Ett av mina måsten denna mässa: Jacqueline Woodson. Brun flicka drömmer drabbade mig med full kraft. Det var som om jag höll andan under läsningen. Jag har inte läst någonting annat av författaren men har absolut planer på att göra det.
Nu säger Woodson precis att hon blir bättre och bättre för varje bok så hon tycker egentligen inte man nödvändigtvis ska läsa hennes back list.
Intressant tanke om att det är de vuxna som står som gate keepers mellan barn och unga och litteraturen. Tycker de vuxna att det exempelvis är ett för svårt ämne så kanske våra barn inte hittar boken pga vuxna i deras närhet.
Många t ex Woodsons familj lämnade södern på grund av diskriminering. Många lämnade sina hem under natten, som om de flydde även om det inte var någon flykt kanske i den bemärkelsen. Men arbetsgivarna ville inte att de skulle lämna. Själva förutsättningen för mångas liv var ju trots allt billig hemhjälp, chauffören etc. Att lämna södern blev själva motståndet. Woodsons familj ville inte prata om tiden innan flytten från Södern. Detta blev sedan en bidragande orsak till att Jacqueline Woodson ville berätta berättelser. Hon visste tidigt att hon ville bli författare, redan i 7-årsåldern.
Karaktärerna. Viktigt att själv älska sina karaktärer. Om man som författare inte bryr sig om sina karaktärer blir det svårt att få läsaren att engagera sig.
Viktigt att karaktärerna känns mänskliga. De måste få ha fel och brister för att det ska bli trovärdigt.
Det är viktigt med hopp i livets alla skeden. Hur mörkt och hemskt det än företer sig så kanske människan ändå har förmågan att se något litet hopp. Man lägger sig inte platt utan de flesta har en stark drivkraft att överleva övergrepp, orättvisor, sjukdom och sorg.
Man kan som författare med sina starka karaktärer visa unga människor att det finns hopp, man kan visa på lösningar och att det finns vägar ut ur mörkret. Viktigt är att inte skriva läsaren detta på näsan och att inte använda sig av pekpinnar. Man måste som läsare se detta på egen hand. Då kan man bli hjälpt på riktigt. Genom igenkänning och att upptäcka hopp genom andras erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar