergen i Österrike. Släktingarna åker iväg ner till byn på kvällen och kvinnan stannar hemma med hunden. När hon vaknar morgonen efter märker hon att värdparet inte kommit tillbaka under natten. När hon sedan tar ut hunden på en promenad så upptäcker hon bokstavligt talat en vägg. Hon går rakt in i en vägg som någon osynlig makt satt dit under natten och hon är instängd. Hon kan se döda människor och djur på utsidan.

Man får aldrig riktigt veta hur hög väggen är, eller om det rör sig om ngn sorts kupol. Bara att kvinnan är kvar på insidan och behöver lära sig att överleva på egen hand. En sorts dystopi. Det är 40 år sedan Väggen kom ut första gången, och man kan kanske ana en rädsla för atombomben och vad som kan hända när maktgalna män spårar ur.

Det är kvinnans egna anteckningar man läser, och av anteckningarna förstår man att något kommer att gå snett. Vi får följa hennes dagliga vedermödor och glädjeämnen. Hunden som blir hennes trogne följeslagare, kon och kalven, katterna. Djuren skänker tröst och glädje, men för också oro och rädsla med sig. Rädsla över att de kan råka illa ut. Oro varje gång katterna försvinner några dagar.

Man får egentligen inga svar i boken, och ändå så är den så totalt fängslande. Är det verkligen en fysisk vägg? Är kvinnan instängd? Ensam? Är det ett mentalt tillstånd? Är det en traumatsik händelse som utlöser detta tillstånd och så fall vad? När? Ja, allteftersom man läser hopar sig frågorna och man inser att det här är en perfekt bok för en bokcirkel. Jag tror man kan läsa den på hundra olika vis, och även om man skulle tycka eller tro samma så finns det ändå mängder med saker och händelser att diskutera. Rekommenderas varmt!

Det oändliga havet

Titel: Det oändliga havet
Författare: Rick Yancey
Förlag: Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

För någon vecka sedan bokpratade jag om Den femte vågen, första delen i Yancey's serie om Cassie och de andra som överlevt en främmande makts övertagande av jorden och dess invånare.

Det blev en dragkamp om de ex jag hade med mig, och de som inte fick med sig ett ex ställde sig i kö. Det är alltid roligt när det blir en sån rusning efter titlar man berättar om. det ska bli kul att höra vad de tyckte nästa gång jag träffar dem.

Nu var det ju ett tag sedan som jag läste första delen, och jag läste bara några kapitel i början samt bläddrade lite i den innan jag skulle träffa klassen, så det är en del jag inte minns. När jag sedan läste Det oändliga havet önskade jag (som så ofta när man läser andra, eller senare delar i en serie) att jag plockat upp den tidigare. Man har läst så mycket annat emellan att en del händelser bleknat, och det hade varit bra att friska upp minnet lite.

Det oändliga havet tar i stort sett vid där första delen slutade, där Cassie hittade sin lillebror och räddade honom undan 'De andra'. Striden är långt ifrån över och det är svårt för ungdomarna att göra motstånd när de inte vet vem fienden är. Eller ens hur de ser ut. De vet inte heller vad anledning till angreppet mot jorden är. De kämpar som i blindo och provar sig fram i striderna med fienden.

Det är väldigt spännande även om jag har en del invändningar emot att det kan kännas lite rörigt på sina ställen. Man får hänga med ordentligt i handlingen för att inte förlora tråden. Det hade säkert hjälpt, som sagt, om jag läst de båda delarna tätare inpå varandra. Tvåan kändes mer komplicerad än första boken och jag hoppas att de som läst ettan inte kommer att känna att de inte mäktar med fortsättningen.

Vips så satt jag där med tre titlar till ...

Japp, jag skulle bara gå ner från mitt arbetsrum till disken, och på vägen så råkade jag stanna till vid vår hylla med "på väg"-böcker. Alltid lika lurigt att stanna till där ... Nu blev det mer Barn- och ungdomsläsning som fick följa med hem.

Trots att jag ju inte skulle ;-)

Överlevarna

Titel: The Young World, Överlevarna
Författare: Chris Weitz
Förlag: B Wahlströms
E-bok Recensionsexemplar

Något i Överlevarna gör att jag kommer att läsa tvåan när den kommer ut. Tror jag just nu i alla fall. Ibland hinner det komma ut så många andra första delar i liknande serier att man hinner ledsna. Helt ärligt så har jag ju hunnit läsa en del ungdoms (och vuxen) dystopier vid det här laget, men det var ändå något som fängslade mig i den här.

Vi har ett virus som slagit ut alla vuxna, vilket gör att ungdomar styr. Allt är utslaget, och de får klara sig så gott det nu går. Det har blivit rivaliserande gäng som härskar över olika delar av New York.

Så börjar det spridas ett rykte om ett botemedel och några ungdomar från Washington Square- klanen, med ledaren Jefferson i spetsen, drar iväg för att se om de kan finna det. Eller i alla fall komma gåtans lösning lite närmre.

Det är filmiskt skrivet och man anar att det kommer bli film av det här så småningom. Jämfört med Maze Runner som jag också läste ganska nyligen och hamnar lite i samma fack, så gillar jag det här mer.

Ull utläst

Fika och bubbel

Titel; Maze Runner - I dödens labyrint
Författare; James Dashner
Förlag; Semic
Recensionsexemplar

Igår bokbubblade vi igen. Denna gång var det Maze runner av James Dashner vi hade läst, och intrycken av boken var ganska lika för oss allihopa. Linda skrev om vår träff Här.

Denna bild är snodd av Linda! Vi träffades i hennes fina skolbibliotek. Man blir glad av skolor som faktiskt satsar på skolbiblioteksfrågan (även om de inte riktigt går hela vägen och anställer en skolbibliotekarie ... Men det är ett första steg!)

Jag gillade Maze Runner. Språket kanske inte är det bästa, men det är spännande från första stund, och trixet med att slänga med de två första kapitlen ur bok två tycker jag är väldigt smart.

Det fick mig att köpa del två och tre på bokmässan ... Sedan var det någon som sa igår att det tydligen ska finnas fyra delar, men då blev jag lite trött.

Vi pratade också om att den är väldigt filmiskt skriven och att vi tror att den kommer att gå hem hos de läsare som letar efter något nytt efter Hungerspelen. Jag tror iof inte att den här serien kommer få lika många vuxna läsare som Hungerspelen faktisk har.

Sedan hamnade vi i en tv-serie diskussion (vi pratar ju inte böcker hela tiden) och de som sett Stephen King's Under the Dome tycker att det finns vissa likheter, vilket gjorde mig sugen att börja titta på den. Får väl se om det hinns med i helgen!

En sekund i taget

Titel; En sekund i taget
Författare; Sofia Nordin
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

En sekund i taget av Sofia Nordin är en bok som jag var helt säker på att jag skrivit om här på bloggen tidigare. Men när jag skulle skriva om tvåan, Spring så fort du kan, så upptäckte jag att det hade jag inte ... Märkligt ...

Det här är en dystopi, och är i början rätt läskig. I stort sett alla i hela staden där Harriet bor är döda. Hon träffar inte på en annan levande själ. Alla har dött i någon fruktansvärt smittsam sjukdom. Ingenting fungerar.

Harriet tar sig till sin skola, där hon vet att det finns utrustning som hon kan komma behöva för att klara sig ute i naturen. Hennes plan är att ta sig ut till en gård de har besökt med skolan, som ligger en bit utanför stan och där hon vet att det finns djur och mat.

Sofia Nordin beskriver riktigt bra hur det det måste kännas att tro att man faktiskt är helt ensam i hela världen och att inte veta hur man ska bära sig åt för att faktiskt överleva. Harriet klarar sig dock helt strålande. Hon lär sig både det ena och det andra och börjar känna sig hemmastadd på gården. Efter ett tag anar hon att det är någon som bevakar henne ... Jag ska inte avslöja något ytterligare i handlingen, men efter att precis ha läst tvåan, så kan jag ju säga så mycket som att det förmodligen kommer även en trea!

Ryttarna

Titel; Ryttarna
Författare; Mats Wahl
Förlag; Natur & Kultur
Recensionsexemplar

Ryttarna är första delen i Mats Wahls serie Blodregn, och handlar o Elin och hennes familj. Det här är en ungdomsdystopi, och tankarna går till Hungerspelen, Divergent etc under läsningen. En sådan jämförelse kan man nog inte komma undan, om man väljer att skriva en berättelse i den genren just nu.

Vi har en stark tjej som huvudkaraktär, vi har Sverige i en inte alltför avlägsen men skrämmande framtid, vi har regeringstrupper som sätter reglerna och vi har en motståndsrörelse.

Elin ingår inte själv i motståndsrörelsen, i alla fall inte i den här första delen, även om man ganska snabbt misstänker att det är däråt det kommer att utvecklas. Däremot så är hennes moster är aktiv, och detta gör att hela familjen blir inblandad vare sig de vill eller inte.

I Ryttarna dödar Elin en man från en annan familj, då hon och hennes bror blir överfallna. Det är en gammal fejd som ligger till grund för attacken, och det var i självförsvar som Elin skjuter iväg en pil. Samtidigt tas brodern som gisslan av den andra familjen, och det faller på Elins lott att förhandla sig till ett byte, så brodern kommer helskinnad hem igen.

Det är spännande, och jag blir framförallt nyfiken på mostern. Varför hon valde att gå med i motståndsrörelsen, och var hon befinner sig nu. Jag vill inte avslöja något, men slutet visar på att något gått snett och att familjen nu kan agera för att hjälpa henne.

Jag gillar känslan av en mix av gammalt och nytt Mats Wahl fått till i boken. Det är ultramodern teknologi samtidigt som man får starka förr i tiden-vibbar. I och med att det är en katastrof på grund av miljöförstöring som gör att landet håller på att rasa ihop har man fått ta till alternativa lösningar då det gäller energiförsörjning. Teknologin handlar för övrigt mycket om kontroll. Att ordningsmakten ska kunna se var alla är, vad de köper och vad de gör.

Det ska bli kul att se hur berättelsen utvecklas i tvåan.

Insurgent

Titel; Insurgent
Författare; Veronica Roth
Förlag; Modernista
Recensionsexemplar

Lite känns Insurgent som den mellanbok den faktiskt är. Lite transportsträcka. Men, en oerhört intensiv och händelserik transportsträcka.

Det har tagit rätt lång tid för mig att ta mig igenom boken. Det har kommit annat emellan, tyvärr, för jag tror jag skulle ha kommit mycket bättre in i den om jag läst utan paus.

I och med att jag fått pausa ibland har det tagit mig några sidor varje gång, att komma in i boken igen. Tredje och sista delen kommer jag försöka läsa i ett svep. Egentligen skulle man vänta in alla delar i sådana här serier för att kunna plöja alltihop efter varandra. Men, hur troligt är det att man väntar?!

Som jag skrivit tidigare, det här är en serie för alla som älskade Hungerspelen. Lite fler karaktärer att hålla ordning på, och lite fler vändningar i handlingen, men fixar man det lär man inte blir besviken.


- Posted using BlogPress from my iPad

Den femte vågen

Titel; Den femte vågen
Författare; Rick Yancey
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Jag  blev positivt överaskad när jag läste Rick Yancey's Den femte vågen. Jag hade inte läst så mycket om den innan, vilket gjorde att jag inte hade särskilt höga förväntningar.

Det är spännande, snyggt och man vill självklart läsa mer, gärna med en gång!

Casey har klarat sig igenom den femte vågen och är nu på flykt. Hon litar inte på någon, och hon har ett uppdrag att utföra. Hon ska leta reda på sin lillebror precis som hon lovade honom precis innan han försvann med de andra barnen som hämtades från uppsamlingslägret.

En sak som tilltalar mig mycket är upplägget att inget är riktigt svart eller vitt. Man känner sig inte riktigt säker på någon av karaktärerna, utan måste hela tiden vara beredd att ändra uppfattning.

Det här är en bok jag kommer att tipsa dem om som vill ha någonting som liknar Hungerspelen, Divergent, Cirkeln, Döden i dina ögon etc. Hoppas uppföljaren kommer snart!

Rädda mig inte

Titel; Rädda mig inte
Författare; Tahereh Mafi
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar

När jag började läsa Rädda mig inte kände jag mig lite lätt förvirrad. Dels för att jag inte riktigt kom ihåg slutet på Rör mig inte, och dels för att jag läst rätt mycket ungdoms på sista tiden (eller det gör jag ju för all del hela tiden...) som är i lite samma stil. Dystopier, övernaturligt och i flera delar. Jag rörde ihop det lite helt enkelt. Men efter tag kom jag ju ihåg vad som hänt och kom då ganska snabbt in i handlingen som i stort sett tar vid där ettan slutar. Det är spännande, det är full fart, kärlek, triangeldrama och slutar så klart med en riktig cliffhanger...

Vi hamnar mitt uppe i ett krig. Juliette och Adam befinner sig nu tillsammans med motståndsrörelsen som gör uppror mot Återetablissemanget. De är ett par och börjar så smått slappna av i detta, att det faktiskt är ok, när nästa stora motgång drabbar dem med dunder och brak. Allt rasar återigen samman och Juliette har svårt att se någon mening med någonting.

Jag gillar språket, att det är enkelt och avskalat och jag gillar själva storyn. Det ska bli spännande att se hur det hela knyts ihop i trean när den kommer.

Divergent

Titel; Divergent
Författare; Veronica Roth
Förlag; Modernista
Recensionsexemplar

När jag fick frågan från från förlaget om jag ville läsa och recensera Divergent nappade jag direkt. Jag tyckte den verkade spännande. När jag sedan tittade lite närmare och insåg att "om man gillar Hungerspelen så kommer man att älska Divergent", kände jag mig lite tveksam...

Men jag håller verkligen med. Det här kan jag tipsa om med gott samvete till de som kommer till bibblan och har svårt att hitta något att sätta tänderna i efter Hungerspelen. Lite mer komlicerad kanske, fler grupperingar av människor och fler egenskaper hos dessa att hålla ordning på än i Hungerspelen, men det blir så spännande med en gång att det går av bara farten.

Det hela utspelar sig i Chicago i en inte alltför avlägsen framtid. Det har gått åt skogen med det mesta och människorna är övertygade om att det är våra olikheter som är orsaken till sönderfallet. Man delade då in sig i fem falanger; De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En gång per år får sedan alla 16-åringar välja vilken falang man vill fortsätta leva med. Man behöver alltså inte fortsätta inom den falang man föds in i, men detta är ändå det vanligaste scenariot. Innan valet genomgår ungdomarna en personlighetstest, som en vägledning.

Vår hjältinna, Beatrice, har i stort sett bestämt sig redan inan testet att hon kommer att byta gruppering från De osjälviska till de tappra. Dock lider hon av samvetskval gentemot sin familj som hon då måste lämna bakom sig. Under testerna får hon klart för sig att hon är en av de mycket få personer som är divergenta, dvs det att hon har egenskaper ur fler falanger än bara en. Hon får också veta att hon ska hålla den här kunskapen för sig själv, eftersom det är en egenskap som inte är önskvärd.

Det visar sig sedan att det är ett upplopp på gång, som styrs av en liten grupp ur De lärda. De har framställt ett serum som gör det möjligt att kollektivt styra en stor mängd människor att ta över maken från De osjälviska. De tar hjälp av de manipulerade tappra, för att vinna.

Det här spännande och mycket fängslande, men kommer in i handlingen med en gång och jag är helt övertygad om att det här blir en riktig hit! Det ska bli kul att följa Tris och de andra och se hur Veronica Roth fortsätter sin trilogi.

The Passage

Titel; The Passage
Författare; Justin Cronin

Förlag; Orion

Så där. Då var den utläst, The Passage. Jag tror jag har börjat på den tre gånger tidigare, utan att läsa färdigt. Inte för att jag inte tyckt om den, för det har jag gjort. Mycket. Utan mer för att det kommit annan, mer "måste-läsning" emellan. Men nu så, nu kom jag igenom den, och till min fasa insåg jag ju närmare slutet jag kom, att hjälp, här hinner det inte bli något avslut. Jag hade ingen aning om att det var första delen i en serie...Hade jag vetat det så hade jag väntat med att läsa tills tvåan hunnit komma.

För min del så tycker jag att boken blev bättre och bättre, ju längre jag läste. Sista fjärdedelen eller så, var så otroligt spännande att jag knappt kunde släppa den alls. Jag kommer att vänta otåligt på uppföljaren.

Det går knappt att beskriva handlingen på ett rättvist sätt, men man får till en början tre separata berättelser som i slutet av första delen vävs samman till en. Därefter hoppar man ett ganska stort antal år framåt i tiden, då världen så som vi känner den inte längre existerar.

The Passage är en vampyrroman, men om man tror att man ska få träffa på Twilightgnistrande Edwardvampyrer, med ett belevat sätt och moderiktig klädstil, så får man sig en riktigt stor överraskning. Det här är inga trevliga typer. De är riktigt otäcka. Men, någonstans, bortom de varelser de har förvandlats till så anas en liten spillra av de personer de en gång var, och den här lilla spillran vill veta och komma till ro.

Man får träffa så många personer i romanen som man vill följa. Man (läs jag) vill inte tappa bort någon på vägen. Karaktärerna växer hela tiden, och utvecklas. Det är också mycket spännande att se hur människor reagerar och agerar då man lever i ett hyfsat litet, slutet samhälle med lagar som skrivits för att få tillvaron att fungera under extrema omständigheter.

Jag är glad att jag äntligen fick läst ut The Passage, och jag kommer att bli ännu gladare när tvåan dyker upp!

Rör mig inte

Titel; Rör mig inte
Författare; Tahereh Mafi
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar




Det är ju inte utan att man kan känna sig lite mätt på vampyrer, varulvar, zombies och nu dystopier. Framförallt inom ungdomslitteraturen. Jag har ju absolut inga som helst problem med ex Vargarna i Mercy Falls, Hungerspelen, Fienden, Cirkeln etc, men ibland (som vuxen läsare kanske?) börjar man undra om man skulle ta och vila lite från den här sortens litteratur. Hur gärna man än vill veta hur böckerna/serierna är då man får frågan.

Så kände jag lite när jag började läsa Rör mig inte. Jag tyckte det kändes som en blandning av Hungerspelen, Döden i dina ögon och Tankeläsaren. Sedan tog det ett tag också innan man kom in i språket som är lite speciellt. Jag slöläste lite helt enkelt. Men, det tog sig! Det blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag läste. Språket  blev (kändes det som) vackrare för varje kapitel, och slutet gillade jag riktigt mycket. Så nu, utan att egentligen vara sådär väldigt förvånad över utvecklingen, ser jag mycket fram emot tvåan.

Handlingen är den att Juliette kan döda med sin beröring. Ingen vet varför och ingen kan hjälpa henne. Föräldrarna gav upp tanken på ett normalt liv för längesedan och protesterar inte alls när Juliteet blir omhändertagen av Återetablissemanget då hon är 17 år.

Världen ser inte ut som vi är vana vid. Det här är en värld ännu mer förstörd av människan än vad vi kan se idag. rent vatten är en bristvara och riktig mat likaså. Det är våldsamt, molnen har en annan färg och man kan egentligen inte lita på någon.

Återetablissemanget har tagit makten och deras policy är att människorna måste börja om från början. All kultur, alla språk måste förgöras. Mångfald fördöms.

Juliette blir inlåst och isolerad på någon slags institution. ingen pratar med henne, ingen informerar henne om vad som kommer att hända. Hon lever i mörker. Tills en dag då hon plötsligt, helt utan förvarning får en cellkompis. En kille som hon till en början är helt övertygad kommit för att mörda henne. Successivt börjar hon förstå att så inte är fallet. Istället verkar det vara så att makthavare insett hennes potential och vill att hon ska börja göra rätt för sig. Utan att veta vem hon egentligen kan lita på måste Juliette börja fatta beslut gällande hur hon ska agera.

Angeläget

Titel; Mitt klimatkatastrofala liv
Författare; Saci Lloyd
Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Vad som slog mig redan tidigt i Mitt klimatkatastrofala liv, var känslan av att det här faktiskt kan hända på riktigt. Det här skräckscenariot behöver, om vi har otur eller bara fortsätter som vi gör nu, inte vara särskilt avlägset.

De här tankarna gjorde att jag absolut ville läsa vidare och i och med det aktuella ämnet, om inte annat, så är det här en bok jag tycker alla ska läsa, absolut inte bara ungdomar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Vuxna borde läsa mer ungdomsböcker!

Handlingen utspelar sig i London, och året är 2015. Vi har levt över våra tillgångar så länge att att jordklotet har börjat säga ifrån. Översvämningar, värmeböljor, isande kyla och mycket annat i klimatförändringens spår tillhör vardagen. I England tar därför regeringen ett beslut på att införa koldioxidkort, för att hålla koll på alla invånares förbrukning.

Huvudpersonen, Laura, försöker verkligen leva efter de regler som ställts även om det bär emot. Hon får  ransonera sina nöjen. T ex kan hon vissa veckor behöva välja mellan att ladda sin mobil och att repa med sitt band. Ett band som betyder näst intill allt när tillvaron ter sig smått kaotisk. Resten av Lauras familj hanterar ransoneringen på olika sätt. Systern vägrar kategoriskt att inordna sig alls, pappan tar till sig ett nytt sätt att leva och blir en sorts modern grönavågare och mamman sluter sig till ett hemligt kvinnligt sällskap för att finna  sig själv.

Trots allvaret skriver Saci Lloyd med mycket humor. Man blir, trots att det faktiskt är en dystopi, ändå glad av läsa. Det känns som om trots det förfärliga som händer och trots att detvissa stunder ser hopplöst ut, så finns det anledning att tro på framtiden.