Horses horses horses # 5 Millan av Pia Hagmar

Titel; Millan
Författare; Pia Hagmar
Förlag; B Wahlström
Recensionsexemplar

Egentligen skulle jag sitta och skriva på inlägg om mässan, om alla bra och intressanta seminarier jag var på. Men det får vänta, för nu på morgonen innan jobbet läste jag Pia Hagmars Millan, och jag kände att jag måste skriva något om det här på en gång.

Millan är en 13-årig tjej som inte har det så himla lätt. Mamma och pappa är arbestslösa, pappan dricker för mycket, mamman röker och gråter. Det är mycket bråk hemma och ett mycket tungt ansvar för Millan. Bland annat är det i stort sett Millan ensam som tar hand om lillebror Josef.

Det är inte så att Millan är mobbad i skolan eller så, hon trivs med att vara ensam, och helt ensam är hon inte, hon har bästisen Angelika och hon har stallet. I stallet är hon, i de andra tjejernas ögon, stallslaven. Hon tar hand om deras ponnier, mockar och städar i stallet. Kvinnan som äger stallet däremot, ser Millan för den hon är och uppskattar verkligen det hon gör. Millan arbetar för Marianne, som kvinnan heter, får betalt för att sköta stallet, och ibland ger Marianne henne lektioner på en av sina egna hästar.

Angelika vill väl och har egentligen ingen aning om hur Millan har det hemma. Hur ska hoin kunna veta något när Milla inte har berättat? Istället blir Angelika sur när Millan aldrig vill sova över eller stanna kvar och äta middag. Hon måste ju hem till Josef. Som tur är kan Angelika aldrig vara sur särskilt länge.

Det här är en väldigt fin berättelse av Pia Hagmar med en helt oväntad händelse på slutet, som gör att man ser extra mycket fram emot att få träffa Millan igen framöver. Jag hoppas det blir en lång härlig serie böcker av det här!