Välkommen till LA baby

Titel; Välkommen till LA baby
Författare; Moa Eriksson Sandberg
Förlag; Rabèn & Sjögren
Recensionsexemplar

Doris och Ottilia tar ett sabbatsår från universitetet och reser tillsammans till USA. Det här är någonting de planerat under en längre tid och verkligen sett fram emot. Åtminstone Doris. Ottilia är väl kanske inte lika pigg på att åka, nu när det verkligen är dags, på grund av att hon träffat en kille som hon inte vill åka ifrån. Värre ändå är att den här pojkvännen inte riktigt kan släppa taget, ens för den här resan som tjejerna planerat så länge.

Doris själv är i stort behov av att komma bort från en destruktiv kärlekshistoria med Niklas.  Ett förhållande som verkar ha varit allt annat än sunt. Det tragiska är att hon planerar att komma tillbaka hem som en ny, coolare Doris, bara för att kunna knäcka Niklas. Eller rättare sagt, bara för att han ska inse att det är henne han vill ha, och att de ska bli ett par på riktigt.

Ingenting blir riktigt som de tänkt sig i Välkommen till LA baby. Det känns som dömt att misslyckas med de skyhöga förhoppningar som Doris åker iväg med, kombinerat med Ottilias känsla av att hon egentligen kanske inte vill åka alls. Det som från början kändes ansträngt i San Francisco blir alltmer ohållbart när Niklas plötsligt dyker upp och helt själviskt räknar med att han och Ottilia ska tillbringa en hel del tid ihop. Efter ett tag får Doris nog och bestämmer sig för att fortsätta till LA, ensam, där hon har en gammal kompis hon kan bo hos.

Jag kan känna igen det där med att känslan inte riktigt vill infinna sig när förväntningarna är för höga. Vem kan inte det? Att befinna sig ensam i en storstad med all frihet i världen är inte så himla lätt och härligt som man kan tro. Speciellt inte om det är en stad och kanske t o m ett land man är helt obekant med sedan tidigare. Det kan lätt bli så att man hamnar tillbaka på sitt rum redan vid 21 på kvällen med en chipspåse istället för att hänga på de där fantastiska musikklubbarna man hade tänkt sig. Eller något.

För mig så lyfter det hela inte riktigt, även om förutsättningarna finns där. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag inte riktigt fastnar för någon av karaktärerna tillräckligt mycket. Helt ok läsning, men inte så mycket mer. Nu var det ett tag sedan jag läste och jag märker att mycket av handlingen redan försvunnit ur mitt minne.