Getingsommar

Titel; Getingsommar
Författare; Denise Mina
Förlag; Minotaur
Recensionsexemplar

Sara ligger helt utmattad och sover i sin säng i sitt gamla flickrum i föräldrahemmet, när hon hör någonting på nedervåningen. Två unga pojkar kommer in i hennes sovrum och efter ett tag föstår hon att de fakiskt är ute efter att skada henne på riktigt, eller kanske något ännu värre. Hon får panik och gör en rusning mot dörren. Hon blir knuffad, faller i trappan och blir därefter brutalt misshandlad till döds.

Innan hon dör ser Sara en man hon känner i en av pojkarnas ansiktsdrag. När hon konfronterar honom med detta märker hon att han blir störd, men inte mer än att han fortsätter med det han kommit för att göra. Det är förbryllande att de flera gånger frågar var barnen är. Varje gång svarar hon att hon inte har några barn, men de frågar igen och igen.

Det här är upptakten till Denise Minas Getingsommar, som är riktigt bra. Klasstillhörighet beskrivs fantastiskt bra. Snobbism, inte bara från överklassens sida utan från alla typer av samhällskikt. Det är otroligt lyhört och välformulerat. Man får som läsare höra alla sidors version av olika händelser och skeenden vilket gör berättelsen mer komplex.

Det konstiga, och samtidigt lite obehangliga är att jag känner sympatier med framförallt en av killarna boken igenom. Jag vet ju från första stund vad de gjort, men jag vet inte riktigt säkert vem som gjorde vad. Hela tiden hoppas jag (vilket säkert är tänkt så) att det inte är den ena av dem. Jag hoppas att han var den som stod bredvid. Visserligen medskyldig, men inte ansvarig fullt ut till det obeskrivbara som hände. När jag sitter och skriver det här känner jag att jag måste nog läsa om de sitsta sidorna, så jag inte missade något. Var det så att den ena av pojkarna var så ofattbart förutseende och grym redan direkt efter mordet på Sara, att han förberedde sin omgivning så att han själv skulle slippa undan?

Jag har inte läst så mycket Denise Mina tidigare, men blir väldigt sugen på att göra det efter att ha läst Getingsommar. Jag vet att vid något tidigare tillfälle så kändes det inte alls rätt, men så där kan det ju vara. Att en bok som man testat för flera år sedan och itne kommit igenom helt plötsligt är kanonbra att läsa. Det känns som om det är på det viset med Denise Mina och mig. Åtminstone så hoppas jag att det är så.