Det här är min sanning om mitt liv. Det har inte alls varit lätt att öppna upp på det här sättet. Så börjar hon, Elsie Johansson, och hjälp vad jag känner att jag vill läsa den här biografin.
Det är något helt annat än romanerna. Det är själva ropet som är viktigt, eller rent av nödvändigt. Svaren kanske kommer eller också inte.
Elsie Johansson känner att hon är född författare även om hon inte kan se riktigt var det kommer ifrån. Kanske den kreativa mamma? Ensam kvar som sladdbarn med mamman under dagarna så hittade de på ihop. De lekte sagor.
Elsie var den som fick möjlighet till riktig skolgång. Lärarna såg något som gjorde att hon fick komma vidare. Fröken kom hem och pratade med pappa vilket ledde till att Elsie fick pröva in på flickläroverket.
Det svåraste att skriva om var det första äktenskapet som inte var helt okomplicerat. Hon vill inte hänga ut någon utan tycker att hon borde kunna beskriva allt balanserat.
Bilderna inne i huvudet är viktiga. Ett visuellt sätt gå in i ens egen värld. Boken är också en berättelse om vägen till ett författarskap.
De personer som varit viktiga för hennes författarskap, det är dem hon vill lyfta fram i boken. Mamman och pappan finns med hela vägen. Hon pratar fortfarande med dem och beskriver en sorg i att deras äktenskap aldrig var riktigt lyckligt. Att hennes mamma kände sig lurad in i äktenskapet i o m att hon blev gravid redan vid 16 års ålder.
Man blir alldeles för sårbar om man älskar till 100 procent. Vilket Elsie kände starkt under sitt första äktenskap där hon blev sviken. Andra kvinnor var förmodligen "lättare" att ha att göra med.
Elsie Johansson beskriver så fint att om hon levt med sin nuvarande man från det stt hon var ung, hade hon aldrig blivit författare. Då hade ju allt varit så bra hela vägen och då hade hon inte behövt kämpa eller uppleva sorg och smärta.
Det har förekommit svartsjuka över att hon fick en utbildning. Att hon fick den hör möjligheten. Storebrodern var alltid så omtänksam och omhändertagande.
Hon anser sig vara proletärförfattare på ett vis i o m att hon känner till och vet hur utsatta och nedvärderade människor har det. Hon står på deras sida. Hon står på människans sida. Annars har hon inte mycket till övers för att människor ska fösas in i fåror och stoppas i lådor för stt man ska ha någon ordning på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar