Författare; Johan Theorin
Förlag; Wahlström & Widstrand
Recensionsexemplar
Jag vet inte riktigt om jag tycker det här är bra. Eller jo, det är nog bra, fast inte jättebra... Rätt kusligt är det, läskig att läsa på vissa ställen, som det ju gärna blir när det är barn inblandade.
Om man ska jämföra, eller ha någon favorit av Theorin, så är det helt klart Skumtimmen för min del. Den minns jag som helt beroendeframkallande, och att jag sträckläste. Så känns det inte alls med Sankta Psyko. Mer då som att, jaha, det var det det.
Nu visste man ju redan från början om att det inte handlade om en roman till som utspelar sig på Öland, och att det här kanske var något helt annat, så mina förväntningar var inte jättehöga även om jag var rätt nyfiken efter att ha läst bland annat baksidetexten. Jag hade nog hoppats på mer skräck tror jag, det blev ett lite lamt slut. Det gick så fort och kändes som lite platt fall.
Lite kort om handlingen: Jan Haugen söker ett vikariat på förskolan Gläntan. Barnen på Gläntan har minst en av sina föräldrar på Sankta Patricias regionklinik som ligger bakom murarna bredvid Gläntan. Sankta Patricia, med öknamnet Sankta Psyko, är ett sjukhus för psykiskt störda våldsbrottslingar. En av uppgifterna för personalen på Gläntan är att eskortera barnen då de ska träffa sina föräldrar.
Jan trivs med sitt arbete och är bra med barnen, men vad ingen vet är att han hade en baktanke då han sökte tjänsten, som har att göra med hans eget förflutna.
Som sagt, det här är ingen fullträff för mig, och mycket tror jag beror på att jag inte får någon relation till Jan Haugen. Man behöver ju inte sympatisera med eller ens tycka om en karaktär i en bok, men det underlättar om man känner någonting. Om man blir berörd på något vis. Eller åtminstone störd eller förvirrad. Jan Haugen lämnar mig mest oberörd. Jag tycker han är lite kuslig och jag tycker lite synd om honom, men inte tillräckligt.
Hur som helst så kommer jag säkert glatt att läsa nästa Theorin, vare sig den utspelar sig på Öland eller inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar