Jag väntar under mossan

Titel: Jag väntar under mossan
Författare; Amanda Hellberg
Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Jag hade så hemskt gärna velat skriva att jag tyckte Jag väntar under mossan var riktigt, riktigt bra. Jag har ju tyckt så mycket om Amanda Hellbergs böcker om Maja grå. Men, jag kan inte. Jag kan inte heller skriva att jag tycker den är dålig, för det tycker jag absolut inte, men det håller inte hela vägen.

Början var helt suverän. Jag kunde t o m känna lukten av en svensk, torr skogsstig mitt i sommaren. Ni vet, med barr och rötter, som slingrar sig fram emot kanske en badplats vid någon liten skogssjö?

Jag vet inte riktigt när det började gå fel, men helt plötsligt så satt jag och tänkte att nej, bara det inte blir så att Tilda lever helt ovetande om att hon har magiska gåvor och kommer att upptäcka dem för att genast fatta galoppen. En "vanlig tjej" med ovanliga krafter och en otrolig förmåga att genast veta hur hon ska hantera otäcka väsen och onda andar. Ungefär så kändes det som om det blev, tyvärr. Det gick för fort, det hände för mycket. Det kanske hade räckt om Tilda hade bara börjat upptäcka sina gåvor och kanske bara börjat komma sin mormors försvinnande på spåret i den här första boken?

Jag vet inte. Jag vet bara att jag blev lite besviken och att jag tror att Amanda Hellberg kunde gjort någonting riktigt bra av det här. Med det sagt så vill jag trycka en gång till på att jag inte tycker det är dåligt. Det bara kunde varit bättre. Jag ser mycket mer fram emot att läsa mer om Maja Grå än att hoppas på en uppföljare till Jag väntar under mossan.