Angeläget

Titel; Mitt klimatkatastrofala liv
Författare; Saci Lloyd
Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Vad som slog mig redan tidigt i Mitt klimatkatastrofala liv, var känslan av att det här faktiskt kan hända på riktigt. Det här skräckscenariot behöver, om vi har otur eller bara fortsätter som vi gör nu, inte vara särskilt avlägset.

De här tankarna gjorde att jag absolut ville läsa vidare och i och med det aktuella ämnet, om inte annat, så är det här en bok jag tycker alla ska läsa, absolut inte bara ungdomar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Vuxna borde läsa mer ungdomsböcker!

Handlingen utspelar sig i London, och året är 2015. Vi har levt över våra tillgångar så länge att att jordklotet har börjat säga ifrån. Översvämningar, värmeböljor, isande kyla och mycket annat i klimatförändringens spår tillhör vardagen. I England tar därför regeringen ett beslut på att införa koldioxidkort, för att hålla koll på alla invånares förbrukning.

Huvudpersonen, Laura, försöker verkligen leva efter de regler som ställts även om det bär emot. Hon får  ransonera sina nöjen. T ex kan hon vissa veckor behöva välja mellan att ladda sin mobil och att repa med sitt band. Ett band som betyder näst intill allt när tillvaron ter sig smått kaotisk. Resten av Lauras familj hanterar ransoneringen på olika sätt. Systern vägrar kategoriskt att inordna sig alls, pappan tar till sig ett nytt sätt att leva och blir en sorts modern grönavågare och mamman sluter sig till ett hemligt kvinnligt sällskap för att finna  sig själv.

Trots allvaret skriver Saci Lloyd med mycket humor. Man blir, trots att det faktiskt är en dystopi, ändå glad av läsa. Det känns som om trots det förfärliga som händer och trots att detvissa stunder ser hopplöst ut, så finns det anledning att tro på framtiden.

En bilderboksfavorit

Titel; Katt kan i parken
Författare; Sanna Töringe
Illustatör; Kristina Digman
Förlag; Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Katt kan i parken är en väldigt söt bilderbok om Katt och mamma, när de ska gå till parken. Fantastiska bilder som harmonierar fint med texten.

Det bästa är nog när mamma tar igen sig en stund på bänken i parken och pratar i sin mobil, och katt och kompisen börjar jaga ankan...

Hög igenkänningsfaktor, och en mycket bestämt liten kattindivid som man vill läsa mer om, igen och igen.

Och där var den utläst!

Inlägg kommer en annan dag...

LitteraturMagazinet.se

Nu har jag en lanserad profil på LitteraturMagazinet.se! Det känns jätteroligt och lite pirrigt. Det blir ju lite annat än att skriva här på bloggen.

Först det där med recensioner, då...På LitteraturMagazinet så kallas det recensioner. Så är det och det får jag lov att hantera på ett eller annat sätt ;-) det blir nog bra med det. Sedan har man som profil en liten bloggdel också.

Jag hoppas att det inte kommer att bli för tungt att skriva på två (eller tre om man räknar med Bokmässans community, och det ska man ju självklart göra!) ställen. Jag har inte riktigt kommit på något bra upplägg där, som att skriva om nya böcker jag läst där och annat här på Bibliotekskatten. Vi får se. Jag får känna lite på det, jag tror det ger sig efterhand. Men! Välkomna att titta in!

Glad

blev jag när jag efter att ha jobbat sent och haft mycket att göra hela kvällen, kom hem till ett vadderat kuvert med Tistelblomman i...

Kastar mig i säng och börjar läsa!

Vad ska man kalla det för egentligen?

Inlägg? Recension? Tankar? Tyckande?

Jag tycker det här är väldigt svårt, och också väldigt aktuellt för mig eftersom jag kommer att börja skriva för en nättidning (mer om det i ett senare INLÄGG ;-) såklart). Där kommer jag att ha en liten bloggdel, samt en avdelning för recensioner och lite annat smått och gott, och det ska bli hur kul som helst. Men....recension? Jag skruvar lite besvärat på mig, mentalt, och mumlar lite diffust och osammanhängande att recensera, det gör inte jag. Jag tycker till, undrar, funderar och berättar om, i det jag skriver här på bloggen.

Jag känner mig mycket friare i ordet inlägg, recension känns mer inom mallar samt att det krävs vissa beståndsdelar för att det ska kunna kallas för recension. Nu vet jag ju, självklart, att vi idag använder ordet recension på ett lite annat sätt än vad man gjorde tidigare. Det här är jag som har problem med ordet. Det känns lite som om jag fuskar. Som i de där hemska drömmarna man kan ha, ni vet, där man hela tiden är rädd för att någon plötsligt ska komma på att man är en total bluff! Att man egentligen inte kan någonting, att man inte har där att göra! Ungefär så. HU!

Jag är väldigt nyfiken på vad "alla andra" tycker och tänker om det här, för jag har svårt att tro att jag är ensam om de här funderingarna. Jag vet ju att t ex Anna på Och dagarna går har haft ett inlägg där det här kommer upp. Kommentera gärna!

Där har vi en annan sak, förresten, nu när jag ändå är igång. Jag ser ju på min besöksstatistik att jag har rätt så många besökare här på bloggen, och att det blir fler och fler hela tiden. Men, jag har väldigt få kommentarer...Nu är jag ju själv på det viset, så egentligen ska jag inte säga någonting alls. Jag läser en hel del bloggar, Men kommenterar sällan. Jag försöker verkligen bli bättre på det,dock!

Så! En deal; Jag börjar kommentera mer och börjar länka mer, och ni trevliga besökare på Bibliotekskatten skriver en liten kommentar då och då! Ok?

Lektioner i avhållsamhet

Titel; Lektioner i avhållsamhet
Författare; Tom Perrotta
Förlag; Natur & Kultur

Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om Lektioner i avhållsamhet. Det är nästan,men bara nästan, som om jag känner mig lite olustig efter att ha läst ut boken. Olustig på grund av att jag inte riktigt är med på vad Perrotta vill säga med sin historia. Eller olustig för att jag faktiskt inte fick någon riktig känsla för någon av karaktärerna.  Eller det kanske till och med är så att jag faktiskt inte ens kunde tycka om någon av karaktärerna. De var mig ganska likgiltiga.


Nu var det inte alls så att jag satt och led under tiden jag läste. Det var helt ok läsning, men utan att ge någon som helst lust att läsa mer av författaren. Tyvärr, för jag hade så gott som räknat med att jag skulle tycka det här var bra. Inte min kopp te helt enkelt, även om jag vet att många hyllar just nu.

Det kan vara så att det är de religiösa inslagen som gör att jag känner mig illa till mods.Att det är det extrema i utövandet av religionen som gör mig nervös, eller helt enkelt rädd. Rädd för vad det faktiskt kan leda till om ytterligheter åt något håll får för stor makt.

Skulle jag ha läst på engelska istället för  att vänta på översättningen? Svårt att säga. Om jag får för mig att läsa Perrotta igen så kanske jag borde satsa på en engelsk titel.

Ruth Ramsey är en radikal högstadielärare som bland annat undervisar i samlevnad. Hon har alltid satt en ära i att vara ärlig och rättfram i sin undervisning. Tidigare har hon klarat sig undan med en del försynta påpekanden från skolledningens sida. Men inte den här gången, då ett antal föräldrar och personer i skolans styrelse tycker hon har gått för långt i sin öppenhet.

Jag tycker upplägget är bra. På ena sidan har vi den frispråkliga Ruth som talar sig varm för kunskapens makt och på den andra sidan har vi en radikal kyrka; Tabernaklet. Om budskapet med romanen är att allt inte alltid är svart eller vitt och att vi inte ska vara så snara att döma andra människor är jag helt med.Men, och det här är ett ganska stort men. Jag hade absolut velat se ett tydligare ställningstagande mot kyrkans rätt att styra undervisningen i skolan och,kanske framförallt detta, ett ställningstagande för rätten att tillhandahålla elever relevant och korrekt information och därmed kunskap.

Som jag skrev precis i början så blir jag inte riktigt klok på vad jag ska tycka och tänka, men faktum är att romanen ger mig en något besk eftersmak, som jag hoppas beror på att jag är alltför misstänksam eller har missuppfattat någonting.

Det ska bli väldigt intressant att höra vad mina (från bokcirkeln utan något namn) bokcirkelvänner tycker och tänker om det här!

Fortfarande bästisar

Det var längesedan nu som någon av katterna fick vara med på bild här på bloggen, tänkte det kunde vara dags.

Som man kan se är mina egna små bibliotekskatter fortfarande bästisar fast att de snart fyller 4 år.

Aktuell ungdomsbok som alla borde läsa

Väldigt spännande var den här ungdomsboken. Den var skriven på ett så självklart sätt, så att händelserna kändes som om det absolut skulle kunna hända oss, här och nu. Man får sig en tankeställare.

Jag kanske verkar helt förvirrad...

Och faktum är att jag känner mig så också. Helt plötsligt, idag den 17/2, kommer de testinlägg/bilder jag skickade via mobilen för flera dagar sedan upp i bloggen. Det ser väldigt skumt ut och jag ska plocka bort en hel hop inlägg, men vad kommer detta sig? Någon som har råkat ut för något liknande?

Jag förstår inte!

Vad gör jag för fel? Jag kan inte skicka bilder via mobilen till bloggen? Det har gått bra tidigare, att skicka till go@blogger.com? Någon som vet om det har ändrats, ngn ny inställning jag har missat?

Tänk att jag kunde vänta!

Titel; Döden på en blek häst
Författare; Amanda Hellberg
Förlag; Forum
Recensionsexemplar

Jag har varit på väg så många gånger, att läsa Döden på en blek häst, men av någon anledning (det har väl kommit ngn annan mer akut titel emellan...) har det inte blivit av förrän nu. Och glad är jag för det, för nu kan jag ju gå direkt på Tistelblomman! Skönt att slippa vänta ett år på uppföljaren. Sådär är det ofta annars tycker jag. Att man läser någonting man gillar väldigt mycket och så är det första i en serie och så får man vänta så länge på nästa. Nu är det för min del Elly Griffiths nästa som jag väntar på...

Så; Döden på en blek häst: Jag tycker om det. Jag gillar Maja Grå och jag gillar att jag tycker det är läskigt med det hon ser. Jag tycker att miljöerna är skickligt beskrivna och jag vill gärna läsa mer. Vissa av karaktärerna kändes inte lika levande som Maja Grå själv, men det var ingenting jag hängde upp mig på precis. Det enda jag kan komma på att jag retade mig på var att polisen Maja hade kontakt med i Brighton också hade befunnit sig i Oxford för flera år sedan då de fyra unga kvinnorna oförklarligt dog. Kändes lite konstruerat och jag förstod inte riktigt vitsen med det.

Sedan hade jag gärna velat få veta mer om Majas mamma, men det kanske man får i Styggelsen? Jag har inte läst den ännu, och nu vill jag absolut läsa Tistelblomman först, men sedan blir det nog Styggelsen också längre fram.

En sak i boken som jag tycker är riktigt läskig är det här med rumsnumret (OBS! lite spoilervarning här!!). Man har ju läst och sett detta tidigare (The Shining, huuu), att man målar på med lite färg, ändrat ett rumsnummer eller så, på grund av att det hänt något förfärligt på platsen tidigare och att folk är vidskepliga. Sedan hjälper inte detta! Det hemska sipprar igenom. Sånt skrämmer mig nog mer än vad jag egentligen vill erkänna. Och speglar! Hjälp! Att se saker i speglar som inte ska finnas där...

Ja, Amanda Hellberg har definitiv lyckats med det kusliga, tycker jag. Plus att Majas skörhet känns fint beskriven. Att hon svajar i och med sina syner, att de är svåra att hantera och ingenting hon klarar av med vänstern. Den biten är också fint berättad.

Jag kan dock inte komma ifrån att det är lite besvärligt också, det här med att vänta med att läsa en bok som det bloggats om på alla håll och kanter under en ganska lång period. På ett sätt så känns det som om jag redan läst boken. Vare sig jag vill eller inte så har det någonstans fastnat fragment av andras texter och tyckande som bidrar till min egen uppfattning. Det är svårt att släppa det man tidigare läst och hört och läsa boken utan någonting med sig i bagaget.

Supertrevliga människor som skriver kanonbra bloggar!

Nu är det ju en hel vecka sedan jag var iväg på träffen med de andra Bloggambassadörerna för Bokmässan 2012. Men. Eftersom jag har legat sjuk i stort sett hela tiden sedan dess så har jag inte skrivit någonting om det. Det tänker jag inte göra nu heller, förutom att nämna att det var en väldigt trevlig träff. Vi blev otroligt fint omhändertagna från början till slut och jag (och säkert andra med mig) hade glatt stannat i några dygn till.

Här kommer i alla fall en lista över de andra bloggarna som är med 2012. Kika in vetja!

Bokbabbel
Bokbiten
Bokdjungeln
Bokläsardagbok
Bokmalen
Erikas bokprat
Fru E:s böcker
I min bokhylla
Med näsan i en bok
Mimmimarie
Min Bokhylla
Olika sidor
Pocketlover
Sagan om sagorna
Småländskans
Sofies Bokblogg
Spetsig
Tant Citrons sida
Zachan the writer

Har ni sett den här sidan?

Litteraturmagazinet bjuder på blandad, intressant läsning! En skön mix av intervjuer, recensioner, tankar och artiklar tycker jag.

Jag vill vara där!

Titel; Vinylprinsessan
Författare; Yvonne Prinz
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Jag kan inte annat än att hålla med Johanna Lindbäck på Bokhora, efter att ha läst Vinylprinsessan. Man vill vara där, bo i samma kvarter som Allie, träffa samma människor, brinna för någonting så starkt som hon brinner för musiken. Bara det, alla musikreferenser! En del känner man ju till, men inte alla. Jag har bestämt mig för en Spotifykväll där jag tänker utgå helt och hållet ifrån Vinylprinsessan. Spännande.

Lite om handlingen. Allie jobbar kvällar, helger och lov på Bob & Bobs skivor. En liten, trång skivbutik som specialiserar sig på vinyl och lite äldre musik. Cd-ställ och det senast finns bara för att locka helgkunderna och turisterna. Annars kommer det mest in riktiga musiknördar, som står och letar i travarna med vinyl efter det stora kapet. Allie själv, bara 16 år, tillhör själv nördskaran. Hon verkligen älskar musik och musikens historia och är otroligt kunnig. Hon vet vad hon talar om.

Allie lever med sin mamma i Berkeley, Kalifornien i ett gammalt hus som är sådär chabbychick-stökigt. Jag hade troligtvis blivit galen på all röra efter några dagar, men det låter så otroligt trivsamt när man läser om det. Jag vill vara där! Jag vill verkligen vara en person som inte bryr mig så mycket om hur välstädat det är, som liksom står över det där oviktiga. Allie verkar vara en otroligt mogen 16-åring. Lite får man känslan att Allie är vuxen och mamman tonåringen, på det där viset som man ofta stöter på i barn- och ungdomslitteratur, men här stör det inte alls. Tvärtom, det bidrar till att man tycker ännu mer om karaktärerna.

Allie bestämmer sig i alla fall för att starta en blogg; Vinylprinsessan. Den blir en otrolig framgång och hon får läsare från jordens alla hörn som uppmuntar henne att fortsätta på samma sätt. Förutom att man får följa upplägget med bloggen får man också lära känna bästa kompisen med en massa killproblem och några andra personer som hänger på Bob & Bobs. Sedan är det den där nya killen i området, som verkar dyka upp i alla möjliga sammanhang. Man får en liten spänningshistora på köpet kan man säga.

Det har väl knappast undgått någon att jag gillar det här? Jag har, när jag skriver det här, ingen aning om Yvonne Prinz har skrivit något tidigare eller om det här är en debut, men finns det mer kommer jag absolut att läsa. Efter en snabbkoll såg jag nu att det finns en titel till, som inte är översatt; All You get is me. Det får bli den då!

Äntligen

Titel; Mitt klimatkatastrofala liv
Författare; Saci Lloyd
Förlag; Bonner Carlsen
Recensionsexemplar

Jag tycker fortfarande om det här!

Titel; Den skräckslagne stekelsamlaren
Författare; Annalena Hedman
Förlag; Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

Andra delen i serien om Abbe och de andra i Istermyrträsk, Den skräckslagne stekelsamlaren, är minst lika bra som ettan. Jag blir mer och mer förtjust i de här böckerna. Inlägg om tredje delen; Recept för en flygtur kommer då det är dags för recensionsdatum, och jag hoppas det kommer fler böcker i serien.

I tvåan har Abbe det besvärligt med alla insekter och småkryp som finns överallt. Sven, som arbetar på biblioteket tillsammans med Abbes mormor, samlar på insekter och ska försöka hjälpa Abbe att komma över sin insektsskräck...Det blir lite si och så med det, men Abbe får en idé när hon får reda på att det finns en insekt som Sven verkligen vill ha till sin samling, en som verkar stört omöjlig att få tag på, nämligen den tvekäftade sågstekeln...Nu ska Sven snart fylla 50 och vad vore en bättre present än just en tvekäftad sågstekel? Eller?

Som sagt, mysig serie som går hem hos treor, fyror och femmor.

Snart kommer ett inlägg här på bloggen där jag samtalar med två tjejer i fyran som ska berätta lite om sin läsning och då ska vi bland annat ta upp den här serien. Det ska bli kul att höra deras åsikt!

Träff med Bokmässans bloggambassadörer 2012

Om några timmar åker jag iväg för att träffa de andra Bloggambassadörerna. Det ska bli väldigt kul att träffa alla på riktigt, jag tror vi kommer att ha det riktigt trevligt. Nu har jag legat sjuk sedan i fredags fm, så jag är väl inte helt på topp, men känner mig ändå hyfsat ok. Febern är borta och rösten håller ganska bra ;-)

Finfin bilderbok med knorr

Det ska bli kul att se vad 5 och 6 åringarna tycker om den här på sagostunden. Jag tyckte den var superkul att läsa. Men det krävs nog lite äldre barn som förstår det roliga i det omvända.