The Passage

Titel; The Passage
Författare; Justin Cronin

Förlag; Orion

Så där. Då var den utläst, The Passage. Jag tror jag har börjat på den tre gånger tidigare, utan att läsa färdigt. Inte för att jag inte tyckt om den, för det har jag gjort. Mycket. Utan mer för att det kommit annan, mer "måste-läsning" emellan. Men nu så, nu kom jag igenom den, och till min fasa insåg jag ju närmare slutet jag kom, att hjälp, här hinner det inte bli något avslut. Jag hade ingen aning om att det var första delen i en serie...Hade jag vetat det så hade jag väntat med att läsa tills tvåan hunnit komma.

För min del så tycker jag att boken blev bättre och bättre, ju längre jag läste. Sista fjärdedelen eller så, var så otroligt spännande att jag knappt kunde släppa den alls. Jag kommer att vänta otåligt på uppföljaren.

Det går knappt att beskriva handlingen på ett rättvist sätt, men man får till en början tre separata berättelser som i slutet av första delen vävs samman till en. Därefter hoppar man ett ganska stort antal år framåt i tiden, då världen så som vi känner den inte längre existerar.

The Passage är en vampyrroman, men om man tror att man ska få träffa på Twilightgnistrande Edwardvampyrer, med ett belevat sätt och moderiktig klädstil, så får man sig en riktigt stor överraskning. Det här är inga trevliga typer. De är riktigt otäcka. Men, någonstans, bortom de varelser de har förvandlats till så anas en liten spillra av de personer de en gång var, och den här lilla spillran vill veta och komma till ro.

Man får träffa så många personer i romanen som man vill följa. Man (läs jag) vill inte tappa bort någon på vägen. Karaktärerna växer hela tiden, och utvecklas. Det är också mycket spännande att se hur människor reagerar och agerar då man lever i ett hyfsat litet, slutet samhälle med lagar som skrivits för att få tillvaron att fungera under extrema omständigheter.

Jag är glad att jag äntligen fick läst ut The Passage, och jag kommer att bli ännu gladare när tvåan dyker upp!