Livet efter dig

Titel; Livet efter dig
Författare; Jojo Moyes
Förlag; Printz Publishing

När jag läste det här inlägget av Johanna Lindbäck på Bokhora tänkte jag på min läsning av Livet efter dig. Johanna skrev ju bland annat att det kan vara lite trist att enbart läsa hyllningar på olika bokbloggar, och nästan inga sågningar alls.
Det här är en svår nöt att knäcka i o m att man som bokbloggare förmodligen läser ganska mycket böcker, men kanske inte så ofta väljer att läsa/skriva om sådant man inte gillar. Börjar jag läsa någonting som jag tycker är riktigt dåligt läser jag inte ut boken. Punkt slut. Det gjorde jag tidigare, men inte nu.
Undantag är ju självklart om det är recensionsexemplar som jag antingen bett förlaget om själv, eller fått frågan om jag vill läsa och sagt ja. Då läser jag boken även om jag helst skulle slippa.
Nu händer inte det här heller så ofta, kanske för att jag inte läser tillräckligt många titlar utanför min bekvämlighetszon. Vilket ju är en helt annan fråga.
Vad jag vill ha sagt med det här är nog egentligen att jag kände mig lite träffad av Johannas inlägg, samtidigt som jag inser att jag skriver inte så mycket inlägg om böcker jag inte gillar mycket pga av att jag faktiskt inte läser dem.
Självklart älskar man inte allt man läser, och det hoppas jag framkommer i mina inlägg. Men man kan ju ha stor behållning av en titel även om man inte blir helt eld och lågor.
Varför jag tänkte på Livet efter dig när jag läste Johannas inlägg? Jo, dels för att hon tog titeln som exempel och dels för att innan jag läste den själv hörde så mycket positivt, och att jag inte riktigt kunde instämma i hyllningskören. Jag läste utan problem ut boken och tyckte den var helt ok, men jag blev ändå lite besviken. Säkert pga höga förväntningar. Den var lite för platt helt enkelt, och lite för schablonartade karaktärer.
Boken (om det nu finns någon där ute som inte har läst den!) handlar om Lou som fortfarande i vuxen ålder bor hemma hos sina föräldrar och arbetar på ett café i staden där de bor. Det är egentligen inte hon själv som är anledningen till att hon bor hemma fortfarande, utan systern som är ensamstående med en liten son och pluggar som också bor i föräldrahemmet. För att systern ska kunna plugga måste Lou bidra ekonomiskt. Väldigt orättvist kan man tycka. Det här är en av de saker jag tycker är märklig i boken. Att det inte är mer fokus på det här att Lou är den som offrar sig. För efter ett tag bestämmer sig systern för att ta sonen med sig och plugga vidare i en annan stad. Pappan i familjen blir av med sitt arbete och Lou står som enda försörjaren. När sedan Lou i sin tur blir av med sitt arbete blir det krisigt, och hon måste hitta något nytt så fort som möjligt.
Hon börjar då arbeta som personlig assistent åt den helförlamade Will traynor. Till en början trivs Lou inte alls, men känner sig tvingad att stanna på grund av pengarna. Allteftersom djupnar Will och Lous relation och Lou bestämmer sig för att göra allt hon kan för att förhindra att Will åker utomlands till en klinik där man får hjälp med att ta sitt liv. Det är en fin berättelse, det är inte det. Den greppar bara inte riktigt tag i mig. Det blir lite My fair lady över det hela som jag stör mig på, även om det hänvisas till MFL i boken för att markera att det inte alls är samma problematik som tas upp.
Som sagt, jag läste ut boken och tyckte den var helt ok, men inte mer än så. Sorglig, absolut, men jag behövde inte ha några pappersnäsdukar bredvid mig medans jag läste.
En annan konstig sak med Joj Moyes är att när jag såg att det var hon som skrivit Brudskeppet blev jag helt förvirrad. Jag har läst Brudskeppet, men var helt säker på att det var för längesedan. Den står i min mammas bokhylla, och jag skulle ha tippat på att det var för sådär 20 år sedan jag läste den. Nu ser jag att den kom ut på svenska 2006? Då trodde jag att det kanske var en liknande titel jag tänkte på, men nej, handlingen verkar stämma. Jag förstår verkligen ingenting?
Och precis när jag skrivit stycket ovan så kom jag på det! Jag tänker på Krigsbrudar av Lois Battle. Handlingen verkar vara väldigt lika i de här båda titlarna, får ta och kolla upp lite mer noggrannt!