För ett tag sedan bokcirklade Bokbubblarna igen. Alltid lika trevligt att ses.
Titel; Hatties liv
Författare; Ayana Mathis
Förlag; Brombergs
Hatties liv fick en trea i medelbetyg. Från mig var den trean stark. Jag gillade den. Trots att den ju faktiskt var fruktansvärt deppig och sorglig på sina ställen. Efter första kapitlet storgrät jag...
Lite kort om mina tankar kring boken är bland annat att det kändes lite som att läsa en novellsamling. Nu parallelläser jag Alice Munros novellsamling Brinnande kärlek för en cirkel på fb, och det kändes lite som om att fortsätta på novelltemat i o m läsningen av Hatties liv.
Precis som när man läser noveller, så var det vissa kapitel som fastnade mer än andra och vissa personer (varje kapitel handlade om en ny person, ett av Hatties barn) gillade man att läsa om mer än andra.
Nu heter ju ingen av mina katter Dewey, och inte har de mig veterligen någonsin satt sina tassar på ett bibliotek. Men ändå. Jag är helt övertygad att om de någonsin fick chansen så skulle de bli finfina bibliotekskatter.
Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett USA. Visa alla inlägg
torsdag 5 december 2013
Bubblat för ett tag sedan
Etiketter:
Bokbubblarna,
Familj,
Familjedrama,
USA
tisdag 21 augusti 2012
Fragile
Titel; Fragile
Författare; Lisa Unger
Förlag; Vintage Books
Fragile var bland det bästa jag läst på länge. Efter bara några sidor klickade jag hem uppföljaren också, så jag inte skulle behöva vänta på den när jag var klar med den första.
Fragile utspelar sig i The Hollows, en lite mindre stad utanför New York och vi får följa, framförallt, Maggie, Jones och Rick. Maggie arbetar som terapeupt, Rick är polis och Rick deras tonårige son. Både Maggie och Rick är uppvuxna i The Hollows, men medans Maggie flyttade till storstaden så fort hon bara kunde och var tillräckligt gammal, blev Rick kvar.
När de båda träffades senare i livet och blev ett par, bestämde de sig för att bosätta sig i The Hollows, som kändes som ett tryggare ställe om man ville skaffa familj.
Rick är i Fragile en ganska arg ung man, som revolterar en del, fast bara lite grand och inte hela vägen. Det är som om han hela tiden innerst inne vet om att han egentligen inte riktigt vill spåra ur helt och hållet. Han vill bara testa lite. Flickvännen, Charlene, däremot tar ut svängarna lite mer på riktigt. När Charlene plötsligt försvinner blir hela familjen inblandad i sökandet. Ett sökande som längs lite krokiga vägar leder allt längre bak i tiden.
Det här är riktigt bra. Spännande och helt underbara karaktärer. Jag har bara hittat en översatt titel av Unger, men jag hoppas verkligen det kommer fler, och jag tänker definitivt försöka ordna så att mitt bibliotek köper in det som finns på engelska.
Författare; Lisa Unger
Förlag; Vintage Books
Fragile var bland det bästa jag läst på länge. Efter bara några sidor klickade jag hem uppföljaren också, så jag inte skulle behöva vänta på den när jag var klar med den första.
Fragile utspelar sig i The Hollows, en lite mindre stad utanför New York och vi får följa, framförallt, Maggie, Jones och Rick. Maggie arbetar som terapeupt, Rick är polis och Rick deras tonårige son. Både Maggie och Rick är uppvuxna i The Hollows, men medans Maggie flyttade till storstaden så fort hon bara kunde och var tillräckligt gammal, blev Rick kvar.
När de båda träffades senare i livet och blev ett par, bestämde de sig för att bosätta sig i The Hollows, som kändes som ett tryggare ställe om man ville skaffa familj.
Rick är i Fragile en ganska arg ung man, som revolterar en del, fast bara lite grand och inte hela vägen. Det är som om han hela tiden innerst inne vet om att han egentligen inte riktigt vill spåra ur helt och hållet. Han vill bara testa lite. Flickvännen, Charlene, däremot tar ut svängarna lite mer på riktigt. När Charlene plötsligt försvinner blir hela familjen inblandad i sökandet. Ett sökande som längs lite krokiga vägar leder allt längre bak i tiden.
Det här är riktigt bra. Spännande och helt underbara karaktärer. Jag har bara hittat en översatt titel av Unger, men jag hoppas verkligen det kommer fler, och jag tänker definitivt försöka ordna så att mitt bibliotek köper in det som finns på engelska.
lördag 11 augusti 2012
Fortfarande saknad
Titel; Fortfarande saknad
Författare; Chevy Stevens
Förlag; Bazar förlag
Jag läste Fortfarande saknad i raketfart. Inte för att jag tyckte den var så där fantastisk bra, utan mer för att den blev lite av en mellanbok för mig. Jag har väldigt mycket hemma som jag vill läsa, mycket som jag har riktigt höga förväntningar på, och Fortfarande saknad hamnade i den där högen som jag tagit med från jobbet bara för att jag fått syn på dem och tänkt att; ja men det där verkar ju spännande och bra.
Det var spännande och hyfsat bra, inte det bästa jag läst, men helt ok underhållning. Ruskig berättelse. Klaustrofobisk. Annie arbetar som mäklare, och vid en visning blir hon kidnappad av en man som tar henne till en lite stuga uppe i bergen. Han har renoverat och fixat till stugan så den är helt ljudisolerad och har ingenting i inredningen som man kan använda som vapen eller tillhygge. Den är planerad helt efter behovet att hålla någon isolerad och som fånge.
Här börjar en förskräcklig tid för Annie, med ständiga våldtäkter och annat fruktansvärt. Mannen som fört bort henne kontrollerar hennes dagar helt och hållet. Han bestämmer t o m vilka tider hon får lov att använda toaletten. Annie blir kvar i stugan i över ett år innan hon lyckas ta sig därifrån. Men, även om hon lyckas fly är mardrömmen långt ifrån över.
Berättartekniskt är boken riktigt spännande upplagd. Man får följa vad som hänt Annie via hennes samtal med hennes terapeut, så som läsare vet man att hon klarat sig undan redan från början. Helt ok läsning, men inte det där lilla extra.
Författare; Chevy Stevens
Förlag; Bazar förlag
Jag läste Fortfarande saknad i raketfart. Inte för att jag tyckte den var så där fantastisk bra, utan mer för att den blev lite av en mellanbok för mig. Jag har väldigt mycket hemma som jag vill läsa, mycket som jag har riktigt höga förväntningar på, och Fortfarande saknad hamnade i den där högen som jag tagit med från jobbet bara för att jag fått syn på dem och tänkt att; ja men det där verkar ju spännande och bra.
Det var spännande och hyfsat bra, inte det bästa jag läst, men helt ok underhållning. Ruskig berättelse. Klaustrofobisk. Annie arbetar som mäklare, och vid en visning blir hon kidnappad av en man som tar henne till en lite stuga uppe i bergen. Han har renoverat och fixat till stugan så den är helt ljudisolerad och har ingenting i inredningen som man kan använda som vapen eller tillhygge. Den är planerad helt efter behovet att hålla någon isolerad och som fånge.
Här börjar en förskräcklig tid för Annie, med ständiga våldtäkter och annat fruktansvärt. Mannen som fört bort henne kontrollerar hennes dagar helt och hållet. Han bestämmer t o m vilka tider hon får lov att använda toaletten. Annie blir kvar i stugan i över ett år innan hon lyckas ta sig därifrån. Men, även om hon lyckas fly är mardrömmen långt ifrån över.
Berättartekniskt är boken riktigt spännande upplagd. Man får följa vad som hänt Annie via hennes samtal med hennes terapeut, så som läsare vet man att hon klarat sig undan redan från början. Helt ok läsning, men inte det där lilla extra.
fredag 10 augusti 2012
Precis i min smak
Nu har jag läst ut Lisa Ungers Fragile och Darkness, my old friend, (inlägg kommer inom kort) och jag saknar dem...Jag kommer definitivt fortsätta läsa Lisa Unger, och jag hoppas verkligen att det kommer fler delar i serien om The Hollows. Nu är ju de här två titlarna de enda jag läst av Lisa Unger, och jag vet ju att det finns mer. Frågan är bara vad man ska ta sig an nu? Det finns titlar skrivna under pseudonymen Lisa Miscione. Jag undrar om dessa skiljer sig från de andra.
Jag såg precis på adlibris att det kommit en titel efter Darkness, my old friend; Heartbroken. Hmmm, ska man satsa på den, eller "börja från början"?
Jag såg precis på adlibris att det kommit en titel efter Darkness, my old friend; Heartbroken. Hmmm, ska man satsa på den, eller "börja från början"?
måndag 20 februari 2012
Lektioner i avhållsamhet
Titel; Lektioner i avhållsamhet
Författare; Tom Perrotta
Förlag; Natur & Kultur
Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om Lektioner i avhållsamhet. Det är nästan,men bara nästan, som om jag känner mig lite olustig efter att ha läst ut boken. Olustig på grund av att jag inte riktigt är med på vad Perrotta vill säga med sin historia. Eller olustig för att jag faktiskt inte fick någon riktig känsla för någon av karaktärerna. Eller det kanske till och med är så att jag faktiskt inte ens kunde tycka om någon av karaktärerna. De var mig ganska likgiltiga.
Nu var det inte alls så att jag satt och led under tiden jag läste. Det var helt ok läsning, men utan att ge någon som helst lust att läsa mer av författaren. Tyvärr, för jag hade så gott som räknat med att jag skulle tycka det här var bra. Inte min kopp te helt enkelt, även om jag vet att många hyllar just nu.
Det kan vara så att det är de religiösa inslagen som gör att jag känner mig illa till mods.Att det är det extrema i utövandet av religionen som gör mig nervös, eller helt enkelt rädd. Rädd för vad det faktiskt kan leda till om ytterligheter åt något håll får för stor makt.
Skulle jag ha läst på engelska istället för att vänta på översättningen? Svårt att säga. Om jag får för mig att läsa Perrotta igen så kanske jag borde satsa på en engelsk titel.
Ruth Ramsey är en radikal högstadielärare som bland annat undervisar i samlevnad. Hon har alltid satt en ära i att vara ärlig och rättfram i sin undervisning. Tidigare har hon klarat sig undan med en del försynta påpekanden från skolledningens sida. Men inte den här gången, då ett antal föräldrar och personer i skolans styrelse tycker hon har gått för långt i sin öppenhet.
Jag tycker upplägget är bra. På ena sidan har vi den frispråkliga Ruth som talar sig varm för kunskapens makt och på den andra sidan har vi en radikal kyrka; Tabernaklet. Om budskapet med romanen är att allt inte alltid är svart eller vitt och att vi inte ska vara så snara att döma andra människor är jag helt med.Men, och det här är ett ganska stort men. Jag hade absolut velat se ett tydligare ställningstagande mot kyrkans rätt att styra undervisningen i skolan och,kanske framförallt detta, ett ställningstagande för rätten att tillhandahålla elever relevant och korrekt information och därmed kunskap.
Som jag skrev precis i början så blir jag inte riktigt klok på vad jag ska tycka och tänka, men faktum är att romanen ger mig en något besk eftersmak, som jag hoppas beror på att jag är alltför misstänksam eller har missuppfattat någonting.
Det ska bli väldigt intressant att höra vad mina (från bokcirkeln utan något namn) bokcirkelvänner tycker och tänker om det här!
Författare; Tom Perrotta
Förlag; Natur & Kultur
Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om Lektioner i avhållsamhet. Det är nästan,men bara nästan, som om jag känner mig lite olustig efter att ha läst ut boken. Olustig på grund av att jag inte riktigt är med på vad Perrotta vill säga med sin historia. Eller olustig för att jag faktiskt inte fick någon riktig känsla för någon av karaktärerna. Eller det kanske till och med är så att jag faktiskt inte ens kunde tycka om någon av karaktärerna. De var mig ganska likgiltiga.
Nu var det inte alls så att jag satt och led under tiden jag läste. Det var helt ok läsning, men utan att ge någon som helst lust att läsa mer av författaren. Tyvärr, för jag hade så gott som räknat med att jag skulle tycka det här var bra. Inte min kopp te helt enkelt, även om jag vet att många hyllar just nu.
Det kan vara så att det är de religiösa inslagen som gör att jag känner mig illa till mods.Att det är det extrema i utövandet av religionen som gör mig nervös, eller helt enkelt rädd. Rädd för vad det faktiskt kan leda till om ytterligheter åt något håll får för stor makt.
Skulle jag ha läst på engelska istället för att vänta på översättningen? Svårt att säga. Om jag får för mig att läsa Perrotta igen så kanske jag borde satsa på en engelsk titel.
Ruth Ramsey är en radikal högstadielärare som bland annat undervisar i samlevnad. Hon har alltid satt en ära i att vara ärlig och rättfram i sin undervisning. Tidigare har hon klarat sig undan med en del försynta påpekanden från skolledningens sida. Men inte den här gången, då ett antal föräldrar och personer i skolans styrelse tycker hon har gått för långt i sin öppenhet.
Jag tycker upplägget är bra. På ena sidan har vi den frispråkliga Ruth som talar sig varm för kunskapens makt och på den andra sidan har vi en radikal kyrka; Tabernaklet. Om budskapet med romanen är att allt inte alltid är svart eller vitt och att vi inte ska vara så snara att döma andra människor är jag helt med.Men, och det här är ett ganska stort men. Jag hade absolut velat se ett tydligare ställningstagande mot kyrkans rätt att styra undervisningen i skolan och,kanske framförallt detta, ett ställningstagande för rätten att tillhandahålla elever relevant och korrekt information och därmed kunskap.
Som jag skrev precis i början så blir jag inte riktigt klok på vad jag ska tycka och tänka, men faktum är att romanen ger mig en något besk eftersmak, som jag hoppas beror på att jag är alltför misstänksam eller har missuppfattat någonting.
Det ska bli väldigt intressant att höra vad mina (från bokcirkeln utan något namn) bokcirkelvänner tycker och tänker om det här!
måndag 13 februari 2012
Jag vill vara där!
Titel; Vinylprinsessan
Författare; Yvonne Prinz
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar
Jag kan inte annat än att hålla med Johanna Lindbäck på Bokhora, efter att ha läst Vinylprinsessan. Man vill vara där, bo i samma kvarter som Allie, träffa samma människor, brinna för någonting så starkt som hon brinner för musiken. Bara det, alla musikreferenser! En del känner man ju till, men inte alla. Jag har bestämt mig för en Spotifykväll där jag tänker utgå helt och hållet ifrån Vinylprinsessan. Spännande.
Lite om handlingen. Allie jobbar kvällar, helger och lov på Bob & Bobs skivor. En liten, trång skivbutik som specialiserar sig på vinyl och lite äldre musik. Cd-ställ och det senast finns bara för att locka helgkunderna och turisterna. Annars kommer det mest in riktiga musiknördar, som står och letar i travarna med vinyl efter det stora kapet. Allie själv, bara 16 år, tillhör själv nördskaran. Hon verkligen älskar musik och musikens historia och är otroligt kunnig. Hon vet vad hon talar om.
Allie lever med sin mamma i Berkeley, Kalifornien i ett gammalt hus som är sådär chabbychick-stökigt. Jag hade troligtvis blivit galen på all röra efter några dagar, men det låter så otroligt trivsamt när man läser om det. Jag vill vara där! Jag vill verkligen vara en person som inte bryr mig så mycket om hur välstädat det är, som liksom står över det där oviktiga. Allie verkar vara en otroligt mogen 16-åring. Lite får man känslan att Allie är vuxen och mamman tonåringen, på det där viset som man ofta stöter på i barn- och ungdomslitteratur, men här stör det inte alls. Tvärtom, det bidrar till att man tycker ännu mer om karaktärerna.
Allie bestämmer sig i alla fall för att starta en blogg; Vinylprinsessan. Den blir en otrolig framgång och hon får läsare från jordens alla hörn som uppmuntar henne att fortsätta på samma sätt. Förutom att man får följa upplägget med bloggen får man också lära känna bästa kompisen med en massa killproblem och några andra personer som hänger på Bob & Bobs. Sedan är det den där nya killen i området, som verkar dyka upp i alla möjliga sammanhang. Man får en liten spänningshistora på köpet kan man säga.
Det har väl knappast undgått någon att jag gillar det här? Jag har, när jag skriver det här, ingen aning om Yvonne Prinz har skrivit något tidigare eller om det här är en debut, men finns det mer kommer jag absolut att läsa. Efter en snabbkoll såg jag nu att det finns en titel till, som inte är översatt; All You get is me. Det får bli den då!
Författare; Yvonne Prinz
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar
Jag kan inte annat än att hålla med Johanna Lindbäck på Bokhora, efter att ha läst Vinylprinsessan. Man vill vara där, bo i samma kvarter som Allie, träffa samma människor, brinna för någonting så starkt som hon brinner för musiken. Bara det, alla musikreferenser! En del känner man ju till, men inte alla. Jag har bestämt mig för en Spotifykväll där jag tänker utgå helt och hållet ifrån Vinylprinsessan. Spännande.
Lite om handlingen. Allie jobbar kvällar, helger och lov på Bob & Bobs skivor. En liten, trång skivbutik som specialiserar sig på vinyl och lite äldre musik. Cd-ställ och det senast finns bara för att locka helgkunderna och turisterna. Annars kommer det mest in riktiga musiknördar, som står och letar i travarna med vinyl efter det stora kapet. Allie själv, bara 16 år, tillhör själv nördskaran. Hon verkligen älskar musik och musikens historia och är otroligt kunnig. Hon vet vad hon talar om.
Allie lever med sin mamma i Berkeley, Kalifornien i ett gammalt hus som är sådär chabbychick-stökigt. Jag hade troligtvis blivit galen på all röra efter några dagar, men det låter så otroligt trivsamt när man läser om det. Jag vill vara där! Jag vill verkligen vara en person som inte bryr mig så mycket om hur välstädat det är, som liksom står över det där oviktiga. Allie verkar vara en otroligt mogen 16-åring. Lite får man känslan att Allie är vuxen och mamman tonåringen, på det där viset som man ofta stöter på i barn- och ungdomslitteratur, men här stör det inte alls. Tvärtom, det bidrar till att man tycker ännu mer om karaktärerna.
Allie bestämmer sig i alla fall för att starta en blogg; Vinylprinsessan. Den blir en otrolig framgång och hon får läsare från jordens alla hörn som uppmuntar henne att fortsätta på samma sätt. Förutom att man får följa upplägget med bloggen får man också lära känna bästa kompisen med en massa killproblem och några andra personer som hänger på Bob & Bobs. Sedan är det den där nya killen i området, som verkar dyka upp i alla möjliga sammanhang. Man får en liten spänningshistora på köpet kan man säga.
Det har väl knappast undgått någon att jag gillar det här? Jag har, när jag skriver det här, ingen aning om Yvonne Prinz har skrivit något tidigare eller om det här är en debut, men finns det mer kommer jag absolut att läsa. Efter en snabbkoll såg jag nu att det finns en titel till, som inte är översatt; All You get is me. Det får bli den då!
torsdag 12 januari 2012
Dark places
Titel; Dark places
Författare; Gillian Flynn
Förlag; Orion Publishing Group
Jag har velat läsa Dark Places hur länge som helst känns det som. Jag har tidigare läst Vass egg som jag tyckte väldigt mycket om och hade rätt så höga förväntningar på DP, som jag läst mycket om på diverse bloggar. Speciellt hos Helena Dahlgren på hennes egen Dark Places, där jag för övrigt får grymt mycket bra lästips. Tack för det!
Jag blev definitivt inte besviken. Jag vill ha mer! Därför blev jag extra glad när jag upptäckte att Gillian Flynn kommer ut med nytt någon gång i juni 2012. Den nya heter Gone girl, och jag har inte ansträngt mig någonting alls för att hitta info någonstans, men det finns säkert om man är nyfiken. Något att se fram emot alltså.
I Dark places träffar vi Libby Day som ensam överlevde när hennes bror mördade mamman och systrarna. Det var Libbys vittnesmål (hon var bara 7 år när det hände) som var en av de avgörande orsakerna till att Ben blev fälld.
Libby har aldrig riktigt trivts med sitt liv, det var liksom kört redan från början. Hon har gjort sig ovän med släktingar och blivit runtskickad på olika hem, och sedan hon blev myndig levt på pengar ur en fond som bildades efter morden. Nu börjar pengarna tryta och Libby får ett erbjudande om att komma och träffa medlemmar i en grupp som heter the Kill Club. Det ovanliga, för Libby, med den här gruppen av människor är att de är alla helt övertygade om att Ben är oskyldig. Det här kommer först som en överraskning för Libby, men allteftersom hon får reda på mer och mer fakta om vad som egentligen hände så börjar hon tvivla själv.
Men, hon vet med säkerhet att hon hörde Ben i huset den där kvällen. Det är hon helt säker på. Till slut går hon med på att åka och träffa Ben i fängelset och förstår efter deras möte att någonting inte stämmer. Åh, det här är så bra! Personerna är så enormt komplexa. Beskrivningen av Diondra t ex, Bens flickvän från tiden då morden utfördes är helt otrolig. Hon får fler bottnar för varje mening hon omnämns i.
Det finns helt klart likheter med Vass egg i o m dessa en del djupt störda och en del djupt skadade och trasiga människor, men Dark places känns ännu mer genomarbetad.
Det här är otäckt och hemskt, javisst, men otroligt snyggt och välskrivet. Jag läste Vass egg på svenska, men jag kommer nog inte att läsa Gillian Flynn på svenska någon mer gång. Jag hade inga problem med översättningen när jag läste, men nu efter att ha läst Dark places känns det som om man går miste om en hel del om man inte läser på originalspråk.
Författare; Gillian Flynn
Förlag; Orion Publishing Group
Jag har velat läsa Dark Places hur länge som helst känns det som. Jag har tidigare läst Vass egg som jag tyckte väldigt mycket om och hade rätt så höga förväntningar på DP, som jag läst mycket om på diverse bloggar. Speciellt hos Helena Dahlgren på hennes egen Dark Places, där jag för övrigt får grymt mycket bra lästips. Tack för det!
Jag blev definitivt inte besviken. Jag vill ha mer! Därför blev jag extra glad när jag upptäckte att Gillian Flynn kommer ut med nytt någon gång i juni 2012. Den nya heter Gone girl, och jag har inte ansträngt mig någonting alls för att hitta info någonstans, men det finns säkert om man är nyfiken. Något att se fram emot alltså.
I Dark places träffar vi Libby Day som ensam överlevde när hennes bror mördade mamman och systrarna. Det var Libbys vittnesmål (hon var bara 7 år när det hände) som var en av de avgörande orsakerna till att Ben blev fälld.
Libby har aldrig riktigt trivts med sitt liv, det var liksom kört redan från början. Hon har gjort sig ovän med släktingar och blivit runtskickad på olika hem, och sedan hon blev myndig levt på pengar ur en fond som bildades efter morden. Nu börjar pengarna tryta och Libby får ett erbjudande om att komma och träffa medlemmar i en grupp som heter the Kill Club. Det ovanliga, för Libby, med den här gruppen av människor är att de är alla helt övertygade om att Ben är oskyldig. Det här kommer först som en överraskning för Libby, men allteftersom hon får reda på mer och mer fakta om vad som egentligen hände så börjar hon tvivla själv.
Men, hon vet med säkerhet att hon hörde Ben i huset den där kvällen. Det är hon helt säker på. Till slut går hon med på att åka och träffa Ben i fängelset och förstår efter deras möte att någonting inte stämmer. Åh, det här är så bra! Personerna är så enormt komplexa. Beskrivningen av Diondra t ex, Bens flickvän från tiden då morden utfördes är helt otrolig. Hon får fler bottnar för varje mening hon omnämns i.
Det finns helt klart likheter med Vass egg i o m dessa en del djupt störda och en del djupt skadade och trasiga människor, men Dark places känns ännu mer genomarbetad.
Det här är otäckt och hemskt, javisst, men otroligt snyggt och välskrivet. Jag läste Vass egg på svenska, men jag kommer nog inte att läsa Gillian Flynn på svenska någon mer gång. Jag hade inga problem med översättningen när jag läste, men nu efter att ha läst Dark places känns det som om man går miste om en hel del om man inte läser på originalspråk.
Etiketter:
Familj,
Mord,
Spänning,
USA,
Utanförskap
måndag 28 november 2011
We'll always have summer
Titel; We'll always have summer
Författare; Jenny Han
Förlag; Simon & Schusters Children's Publishing
Författare; Jenny Han
Förlag; Simon & Schusters Children's Publishing
Det var nästan så att jag inte ville att den skulle ta slut. Jag vill inte avslöja för mycket, men slutet kändes på många sätt lika mycket som en början som ett slut. Samtidigt som jag är ett verkligt fan av serier som verkligen har ett slut, på riktigt, och inte bara fortsätter i all oändlighet, så känns det som om jag gärna vill ha en fortsättning på det här. Jag vill veta vad som händer!
De två första delarna i serien har jag läst på svenska, vilket jag nästan ångrar lite då jag läste tredje delen på engelska. Inte för att jag tycker det har varit dåliga översättningar, tvärtom, utan för att att det ju alltid hur bra översättningar det än är finns nyanser i språket som går förlorade. I We'll always have summer så tyckte jag att det var mer humor än i de två tidigare delarna. Ni vet den där lite stillsamma humorn som jag gillar så mycket, och jag misstänker att den är grymt svår att få till i en översättning.
Handlingen lite kort (utan att för avslöja för mycket!); Belly och Jeremiah är fortfararnde ett par. De går på samma college och Belly trivs bra med det här arrangemanget. Däremot finns det andra i hennes närhet som har invändningar. Bland annat Bellys mamma som tycker att collegetiden borde vara en tid då man knyter nya kontakter och inte enbart tillbringar all sin fria tid med sådana männsikor man känt i hela sitt liv.
Conrad ser de inte mycket av. Han håller sig borta, kommer bara på korta besök för att försvinna lika snabbt som han dök upp. Belly själv känner sig fortfarande lite skakig när han är i närheten. Lika säker som hon känner sig på sina känslor för Jeremiah, lika osäker känner hon sig inför Conrad.
När Belly och Jeremiah vid en familjemiddag annonserar en nyhet som kommer som en fullständig överraskning för alla närvarande, skakar de om tillvaron för sina nära och kära så att det blir svårt att återgå till det normala.
Väldigt fin och lätt beroendeframkallande är den här ungdomsserien av Jenny Han. Hett tips till alla (självklart även vuxna!!) som inte har läst den ännu.
![]() |
| Första delen i derien |
![]() |
| Andra delen i serien |
onsdag 8 juni 2011
Läser gärna mer av
Titel; Fyra dagar fyra nätter
Författare; Morgan Matson
Förlag; Rabén & Sjögren
Jag hade verkligen rätt så höga förväntningar på Fyra dagar fyra nätter. Allt positivt som skrivits om den på Amazon och inte minst Johanna Lindbäcks inlägg på Bokhora bidrog självklart till detta. Bara jämförelsen med Sarah Dessen gjorde ju att jag ville läsa med en gång. Och jag blev inte besviken, tvärtom. Jag gillar verkligen det här och bara hoppas att det kommer mer. Jag har inte kollat upp om det är någon ny roman på gång på engelska ännu, det kanske det är?
Sedan gillar jag Morgan Matsons tack i slutet av boken där bland annat David Levithan och Jenny Han nämns. Känns mysigt att tänka sig att dessa författare suttit och fikat och pratat fyra dagar fyra nätter och Ingen sommar utan dig tillsammans!
I början kände jag mig lite kluven till de inflikade låtlistorna och reseanteckningarna om de olika delstaterna, men efter ett tag tyckte jag absolut att jag ville ha med dem. Huvudpersonerna, Roger och Amy är sådana där karaktärer som man bara älskar med en gång och verkligen vill veta allt om, och de här inflikade sidorna gör att det känns som om man kommer de närmre inpå livet.
Amys liv är inte alls särskilt muntert i början av boken. Pappan har omkommit i en trafikolycka där det var Amy som körde bilen. Hon anklagar sig själv, även om olyckan inte var hennes fel. Mamman är inte till så stor hjälp här heller. Hon bestämmer sig hux flux för att familjen, det vill säga Amy, hennes tvillingbror Charlie och mamman, ska flytta från Kalifornien till Connecticut för att få en ny start. Charlies drogproblem, som alla har mer eller mindre blundat för alltför länge, spårar plötsligt ur helt och han sätts på en avgiftningsklinik. Mamman själv flyttar iväg själv först för att fixa med nya boendet och det är meningen att Amy ska komma efter direkt när hon slutat skolan. Problemet är att hon behöver få med sig familjens bil, och hon kör inte bil längre. Inte efter olyckan. Man kan fundera lite över mammans sätt att hantera saker och ting här. Amy blir lämnad ensam och får hantera all sorg och all skuld över olyckan helt ensam. Till saken hör att Amy är, eller har i alla fall alltid varit före olyckan, en ”duktig flicka”. Hon fixar, hon klarar, hon är inte till bekymmer. Till skillnad då från brorsan. Förmodligen hänger mamman upp sin egen tillvaro på det här att hon vet att hon kan lita på Amy. På Amy som håller på att gå i bitar utan att någon lägger märke till det.
Bilkörningsproblemet löser man genom att mammans väninnas son, Roger, kommer in som en räddande ängel och erbjuder sig att köra Amy. Vad ingen av mammorna vet är att Roger har en egen agenda. En liten sak som han känner att han behöver ta hand om. Något ouppklarat. Allt som krävs är en liten omväg från deras in i minsta detalj planerade resrutt.
En resa på fyra dagar genom landet, som Amy befarat skulle bli helt outhärdliga dagar, blir efter deras första lilla omväg någonting helt annat. Sakta börjar Amy känna och tänka igen. Hon träffar människor som får henne att vakna upp ur den där dvalan hon befunnit sig i allt sedan bilolyckan. Det kanske finns en väg tillbaka genom sorgen, en väg tillbaka till ett vanligt liv igen.
Som sagt, jag gillar det här jättemycket. Amy och Roger är helt underbara karaktärer med mycket värme och den där stillsamma typen av humor som jag bara älskar. Jag läser gärna mer av Morgan Matson och jag läser också gärna mer om Amy och Roger. Lite upplagt för en fortsättning var det väl allt?
En sak till; Den där ”gissa vilken person jag tänker på-tävlingen”, de håller på med. Den gör vi alltid också en variant av i min familj när vi åker bil. Hädanefter kommer jag förmodligen alltid att skänka Amy och Roger en tanke när vi leker den här leken…Och kanske önska att min familj befann sig på en resa tvärsöver USA...
Etiketter:
Familj,
Relationer,
Sorg,
Ungdom,
USA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











