Stad av skugor

Titel; Stad av skuggor
Författare; Cassandra Clare
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Just nu är jag inne i en period då jag nästan hetsläser ungdomsböcker inför vårt Minikollo nästa vecka. Det här gör ju att man rör ihop det en del...Det var inte så illa med just Stad av skuggor under själva läsningen, men nu när jag sitter och ska skriva om den så märker jag att jag hamnar i Rädda mig inte då och då.

Jag har inte riktigt bestämt mig ännu för vad jag tycker om det här. Däremot är jag helt övertygad om att det kommer att bli en serie som "Hungerspelsläsarna" kommer att kasta sig över.

Det är spännande, häftiga karaktärer och lagom mycket relationsproblematik. Mina invändningar, om jag har några, är att det känns lite rörigt med alla olika sorters väsen samt att jag inte riktigt har klurat ut det här med kroppsrunorna? Jag hade nog lite för bråttom när jag läste för att greppa den biten.

Sedan, som nästan alltid i den här typen av böcker, så tycker jag det går alldeles för snabbt för huvudkaraktären att acceptera/förstå/inse dels de egna förmågorna, dels att det existerar en annan värld mitt ibland oss. Jag tycker det borde ta lite mer än typ två dagar att greppa något så märkligt. Jag tänker alltid på böckerna om Harry Potter, som jag tycker har ett bättre tempo när det gäller den här, i brist på bättre ord,  förståelsen.

Förmodligen handlar det om att kunna dra igång handlingen så snabbt som möjligt, men jag hade föredragit en något långsammare ingång. Man kan verkligen inte klaga på någon seg inledning i Stad av skuggor. Det är full fart från i stort sett första sidan, när Clare har fått med sig bästa kompisen Simon till älsklingsklubben Pandemonium. Väl därinne får Clare syn på tre ungdomar som dödar en fjärde person. Det märkliga är att ingen annan än Clare ser de här personerna och den döda kroppen går upp i rök. Redan nästa dag träffar hon på en av dem igen och samma kväll försvinner också Clares mamma spårlöst.

Jag gillar att författaren vrider handlingen några extra varv, framförallt på slutet, så det hela inte blir så svart eller vitt. Att det blir svårt för personerna att välja sida i det krig som pågår. Allt beror på vad för variant av historien man fått inpräntat i sig från det att man var riktigt liten. Det är inte alltid så lätt att ändra uppfattning om saker och ting, även om man egentligen har svaren mitt framför näsan.

Det är lätt att tänka sig Stad av skuggor som film, och det ska bli spännande att se hur det kommer att bli. Faktum är att man "ser" boken som en film när man laser. Eller jag gjorde det i alla fall. Frågan är om det beror på att den är skriven med en filmatisering i tankarna, eller på att jag sett trailers från filmen innan jag läste boken?

Hur som helst; det här är spännande och jag är hyfsat säker på att jag kommer att läsa tvåan när den kommer ut i höst. Om jag kan hålla mig och inte läser tvåan på engelska under semestern!