Visar inlägg med etikett Läsning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Läsning. Visa alla inlägg

torsdag 2 januari 2020

Resten av allt är vårt



Herregud! Vilken bok att läsa ut som den allra första 2020. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut. Jag har gråtit och skrattat, och jag har svurit och ropat högt. Jäklar vad bra hon är här Emma Hamberg. Med Resten av allt är vårt måste hon få priser! Många och mycket fina priser.

Så mycket igenkänning fast att vi lever så väldigt olika liv. Jag kommer på mig själv med att tänka; Hur skulle Emma ha gjort i den här situationen? Och det hjälper! Det hjälpte t ex när jag är mitt i nyårsstöket, med att planera mat, handla allt, fixa snygg dukning (jag gick litet bananas just med dukningen ända tills Emma sa till mig på skarpen att det är inte dukningen som är viktigast! Det viktiga är att ses och ha en fin sista dag på året).

Det hjälpte också när jag var helt slut 1 januari och inte orkade göra många knop alls under dagen. Då sa Emma att det inte gjorde någonting! Man tar nya tag, det kommer fler dagar. Allt är inte kasst bara för att jag inte pallade att gå den där långa promenaden jag sett framför mig att jag skulle gå på nyårsdagen.

Jag tänker också att det måste ha varit så himla tufft att skriva den här boken. Så utelämnande och så ärligt och modigt. Samtidigt så måste det ha varit världens bästa terapi. Jag vill veta mer, jag vill ha en fortsättning! Jag vill återigen få dyka ner i Emmas, Anettes, Pers, Patricks och alla de andras liv.

Jag har bara läst första delen av Rosengäddaböckerna, men tänker nu att någon som skriver så här bra om sitt eget liv, henne ska jag bannemej läsa allt av. Så det så. Sedan älskade jag Linas kvällsbok samt Brunskalendern. Jag ville väldigt gärna få en fortsättning på den, men det kom aldrig någon? Eller har jag missat något? Får kolla upp detta mer noggrant känner jag.

onsdag 2 oktober 2019

Den sista änkan


Den sista änkan av Karin Slaughter är den nionde delen i Will Trent-serien. Sara Linton som är Will Trents partner både privat och på jobbet hoppar in i serien från och med den tredje delen. Innan dess så kan man läsa om Sara Linton i Karin Slaughters andra serie om Grant county. Jag har inte läst någonting från Grant county-serien, men förutom böckerna om Will Trent (där jag inte har riktig koll på vilka jag missat) så har jag läst Slaughters fristående böcker, som jag gillar lika mycket som de om Will Trent.

I Den sista änkan sker precis i början av boken en kidnappning av en forskare från smittskyddsenheten på öppen gata, framför ögonen på hennes dotter. En månad senare sker ett bombdåd på ett universitetsområde där det också ligger ett sjukhus. Många dör i attacken och Will och Sara hamnar mitt i det hela. När de stannar för att hjälpa till vid en olycka blir även Sara tagen och i tumulten så inser både Will och Sara att en av personerna i en av bilarna är den kidnappade forskaren, och de ser också att hon är väldigt medtagen och verkar skadad.

Sedan blir det en kapplöpning med tiden när Will och hela Atlantas poliskår, Georgia bureau of investigations plus delar av FBI försöker spåra kidnapparna och hitta Sara och den andra kvinnan levande. De förstår ganska snart att det pågår någonting riktigt stort med koppling till kidnappningarna och bombdåden och de förstår också att de måste hitta den här gruppen av kriminella för att förhindra att än fler människor dör.

Det är spännande från första stund. Karin Slaughter kan verkligen konsten att hålla sina läsare i ett hårt grepp ända fram till slutet. Som en extra bonus så får man ju genom böckerna följa Will Trent som är en person det är svårt att inte gilla.

Vi vet att han har haft en fruktansvärt tuff uppväxt, på ett barnhem, med både fysisk och psykisk misshandel. Han lider av dyslexi, något han mörkar för de flesta i sin omgivning, det är bara ett fåtal personer som känner till hans svårigheter med att läsa, bland annat hans närmsta chef. Det här gör att han inte kan bli befordrad, om han inte officiellt ber om hjälp, vilket han vägrar. Vi vet också att han tidigare var gift med en kvinna som han växte upp tillsammans med på barnhemmet. en kvinna som kommit och gått in och ut i hans liv i många år, och som har sina egna helt uppenbara problem. Tillslut tog sig Will ur det här destruktiva förhållandet och nu hoppas man som trogen läsare att det ska gå bra i den här senaste boken! Ska han hitta sin Sara och ska han få lite lugn och ro tillslut?!? Jag tycker ni ska läsa böckerna och ta reda på hur det går ... Jag vet i alla fall att jag redan längtar efter del tio.

tisdag 1 oktober 2019

Att läsa ...



Inspirerad av Linda på Enligt O, så började jag titta lite på den av mina läshögar som jag har närmast till hands. Självklart finns det flera. Ibland flyttar jag runt lite i högarna, mest för att liksom skapa en illusion av att det går åt rätt håll, att högarna minskar instället för att de ökar. Där är ju storytel readern riktigt bra. Där syns det ju inte alls på samma sätt hur många böcker man har i sin hylla. Nu har jag ju inte riktigt kommit dithän ännu att jag inte skaffar fler fysiska böcker. Det är betydligt färre nu per år än tidigare, men något stopp ser jag inte framför mig ...

Hursomhelst, här kommer en lista över de som jag i alla fall idag tänker mig att jag ska läsa bland de första, utan någon särskild ordning titlarna emellan.

Min tur nu av Angie Thomas - Jag gillade The hate you give riktigt mycket, och har rätt höga förväntningar på den här. Det har inte blivit särskilt många ungdomsböcker i år, så jag känner att jag vill ta tag i den här ganska snart.

Syskonen av Tessa Hadley är en av de böcker jag håller på med just nu och den verkar lovande. Det känns som om det här är en författare helt i min smak och jag har en känsla av att det blir fler titlar lästa efter Syskonen.

Cold case: Försvunnen av Tina frennstedt Det här verkar verkligen jättespännande. Försvunnen är första delen i en serie som är inspirerad av verkliga händelser i Malmö och på Österlen. Tina Frennstedt fick också priset för årets deckardebut på Crimetime under bokmässan och jag ser mycket fram emot att läsa.

Så jävla trött av Gemma Hartley. Jag lyssnade på Gemma Hartley under mässan och blev ännu mer sugen på att läsa boken än jag var innan.

Give me your hand av Megan Abbott. Det här var ett av mina inköp på English bookshop under mässan. Det brukar ju bli några stycken. Jag gillar det jag läst av Abbott tidigare och tror inte jag blir besviken på den här.

Styrkan av Don Winslow. Tänkte egentligen skaffa Muren som ju varit aktuell nu i o m mässan men den fanns inte i pocket och jag orkade inte släpa ... Texten är dock fruktansvärt liten i Styrkan så det känns riktigt jobbigt att läsa ... Synd, men det är väl enda sättet att få ut en del titlar i pocketformatet. Jag kommer ge den en chans i alla fall.

An American marriage av Tayari Jones. Ett av de bästa seminarierna i år på mässan var det med Tayari Jones och Meg Wolitzer. Så smarta kvinnor båda två, jag hade kunnat sitta kvar och lyssna på dem hela dagen. Jag har haft An american marriage hemma sedan Eastbourneresan i början av sommaren men den har fått maka på sig hela tiden. Det är hög tid att ta sig an den nu.

The stranger diaries av Elly Griffiths. En stand alone som jag också köpte under resan till Eastbourne, så se ovan! Dags att läsa helt enkelt.

Gileads döttrar av Margret Atwood behöver väl ingen närmare presentation. Ända sedan jag var och såg den direktsända intervjun från London på Bio Roy för några veckor sedan så har jag varit sugen på att läsa denna hett efterlängtade uppföljare. Ann Dowds fantastiska upplösningar gjorde ju inte att man blev mindre sugen precis.

En kvinnas övertygelse av Meg Wolitzer vill jag absolut läsa efter det att jag lyssnat på Wolitzer under mässan. Jag har bara läst Hustrun tidigare och den gillade jag väldigt mycket. Jag har inte sett filmen som är basera på boken, med Glenn Close i huvudrollen men det skulle jag också vilja göra vid något tillfälle.

Jag stoppar listan här. Inte för att den inte kan göras längre utan för att jag helt enkelt sparar till ett annat tillfälle. Vem vet vad som händer? Vilken titel kommer jag att läsa först? Sedan är det ju också så att här på denna listan finns ingen av de böcker jag har liggandes på mitt skrivbord på jobbet med. Det är en hel del böcker för mina bokprat med framförallt en hel massa femmor framöver som ska läsas ... Jaja, det är ju trevliga bekymmer.

tisdag 20 augusti 2019

Sammanbrott av B. A Paris



Läste Sammanbrott väldigt snabbt och nästan utan att tänka, korta stunder under de senaste dagarna. Kanske är det därför som jag inte riktigt fastnade. Det är en psykologisk spänningsroman med, tycker jag, lite för många märkliga sammanträffanden och forcerat konstruerat händelseförlopp. Det är som om författaren verkligen gått in för att sno allting ett extra varv. Det hade blivit bättre, tycker jag, om det inte varit så många olika trådar.

Egentligen så är berättelsen riktigt bra. Cass är på väg hem, ensam i bilen under en ovanligt stormig natt. Hon passerar en bil med ensam kvinna i, som parkerat vid vägkanten. Med en känsla av obehag och skuld så väljer Cass att fortsätta köra. Hon rättfärdigar sitt beslut med att kvinnan inte vinkat åt henne att stanna och därmed förmodligen visste att hjälp var på väg.

Kvinnan hittas sedan död och Cass dras med skuldkänslor över att hon inte stannade. Samtidigt så drabbas hon av någon sorts glömska som hon inte upplevt tidigare. Hon glömmer att hon beställt ett hemlarm, och minns inte trots att hon ser sin beställning och underskrift. Hon beställer hem en barnvagn utan att vara gravid. I denna stilen fortsätter det och Cass är sakta på väg mot ett sammanbrott. Mamman led av tidig demens och Cass är livrädd för att även hon är på väg mot samma sjukdomsbild. Hennes man är stöttande, men skeptisk till hennes beteende. Bästa väninnan är egentligen den enda person som Cass känner att hon kan anförtro sig åt.

Som sagt, lite för rörigt för min smak, men ändå en bra grundstory.

fredag 16 augusti 2019

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff




Det har ju skrivits en del om Karin Smirnoffs Jag for ner till bror och Vi for upp med mor vid det här laget, och det mesta jag läst om dem har varit positivt. En och annan negativ kommentar har jag sett. Det var någon tråd i någon fb-grupp där de flesta var negativa.

Själv hamnar jag definitivt i den hyllande skaran, jag tycker det här är riktigt, riktigt bra. De drabbade mig, de här båda böckerna, och jag ser nästan med bävan fram emot nästa. Språket är ju väldigt speciellt, med en stark rytm och mycket dialektal. Jag förstår att det inte passar alla, men i detta sammanhang gör det sig helt strålande.

I den första delen kommer jana hem till Smalånger och hem till sin bror. Familjen har ett mörkt och våldsamt förflutet, med misshandel, vanvård, sexuellt utnyttjande och svek i mängder. Nu bor inte modren kvar hemma och fadren är död. Fadren som jana en gång stack med högaffeln för att döda. Den gången överlevde han, men nu är han borta. Starkaste skälet till att jana återvänder är nog att få sin bror att inte supa ihjäl sig. Hon blir kvar när han läggs in för vård och jana inleder ett stormigt förhållande med en konstnär vars tavlor ger jana minnesfragment från stunder i barndomen som hon helst av allt vill slippa minnas något av. Det är samme man som hon träffar på redan när hon kliver av bussen vid ankomsten till byn. Mötet känns ödesbestämt och ofrånkomligt.

Det är ett långsamt pussel som läggs, och som läsare får man inte alla bitar på en gång. Tvärtom så så känns bilden ganska så fragmentarisk, även om man förstår i stora drag vad som hänt. Vad som har lett fram till att jana som lämnade byn och varför, nu då är tillbaka.

Jag är glad att jag hade nästa del tillgänglig direkt efter att jag avslutat den första, det hade känts helt olidligt att behöva vänta. Nu kunde jag bara fortsätta att läsa, nästan som i trance. Ni vet när läsningen blir sådär så att man blinkar sig lite förvirrat tillbaka till verkligheten när boken är slut. Man liksom tittar sig omkring och halvt om halvt förväntar sig att världen runtomkring en har förändrats på något vis.

torsdag 15 augusti 2019

Den bästa mamman av Aimee Molloy



En bäbis som försvinner ur sin spjälsäng i New York, när mamman är ute och tar ett glas vin med mammagruppen som hon träffar några gånger i veckan. Sådan är uppstarten i Den bästa mamman, och sedan fortsätter det av bara farten. Det kan vara så att jag var lite i semestermood, men jag sögs in direkt.

En liten parentes, men någonting som jag tänkte mycket på under läsningen är det här med skillnaden när det gäller föräldraledighet. Flera av de här mammorna är på väg ut i arbetslivet igen, och bebisarna är sisådär 6-8 veckor. Och då är det inte tal om att papporna ska ta över eller så, utan då blir det någon form av barnomsorg. Om man inte då som i vissa av fallen har en man som drar in en massa pengar så att man kan bli en "stay at home mom". Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på att lämna ifrån mig en tvåmånaders bebis till någon utanför familjen. Varje dag. Fem dagar i veckan.

Tillbaka till boken. Winnie är till en början mycket tveksam över att lämna Midas till en barnvakt, men låter sig tillslut övertalas, och Midas försvinner alltså från lägenheten. Polis kopplas in omedelbart och en jakt på Midas drar igång. Mammagruppen sätts under lupp, och det är en hel del hemligheter och lögner som kommer upp till ytan. Man får som läsare också ta del av en röst som man inte vet någonting om. Man förstår att personen inte mår bra och att allt inte står rätt till, men man får inte hela bilden. Spännande rätt igenom och ett snyggt avslut. Och Brooklyn, New York! Bara det.

onsdag 14 augusti 2019

Utvald av Sarah Stovell



Jag tänker att jag ska fortsätta med mina lite kortare inlägg om lästa titlar, så jag får ut lite fler. Jag hade nog inga förväntningar alls egentligen, om Utvald, men jag fastnade omedelbart. Vi får träffa Bo Luxton och Alice Dark. Den ena en framgångsrik författare som det gått fint för i livet, trots en inte alltför lätt barndom. Bo har en man som älskar henne, ett härligt hus på landet och en dotter som hon avgudar.

Alex Dark däremot, är en ung kvinna som är ganska vilse i livet. Ingen eget hem, en misslyckad pojkvän och ingen styrsel alls. Det enda hon vet med säkerhet är att hon vill skriva. Hon måste skriva för att kunna leva. Lyckan är därför stor (enorm!) när Alex blir antagen till en av Bos skrivarkurser.

Väl på plats så drar ett destruktivt förhållande igång, och som läsare får man läsa både Bos och Alex sida av vad som faktiskt händer. Man får också läsa om någon av dem som man förstår ganska snart har gjort något brottsligt och faktiskt avtjänar ett straff, så man vet som läsare att en katastrof av något slag kommer att inträffa men man vet inte varför, eller när.

Jag gillar upplägget, och fastnade som sagt direkt. För mig var det perfekt sommarläsning. Ganska lättläst men ändå snyggt och välskrivet med ganska störda karaktärer ...

torsdag 8 augusti 2019

Lilla fina bloggen!



Ja, lilla fina bloggen ... Det var ett tag sedan nu. Tanken var såklart att skriva mer i sommar men så blev det nu inte.

Men läst har jag gjort, så inlägg kommer så smått framöver. 

Nu närmar sig ju också mässan med stormsteg. Jag ska kolla över bokningen för bokbloggarmiddagen jag bokat på Pinchos på måndag när jag börjar jobba igen. Det sa ju bara swish, som vanligt, så var de 20 bokade platserna tingade! Kul!

Just nu så läser jag The third victim av Lisa Gardner. Det är andra delen i hennes FBI profilers serie, och gillar verkligen det här. Det är obehagligt nära verkligheten med skolskjutningar och barn som far illa, så har man svårt för den typen av psykologiska spänningsromaner så kanske man ska välja något annat. Jag gillar persongalleriet och att man får komma nära huvudkaraktärerna, och att man får ta del av deras bakgrund, fel och bister. 

Jag har tidigare också läst första delen i Gardners serie om detective D.D Warren plus några av hennes fristående romaner, och jag gillar dem minst lika mycket, så jag kommer fortsätta att läsa mig igenom Lisa Gardners författarskap!

torsdag 20 juni 2019

Jag som var så rolig att dricka vin med


Det var ett tag sedan nu som läste Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med, men det är en sådan där titel som finns kvar i mitt huvud och som jag funderar över ibland.

Jag gillade den, men det var en del saker som skavde under läsningen. Eller, det var väl egentligen bara en sak som skavde och det var det här med pengar. Jag tror inte det nämndes en enda gång att Rebecka Åhlund lever ett rätt så privilegierat liv. Nu säger jag inte att de inte jobbar hårt för det, det har jag ingen aning om, men det liv som beskrivs är ju helt klart ett liv det krävs rätt bra ekonomi för att ha råd med.

Jag har inte följt Rebecka Åhlunds krönikor eller så, bara läst lite sporadiskt, men jag har läst böckerna hon skrivit för mellanåldern och de gillar jag väldigt mycket. Jag vet inte hur många gånger jag boktipsat om dem. Bra mysrys i lite samma stil som Ingelin Angerborn.

Jag visste egentligen inte vad jag hade väntat mig när jag började läsa Jag som var så rolig ... I och med sociala medier så hade jag koll på att hon gått ut med att hon var alkoholist och jag minns att jag tyckte det var modigt gjort, att vara så öppen med det på Instagram.

Det är en modig, öppen och ärlig bok om en persons resa till att bli nykter. Rebecka Åhlund verkar urstark, vilket man nog måste vara för att fixa en sådan resa. Det måste ha varit fruktansvärt smärtsamt att komma till insikt om hur barnen faktiskt har mått under tiden innan nykterheten. Hur mycket de har observerat utan att man vetat om det och hur oroliga och rädda de har varit. Desto tuffare att se sanningen i vitögat och ta itu med problemen.

Det jag gillar mest är nog hur hon beskriver sig som en missbrukarpersonlighet. Är det inte vin så är det valnötter eller klänningar som man klickar hem under långa vakna nätter. Jag tror att de flesta kan relatera till detta. Det på något vis okontrollerbara, att man bara vill ha mer av något. Var går gränsen mellan ett beroende och ett kanske något osunt förhållande till att Netflixa eller shoppa klänningar? Var går gränsen mellan ett genuint intresse/nörderi och ett beroende och missbruk av något? Vare sig det handlar om vin, shopping eller ett samlande av gammalt porslin eller retrotyger?

En annan intressant grej är det här med att hon plötsligt inte vill umgås med folk alls när det inte finns alkohol med i bilden. Hon vill hellre gå hem och läsa eller gå ut med hundarna. Här tror jag också det är många som känner igen sig. Hur kul är det att ensam vara den som kör på midsommar t ex? Visst vill man hellre hem till sin bok framåt 23-tiden?

Sedan tycker jag om hur Rebecka Åhlund skriver med rätt så mycket självironi och humor. Jag tänker att hon måste ha varit sjukt rolig att dricka vid med, men jag tänker också att hon säkert är minst lika rolig att umgås med utan vin.

En irriterande grej med boken är att jag har börjat äta kopiösa mängder med valnötter. Jag tänkte att jag skulle tröttna efter ett tag, men icke ...

onsdag 19 juni 2019

Min älskade älskling


Under resan till Eastbourne så pratade vi en del om bloggandet. Jag är ju den i sällskapet som bloggar klart minst, även om jag i perioder får iväg ett par inlägg i veckan. min ambition är att skriva mer, men jag verkar inte få till det riktigt med tiden. Jag tror det var A som påpekade att inläggen ju inte behöver vara så långa? Några rader bara, utan att för den sakens skull bara skriva att den var bra eller dålig och kopiera in baksidestexten. Så, jag tänker göra ett försök att få ut lite fler inlägg om det jag läser (för läser gör jag ju hela tiden ändå ...) även om det blir lite kortare texter. Här kommer första! 

Sista boken vi läste i Bokbubblarna och cirklade om innan sommaren var Min älskade älskling av Gabriel Talent. Jag brukar ju alltid säga att jag gillar att läsa om mörka familjehemligheter och dysfunktionella familjer, och om inte detta var en dysfunktionell familj så vet jag inte vad som räknas dit. Och visst var den bra. Den var välskriven och den höll mig fast som i ett skruvstäd, men herregud så obehaglig den var att läsa. Vissa passager fick jag bara skumma igenom, jag klarade knappt av det. Trots obehaget jag kände när jag läste så får boken lätt fyra bubbliga glas av mig, av fem möjliga.

Vi får möta Turtle Alveston som är 14 år. Hon lever tillsammans med sin pappa långt utanför samhället i norra Kalifornien. Det är inte mycket som är som det ska hemma hos Turtle. Pappan, Martin, håller henne i ett järngrepp på alla plan och de lever helt isolerat. Turtle går visserligen i skolan, men där betraktas hon som en utböling och de vuxna som förstår att något är på tok agerar inte alls eller alldeles för långsamt.

Sakta men säkert går Turtles liv mot en säker undergång och hon förstår någonstans att hon måste bryta för att överleva. Några gånger är hon på väg bort från pappan, men hon återvänder alltid. Antingen hittar han henne eller så kommer hon frivilligt. Hon är som bunden till honom trots sin rädsla, sitt hat och vetskapen om att deras sätt att leva är helt fel på så många plan.

Boken påminner en del om Träskkungen dotter, som jag också gillade mycket, men den här är mörkare.

måndag 29 april 2019

Women's Prize for Fiction shortlist



Här kan man läsa om vilka titlar som blivit utvalda till den korta listan av Women's Prize for Fiction. Flera av dem vill jag gärna läsa!


torsdag 25 april 2019

Nomineringarna till Årets bok 2019


Igår fick vi reda på vilka titlar som nominerats till Årets bok. Jag har läst fem av dem, och har några till hemma, så det blir nog fler hoppas jag.

De jag har läst är;

Vaggvisa av Leïla Slimani
Mörkret av Ragnar Jónasson
Stormvarning av Maria Adolfsson
Järtecken av Christoffer Carlsson
Silvervägen av Stina Jackson

"Det som göms i snö samt De dubbelt så bra har jag hemma så det är bara att börja läsa. Någon av titlarna vet jag att jag har reserverat på bibblan och en del finns på Storytel, så det är bara att sätta igång!

Svårt att rösta, dock ... Jag gillar alla fem av de jag redan läst. Kanske ändå att Järtecken och Silvervägen hamnar i topp? Fast i så fall ligger Stormvarning inte alls långt efter. Svåra val det här!

torsdag 28 mars 2019

Boktipsarkväll på Hindås bibliotek




Igår var jag och boktipsade på Hindås bibliotek! Det var väldigt trevligt och avslapppnat. Jag pratade om ca 15 titlar från 2018- och 2019-års utgivning. Alltid kul att var med på sådana här evenemang på hemmabibblan. Får se om jag kan få iväg ett inlägg med de titlar jag tipsade om.

torsdag 21 mars 2019

Lite bok- och filmtips på föregående inläggs tema ...


En kvinna jag ofta tänker på när jag tänker på klimakteriet är karaktären Evelyn Couch (fenomenalt spelad av Kathy Bates) i Fried green tomatoes. Minns ni den? Gud vad jag älskade den filmen. Den tog mig med storm och jag vet inte hur många gånger jag sett den. Jag vet egentligen inte om Evelyn är i klimakteriet. Hon kanske mest är deprimerad och utan ork och lust, men det är härligt att se hur hon vaknar till liv när hon känner att hon har något eller någon att leva för igen. Det finns en scen när hon hoppar på studsmatta ...










Minns ni när de där små studsmattorna kom? Som man hade inne och hoppade på? Det var många mammor, tror jag, som började att hoppträna på sådana. Min gjorde det i alla fall. Jag älskade den där studsmattan. Sedan minns jag att det gick ut varningar om att man kunde få framfall om man hoppade för mycket ... Säg det roliga som varar ... (Nu blev jag plötsligt sugen på att plocka fram min rockring! Det måste ha varit så att jag använde den mycket i samma veva som studsmattan). Hur som helst så är det också en scen när Evelyn har tuffat till sig och slår ner en hel vägg med en slägga, och det där får mig också att fundera. Jag kan absolut känna att jag nog har blivit lite argare med åren, men än så länge så har jag inte hamnat där då man blir sådär brutalt ärligt, som man ibland förknippar med äldre kvinnor. Att man liksom bara säger vad man tycker utan att bry sig så mycket om det är elakt eller inte. Jag minns att min egen snälla mormor hade lite sådana tendenser när hon blev gammal. Hon var sömmerska och kunde när hon blev äldre vara brutalt ärlig i vad hon tyckte att folk passade i för kläder/färger etc. Samt att hon kunde påpeka att man hade fel sorts bh t ex ... Ganska underhållande faktiskt!



En boktitel som jag vill nämna här är Maria Borelius Hälsorevolutionen. Hon utgår ju kanske inte nödvändigtvis i klimakterifrågan, men det ligger väldigt nära, och man får så många bra hälso- och kostråd (som passar alla) att jag tycker man ska ge den en chans. Likaså, och inom samma område finns ju Food pharmacy-podden och böckerna. Lite mer hard core när det gäller recepten, dock. Personligen så kan jag känna ett visst motstånd när det är dadlar med i nästan alla desserttips t ex ... Mia Lundins Kaos i kvinnohjärnan är också värd att läsa. Jag har inte läst den från pärm till pärm, utan mer bläddrat lite fram och tillbaka.





Min inställning till dessa titlar, och andra, som handlar mycket om att äta sig till hälsa är lite kluven. Men, jag tycker att man måste prova sig fram. Det är ju ingen av författarna som direkt påstår att deras recept är vägen till total lycka, men det är ju heller inget som är farligt att prova på. Det är ju inte några hälsovådliga ingredienser precis. Jag är lite allergisk mot att lära mig för mycket om vitaminer, enzymer och annat man kanske borde ha bättre koll på. Jag utgår lite från principen att lägga till istället för att ta bort. Jag äter ju veg så till stor del så äter jag ganska nyttigt. Lägger jag sedan till en del grejer som är bra för mig så blir det ju förhoppningsvis ännu bättre?

Det är mycket svårare att komma på skönlitterära titlar som handlar om kvinnor mitt i livet, eller som tar upp klimakterierelaterade problem. Sedan behöver det ju självklart inte vara klimakterierelaterat även om det är mitt i livet-kriser eller mitt i livet-förändringar på gott och/eller ont. Det är ju jag som gör den kopplingen, jag inser det. En titel jag kommer att tänka på är Mitt i livet av Joyce Carol Oates som jag minns att jag gillade mycket.


Av oklar anledning så kommer jag också att tänka på Rosamunde Pilchers Snäcksamlarna. Kanske för att vi här får följa en stark kvinna genom hela livet. Hon har gjort många val på grund av att hon var tvungen och för att kunna ta hand om sig och sina barn, men på något vis behållit sin integritet och styrka genom alla beslut. Jag vet inte om det kanske skulle kännas daterad att läsa om? Egentligen är det ju lite samma tema i September, titeln som kom efter Snäcksamlarna och som lite löst hänger ihop med den när det gäller vissa karaktärer.

torsdag 14 mars 2019

Mera King ...

Jag kan tydligen inte riktigt släppa Stephen King-temat, och såg nu precis att det kommer en ny bok i september, The Institute, som verkar hur obehaglig som helst. Här kommer en beskrivande text från hemsidan:



"In the middle of the night, in a house on a quiet street in suburban Minneapolis, intruders silently murder Luke Ellis’s parents and load him into a black SUV. The operation takes less than two minutes. 

Luke will wake up at The Institute, in a room that looks just like his own, except there’s no window. And outside his door are other doors, behind which are other kids with special talents—telekinesis and telepathy—who got to this place the same way Luke did: Kalisha, Nick, George, Iris, and ten-year-old Avery Dixon. They are all in Front Half. Others, Luke learns, graduated to Back Half, “like the roach motel,” Kalisha says. “You check in, but you don’t check out.”

In this most sinister of institutions, the director, Mrs. Sigsby, and her staff are ruthlessly dedicated to extracting from these children the force of their extranormal gifts. There are no scruples here. If you go along, you get tokens for the vending machines. If you don’t, punishment is brutal. As each new victim disappears to Back Half, Luke becomes more and more desperate to get out and get help. 

But no one has ever escaped from the Institute.
As psychically terrifying as Firestarter, and with the spectacular kid power of It, The Institute is Stephen King’s gut-wrenchingly dramatic story of good vs. evil in a world where the good guys don’t always win."

Man blir ju väldigt sugen på att läsa, eller hur?!?

Inspirerad av Kulturkollos utmaning så tänkte jag försöka mig på att sammanställa en lista över Stephen King-böcker jag har läst, filmatiseringar jag har sett samt en lista över de böcker jag är nyfiken på och vill läsa. Den här listan är säkert inte komplett, men ett gott försök i alla fall.

Böcker

1. Salems lot (Staden som försvann)
2. Carrie
3. Christine
4. Cujo
5. The eyes of the dragon (Drakens ögon)
6. Firestarter (Eldfödd)
7. It (Det)
8. Misery (Lida)
9. Mr Mercedes
10. Pet semetary (Jurtjyrkogården)
11. The Shining (Varsel)
12. The Talisman (Talismanen)
13. The Tommyknockers (Knackarna)
14. The long walk (Maratonmarchen)
15. On writing. A momoir of the craft
16. Thinner (Förbannelse)
17. The Stand (Pestens tid)
18. Revival (Väckelse)

Novellsamlingar

1. Årstider

Filmatiseringar

1. Carrie (1976 & 2013)
2. Salems Lot
3. The Shining
4. Christine
5. Stand by me
6. Jurtjyrkogården
7. Det (1990 & 2017)
8. Lida
9. Nyckeln till frihet

Böcker jag är nyfiken på och vill läsa utan inbördes ordning

1. Duma Key
2. Flickan som älskade Tom Gordon
3. Liseys berättelse
4. Dolores Claiborne

tisdag 5 mars 2019

Women's prize for fiction 2019




Nu är årets långa lista för Women's prize för fiction här! Jag har bara läst en av böckerna, Ghost wall av Sarah Moss än så länge, men tycker att de flesta verkar intressanta. Normal people av Sally Rooney har jag haft hemma flera gånger utan att hinna läsa ... Några av titlarna har vi på bibblan och de har jag reserverat och My sister, the serial killer av Oyinkan Braithwaite har jag på bevakning på adlibris. Det ska bli spännande att se vilka av titlarna som faller bort!

Här finns länken till sidan!

lördag 23 februari 2019

De som försvann



De som försvann av Sheena Kamal var ytterligare en sådan där titel som liksom bara slank med. Ingenting jag hade planerat att läsa, men plötsligt så satt jag där med boken i handen. Jag tyckte den var bra, men den stack inte ut sådär väldigt. Det var lite rörigt med namn och handling vet jag att jag tänkte. Kan ju också vara så att jag läste på rutin och inte riktigt hade huvudet med mig under läsningen.

Jag hade velat gilla det här mer, det är ju en så häftig huvudperson. Lite udda och lite tilltufsad huvudkaraktär. Nora Watts arbetar som någon sorts privatdetektiv, utan att egentligen ha någon utbildning för det. Men hon är duktig och får saker gjorda. Hon bor tillsammans med sin hund i källaren till lokalen där hon arbetar, utan sina arbetsgivares vetskap.

En dag får hon ett telefonsamtal om en försvunnen ung tjej. En flicka som visar sig vara Noras sedan födseln bortadopterade dotter. Nora har levt i tron att dottern inte ska kunna ta reda på vem hennes biologiska mamma är, så det kommer som lite av en chock att det någonstans vid något tillfälle begåtts ett misstag, och att Noras personuppgifter skickats till dotterns familj.

Nora själv har haft en minst sagt tuff uppväxt och mår egentligen inte bra, men hon har hittat ett sätt att leva sitt liv på, ett sätt att hantera tillvaron. Det hon minst av allt vill är att behöva bli indragen i någonting med personlig anknytning, men det här kan hon inte värja sig emot.

Staden är Vancouver, men handlingen tar oss också upp de kanadensiska bergen, till riktigt kalla och otillgängliga platser, och känner en enorm dragning till dessa ställen och vill helst hoppa på ett plan omedelbart ...

Även om det här inte blev någon fantastisk läsupplevelse så kommer jag absolut att läsa nästa del, som jag förmodar är på gång, för jag är nyfiken och vill gärna veta hur det kommer att gå för Nora Watts i framtiden.

fredag 22 februari 2019

Älskaren från huvudkontoret


Jag vet inte hur många gånger jag börjat läsa Camilla Grebes Älskaren från huvudkontoret men fått lägga ifrån mig den för att någonting annat har kommit emellan. Inte för att den inte varit bra, utan för att det varit mer bråttom med annat. Men, plötsligt händer det! Nu är den utläst, och jag är glad att den äntligen blev utläst. Jag skrev ganska nyss om opålitliga berättare? Man kan väl utan att avslöja mer än så, säga att jag fick just den biten väl tillfredsställd.

Emma blir dumpad av sin älskare på deras förlovningsmiddag. Eller dumpad och dumpad, han dyker inte upp helt enkelt. Han hör heller inte av sig efteråt för att förklara vad som hänt. Han svarar inte på Emmas telefonsamtal och ringer inte tillbaka när hon lämnar meddelande efter meddelande. Emma är till en början mest orolig, men med tiden går oron över i förvirring för att till sist landa i ilska.

Det är olika tidsplan i boken, men spannet är endast några månader. Det här är lite förvirrande till en början, i o m att det inte är mer än några veckor mellan händelserna i de olika kapitlen. När jag väl fick kläm på berättartekniken blev jag grymt imponerad. Det är riktigt snyggt gjort.

Jesper Orre, som älskaren heter, försvinner sedan helt. Han går upp i rök, och i samband med hans försvinnande hittas en kvinna mördad i hans villa. Mordet har vissa likheter med ett mord som begick nästan tio år tidigare, men man kan inte hitta några som helst samband mellan de båda offren.

Utredningsledaren tar hjälp av Hanne Lagerlind, en beteendevetare som också var inkopplad på det gamla fallet. Under den utredningen hade Hanne ett förhållande med en av kriminalarna, Peter Lindgren, som också arbetar med mordet i Jespers Orres hus. Tillbakablickarna till det första fallet och till Peters och Hannes relation då samt hur de hanterar den här nya situationen är en av de mest intressanta trådarna i boken. Hanne är så himla intressant som person! Så smart och trygg i sig själv, samtidigt som hon verkar helt oförmögen att ta sig ur sitt usla äktenskap. Sedan tillkommer en sjukdomsbild som ytterligare komplicerar det hela. Som så ofta så är det kringberättelserna som är riktigt intressanta, det är persongalleriet och deras relationer man vill åt! Jag har precis börjat läsa Husdjuret, den fristående fortsättningen på Älskaren från huvudkontoret, och blev glad när både Hanne och Peter finns med även i den.

Det finns några riktigt snygga vändningar i berättelsen, och även som en van läsare av spänningslitteratur så blir man oväntad överraskad vid flera tillfällen. Jag är som sagt glad att boken äntligen blev utläst, plus att jag tyckte den var såpass bra att jag nästan genast fortsatte med tvåan. ett gott betyg.

onsdag 20 februari 2019

Läshelgen i Varberg

När jag skrev inlägget om Stormvarning för några dagar sedan, så insåg jag att jag ju faktiskt inte skrivit en endaste liten rad om läshelgen i Varberg 1-3 februari, vilket ju är lite tokigt eftersom det var en sådan rasande trevlig helg! Det blev ju lite inlägg på instagram och facebook, men inte här på bloggen.

I år var det tredje året i rad som vi i bästa bokcirkeln, Bokbubblarna, ordnade med en läshelg på Gästis i Varberg. tre år i rad, då måste det väl ändå räknas som en tradition? Ja, jag tänkte väl det!







Tanken är att det ska samlas ett gäng bokbloggare för att umgås, äta gott, kanske bada kallbad, besöka Leninbadet och bokcirkla. Vissa år hinner man faktiskt med lite läsning också ... I år blev vi 18 personer, det var några som fick hoppa av i sista stund på grund av sjukdom. Trist, men ändå, 18 personer! Inte dåligt tänker jag, att vi är så många som redan i oktober bokar in oss för denna helg.



Jag var själv verkligen inte helt frisk när jag körde ner till Varberg. Jag hade lyxat till det med en extra natt, så jag kom ner redan på torsdagen, vilket var helt grymt skönt. I o m att jag fortfarande var dålig och hade varit kass ganska länge i den här influensaliknande förkylningen från helvetet som harvat runt hos i stort sett alla vid det här laget, så blev det en tidig kväll. Jag tog en promenad, åt lite, och sedan låg jag mest på rummet och drack te och åt choklad och läste. Ljuvligt. Som jag skrivit tidigare så hamnade jag på Akademibokhandeln där jag frossade i Lisa Larsson-designade produkter ... VÄLDIGT svåra att motstå ska jag säga.


Jag tog det lugn nästan hela fredagen också. Tog en promenad för att se så jag hade koll på hur vi skulle gå för middagen senare på Hotell Havanna, och fortsatte sedan längs med havet en bit. Sedan tillbaka till rummet där jag somnade som en stock. Jag träffade egentligen ingen annan förrän strax innan vi skulle gå iväg till Havanna. Vi åt gott och gick sedan tillbaka till hotellet. Vissa bestämde sig för att ha en liten filmkväll, men jag var återigen helt slut så jag gick tillbaka till rummet.



Under lördagen hade vi lite fler "programpunkter". Det var gemensam lunch för de som ville, bokbytarfika samt middag på kvällen. Den här gången åt vi på Gästis. Efter middagen så satt vi en stund och tog ett glas vin/öl eller vad man önskade och Linda körde sitt årliga litteraturquiz. Svårt men kul! Lördagskvällen blev något senare än fredagen men jag tror jag låg i sängen innan kl 23:00 ... Ingen partyprinsessa här med andra ord.


På söndagen hade vi, precis som vi haft de tidigare åren, en bokcirkel på förmiddagen innan alla började bege sig hemåt igen. Detta år cirklade vi om Maja Lundes Binas historia, som jag tyckte mycket om. Det finns ju hur mycket som helst att prata om ur den här boken, men det som sticker ut mest är väl ändå skräcken över att det faktiskt kan hända, det där otäcka som händer i boken. Att bina dör ut och att detta innebär en fullständig katastrof för mänskligheten och det liv vi är vana vid. Så otäckt att ens börja föreställa sig hur nära vi befinner oss det här scenariot. Hur nära kanten vi är.

Det blev, förkylning till trots, en supermysig helg. Det grämer mig såklart att jag fick hoppa över kallbadet, men det får bli en annan gång. Det är så härligt med alla trevliga människor man möter i de här sammanhangen! Man blir helt lycklig av att få frossa i #boblmaf en hel helg. Ni är bäst, verkligen! Nästa gång det är så många fina människor på plats på en och samma gång blir ju bokmässan, som det ju är lite dags snart att börja tänka på. Herregud vad fort det går ...

Vi i Bokbubblarna hoppas att det blir en ny helg i Varberg 2020, och att vi blir minst lika många då. Håll utkik fram i oktober någon gång när vi hojtar till om att anmäla sig!





tisdag 19 februari 2019

Stormvarning



Under läshelgen i Varberg för några veckor sedan så blev det, kanske inte helt tippat, några besök på Akademibokhandeln i staden.








Dels fick jag med mig nästan hela kollektionen med Lisa Larsson-designade anteckningsböcker, prints mm, dels blev jag överlycklig och köpte genast Stormvarning av Maria Adolfsson. Jag hade faktiskt dålig koll på att den kommit ut. Jag visste att det var på gång, men inte att det var såhär tidigt på året. Härlig överraskning!

Stormvarning tar i stort sett vid där Snedsteg slutar. Karin Eiken är sjukskriven och inte helt återställd efter skadorna hon ådrog sig i Snedsteg. Hon blir tvungen att avbryta julfirandet med nära och kära, något som hon till viss del känner sig ganska lättad över att behöva göra, för att bege sig till Noorö, Doggerlands nordligaste ö där ett mord begåtts.

Det är med blandade känslor Karin sätter sig i bilen och kör upp till till Noorö. Hennes släkt på pappans sida kommer härifrån, och hon har spenderat många skollov hos kusinerna. Hon är medveten om att denna sida av släkten kanske inte alltid håller sig inom lagens ramar, men blir ändå tagen på sängen när hon inser att en av kusinerna tillhör det kriminella mc-gänget, som inte drar sig för att använda våld för att nå sina mål. Hon inser ganska snart att det är lättare sagt än gjort att hålla isär jobb och privatliv.

Precis som i Snedsteg är det främst miljöerna som gör att jag gillar det här så mycket. Jag önskar jag hade kommit på det här! Så himla smart, att hitta på ett land som ju faktiskt funnits. Och så bra det hade varit med ett landområde där Doggerland låg. Hade varit mycket enklare att ta sig till England om inte annat, det hade säkert gått bra med färjor!

Förutom de häftiga miljöerna så är det välskrivet med en story som håller hela vägen. Det är en bra blandning mellan själva polisspåret och det rent privata, även om det för min del gärna kunde varit ännu mer om personerna. Det är många som man blir nyfiken på och vill lära känna bättre, och det känns bra att det förmodligen kommer fler delar. Jag ser mycket fram emot att läsa mer om dessa härliga öar och dess invånare.