Kast med liten kniv

Titel; Kast med liten kniv
Författare; Sara Kadefors
Förlag; Piratförlaget
Recensionsexemplar

Så här är det. Jag gick på högstadiet samtidigt och på samma skola som Sara Kadefors. Hon är ett år äldre än mig, och under de här åren umgicks vi lite grand. Efter nian kanske vi träffades ett par gånger under gymnasietiden och som vuxna har vi inte haft någon kontakt alls. Jag har flera gånger tänkt skriva något till Sara, när man exempelvis har läst någon krönika med enorm igenkänning eller så, men det har aldrig blivit av.

Självklart färgar det här till viss del min läsning av Kast med liten kniv, detta att jag känner igen mig så mycket. Platser, händelser och kanske framförallt känslor och stämningar. Jag tror nog att jag hade tyckt lika mycket om boken även om jag aldrig träffat Sara, men faktum är att jag nu blev enormt berörd. Den fick mig att minnas så mycket från den här tiden, händelser och minnen bara vällde upp till ytan. Sådant som jag inte ägnat en tanke åt på många många år. Man förstår hur mycket vi bär med oss och hur otroligt känsliga och påverkbara vi är under våra tonår.

För mig gick det så långt att jag nästan började storgråta när jag varit och lyssnat på Sara under bokmässan. Det blev något sorts klimax. Helt galet. Som sagt, vi umgicks lite grand under några få år när vi gick på högstadiet, inte mer. Om jag blev så skakig när jag läste boken så kan jag bara föreställa mig hur mycket det måste ha väckt hos Sara under tiden hon skrev.

Kort om handlingen är att vi får träffa Jonas, både i nutid och dåtid. Jonas är en kille som växte upp i ett mindre samhälle strax utanför Göteborg. Han hängde med det halvkriminella gänget, och även om han kände sig fruktansvärt obekväm i många sammanhang så hade han aldrig orket eller modet att bryta sig ur. Vart skulle han ta vägen istället? Vem skulle han då vara med? Jag tror inte han såg några alternativ. Han blev också klassad som lite dum i och med att han hade dyslexi och var tvungen att gå i obs-klass. Tvärtom emot vad lärarna och i viss mån även föräldrarna trodde, hade Jonas egentligen inga som helst problem med inlärning, förutom att han behövde hjälp med sin läsning. Var det ett ämne som intresserade honom, tragglade han sig igenom mycket komplicerade texter. Detta såg faktiskt kompisgänget. De flesta av dem var medvetna om Jonas kapacitet.

Föräldrarna trodde nog att de gjorde "rätt" genom att inte lägga sig i. Genom att låta killarna härja bäst de ville i familjens källare. Istället skulle de självklart ha petat, ställt frågor och varit riktigt påträngande och besvärliga. Det kanske hade kunnat skaka igång Jonas.

Det fanns en tjej som Jonas var intresserad av, och hade inte det som inte får lov att hända hänt, om hon hade fått leva, så tror jag att Jonas liv hade sett helt annorlunda ut. Skuldkänslorna över den här tragiska olyckshändelsen är något som Jonas sedan bär med sig långt in i sitt vuxenliv. De hämmar honom och gör honom närmast handlingsförlamad i vissa situationer. Han vill bara att allt ska vara lugnt och fint och normalt. Han vill inte sticka ut. Det är nästan som om han önskar att han vore osynlig.

Åh, det är så mycket i den här boken man kan gå in i och diskutera. Jonas förhållande till sin storasyster t ex. Hjälp vad mycket det finns att hämta där! Går man sedan in och tittar på systerns egen dotter och hennes problem så är bara det en roman i sig.

Jag ska inte avslöja mer om handlingen, men jag hoppas verkligen att Kast med liten kniv får riktigt många läsare. Boken förtjänar verkligen det. Samtidigt hoppas jag att Sara fortsätter skriva så här, med den här nerven som finns i den här boken! Fortsätt i samma stil, på samma tema och låt nästa bok även den utspela sig under de här uppväxtåren. Det behöver inte nödvändigtvis vara någon fortsättning på Kast med liten kniv. Jag tror det kan bli hur bra som helst.