Vinter i drömhuset

Titel; Vinter i drömhuset
Författare; Maeve Binchy
Förlag; Norstedts

Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan som man kan läsa här, där jag nämnde Vinter i drömhuset som hastigast. Där skrev jag också att jag inte brukar läsa Maeve Binchy, eller liknande författare särskilt ofta.

Jag hade en period när jag läste till bibliotekarie då jag så gott som hetsläste en hel del av de författare som man lite slarvigt kanske kan benämna skriva Nutidsromantik. Men, det var som sagt ett tag sedan, och sedan dess har det inte blivit så mycket inom den (sub?)genren. En och annan Nora Roberts har slunkit med, men det är nog allt.

Vinter i drömhuset handlar om Chicky Starr som återvänder till sin barndoms by i Irland, efter många år i New York. Anledningen till att hon reste till NY från första början var en häftig förälskelse i en amerikan som var på besök i den lilla Irländska byn. I och med flytten från hemlandet bröt hon i stort sett med sin familj, som var helt emot flytten.

När sedan mannen i fråga lämnade Chicky talade hon aldrig om det för dem där hemma utan låtsades i många år att allt var som det skulle. Med åren återskapade hon en kontakt med sin familj och for till Irland på semester, ensam, en gång om året och hälsade på.

Tillslut blev det ohållbart att hålla på att ljuga om den äkte mannen, och då bestämde hon sig helt enkelt för att han råkat ut för en tragisk olycka med dödlig utgång.

Efter ytterligare en tid så bestämmer sig Chicky för att återvända hem för gott. Hon köper ett gammalt, stort och i stort sett fallfärdigt hus som hon tänker renovera och starta upp en hotellverksamhet i. Man får följa Chicky och människor i hennes närhet under resans gång med renoveringen, och det tillkommer personer efter hand, som man får lite mer bakgrundshistoria till.

Dessutom får man reda på en del om alla de gäster som kommer till hotellet under öppningsveckan. Det blir en del olika karaktärer att hålla ordning på, och helt ärligt så tröttnar jag efter ett tag. Det blir liksom varken hackat eller malet. Man skrapar på ytan hos ett stort antal människor istället för att gå in på djupet hos några få.

Det är dock härliga miljöer och ända helt ok läsning, även om det inte är någonting som kommer att stanna kvar hos mig någon längre tid.