Nu heter ju ingen av mina katter Dewey, och inte har de mig veterligen någonsin satt sina tassar på ett bibliotek. Men ändå. Jag är helt övertygad att om de någonsin fick chansen så skulle de bli finfina bibliotekskatter.
Visar inlägg med etikett Historisk roman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Historisk roman. Visa alla inlägg
onsdag 14 november 2018
Kodnamn Alice
Jag började läsa Kodnamn Alice av Kate Quinn närmast av en slump. Sådär bra som det kan bli ibland när man jobbar på bibliotek. Rätt vad det är så står man där med en titel i handen som man helt hade missat. I nästa sekund så är boken i fråga för det mesta utlånad och ligger i väskan för att följa med hem.
Så var det med Kodnamn Alice, och jag ångrar inte att boken fick följa med hem. Boken är skriven i två tidsplan, vilket ibland är lite problematiskt kan jag tycka, men här passar det utmärkt. Vi får följa Charlie, en ung amerikansk tjej som är gravid och som åkt till England med sin franskfödda mamma, för att fortsätta till Frankrike för en abort. Året är 1947 och ogifta mödrar står inte särskilt högt i kurs.
Charlie bestämmer sig dock för att avvika, hon har en dold agenda med resan till europa, nämligen att försöka ta reda på vad som hände hennes älskade, några år äldre kusin Rose, under kriget. Hon förmodas vara död men ingen vet egentligen vad som faktiskt hände. Spåren leder Charlie till London och Eve Gardner, en engelsk kvinna som arbetade som spion i Frankrike under första världskriget och som livet gått hårt åt.
I nutid (1947) får vi sedan följa den lite vilsna och ensamma Charlie, den argsinta och alkoholiserade Eve Gardner samt hennes chaufför på en roadtrip genom Europa för att försöka ta reda på vad som hänt med Rose. Man förstår ganska snabbt att Roses öde på ett eller annat vis strålar samman med Eves.
Parallellt får vi följa Eve som spion och det farliga uppdrag hon utförde i Frankrike inom motståndsrörelsen under första världskriget.
Extra spännande och intressant blir boken när jag förstår att händelserna delvis baseras på verliga personer och händelser. Det är så mycket man inte vet om de båda världskrigen. Så många ofantligt modiga människor som utan en tanke på risken för sina egna liv utförde handlingar som får mig att hissna bara genom att tänka sig in i situationen.
Jag blir nyfiken på Kate Quinns senast bok, The Huntress, och har såklart lagt till den i min TBR-lista!
Här finns en länk till Kate Quinns hemsida.
Etiketter:
Böcker,
Historisk roman,
Läsning,
Spänning
fredag 11 mars 2016
Miniatyrmakaren "blogg100 11
Titel: Miniatyrmakaren
Författare: Jessie Burton
Förlag: Modernista
Recensionsexemplar
Nu var det ett tag sedan jag läste Miniatyrmakaren, som var en av böckerna Bokbubblarna läste. Framsidan är så snygg att den är värd att läsa bara för den sakens skull!
Historien utspelar sig i Amsterdam år 1686. Nella kommer som ung brud till staden för att börja sitt liv som gift. Hon har egentligen aldrig träffat sin man, förutom under själva vigseln, och hon vet itne alls vad hon har att vänta sig. Förutom att hon vet om att hon är lyckligt lottad och att hon borde vara mycket tacksam över hur hennes liv har utformat sig.
När hon kommer till huset, som ska bli hennes hem, möts hon av mannens syster, tjänsteflickan Cornelia och tjänaren Otto.
Hushållet och dess invånare förbryllar Nella från första stund. Hon får inget ordentligt grepp om familjen Brandt. Hon vet att de ska vara förmögna, men varför verkar de då oroliga över ekonomin? Nästan snåla?
Nellas man, när han dyker upp, beter sig ytterst märkligt. Han rör aldrig vid henne, och verkar arbeta dygnet runt. Som någon sorts försoningspresent får Nella ett dockskåp. Ett helt fantastiskt skåp som ser exakt ut som deras hem. Först vet hon inte riktigt vad hon förväntas göra med det, men börjar sedan beställa möbler till dockhuset. Möblerna är även dessa exakta kopior av vad som finns i huset. Dessutom så får hon vid varje leverans med något extra som hon inte har beställt. Detaljer som ingen människa ska ha någon möjlighet att veta någonting om. Vem är miniatyrmakaren och hur kan han veta så mycket om Nellas liv?
Efter en något seg inledning så växer boken hela tiden. Miljöerna är oerhört intressanta och man blir hela tiden påmind om exempelvis "Flicka med pärlörhänge". Karaktärerna växer och intrigen tätnar nästan för varje sida, när man kommit in en bit i boken. Några oväntade händelser gör att jag blev positivt överraskad. Bra för mig att läsa något annat än spänningsromaner!
Jag blir också oerhört avundsjuk på alla fellow bokbloggare som ska åka på BBC-resan till Amsterdam nu i år ... Jag inser att jag har så mycket annat i år att det inte passar så himla bra, men oj vad jag skulle vilja åka med!
Författare: Jessie Burton
Förlag: Modernista
Recensionsexemplar
Nu var det ett tag sedan jag läste Miniatyrmakaren, som var en av böckerna Bokbubblarna läste. Framsidan är så snygg att den är värd att läsa bara för den sakens skull!
Historien utspelar sig i Amsterdam år 1686. Nella kommer som ung brud till staden för att börja sitt liv som gift. Hon har egentligen aldrig träffat sin man, förutom under själva vigseln, och hon vet itne alls vad hon har att vänta sig. Förutom att hon vet om att hon är lyckligt lottad och att hon borde vara mycket tacksam över hur hennes liv har utformat sig.
När hon kommer till huset, som ska bli hennes hem, möts hon av mannens syster, tjänsteflickan Cornelia och tjänaren Otto.
Hushållet och dess invånare förbryllar Nella från första stund. Hon får inget ordentligt grepp om familjen Brandt. Hon vet att de ska vara förmögna, men varför verkar de då oroliga över ekonomin? Nästan snåla?
Nellas man, när han dyker upp, beter sig ytterst märkligt. Han rör aldrig vid henne, och verkar arbeta dygnet runt. Som någon sorts försoningspresent får Nella ett dockskåp. Ett helt fantastiskt skåp som ser exakt ut som deras hem. Först vet hon inte riktigt vad hon förväntas göra med det, men börjar sedan beställa möbler till dockhuset. Möblerna är även dessa exakta kopior av vad som finns i huset. Dessutom så får hon vid varje leverans med något extra som hon inte har beställt. Detaljer som ingen människa ska ha någon möjlighet att veta någonting om. Vem är miniatyrmakaren och hur kan han veta så mycket om Nellas liv?
Efter en något seg inledning så växer boken hela tiden. Miljöerna är oerhört intressanta och man blir hela tiden påmind om exempelvis "Flicka med pärlörhänge". Karaktärerna växer och intrigen tätnar nästan för varje sida, när man kommit in en bit i boken. Några oväntade händelser gör att jag blev positivt överraskad. Bra för mig att läsa något annat än spänningsromaner!
Jag blir också oerhört avundsjuk på alla fellow bokbloggare som ska åka på BBC-resan till Amsterdam nu i år ... Jag inser att jag har så mycket annat i år att det inte passar så himla bra, men oj vad jag skulle vilja åka med!
lördag 23 augusti 2014
Av en annan tid
Titel; Av en annan tid
Författare; Katherine Webb
Förlag; Historiska media
Recensionsexemplar
Förväntningarna var höga när jag började läsa Av en annan värld. Jag tyckte mycket om Carolines arv, som var Webbs debut, och jag blev definitivt inte besviken på Av en annan värld.
Också här utspelar sig handlingen i två tidsplan. I nutid möter man Leah, en journalist som i sin hand får ett brev som hittats i fickan hos en soldat från första världskriget. Hon blir nyfiken på hans historia och på personen som skrivit brevet. Ledtrådarna leder henne till den gamla prästgården i Berkshire.
Till samma prästgård anländer också tjänsteflickan Cat Morley år 1911. Efter att ha tillbringat en tid i fängelse i London på grund av sin delaktighet i kvinnorättsfrågor hamnar hon långt ut på landet. Cat är en, milt uttryckt, främmande fågel i denna sin nya miljö och människor i byn både förfasar sig över hennes sätt att vara samtidigt som de känner sig hotade av hennes intellekt och sätt att tänka.
Av olika anledningar blir Cat inblandad i den ockulta experten, Robbin Durrants, liv. Durrant slår sig ner i prästgården på grund av att kyrkoherden, Cats arbetsgivare, är intresserad av det ockulta och känner sig helt säker på att det finns älvor och andra väsen i byn.
Det är härliga miljöer (Engelsk landsbygd! Gamla prästgårdar!), väl sammansatta (Excentriska! Lätt maniska! Dysfunktionella familjer!) karaktärer. Vad mer kan man begära? Katherine Webb är helt klart ett författarskap jag kommer att följa utgivningen av.
Författare; Katherine Webb
Förlag; Historiska media
Recensionsexemplar
Förväntningarna var höga när jag började läsa Av en annan värld. Jag tyckte mycket om Carolines arv, som var Webbs debut, och jag blev definitivt inte besviken på Av en annan värld.
Också här utspelar sig handlingen i två tidsplan. I nutid möter man Leah, en journalist som i sin hand får ett brev som hittats i fickan hos en soldat från första världskriget. Hon blir nyfiken på hans historia och på personen som skrivit brevet. Ledtrådarna leder henne till den gamla prästgården i Berkshire.
Till samma prästgård anländer också tjänsteflickan Cat Morley år 1911. Efter att ha tillbringat en tid i fängelse i London på grund av sin delaktighet i kvinnorättsfrågor hamnar hon långt ut på landet. Cat är en, milt uttryckt, främmande fågel i denna sin nya miljö och människor i byn både förfasar sig över hennes sätt att vara samtidigt som de känner sig hotade av hennes intellekt och sätt att tänka.
Av olika anledningar blir Cat inblandad i den ockulta experten, Robbin Durrants, liv. Durrant slår sig ner i prästgården på grund av att kyrkoherden, Cats arbetsgivare, är intresserad av det ockulta och känner sig helt säker på att det finns älvor och andra väsen i byn.
Det är härliga miljöer (Engelsk landsbygd! Gamla prästgårdar!), väl sammansatta (Excentriska! Lätt maniska! Dysfunktionella familjer!) karaktärer. Vad mer kan man begära? Katherine Webb är helt klart ett författarskap jag kommer att följa utgivningen av.
måndag 5 maj 2014
Carolines arv
Titel; Carolines arv
Författare; Katherine Webb
Förlag; Historiska media
Recensionsexemplar
Det är många saker jag gillar med Carolines arv, och inte alls många som jag inte gillar. T ex så tycker jag att Katherine Webb får ihop de två tidsplanen i berättelsen på ett mycket fint sätt. Jag gillar också de olika miljöerna, att hon förflyttar sig på ett bekvämt sätt mellan två kontinenter. Beskrivningen av hur det måste ha varit att komma som "fin dam" eller "bortskämd ung kvinna" från New York till rena rama vildmarken i början av 1900-talet känns äkta.
Det är väl inte så konstigt att man får ganska starka Kate Morton vibbar av den här romanen. Det är mycket som känns igen. Engelsk landsbygd, två tidsplan och inte minst en eller flera mörka familjehemligheter.
Jag tänker dessutom ofta på filmen Gilbert Grape när jag läser boken. Jag ser Johnny Depp som Dinny rättigenom hela boken, och även om jag inte ser Leonardo DiCaprio som Harry så finns det ju likheter i och med någon form av nedsättning.
Varför jag hela tiden ser scener ur filmen Stekta gröna tomater när jag läser den här boken är dock en gåta ... Jag har ingen aning om varför den poppar upp hela tiden.
Det jag tycker absolut bäst om i Carolines arv, är beskrivningen av Erica. Framförallt så gillar jag hur hon beskrivs som barn, under den där sommaren då systrarna Beth och Ericas kusin Henry försvann och aldrig återfanns. Hur hon som Beths lillasyster var förälskad i (eller ungdomligt svärmade för är ett uttryck jag gärna använder här!) Dinny, och hela tiden hängde Beth och honom i hälarna. Det framgår så oerhört tydligt hur hon vill att alla ska vara glada och nöjda! Att alla ska vara vänner, och att allt ska vara som det alltid har varit. En medlare ut i fingerspetsarna. Det är något rörande över den framställningen av Erica som barn, tycker jag. Lika rörande är systrarnas lojalitet gentemot varandra och gentemot Dinny.
Den här medlande egenskapen märks tydligt även hos Erica som vuxen, liksom hennes kärlek till sin syster och det där att hela tiden ta ansvar för andra människors lycka.
Det ska bli spännande att se om det kommer någon ny titel av Katherine Webb. Det här är hennes debut, och hon blev nominerad till flera debutantpriser 2010 när Carolines arv gavs ut. Hur som helst så kommer jag läsa mer av henne om det blir fler romaner.
Författare; Katherine Webb
Förlag; Historiska media
Recensionsexemplar
Det är många saker jag gillar med Carolines arv, och inte alls många som jag inte gillar. T ex så tycker jag att Katherine Webb får ihop de två tidsplanen i berättelsen på ett mycket fint sätt. Jag gillar också de olika miljöerna, att hon förflyttar sig på ett bekvämt sätt mellan två kontinenter. Beskrivningen av hur det måste ha varit att komma som "fin dam" eller "bortskämd ung kvinna" från New York till rena rama vildmarken i början av 1900-talet känns äkta.
Det är väl inte så konstigt att man får ganska starka Kate Morton vibbar av den här romanen. Det är mycket som känns igen. Engelsk landsbygd, två tidsplan och inte minst en eller flera mörka familjehemligheter.
Jag tänker dessutom ofta på filmen Gilbert Grape när jag läser boken. Jag ser Johnny Depp som Dinny rättigenom hela boken, och även om jag inte ser Leonardo DiCaprio som Harry så finns det ju likheter i och med någon form av nedsättning.
Varför jag hela tiden ser scener ur filmen Stekta gröna tomater när jag läser den här boken är dock en gåta ... Jag har ingen aning om varför den poppar upp hela tiden.
Det jag tycker absolut bäst om i Carolines arv, är beskrivningen av Erica. Framförallt så gillar jag hur hon beskrivs som barn, under den där sommaren då systrarna Beth och Ericas kusin Henry försvann och aldrig återfanns. Hur hon som Beths lillasyster var förälskad i (eller ungdomligt svärmade för är ett uttryck jag gärna använder här!) Dinny, och hela tiden hängde Beth och honom i hälarna. Det framgår så oerhört tydligt hur hon vill att alla ska vara glada och nöjda! Att alla ska vara vänner, och att allt ska vara som det alltid har varit. En medlare ut i fingerspetsarna. Det är något rörande över den framställningen av Erica som barn, tycker jag. Lika rörande är systrarnas lojalitet gentemot varandra och gentemot Dinny.
Den här medlande egenskapen märks tydligt även hos Erica som vuxen, liksom hennes kärlek till sin syster och det där att hela tiden ta ansvar för andra människors lycka.
Det ska bli spännande att se om det kommer någon ny titel av Katherine Webb. Det här är hennes debut, och hon blev nominerad till flera debutantpriser 2010 när Carolines arv gavs ut. Hur som helst så kommer jag läsa mer av henne om det blir fler romaner.
Etiketter:
England,
Historisk roman,
Historiska media
tisdag 3 september 2013
Kodnamn Verity
Titel; Kodnamn verity
Författare; Elizabeth Wein
Förlag; Gilla böcker
Recensionsexemplar
Jag håller med Linda på Enligt O om att Kodnamn Verity är en riktigt bra bok som man absolut inte ska missa bara för att man tror den riktar sig till ungdomar eller unga vuxna.
Den här titeln tog mig, liksom Insurgent som jag skrev om i mitt förra inlägg, lång tid att läsa. Dock inte för att jag inte tyckte den var bra, tvärtom gillade jag det jag läste från första stund. Nej, det har (som det ju gör titt som tätt) kommit annat emellan.
Precis som med Insurgent önskar jag att jag hade kunnat läsa i ett svep utan några pauser, för jag tror jag hade uppskattat den ännu mer då. En del böcker mår ju bra av att pausas ibland, men den här hade jag velat läsa utan att läsa annat emellan.
Man fängslas från första stund och när allting knyts ihop och man ser hela bilden framför sig, kan man inte annat än att imponeras. Jag ser fram emot att läsa mer av Elizabeth Wein.
Vi träffar Quennie, en brittisk agent som blivit nedskjuten och tillfångatagen i ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Hon tvingas, under tortyr, att skriva ned allt hon minns om den brittiska underrättelsetjänsten. Då hennes berättelse spelas upp får vi till en början något fragmentariska inblickar i hennes och bästa väninnans (Maddy, som också är pilot och flög planet då de blev beskjutna) liv. Allteftersom tiden går får man en allt klarare bild av vad som skedde, och när sedan Maddy tar över berättarrösten klarnar de sista frågetecknen.
Riktigt spännande och välskrivet. Rekommenderas starkt!
Författare; Elizabeth Wein
Förlag; Gilla böcker
Recensionsexemplar
Jag håller med Linda på Enligt O om att Kodnamn Verity är en riktigt bra bok som man absolut inte ska missa bara för att man tror den riktar sig till ungdomar eller unga vuxna.
Den här titeln tog mig, liksom Insurgent som jag skrev om i mitt förra inlägg, lång tid att läsa. Dock inte för att jag inte tyckte den var bra, tvärtom gillade jag det jag läste från första stund. Nej, det har (som det ju gör titt som tätt) kommit annat emellan.
Precis som med Insurgent önskar jag att jag hade kunnat läsa i ett svep utan några pauser, för jag tror jag hade uppskattat den ännu mer då. En del böcker mår ju bra av att pausas ibland, men den här hade jag velat läsa utan att läsa annat emellan.
Man fängslas från första stund och när allting knyts ihop och man ser hela bilden framför sig, kan man inte annat än att imponeras. Jag ser fram emot att läsa mer av Elizabeth Wein.
Vi träffar Quennie, en brittisk agent som blivit nedskjuten och tillfångatagen i ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Hon tvingas, under tortyr, att skriva ned allt hon minns om den brittiska underrättelsetjänsten. Då hennes berättelse spelas upp får vi till en början något fragmentariska inblickar i hennes och bästa väninnans (Maddy, som också är pilot och flög planet då de blev beskjutna) liv. Allteftersom tiden går får man en allt klarare bild av vad som skedde, och när sedan Maddy tar över berättarrösten klarnar de sista frågetecknen.
Riktigt spännande och välskrivet. Rekommenderas starkt!
fredag 2 augusti 2013
En välbevarad hemlighet
Titel; En välbevarad hemlighet
Författare; Kate Morton
Förlag; Forum
Recensionsexemplar
Kate Mortons En väl bevarad hemlighet var en sådan där titel som blev liggande lite för länge hemma hos mig, innan jag fick tid att ta itu med den. Inte alls för att jag inte ville läsa den, jag brukar gilla Morton, utan för att högarna blev lite övermäktiga.
Som alltid då det gäller Morton så pendlar hon mellan två tidsepoker, och som alltid tycker jag det fungerar alldeles utmärkt. Även om jag kanske inte riktigt föredrar det i vanliga fall så köper jag det helt och hållet då det gäller Kate Mortons böcker.
När man väl börjar läsa är boken svår att släppa ifrån sig. Historierna vävs samman, och titeln En väl bevarad hemlighet skulle mycket väl även kunna syfta på upplösningen, som åtminstone jag inte kände mig helt säker på förrän precis på slutet.
Huvudkaraktären är Laurel, som då hon var 16 år blev vittne till ett mord. Eftersom hela situationen var så osannolik blev hon med tiden lite osäker på vad det egentligen var hon bevittnat. Den enda människa som egentligen har svaret på den frågan är Laurels mamma, som nu är gammal och sjuklig. Laurel känner att hon måste ta reda på vad som egentligen hände, och varför, den där sommardagen för så längesedan. Hon känner också att tiden börjar rinna ut. Mamman är dålig och Laurel har inte mycket tid på sig att få svar på alla sina frågor.
Etiketter:
England,
Familj,
Familjedrama,
Historisk roman
torsdag 21 mars 2013
Vägen mot Bålberget
Titel; Vägen mot Bålberget
Författare; Therése Söderlind
Förlag; Wahlström & Widstrand
Recensionsexemplar
Jag vet knappt vad jag ska skriva om Vägen mot Bålberget. Just nu känns det som om det här är bland det bästa jag läst, någonsin, alla kategorier. Egentligen skulle jag nog smälta den ännu lite längre tid än vad jag redan gjort, men samtidigt så vill jag verkligen skriva om den. Så kanske ännu fler får upp ögonen för den här helt fantastiska romanen.
Det är fyra röster i romanen, som tidsmässigt sträcker sig från 1670-talet framtill våra dagar. I den första delen är det Jackes röst vi hör, och det är 70-tal. Jacke är en man som är vilse i tillvaron. Frun har, i alla fall tillfälligt, flyttat hemifrån på grund av hans olika otrohetsaffärer. Hans mamma har precis gått bort, och han är ensam med sin truliga tonårsdotter, Veronica. Sommaren innan farmodern dog berättade hon saker för Veronica som hon inte riktigt får någon ordning på. Men trots att hon inte riktigt förstår vad farmodern menat så väcker samtalen hennes nyfikenhet. Hon vill ta reda på mer om släkten bakåt i tiden. Ta reda på mer om det fruktansvärda som hände där uppe på Bålberget på 1600-talet, när många av traktens kvinnor stod anklagade för att vara häxor.
Släkten är ett känsligt ämne för Jacke, som aldrig fått reda på vem som var hans pappa. När Veronica vill börja nysta i det förflutna går han till biblioteket och får hjälp med lite släktforskning. Där får han då reda på att hans morbror står som fadern. Det skulle förklara en del som hände under uppväxten. Som att mamman och mostern inte var riktigt sams, åtminstone inte förrän på ålderns höst, och att mormodern alltid tagit mosterns parti i grälen.
I andra delen är det Malin vi får lyssna på. Malin som var en av de kvinnor som stod anklagade för häxeri på 1600-talet. Det är fattigt och skitigt och till stor del en fruktansvärt tung tillvaro. Malin blir gift och förstår först inte vad det är som händer med äldsta dottern Segrid. Hon springer till skogs och uppför sig märkligt. Framförallt efter det att pappan tagit ut henne i ladugården för bestraffning. Vid ett tillfälle ser Malin vad som verkligen händer under de här stunderna och efter det blir tillvaron aldrig mer sig lik igen. Och inte Malin heller.
Tredje delen står Olof för. Olof som var barndomsvän med Segrid, och som alltid har älskat henne. Så mycket att han långt efter det att hon gått bort fortfarande håller sitt löfte till henne, även om han helst velat slippa. Olof är på många sätt naiv, och det dröjer mycket lång tid innan han verkligen förstår Segrids fruktansvärda hemligheter, och det först efter det att hon faktiskt fått tala om dem för honom. Då faller så mycket av Segrids personlighet på plats. Som läsare får man lyssna på vad Olof minns av det som hänt under lång, lång tid. Han väntar på att få berätta om sina minnen för prästens barnbarn som reser runt i trakten och samlar in fakta från förr. Den präst som styrde och ställde och gick i spetsen för anklagelserna och domarna vid brännandet av bygdens häxor.
I den fjärde delen är det nutid och det är Veronica som vuxen som pratar med oss. Hon har aldrig kunnat släppa den där sista sommaren med farmodern och det hon berättade. Att de på något sätt var släkt med någon av de kvinnor som blev anklagade för att vara häxa, men som av någon okänd anledning klarade sig undan med livet i behåll.
Det finns hur mycket som helst att skriva om Söderlinds roman, men jag tror jag nöjer mig såhär. Förutom ett tillägg om att jag vill veta mer! Det är som om det lämnades ett glapp i tiden. Ett glapp mellan Segrids barnbarn och Veronica. Ett snyggt grepp, men åh vad nyfiken jag blir...
Författare; Therése Söderlind
Förlag; Wahlström & Widstrand
Recensionsexemplar
Jag vet knappt vad jag ska skriva om Vägen mot Bålberget. Just nu känns det som om det här är bland det bästa jag läst, någonsin, alla kategorier. Egentligen skulle jag nog smälta den ännu lite längre tid än vad jag redan gjort, men samtidigt så vill jag verkligen skriva om den. Så kanske ännu fler får upp ögonen för den här helt fantastiska romanen.
Det är fyra röster i romanen, som tidsmässigt sträcker sig från 1670-talet framtill våra dagar. I den första delen är det Jackes röst vi hör, och det är 70-tal. Jacke är en man som är vilse i tillvaron. Frun har, i alla fall tillfälligt, flyttat hemifrån på grund av hans olika otrohetsaffärer. Hans mamma har precis gått bort, och han är ensam med sin truliga tonårsdotter, Veronica. Sommaren innan farmodern dog berättade hon saker för Veronica som hon inte riktigt får någon ordning på. Men trots att hon inte riktigt förstår vad farmodern menat så väcker samtalen hennes nyfikenhet. Hon vill ta reda på mer om släkten bakåt i tiden. Ta reda på mer om det fruktansvärda som hände där uppe på Bålberget på 1600-talet, när många av traktens kvinnor stod anklagade för att vara häxor.
Släkten är ett känsligt ämne för Jacke, som aldrig fått reda på vem som var hans pappa. När Veronica vill börja nysta i det förflutna går han till biblioteket och får hjälp med lite släktforskning. Där får han då reda på att hans morbror står som fadern. Det skulle förklara en del som hände under uppväxten. Som att mamman och mostern inte var riktigt sams, åtminstone inte förrän på ålderns höst, och att mormodern alltid tagit mosterns parti i grälen.
I andra delen är det Malin vi får lyssna på. Malin som var en av de kvinnor som stod anklagade för häxeri på 1600-talet. Det är fattigt och skitigt och till stor del en fruktansvärt tung tillvaro. Malin blir gift och förstår först inte vad det är som händer med äldsta dottern Segrid. Hon springer till skogs och uppför sig märkligt. Framförallt efter det att pappan tagit ut henne i ladugården för bestraffning. Vid ett tillfälle ser Malin vad som verkligen händer under de här stunderna och efter det blir tillvaron aldrig mer sig lik igen. Och inte Malin heller.
Tredje delen står Olof för. Olof som var barndomsvän med Segrid, och som alltid har älskat henne. Så mycket att han långt efter det att hon gått bort fortfarande håller sitt löfte till henne, även om han helst velat slippa. Olof är på många sätt naiv, och det dröjer mycket lång tid innan han verkligen förstår Segrids fruktansvärda hemligheter, och det först efter det att hon faktiskt fått tala om dem för honom. Då faller så mycket av Segrids personlighet på plats. Som läsare får man lyssna på vad Olof minns av det som hänt under lång, lång tid. Han väntar på att få berätta om sina minnen för prästens barnbarn som reser runt i trakten och samlar in fakta från förr. Den präst som styrde och ställde och gick i spetsen för anklagelserna och domarna vid brännandet av bygdens häxor.
I den fjärde delen är det nutid och det är Veronica som vuxen som pratar med oss. Hon har aldrig kunnat släppa den där sista sommaren med farmodern och det hon berättade. Att de på något sätt var släkt med någon av de kvinnor som blev anklagade för att vara häxa, men som av någon okänd anledning klarade sig undan med livet i behåll.
Det finns hur mycket som helst att skriva om Söderlinds roman, men jag tror jag nöjer mig såhär. Förutom ett tillägg om att jag vill veta mer! Det är som om det lämnades ett glapp i tiden. Ett glapp mellan Segrids barnbarn och Veronica. Ett snyggt grepp, men åh vad nyfiken jag blir...
onsdag 27 april 2011
Kate Morton; I det förflutna
Titel; I det förflutna
Författare; Kate Morton
Förlag; Forum
I det förflutna utspelar sig i London och på den engelska landsbygden, i nutid och under tiden för andra världskriget. Som alltid i Kate Mortons böcker så handlar det om en händelse i det förflutna som får följder i nutid. Jag har tidigare läst och tyckt om både Den glömda trädgården och Dimmornas lek av författaren. Inte så att jag hoppade högt av glädje när jag såg att Morton kommit ut med en till, men lite glad blev jag nog.
Edie Burchill arbetar på ett litet bokförlag i London, och är för en Londonälskande bibliotekarie inte särskilt svår att tycka om. Eftersom bostadsmarknaden är som den är i London så får Edie problem när hon blir lämnad av sin partner och då inte har råd att ha kvar lägenheten. En ytterligare komplikation är att hon helst inte vill berätta om separationen för sina föräldrar. Edie och mamman har aldrig stått varandra särskilt nära, och de har svårt att tala med varandra överhuvud taget, och framförallt om lite svårare saker.
En söndag när Edie är hemma hos föräldrarna på söndagsmiddag kommer det ett gammalt brev adresserat till Edies mamma. Det är ett brev som varit på villovägar under lång tid, och som nu äntligen kunde delas ut. Mamman blir märkbart upprörd över brevets innehåll och de blåser av hela middagen. Edie får aldrig något riktigt svar när hon försöker få svar på vad som egentligen stod i brevet och varför mamman reagerade så starkt som hon gjorde när brevet.
Sedan slumpar det sig så att Edie under en biltur hamnar utanför exakt den herrgård där hennes mamma bodde som evakuerad under kriget. Den herrgård som det gamla brevet kom ifrån. De tre gamla damerna som bor på herrgården är de systrar som också bodde där under kriget. De har, av olika anledningar blivit kvar hemma. De äldsta, tvillingarna Persephone och Seraphina, har i alla år tagit hand om sin halvsyster Juniper. Juniper blev sviken av den unge man hon skulle förlova sig med, under kriget. Hon hämtade sig aldrig från detta svek och systrarna har gjort allt för att skydda henne från världen t i alla år.
Det är en väldigt exentrisk familj med många sorger i bagaget som Edies mamma hamnar hos som ensamt evakueringsbarn. Men hon blir väldigt väl omhändertagen. Så bra faktiskt att hon inte vill åka tillbaka till London när föräldrarna kommer för att hämta henne med hem igen. Hon har alltid älskat att läsa och skriva och här i denna författande familj får hon all stimulans till att utveckla sitt skrivande hon kan önska.
Edie undrar självklart varför mamman aldig talat om den här tiden. Vad är det hon inte vill berätta? Edie får kontakt med systrarna på slottet och förstår att det döljer sig mer än en hemlighet bakom de tjocka murarna. Det är ett mysterie som ska lösas, utan att för den sakens skull vara den deckare. Det är trevligt och välskrivet. Det blir aldrig tråkigt, men över 500 sidor känns aningen för långt. Skulle inte ha gjort något om det kortats av något.
Författare; Kate Morton
I det förflutna utspelar sig i London och på den engelska landsbygden, i nutid och under tiden för andra världskriget. Som alltid i Kate Mortons böcker så handlar det om en händelse i det förflutna som får följder i nutid. Jag har tidigare läst och tyckt om både Den glömda trädgården och Dimmornas lek av författaren. Inte så att jag hoppade högt av glädje när jag såg att Morton kommit ut med en till, men lite glad blev jag nog.
Edie Burchill arbetar på ett litet bokförlag i London, och är för en Londonälskande bibliotekarie inte särskilt svår att tycka om. Eftersom bostadsmarknaden är som den är i London så får Edie problem när hon blir lämnad av sin partner och då inte har råd att ha kvar lägenheten. En ytterligare komplikation är att hon helst inte vill berätta om separationen för sina föräldrar. Edie och mamman har aldrig stått varandra särskilt nära, och de har svårt att tala med varandra överhuvud taget, och framförallt om lite svårare saker.
En söndag när Edie är hemma hos föräldrarna på söndagsmiddag kommer det ett gammalt brev adresserat till Edies mamma. Det är ett brev som varit på villovägar under lång tid, och som nu äntligen kunde delas ut. Mamman blir märkbart upprörd över brevets innehåll och de blåser av hela middagen. Edie får aldrig något riktigt svar när hon försöker få svar på vad som egentligen stod i brevet och varför mamman reagerade så starkt som hon gjorde när brevet.
Sedan slumpar det sig så att Edie under en biltur hamnar utanför exakt den herrgård där hennes mamma bodde som evakuerad under kriget. Den herrgård som det gamla brevet kom ifrån. De tre gamla damerna som bor på herrgården är de systrar som också bodde där under kriget. De har, av olika anledningar blivit kvar hemma. De äldsta, tvillingarna Persephone och Seraphina, har i alla år tagit hand om sin halvsyster Juniper. Juniper blev sviken av den unge man hon skulle förlova sig med, under kriget. Hon hämtade sig aldrig från detta svek och systrarna har gjort allt för att skydda henne från världen t i alla år.
Det är en väldigt exentrisk familj med många sorger i bagaget som Edies mamma hamnar hos som ensamt evakueringsbarn. Men hon blir väldigt väl omhändertagen. Så bra faktiskt att hon inte vill åka tillbaka till London när föräldrarna kommer för att hämta henne med hem igen. Hon har alltid älskat att läsa och skriva och här i denna författande familj får hon all stimulans till att utveckla sitt skrivande hon kan önska.
Edie undrar självklart varför mamman aldig talat om den här tiden. Vad är det hon inte vill berätta? Edie får kontakt med systrarna på slottet och förstår att det döljer sig mer än en hemlighet bakom de tjocka murarna. Det är ett mysterie som ska lösas, utan att för den sakens skull vara den deckare. Det är trevligt och välskrivet. Det blir aldrig tråkigt, men över 500 sidor känns aningen för långt. Skulle inte ha gjort något om det kortats av något.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








