lördag 23 februari 2019

De som försvann



De som försvann av Sheena Kamal var ytterligare en sådan där titel som liksom bara slank med. Ingenting jag hade planerat att läsa, men plötsligt så satt jag där med boken i handen. Jag tyckte den var bra, men den stack inte ut sådär väldigt. Det var lite rörigt med namn och handling vet jag att jag tänkte. Kan ju också vara så att jag läste på rutin och inte riktigt hade huvudet med mig under läsningen.

Jag hade velat gilla det här mer, det är ju en så häftig huvudperson. Lite udda och lite tilltufsad huvudkaraktär. Nora Watts arbetar som någon sorts privatdetektiv, utan att egentligen ha någon utbildning för det. Men hon är duktig och får saker gjorda. Hon bor tillsammans med sin hund i källaren till lokalen där hon arbetar, utan sina arbetsgivares vetskap.

En dag får hon ett telefonsamtal om en försvunnen ung tjej. En flicka som visar sig vara Noras sedan födseln bortadopterade dotter. Nora har levt i tron att dottern inte ska kunna ta reda på vem hennes biologiska mamma är, så det kommer som lite av en chock att det någonstans vid något tillfälle begåtts ett misstag, och att Noras personuppgifter skickats till dotterns familj.

Nora själv har haft en minst sagt tuff uppväxt och mår egentligen inte bra, men hon har hittat ett sätt att leva sitt liv på, ett sätt att hantera tillvaron. Det hon minst av allt vill är att behöva bli indragen i någonting med personlig anknytning, men det här kan hon inte värja sig emot.

Staden är Vancouver, men handlingen tar oss också upp de kanadensiska bergen, till riktigt kalla och otillgängliga platser, och känner en enorm dragning till dessa ställen och vill helst hoppa på ett plan omedelbart ...

Även om det här inte blev någon fantastisk läsupplevelse så kommer jag absolut att läsa nästa del, som jag förmodar är på gång, för jag är nyfiken och vill gärna veta hur det kommer att gå för Nora Watts i framtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar