lördag 28 september 2013

Tankar så här långt

På ett sätt känns det som en lite märklig mässa. Jag vet inte, det har varit många bra möten, flera bra seminarier och monterprogram men känns ändå lite annorlunda. Eller så är jag bara lite trött. Jag önskar jag hade gått på fler punkter på Biblioteks & berättarscenen. Jag hann med ett igår och några till idag. Kanske blir fler imorgon?

Sedan är jag fortfarande lite sur över att jag lyckats krocka några programpunkter som jag hade kunnat undvika om jag tänkt mig för lite. 

En höjdpunkt var definitivt Caitlin Moran. Hade kunnat sitta och lyssna på den kvinnan hela eftermiddagen, tror jag.

Blev också väldigt positivt överraskad av Rebecca Åhlund i fredags. Gillade hennes "Flickan på tavlan" väldigt mycket, och det är alltid kul när man tycker författaren är trevlig också. Hoppas hon kommer att  skriva mer, och då gärna för barn. Det verkade som om det kommer att komma en fortsättning.

Nu ska jag nog kolla igenom programmet för imorgon, och sätta mig och läsa Helen Fitzgerald's The cry tills det är dags för finfin bokbloggarmiddag!

fredag 27 september 2013

På golvet

Det har mest blivit strosande bland montrar idag, men nu börjar det bli riktigt mycket folk. Får se hur länge man orkar...











torsdag 26 september 2013

Punkt 7 dag 1






Punkt 6 dag 1






So far so good

Känns bra än så länge på mässan. Förmodligen kommer en del människor tröttna ordentligt på mina mycket fantasilösa bildinlägg, men så får det vara! Längre inlägg kommer så småningom, fast förmodligen inte idag. 

Nästa punkt blir att hitta ngt att äta, och därefter ett seminarium om 11-åringen som den nya tonåringen. 

Sedan en sväng förbi Gilla förlags monter innan jag förhoppningsvis träffar hela #boblmaf hos Pia Printz. Good plan, som Bridget Jones skulle ha sagt. 

Punkt 5 dag 1








Punkt 4 dag 1







Punkt 3 dag 1






Det känns som om det här blir det stora dilemmat i år

Hittat mig ett litet vägguttag



Andra punkten dag 1






Första punkten dag 1








torsdag 19 september 2013

Lite "måste-läsning"

Det går som sagt trögt med min läsning just nu. Det har det gjort hela året, mer eller mindre. Det blir en del läst förstås ändå, framförallt barn- och ungdomsböcker som jag bokpratar om på jobbet.

Det är ju inte det att jag inte gillar att läsa barn- och ungdoms. Det gör jag ju, verkligen, men ibland kan det bli lite för mycket av det goda. Speciellt när man har mängder av bokprat och det inte finns tillräckligt med titlar inne på hyllorna att prata om. Det är ju också riktigt roligt egentligen, att det är så mycket böcker utlånade, så det nästan ser tomt ut i vissa hyllor. Samtidigt är det som sagt svårt att få ihop titlar att prata om med klasserna som kommer.

Till den klass som jag ska träffa idag har jag fått läsa om några titlar som jag visserligen läst, men det var ett tag sedan. Det blir inga nya titlar alls idag, tyvärr, annars är det alltid roligt att med åtminstone en eller ett par nyheter. Det får gå ändå.

Titlarna nedan får följa med mig senare idag, när jag ska träffa en femma;







Plus en hel del annat förstås, men det blir de här som jag kommer att prata lite extra mycket om. Det är alltid spännande att se vad som går hem. Man kan aldrig riktigt veta, ibland blir man som vuxen/bibliotekarie/pedagog väldigt förvånad över vad eleverna fastnar för.

onsdag 11 september 2013

Snögloben

Titel; Snögloben
Författare; Amanda Hellberg
Förlag; Forum
Recensionsexemplar E-bok

Här vi en bok jag totalt glömt bort att skriva om. Tur då att jag blivit i alla fall rätt så duktig på att skriva upp vad jag läser. Så det inte faller så värst många titlar mellan stolarna. Sedan att inläggen dröjer, det är en helt annan sak...

Ok, Snögloben. Jag gillar ju Maja grå, jag gillar Jack och jag gillar Amanda Hellbergs sätt att skriva. Ändå är det någonting med Snögloben som gör att den inte når hela vägen fram. Min favorit är Döden på en blek häst, och Snögloben håller inte, enligt mig, samma klass.

En sak jag reagerar på är att det inte känns trovärdigt när utredningen/brottet blir för personligt. Det blir konstigt när Maja ska börja utreda vad som hände Jacks bror, då för längesedan. Kanske också att det är lite för mycket polisarbete och för lite skräck och för lite av Maja Grås gåvor som gör att jag inte faller pladask. Nu tycker jag inte det är dåligt, utan helt ok läsning, men jag önskar att nästa del om Maja Grå har lite mer av den täta stämning som fanns i Döden på en blek häst. Det där som gör att man riktigt längtar efter nästa bok samtidigt som man inte vill läsa färdigt, utan dra ut på det så länge som möjligt.

Gärna också lite mer om Jack i nästa bok. Han gav mersmak i Döden på en blek häst för att sedan fastna ordentligt i Tistelblomman. I Snögloben skymtar han bara fram ytterst sparsamt, och då i stort sett endast som traumatiserad pojkvän. Detta kanske bara är en 'mellanbok'? En transportsträcka fram till nästa mörka, skräckfyllda bok om Maja Grå? Det tror jag.

onsdag 4 september 2013

Lite ihop

Titel; Lite ihop
Författare; Johanna Lindbäck
Förlag; Lilla Pirat
Recensionsexemplar


Jag var grymt nyfiken på Johanna Lindbäcks första bok för lite yngre läsare, Lite ihop, som kommer ut på Lilla Piratförlaget. Nästan så det var lite nervöst att läsa faktiskt. Jag gillar ju hennes ungdoms jättemycket och ville ju väldigt gärna gilla det här också! Som tur var så gjorde jag det. Hade känts hemskt trist annars.

Urgulliga huvudkaraktärer, tänkvärd vardagsproblematik och fullt av igenkänningsfaktorer om man är i samma ålder som personerna i boken. Mycket känns igen från ungdomsböckerna. Om man ska ha någon invändning så är det väl i så fall att ordvalen i vissa fall känns lite för avancerade för en 12-åring att använda sig av. Jag har en tjej hemma i exakt den här åldern och väldigt mycket i beteende känns igen kan jag säga, men tjejerna och killarna i Lite ihop uttrycker sig mer moget än de 12 och 13-åringar jag träffar på i min vardag. Kan tänka mig att det där är jättesvårt att anpassa om man är van att skriva för och om lite äldre personer.

Det måste vara en spännande ålder att skriva för. När man är på väg in i tonåren med allt vad det innebär. Så många frågor och funderingar och kanske ingen att riktigt fråga. Man skulle önska att alla, verkligen alla, har någon att vända sig till. Behöver ju inte vara någon vuxen, kan vara en kompis, storasyrra, kusin eller vad som. Bara någon som man litar på och kan fråga alla knäppa frågor man har. Eller frågor man själv tycker är knäppa, men som säkert nästan alla undrar över.

Hoppas Johanna Lindbäck kommer att skriva mer för den här åldern. Jag kommer att tipsa om Lite ihop för det vilda.

Kort om handlingen är att vi träffar Majken som går i sexan och spelar fiol. Inte så himla coolt kanske, men hon gillar det och tänker fortsätta. Kompisarna börjar intressera sig för killar och Majken är inte riktigt med på tåget. Hon tycker kanske att man inte bara behöver prata killar. Det finns ju annat också. När det sedan kommer en ny kille till skolan, som Majken av olika anledningar lär känna lite grand, så får hon en idé. Visserligen får hon den här idén mitt i natten, och visserligen så kanske den inte känns helt klockren när hon väl berättat om sin plan för Ivan som killen heter, men ändå. De drar igång med sitt projekt, som blir jättelyckat faktiskt. Läs själva för att se vad det är de kokar ihop!

Som vanligt tycker jag Johanna Lindbäck lyckas bra med alla karaktärer runtomkring också. Det är flera personer jag vill veta mer om. T ex Izzy, världens coolaste fiollärare, storebror Pontus som verkar hur gullig som helst och min favorit fast hon bara var med pyttelite; Ivans storasyster Ida med sina slitna Dr Marten.

Det här blir också en perfekt bokpratsbok för den visar så tydligt att alla tjejer/killar inte tänker på samma sätt hela tiden. Det är ok att tycka olika, vara lite i otakt med sina kompisar när det gäller en del saker. Man kan vara kompisar ändå, och om man ska känna sig väl till mods så är det alltid bäst att lyssna till sig själv.

tisdag 3 september 2013

Kodnamn Verity

Titel; Kodnamn verity
Författare; Elizabeth Wein
Förlag; Gilla böcker
Recensionsexemplar


Jag håller med Linda på Enligt O om att Kodnamn Verity är en riktigt bra bok som man absolut inte ska missa bara för att man tror den riktar sig till ungdomar eller unga vuxna.

Den här titeln tog mig, liksom Insurgent som jag skrev om i mitt förra inlägg, lång tid att läsa. Dock inte för att jag inte tyckte den var bra, tvärtom gillade jag det jag läste från första stund. Nej, det har (som det ju gör titt som tätt) kommit annat emellan.

Precis som med Insurgent önskar jag att jag hade kunnat läsa i ett svep utan några pauser, för jag tror jag hade uppskattat den ännu mer då. En del böcker mår ju bra av att pausas ibland, men den här hade jag velat läsa utan att läsa annat emellan.

Man fängslas från första stund och när allting knyts ihop och man ser hela bilden framför sig, kan man inte annat än att imponeras. Jag ser fram emot att läsa mer av Elizabeth Wein.

Vi träffar Quennie, en brittisk agent som blivit nedskjuten och tillfångatagen i ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Hon tvingas, under tortyr, att skriva ned allt hon minns om den brittiska underrättelsetjänsten. Då hennes berättelse spelas upp får vi till en början något fragmentariska inblickar i hennes och bästa väninnans (Maddy, som också är pilot och flög planet då de blev beskjutna) liv. Allteftersom tiden går får man en allt klarare bild av vad som skedde, och när sedan Maddy tar över berättarrösten klarnar de sista frågetecknen.

Riktigt spännande och välskrivet. Rekommenderas starkt!

måndag 2 september 2013

Insurgent

Titel; Insurgent
Författare; Veronica Roth
Förlag; Modernista
Recensionsexemplar

Lite känns Insurgent som den mellanbok den faktiskt är. Lite transportsträcka. Men, en oerhört intensiv och händelserik transportsträcka.

Det har tagit rätt lång tid för mig att ta mig igenom boken. Det har kommit annat emellan, tyvärr, för jag tror jag skulle ha kommit mycket bättre in i den om jag läst utan paus.

I och med att jag fått pausa ibland har det tagit mig några sidor varje gång, att komma in i boken igen. Tredje och sista delen kommer jag försöka läsa i ett svep. Egentligen skulle man vänta in alla delar i sådana här serier för att kunna plöja alltihop efter varandra. Men, hur troligt är det att man väntar?!

Som jag skrivit tidigare, det här är en serie för alla som älskade Hungerspelen. Lite fler karaktärer att hålla ordning på, och lite fler vändningar i handlingen, men fixar man det lär man inte blir besviken.


- Posted using BlogPress from my iPad