Författare; Rachel Caine
Förlag; Styxx fantasy
Sedan hoppade jag på en vampyrbokcirkel på Facebook, som jag tyckte var ett roligt initiativ, och där var just Glashuset en av de böcker som skulle läsas och cirklas om nu i slutet av augusti. Passade bra.
Men, som sagt, det var inte riktigt min grej. Jag tänker inte skriva så mycket om den. Det jag stör mig på mest är det som jag oftast stör mig på då det det gäller vampyrlitt och övernaturligt i största allmänhet, även om jag då mycket väl kan tänka mig läsa både och, är att det går så snabbt att acceptera det faktum att vampyrer alternativt andra varelser existerar för huvudpersonen/erna. Det går blixtsnabbt, och självklart gör detta att själva berättelsen kan komma igång mycket snabbare, men jag tycker ofta man skulle vinna på att ta det lite varligare. Plus att det inte skulle skada att göra hjältinnan lite mindre kompetent gällande hur man hanterar extremt farliga varelser. Hur hjälplösa, tafatta och rent ut sagt klumpiga de är i vanliga fall, så har dessa hjältinnor någon sorts väl utvecklad förmåga att hantera riktigt udda situationer på ren intuition. Det kan ju för all del vara lite charmigt, men jag tycker man kan spara lite på krutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar