Bokbubblarna pratar om Plåtmannen

Igår hade vi en härlig träff med Bokbubblarna igen. Jag missade förra gången, så för min del var detta mycket efterlängtat! Vi blev inte full styrka, men sådär blir det ju ibland. Förutom ett bra samtal om boken; Plåtmannen av Sarah Winman, så blev det också en del bubblat om bokmässan, som ju närmar sig med stormsteg.

För en gångs skull så var vi alla eniga om att detta var en riktigt fin bok. Tror betyget blev en fyra. Själv gillade jag den mycket. Ett plus var att det är rätt så uppfriskande att för en gångs skull läsa en roman som faktiskt är på under 200 sidor, utan att den för den sakens skull brista i innehåll.

Ellis och Michael träffas för första gången när de är 12 år. Deras vänskap håller i sig upp i vuxen ålder, och när Ellis gifter sig med Annie kommer även hon att ingå i deras gemenskap, vilket kändes så sympatiskt tycker jag. Att istället för att stänga ute antingen Michael eller Annie så klarade de tre tillsammans av att umgås på ett fint sätt.

Plåtmannen är på många sätt en kärlekshistoria, men den är också så mycket mer. Trots det lilla formatet så ryms det så mycket. En hel del lämnas öppet men det är absolut ingenting som stör, snarare tvärtom, det öppnar upp för olika tolkningar som alla kan vara lika rätt eller fel.

Det finns så mycket att diskutera i den här pärlan till bok. De läckra Oxfordmiljöerna inte minst. Extra kul tycker jag kanske, eftersom det ju faktiskt inte ens var två veckor sedan jag var där. Det var verkligen jättemysigt, och tillför det där lilla extra, att läsa om hur personerna i boken exempelvis promenerar över Magdalene bridge när man själv gjort detsamma precis nyss.

Det fanns flera olika personer att gilla i romanen, men jag undrar om inte en av huvudpersonernas mamma, Dora, ändå inte blev min favorit. Hon var så otroligt stark och så fin tillsammans med killarna. Att sonen skulle fortsätta sina studier var enormt viktigt för henne, och när hon insåg att hon själv inte skulle få vara en del av hans framtid gjorde hon ändå allt som stod i hennes makt för att försöka undvika en annan typ av framtid för sin son.

Att det sedan inte gjordes någon stor sak av killarnas bisexualitet var ett stort plus. Jag har inte läst någonting annat av Sarah Winman, men "När gud var en kanin" står oläst hemma i en bokylla, och jag känner mig väldigt sugen på att plocka upp den ganska snart.