torsdag 13 oktober 2016

Oj!



Ja, idag gick det inget sus genom biblioteket när vi fick höra namnet, utan det blev mer ett "oj", och sedan började alla skratta högt. Liksom lite lättat, både personal och låntagare. Alla visste vem det var och namnet är lätt att uttala ;-) Alla var rörande överens om att det var lite otippat men kul! En av kollegorna sa att hon nästan trodde att det skulle komma ett "Nä, jag bara skoja", och så skulle det "riktiga" namnet komma!

onsdag 12 oktober 2016

Vem kan man skylla på egentligen?


Ja, det är nog Emma Cline och hennes Flickorna som jag tänker ha som ursäkt att det gått lite trögt med min läsning det sista. Inte för att jag inte gillade Flickorna. Tvärtom var det en av de bästa böcker jag läst i år, en av de böcker som verkligen triggade igång fantasin och en önskan om att veta mer. Detta i sig gjorde att jag började googla Manson-familjen och fastnade i Aquarius på Netflix, med David Duchovny i en av huvudrollerna. jag fastnade stenhårt och hetstittade hela första säsongen på några dagar.


Duchovny var så himla bra i Aquarius att jag raskt gick över till Californication, som jag inte sett någon säsong av tidigare. Till en början var jag helt fast även här, men blev lite mätt på upplägget efter ett tag. Jag började fuska och kolla några avsnitt från varje säsong ... Får se om jag kanske tittar på hela sista säsongen.



Det ena ledde till det andra och nu sitter jag med säsong 10 av The X-files på kvällarna. Det blir inte mycket tid över att läsa ...



måndag 10 oktober 2016

Finpost



Bloggen går visserligen lite på sparlåga, men jag vilar mig i form och tar strax nya tag. Tack @modernistared för finpost #mannensomlektemeddockor #maxcrumbly #bibliotekskatten

måndag 3 oktober 2016

Finns det en finns det flera

Titel: Finns det en finns det flera
Författare: Mhairi McFarlande
Förlag: Harper Collins Nordic
Recensionsexemplar

När jag läste McFarles "You had me at hello" så låg jag på en strand på Kreta och skrattade högt för mig själv. Mina medresenärer som då var 13 och 17 år flyttade sig diskret (eller kanske inte så himla diskret egentligen när jag tänker efter) en bit längre bort för varje gång jag skrattade.

Jag kanske inte skrattade högt lika många gånger under läsningen av Finns det en finns det flera, men jag tycker lika mycket om den ändå. Det är mer svärta i den här senast av McFarlande än vad det varit i de tidigare, tycker jag. Hon har alltid med ett allvarligt, svart stråk i sina böcker men här märks det mer.

Edie är en tjej som, tror hon själv, kommer att vara singel för evigt. Hon har inget riktigt svar på varför. Hon är smart, har ett helt ok jobb och många vänner. Hon har också en (nästan) flirt med Jack på samma arbetsplats. De skickar otroligt smarta och vitsiga mejl till varandra och hon känner att han verkligen förstår henne. Problemet är bara det att Jack är förlovad med en annan kvinna. Som också hon, komplicerat nog, jobbar på samma företag.

Edie blir sårad när det deklareras att Jack sak gifta sig, men hon försöker att låtsas som ingenting. Innerst inne har hon nog ändå trott att han ska lämna sin nuvarande flickvän till förmån för henne själv. Edie går på bröllopet och håller god min. Ända tills Jack plötsligt utan någon som helst förvarning kysser Edie. Och inte nog med det, oturligt (eller kanske är det tur?) kommer bruden runt hörnet i samma sekund, och katastrofen är ett faktum.

Jack klarar sig undan skuld nästan helt och hållet, och istället riktas all ilska mot Edie. Hon lämnar London och tar ett skrivuppdrag i sin hemstad som innebär att skriva en självbiografi tillsammans med en hyllad skådespelare, också han från samma stad.

Edie tvingas bo tillsammans med sin pappa och sin syster, vilket inte är helt okomplicerat. Bland annat så har den lilla trasiga familjen egentligen aldrig kommit över mammans självmord när Edie var i 9 årsåldern.

Jag gillar Edie. Och jag gillar hennes familj och hennes vänner i hemstaden. Jag gillar också att det trots det humoristiska anslaget finns ett ganska grovt svart stråk i berättelsen. Det är otroligt mycket sorg under ytan och det är också otroligt mycket självdestruktivt beteende hos Edie när man skrapar på ytan. Hon har aldrig egentligen tagit sig själv på allvar eller gett sig själv en ärlig chans. Hon har liksom nöjt sig med att aldrig egentligen få landa någonstans eller hos någon för den delen. Förmodligen är det därför hon hänger sig kvar vid typer som Jack. För att hon egentligen inte anser att hon har rätt att bli lycklig? Sorgen efter mamman är ständigt närvarande i allt hon tar sig för.

Jag kommer fortsätta läsa McFarlane även om, som sagt, jag inte gillar allt lika mycket.  Det är ändå helt klart läsvärt och mer än så. Det var kul också att lyssna på henne på mässan tillsammans med Lisa Jewell. Hon verkar vara en väldigt sympatisk person som man gärna ville höra mer om.

tisdag 27 september 2016

Känner att jag måste klargöra lite



Under mässan så skrev jag alltså blogginläggen i realtid, under tiden jag satt på olika seminarier. Det brukar jag inte göra och är alltid grymt imponerad av de som alltid lyckas så bra med just detta t ex Anna och Linda. Därför kan inläggen säkert vara mer än lovligt virriga och osammanhängande på sina ställen, men jag tänker att jag struntar faktiskt i det!

Jag tänker att man kanske kan träna upp det där igen? När jag pluggade för en himla massa år sedan antecknade jag ju alltid under olika föreläsningar och kom ut ur hörsalarna med faktiskt helt ok anteckningar.

Jag är så nöjd med att inte sitta i efterhand och göra sammanfattningar som ändå inte kommer upp på bloggen förrän flera veckor efter det att mässan har varit och då inte känns alls aktuella längre.




söndag 25 september 2016

Fredagens feelgood-mingel och middag










Kulturkollos feelgood-mingel under fredagen med besök av bl a Lisa Jewell och Mhairi McFarlane blev en stor succé! Mina bilder gör det inte alls rättvisa. Det var mycket mer folk och mer minglande än vad det ser ut att vara här. Riktigt kul var det!

Sedan har vi världens yngsta och världens sötaste bokbloggare med också ;-)

Middagen på Incontro blev också bra, som tur var. Jag var liiite nervös att antalet kött, fisk etc inte skulle stämma, men allt flöt på fint!


lördag 24 september 2016

Familjerelationer på gott och ont


Lisa Jewell, Mhairi McFarlane och Titti Schultz.

Mycket material kommer från olika typer av familjerelationer i båda deras böcker. Det finns mycket inspiration att hämta där. Vare sig det är mamma, pappa, barn eller plastmamma, halvsyskon mostrar och en farfar. 

Roligt inflikande om att narcisister alltid ser sig själva i böcker medan de riktiga förebilderna aldrig ser likheterna!

Mhairi menar att många författare kanske ser något som triggar igång ett "what if" när man kanske ser något eller hör något som sätter igång fantasin.

Och där slutar jag skriva. Det här är så himla roligt att lyssna på så jag vill njuta helt!