Sara Stridsberg i samtal med Anneli Dugva om Kärlekens Antarktis.
Sara börjar med att läsa högt ur romanen. Jag blir genast sugen på att ta första bästa buss hem och börja läsa. Jag vet vad jag ska lösa ikväll i alla fall.
Angående att kill your darlings. Sara vill inte döda sina älsklingar utan arbetar utefter en icke censur princip. Ett förlåtande klimat när hon skriver.
Hon vill göra det man inte ska göra. Hur mycket man än säger så finns der hela tiden, och uppstår hela tiden nya, saker vi inte vet. Om allt är upplyst söker hon sig till den del som är nedsläckt. Fånga in det som stängs ute.
Det låter så outhärdligt sorgligt när huvudpersonens sista ögonblick beskrivs. Som att det fanns inget mer att säga och ingen att säga någonting till. Bad skulle hon säga till exempelvis sin mamma som hon inte försökt tidigare?
Den unga kvinnan och den unga kvinnans kropp, flickkvinnan, är ett tema som återkommer i Stridsberg böcker.
Gällande skrivandet. Sara stänger ute allt. Automatisk skrift ligger nära till hands. Hon har som ett mantra att glöm allt du någonsin lärt dig. Ingenting är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar