tisdag 30 september 2014

Det är allt bra fantastiskt med bibliotek!!!


Det är verkligen helt fantastiskt med våra bibliotek! Det är också helt fantastiskt att arbeta på ett av dem och därmed kunna vara med och köpa in böcker ... Även om det är lite stressande när det kommer många titlar samtidigt ... De här fyra damp ned på mitt skrivbord idag. Lite tokigt att det händer veckan efter bokmässan kan man tycka, när det fick följa med en del böcker hem därifrån. Men, men! Kunde definitivt varit värre, I-landsproblem, trevliga bekymmer etc etc ...






lördag 27 september 2014

Bankrån och broderskärlek


Det blev en sen start idag, och jag kommer att spurta rätt upp till K3 direkt från bussen. Sedan får vi se vad som händer.

fredag 26 september 2014

Ibland blir det på ett annat sätt ...


Idag tog jag slut före mässan. Jag hann med de seminarier jag tänkt mig, träffade många trevliga bloggare och andra människor. Jag hann också med ett snabbt besök hos bloggambassadörerna och deras Spänningsmingel, även om jag bara stannade en kort stund.

Men sedan tog jag helt slut. Nu är det ju en lång och rolig dag imorgon också, med en middag som jag inte vill missa, så därför åkte jag hem tidigare än vad jag tänkt från början. 

Jag missade trevligt Spänningsmingel med intressanta författare och jag missade en middag med mycket trevliga människor ... Men, som sagt, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Inspirerad av Rebecca Åhlund & Moa Eriksson-Sandberg tidigare idag ligger jag nu nerbäddad och tittar helt otippat på Twin Peaks. Så kan det också bli.

Golvkoll & smycken



Efter frukost och trevligt samtal i Historiska Media's monter gick jag en snabb sväng på golvet innan första seminariet. Vilket resulterade i en ring. Kommer förmodligen gå förbi det bordet fler gånger.


Ibland blir det lite fel

Just nu känns det som om jag är på helt fel ställe här på mässan. Jag tänker inte kolla vad jag kunde ha gått på istället. Lite synd att det är ett 45 min seminarie ...

Först ut idag

Blogger bråkar med mig och vill bara publicera två bilder per inlägg, och någon dator kommer jag förmodligen inte åt förrän på söndag. Den där bildkavalkaden lär få vänta ... Jaja, kunde varit värre. Jag får försöka få ut några då och då istället!



Först ut idag blir frukost med Historiska Media. 

Då kör vi på!

Lite fler bilder från mässans första dag. Jag vet att jag kan vara dålig på att sammanfatta i efterhand, och om jag misslyckas med det så finns det ju i alla fall lite bilder på bloggen! 









Provar igen!

Nu gick det iväg ett inlägg! Hurra! Provar med lite bilder från mässans första dag, så får vi se hur det går ...





Det går ingen vidare ...

Jag har försökt, säkert fem ggr nu, att publicera ett inlägg med lite bilder från mässans första dag.

Det går inte alls bra! Antingen är det mobilen som trasslar, eller så är det appen, eller kanske Blogger? Nu orkar jag inte prova mer ikväll ... Det får vänta tills imorgon. 

Hur som helst så har det varit en topendag!





















































onsdag 24 september 2014

Var det det här som krävdes?

Titel; Mera Vego
Författare; Sara Ask & Lisa bjärbo
Förlag; Ordfront
Recensionsexemplar

Jag har väldigt, väldigt svårt att hitta inspiration i köket. Det har blivit för mycket vardagsmat med mycket stress och allt vad det innebär. Jag tycker inte ens det är roligt att laga mat när jag faktiskt har gott om tid på mig och inga tider att passa. Pressen på att det ska gå fort, vara gott och inte innebära en hel massa städning i köket efteråt är stor, och jag tycker det är jättetråkigt. För jag vill gärna hitta tillbaka till någon sorts glädje i köket.

Jag hoppas (och tror!) att det här är precis vad jag behöver. Jag brukar inte köpa kokböcker eller låna med mig hem från jobbet för att bläddra i. Jag googlar recept för det mesta och höftar väldigt mycket, improviserar. Men, när jag började bläddra i Mera Vego så kände jag ett litet pirr! Jag blev sugen på att ta en heldag i köket, i lugn och ro, och ge mig på några av recepten. Det blir ju inte nu till helgen (mässan!!!) och inte nästa helg heller pga svampplockarhelg med gamla, goda vänner, med sedan så!

Jag ska försöka återkomma med uppdatering ...

tisdag 23 september 2014

Planering på hög (bred) nivå



Nu är det bara två ynka dagar kvar tills Bokmässan 2014 drar igång. Jag sitter för fullt och försöker få ihop någon sorts hjälpligt fungerande planering. Det går sådär. Men, jag tänker att det löser sig säkert? Eller hur? Det brukar ju sannerligen aldrig vara något som helst problem med att fylla sina dagar med intressanta seminarier, trevliga monterprogram och sist men inte minst inspirerande och härliga möten!

Jag är glad att jag läst Att falla av Michel Laub och Salladsnätter av Vanessa Bàrbara innan mässan. Hade det inte varit för beslutet att prata åtminstone något Brasilianskt hos Stefan Livh så hade det säkert aldrig blivit av. Nu fick jag vackert ta mig den tiden, vilket jag är tacksam för.




Jag tänker vara försiktig med att publicera min mässplanering, för den kommer med all säkerhet att ändra sig 100 gånger innan torsdag, men jag kan i alla fall säga att jag kommer att vara i Printz Publishing's monter runt 17:30-18:00 på torsdag! Vi ses väl där va?!?

onsdag 17 september 2014

Septimus Heap - jag hade nästan glömt av att du var på väg!





Så här skrev jag efter att jag läst sjätte delen i serien om Heptimus Heap och de andra ... Då kan man ju fråga sig varför jag ser fram emot att läsa Elden?!? Men, det är ju precis så som jag skrev, jag gillar det fortfarande, men jag kände mig lite mätt på det hela. Nu var det ett bra tag sedan jag läste sjätte delen och jag är faktiskt väldigt sugen på del sju! Jag hade nästan, men bara nästan, glömt att 'Elden' var på väg, så det känns lite härligt att komma på det så här fram på höstkanten.

Jag gillar karaktärerna och jag gillar att det är lite humor i böckerna, vilket ger mig lite HP-känsla. De här böckerna brukar jag alltid rekommendera till HP-läsare som vill ha något som liknar Harry Potter och inte riktigt vet var de ska leta vidare. De flesta brukar vara nöjda när de kommer tillbaka för att låna nästa del ;-)


tisdag 16 september 2014

Dagens boktips hos Stefan Livh

Så! Då var ytterligare ett besök hos Stefan Livh på P4 Göteborg avklarat. Det känns bra. Det är fortfarande så att jag inte kan lyssna på programmen efteråt, det riktigt kryper i mig. Vilket är ett problem! Alla som lyssnar är ju så snälla och säger att det låter bra etc, men man vill ju gärna lyssna själv. Det är klart att folk är snälla (vilket jag är väldigt glad för!), jag hoppas bara att någon hojtar till om de hör något knepigt ... Så man kan rätta till inför nästa gång. Jaja, jag kanske tar mod till mig endera dagen!

Böckerna jag pratade om idag var;





Skillnaden mot förra gången jag var där, var att den här gången var det inte helt och hållet mina egna val av böcker. Eller, det var det ju egentligen, ingen tvingade mig att läsa något jag inte ville! Men, vi kom överens om att jag skulle ta med några titlar skrivna av författare från Brasilien, med tanke på Bokmässans tema i år. Det var jag som valde vad jag skulle läsa, dock.

Det är alltid lite läskigt att hamna utanför sin egen bekvämlighetszon, men man är ofta ganska nöjd efteråt. Det är jag nu. Nöjd alltså. Med att ha läst Salladsnätter och Att falla. Jag hade förmodligen inte gjort det om jag inte bestämt med dem på P4 att jag skulle göra det.

De andra båda titlarna är helt inom min egen bekvämlighetszon! Och samtidigt väldigt bra! Blogginlägg om titlarna kommer inom kort ...

Nu ligger dagens program uppe ...





Som sagt, jag vågar inte riktigt lyssna själv, utan hoppas bara på det bästa! Tror det är ca 2:06 in i programmet.

Här är länken till dagens program.


tisdag 9 september 2014

Hur normalt är det här beteendet, egentligen?



Jag vet inte, men när man knappt på fullaste allvar, kan avhålla sig från att kasta sig in på ngn känd nätbokhandel och fullständigt panikartad klicka hem, när man blir påmind om ex den här titel ... Hur sunt är det egentligen? Det kan ju diskuteras såklart, men det känns onekligen lite oroväckande. Samtidigt får man ju vara tacksam att det inte är något hälsovådligt man är beroende av.


måndag 8 september 2014

Fantastisk skörd i brevlådan idag!

Allt och lite till

Titel; Allt och lite till
Författare; Sarah Dessen
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Allt och lite till har verkligen allt man kan begära av en roman av Sarah Dessen, vilket har både fördelar och nackdelar. Jag gillar Sarah Dessens böcker. De är välskrivna, mysiga miljöer och alltid en eller flera karaktärer man fastnar för, vilket gör att man vill läsa vidare. Jag har läst Dessens böcker lite blandat på engelska och svenska, och jag tycker det är ett mycket bra val att låta Johanna Lindbäck översätta. Hoppas det kommer fortsätta så med kommande översättningar. För övrigt så har de många likheter när de skriver, Johanna Lindbäck och Sarah Dessen, och det märks att Johanna gillar sin Dessen. Det här är absolut ingen kritik, snarare tvärtom!

Nackdelen är att jag tycker det kan vara lite väl tamt. Lite för snälla karaktärer, lite för välartade barn och ungdomar. Även de karaktärer som ska vara åt det osympatiska hållet håller sig på rätt sida trevlighetsgränsen, eller hur man uttrycka det hela. Sedan är det mesta förlåtet på grund att det är bra berättelser och det faktum att man nästan kan säga säkert redan innan man börjar läsa att man kommer att gilla boken man håller i sin hand.

Emaline bor i den lilla staden Colby, som lever upp som ett semesterparadis under somrarna. Hon är ihop med Luke, och de har varit ett par länge redan. Nu är det sista sommaren innan college, och den blir plötsligt mycket mer händelserik än vad Emaline någonsin kunnat föreställa sig. Saker och ting utvecklar sig i helt andra riktningar än vad hon tänkt sig. Både vad det gäller utbildning, kärlek och familjerelationer.

söndag 7 september 2014

Tjockare än vatten

Titel; Tjockare än vatten
Författare; Carin Gerhardsen
Förlag; Norstedts
Recensionsexemplar

Tjockare än vatten blev för mig ingen favorit i Hammarbyserien. Det kan bero på att jag inte riktigt hade huvudet med mig när jag läste, på grund av att det är mycket som händer just nu. eller så kan det bero på att jag känner mig lite mätt på serien helt enkelt. Jag vet inte riktigt. Jag är inte redo att släppa taget, dock! Jag kommer absolut att fortsätta läsa när nästa del kommer.

Jag tycker det börjar tätt och fint med en äldre kvinna som passar sitt barnbarn och blir mördad i sitt eget badkar en mycket tidig morgon. Jag riktigt känner kaffedoften, (fortfarande nu ett bra tag efter det att jag läst boken!) av kannan med kaffe kvinnan satte på för att barnet bad henne göra det. Hon, flickan, tyckte det doftade så gott och skulle mycket lättare kunna somna om igen när doften spred sig genom huset. En känsla man absolut kan relatera till, eller hur?!?

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Jag tror jag tyckte det hela blev lite väl långsökt. För många olika trådar att hålla isär, vilket gör att det hela känns lite väl konstruerat kanske.

Annars så är jag ju väldigt svag för när man kommer huvudpersonerna in på livet såhär (Bolton!) som man gör i Gerhardsens böcker. Att det är lika mycket fokus på poliserna som privatpersoner som det är på själva brottet, eller brotten.

Som sagt, ingen favorit men det var absolut inte så att jag satt och led när jag läste och jag kommer nyfiket kasta mig över även nästa del om Hammarbypoliserna

lördag 6 september 2014

Välkommen till LA baby

Titel; Välkommen till LA baby
Författare; Moa Eriksson Sandberg
Förlag; Rabèn & Sjögren
Recensionsexemplar

Doris och Ottilia tar ett sabbatsår från universitetet och reser tillsammans till USA. Det här är någonting de planerat under en längre tid och verkligen sett fram emot. Åtminstone Doris. Ottilia är väl kanske inte lika pigg på att åka, nu när det verkligen är dags, på grund av att hon träffat en kille som hon inte vill åka ifrån. Värre ändå är att den här pojkvännen inte riktigt kan släppa taget, ens för den här resan som tjejerna planerat så länge.

Doris själv är i stort behov av att komma bort från en destruktiv kärlekshistoria med Niklas.  Ett förhållande som verkar ha varit allt annat än sunt. Det tragiska är att hon planerar att komma tillbaka hem som en ny, coolare Doris, bara för att kunna knäcka Niklas. Eller rättare sagt, bara för att han ska inse att det är henne han vill ha, och att de ska bli ett par på riktigt.

Ingenting blir riktigt som de tänkt sig i Välkommen till LA baby. Det känns som dömt att misslyckas med de skyhöga förhoppningar som Doris åker iväg med, kombinerat med Ottilias känsla av att hon egentligen kanske inte vill åka alls. Det som från början kändes ansträngt i San Francisco blir alltmer ohållbart när Niklas plötsligt dyker upp och helt själviskt räknar med att han och Ottilia ska tillbringa en hel del tid ihop. Efter ett tag får Doris nog och bestämmer sig för att fortsätta till LA, ensam, där hon har en gammal kompis hon kan bo hos.

Jag kan känna igen det där med att känslan inte riktigt vill infinna sig när förväntningarna är för höga. Vem kan inte det? Att befinna sig ensam i en storstad med all frihet i världen är inte så himla lätt och härligt som man kan tro. Speciellt inte om det är en stad och kanske t o m ett land man är helt obekant med sedan tidigare. Det kan lätt bli så att man hamnar tillbaka på sitt rum redan vid 21 på kvällen med en chipspåse istället för att hänga på de där fantastiska musikklubbarna man hade tänkt sig. Eller något.

För mig så lyfter det hela inte riktigt, även om förutsättningarna finns där. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag inte riktigt fastnar för någon av karaktärerna tillräckligt mycket. Helt ok läsning, men inte så mycket mer. Nu var det ett tag sedan jag läste och jag märker att mycket av handlingen redan försvunnit ur mitt minne.

fredag 5 september 2014

Recensionsexemplar



Jag följer en tråd på facebook som handlar om recensionsexemplar och hur man som bloggare hanterar sådana. Väldigt intressant tycker jag. Där var det i alla fall någon som skrev att hen taggar alla inlägg med recensionsexemplar, om det är ett sådant hen skriver om. Det har inte jag gjort. Jag skriver alltid i inlägget under titel, författare och förlag, om det är ett recex eller inte, men jag har ingen etikett för det.

Det ska jag försöka komma ihåg att börja med nu. Känns ju helt ohållbart att gå bakåt i tiden och lägga till en etikett i alla inlägg med recex, men från och med nu ska jag försöka göra det.

Vinter i drömhuset

Titel; Vinter i drömhuset
Författare; Maeve Binchy
Förlag; Norstedts

Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan som man kan läsa här, där jag nämnde Vinter i drömhuset som hastigast. Där skrev jag också att jag inte brukar läsa Maeve Binchy, eller liknande författare särskilt ofta.

Jag hade en period när jag läste till bibliotekarie då jag så gott som hetsläste en hel del av de författare som man lite slarvigt kanske kan benämna skriva Nutidsromantik. Men, det var som sagt ett tag sedan, och sedan dess har det inte blivit så mycket inom den (sub?)genren. En och annan Nora Roberts har slunkit med, men det är nog allt.

Vinter i drömhuset handlar om Chicky Starr som återvänder till sin barndoms by i Irland, efter många år i New York. Anledningen till att hon reste till NY från första början var en häftig förälskelse i en amerikan som var på besök i den lilla Irländska byn. I och med flytten från hemlandet bröt hon i stort sett med sin familj, som var helt emot flytten.

När sedan mannen i fråga lämnade Chicky talade hon aldrig om det för dem där hemma utan låtsades i många år att allt var som det skulle. Med åren återskapade hon en kontakt med sin familj och for till Irland på semester, ensam, en gång om året och hälsade på.

Tillslut blev det ohållbart att hålla på att ljuga om den äkte mannen, och då bestämde hon sig helt enkelt för att han råkat ut för en tragisk olycka med dödlig utgång.

Efter ytterligare en tid så bestämmer sig Chicky för att återvända hem för gott. Hon köper ett gammalt, stort och i stort sett fallfärdigt hus som hon tänker renovera och starta upp en hotellverksamhet i. Man får följa Chicky och människor i hennes närhet under resans gång med renoveringen, och det tillkommer personer efter hand, som man får lite mer bakgrundshistoria till.

Dessutom får man reda på en del om alla de gäster som kommer till hotellet under öppningsveckan. Det blir en del olika karaktärer att hålla ordning på, och helt ärligt så tröttnar jag efter ett tag. Det blir liksom varken hackat eller malet. Man skrapar på ytan hos ett stort antal människor istället för att gå in på djupet hos några få.

Det är dock härliga miljöer och ända helt ok läsning, även om det inte är någonting som kommer att stanna kvar hos mig någon längre tid.

torsdag 4 september 2014

Tiden går så långsamt när man tittar på den

Titel; Tiden går så långsamt när man tittar på den
Författare; Josefin Lindén
Förlag Litet Förlag

Det känns egentligen inte som om jag behöver skriva någonting mer om Tiden går så långsamt ... De flest som läser bloggen vet nog redan att jag gillar den väldigt mycket. Men "bara för att" så skriver jag några rader.

Tiden ... blev liggande lite länge hemma hos mig innan jag plockade upp den på riktigt. När jag sedan väl öppnade den och började läsa, så sträckläste jag den i stort sett. Jag blev otroligt gripen av berättelsen.

Det var så otroligt många känslor som triggades igång hos mig i o m ämnet förlossningspsykos. Jag har själv inte varit drabbad av något liknande, men väl haft täta missfall innan mina graviditeter, som har inneburit känslosvall av stora mått. Plus att de satt sina spår och präglat mig och mitt beteende långt mer än vad jag egentligen varit medveten om. Sedan har jag på senaste tiden funderat mycket på att allt man går igenom hela tiden färgar av sig hur man är och hur man beter sig. Både mot sig själv och mot andra människor. Det låter ju helt självklart när man säger det högt. Men när man börjar fundera över varför man agerar som man gör i vissa sammanhang och när det plötsligt går upp ett ljus ...

Handlingen lite kort i Tiden ...: Caroline och Jonas är utåt sett ett lyckligt och framgångsrikt par i Stockholms innerstad. Båda har bra jobb, ser bra ut, trevligt umgänge och fin vindsvåning mitt i stan. När de börjar tycka det är dags att skaffa barn kommer det som lite av en överraskning att det inte går så lätt som de tror. De blir helt enkelt inte med barn.

Efter ett antal misslyckanden får de hjälp och till deras stora lycka så går det bra vid andra försöket. Caroline får behålla barnet och de ser positivt på framtiden och sina framtida föräldraroller.

Man förstår allt eftersom att Caroline inte mått helt bra under sin uppväxt. Att hon haft besvär med sin självbild och sitt självförtroende. Något hon sedan tagit  för senare i livet, men hela tiden med en gnagande känsla av att inte räcka till, att tillvaron på något sätt år på låtsas, och att hon hela tiden kan bli avslöjad som någon som fuskat sig till det hon åstadkommit i livet.

Utan att någon i deras omgivning egentligen tar signalerna på allvar drabbas Caroline av en förlossningspsykos, som leder till att hon efter hemkomsten från BB släpper taget om sin dotter från balkongen på sjunde våningen.

Lilla Elsa, som barnet heter klarar sig som av ett under, och vi får som läsare sedan följa den lilla familjen den tid som följer efter tragedin.

Det här låter ju fullkomligt nattsvart, men det är mycket mer än en ren tragedi. Det är en relationsroman med många bottnar, och jag ser redan fram emot fortsättningen som jag vet skrivs på för fullt!

onsdag 3 september 2014

Under ägget

Titel; Under ägget
Författare; Laura Marx Fitzgerald
Förlag; Rabén & Sjögren


Under ägget är Laura Marx Fitzgeralds debut, och jag har en stark känsla av att det kommer att komma fler böcker. Åtminstone hoppas jag det!

Precis som Bokomaten skriver påminner omslaget mycket om Ingelin Angerborns böcker, vilket jag inte riktigt kan bestämma mig för om jag tycker är bra eller inte. Det återstår att se vilka läsarna till den här lilla pärlan blir.

Ja, jag gillar det här väldigt mycket. Redan efter några sidor var jag fast. Jag föll som en fura för Theo, som huvudpersonen heter. Det är så mycket hos den där ungen jag gillar. Dels tilltalar det mig med "nybyggarandan" och påhittigheten. Jag har varit inne på det här förut i miljöer och handlingar, Det triggar igång någonting hos mig, det här med att odla dina egna grönsaker, sy om gamla kläder och rent allmänt klarar dig med mycket små medel.

Theo bor med sin något excentriske morfar och sin ganska så ordentligt frånvarande (dock inte fysiskt) mamma i NY. De äger huset, som gått i arv i generationer, men det är också allt. Det är väldigt knapert ekonomiskt. Mamman arbetar inte, utan sitter mest på sin kammare och dricker väldigt dyrt och fint te samtidigt som hon arbetar på en 15 år gammal matematisk avhandling. Morfadern, Jack, arbetar lite extra för att dra in lite pengar men är egentligen konstnär. Tyvärr får han inte in så mycket pengar på sin konst.

Precis i början av boken dör morfadern och viskar några kryptiska ord i Theos öra precis innan han dör. De här orden är början på något som kanske kan liknas vid någon variant av "Da Vinci Koden för barn". Det blir en sorts skattjakt med fokus på renässansmålningar. Väldigt intressant! Man får förutom en spännande berättelse med en hel del humor inbakat och som sagt med härliga karaktärer, dessutom lära sig lite om konsthistoria på köpet.

Förutom att jag gillade boken mycket så tyckte jag hemsidan, som är länkad till överst i inlägget,  var riktigt snygg.

tisdag 2 september 2014

Nähä, då blir det ingen tävling då

Jag hade läst reglerna lite slarvigt gällande Peter May-tävlingen ... Man måste vara brittisk medborgare, som Hyllan helt riktigt påpekade. Så himla synd! Jag som var så taggad, och som helt utan morot pratar mig varm om de här böckerna ändå, precis hela tiden. T o m i radio ;-)

September



Jag har letat och letat i mitt minne, och till slut kom jag på det! Namnet på författaren till dikten jag är ute och far efter: Louise MacNeice



Egentligen är det endast en liten del av en lång dikt jag är ute efter. Jag kommer alltid att tänka på den i början av September. Jag har alltid älskat den här månaden, säkert på grund av att det är den månad jag är född, att man som liten förknippade den med födelsedagskalas. Men också för att den är något av en nystart, man kan pusta ut och andas lite lättare. Man kanske måste ta på sig en extra tröja, och kanske t o m börja med tunnare vantar på mornarna, men vad gör väl det?



Dammet i hörnen syns inte lika tydligt! Det är ok att sitta inne med levande ljus och en bok på kvällarna, och jag personligen får helt klart mycket mer energi. Jag säger inte att jag inte gillar sommaren med allt vad den innebär, men september är min favoritmånad helt klart!

Det är en del av dikten Autumn Journal jag tycker är så fin. Just nu minns jag inte var jag hörde den första gången, men det var många år sedan. Jag har aldrig läst hela dikten, men tyckte det var på tiden. Så nu har jag beställt hem den! Det är ju lite av en kärleksdikt, men jag tycker man kan läsa den på olika sätt.

"September has come, it is hers
Whose vitality leaps in the autumn,
Whose nature prefers
Trees without leaves and a fire in the fireplace.
So I give her this month and the next
Though the whole of my year should be hers who has rendered already
So many of its days intolerable or perplexed
But so many more so happy.
Who has left a scent on my life, and left my walls
Dancing over and over with her shadow
Whose hair is twined in all my waterfalls
And all of London littered with remembered kisses.” 
― Louis MacNeiceAutumn Journal

Med på ett litet hörn


Bibliotekskatten fick vara med på ett litet hörn under BTJ:s Förlagsdagar! Det gillar vi!

måndag 1 september 2014

Peter May-tävling

Jag brukar aldrig vara med på några tävlingar. Men det här kunde jag faktiskt inte låta bli. Inte vet jag hur jag ska hinna, men jag tänker i alla fall försöka. Det är ju i alla fall inte alls svårt att prata sig varm om böckerna, som jag ju verkligen älskar.





Det är något alldeles kolossalt lockande över bilderna man hittar på nätet från Yttre Hebriderna och Isle of Lewis. Jag blir som hypnotiserad ... Inte vet jag, det är lite samma känsla som jag får när jag tittar på bilder på ödehus på Instagram exempelvis. Jag blir lite galen och tror jag ska kunna ta hand om och renovera upp ett fallfärdigt hus helt på egen hand, och börja med självhushållning. Rent intellektuellt så inser jag ju att det är en viss skillnad på att odla persilja och basilika i ett växthus på fem kvadrat och att plöja åkrar och så, men ändå ...