Första seminariet för i år blir med Bengt Ohlsson i samtal med Stefan Eklund.
Intressant om strejkbrytarna i Ådalen och Bengt Ohlssons nya roman De dubbelt så bra. Titeln syftar för övrigt på vad strejkbrytarna kallades för.
Innan Ådalen var Sverige ett av de oroligaste länderna i Europa nör det gäller arbetsmarknaden. Nu är vi ett av de stabilaste. Mycket ändrades efter skotten i Ådalen.
Viktigt är att erövra och upptäcka saker när man skriver en roman menar Bengt Ohlsson. Man vill inte enbart läsa om det vi redan vet.
Huvudpersonerna i boken far illa i o m kontakten med arbetarrörelsen och fackföreningar, vilket ju är ett annorlunda grepp i litteraturen. Det fanns en vilja av att bland annat starta upp en annan form av fackföreningar.
Det var en mix av människor, från olika sammanhang, som blev just strejkbrytare. Det var ingen homogen grupp på något sätt. Många hade till viss del en egen agenda.
Hur mycket ska man ge läsaren via baksidestexten? Bengt Ohlsson var inne på att själva kärlekshistorien mellan Ragnar och Arvid skulle komma som ytterligare ett lager i romanen. Dubbelheten i utanförskapet är en viktig del i romanen. Det kan vara en befrielse på många sätt, men samtidigt en stor sorg.
Får kanske omprioritera läshögen lite och lägga De dubbelt så bra högt upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar