Tjockare än vatten

Titel; Tjockare än vatten
Författare; Carin Gerhardsen
Förlag; Norstedts
Recensionsexemplar

Tjockare än vatten blev för mig ingen favorit i Hammarbyserien. Det kan bero på att jag inte riktigt hade huvudet med mig när jag läste, på grund av att det är mycket som händer just nu. eller så kan det bero på att jag känner mig lite mätt på serien helt enkelt. Jag vet inte riktigt. Jag är inte redo att släppa taget, dock! Jag kommer absolut att fortsätta läsa när nästa del kommer.

Jag tycker det börjar tätt och fint med en äldre kvinna som passar sitt barnbarn och blir mördad i sitt eget badkar en mycket tidig morgon. Jag riktigt känner kaffedoften, (fortfarande nu ett bra tag efter det att jag läst boken!) av kannan med kaffe kvinnan satte på för att barnet bad henne göra det. Hon, flickan, tyckte det doftade så gott och skulle mycket lättare kunna somna om igen när doften spred sig genom huset. En känsla man absolut kan relatera till, eller hur?!?

Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Jag tror jag tyckte det hela blev lite väl långsökt. För många olika trådar att hålla isär, vilket gör att det hela känns lite väl konstruerat kanske.

Annars så är jag ju väldigt svag för när man kommer huvudpersonerna in på livet såhär (Bolton!) som man gör i Gerhardsens böcker. Att det är lika mycket fokus på poliserna som privatpersoner som det är på själva brottet, eller brotten.

Som sagt, ingen favorit men det var absolut inte så att jag satt och led när jag läste och jag kommer nyfiket kasta mig över även nästa del om Hammarbypoliserna