Det gick min ära förnär

en aning, när jag började läsa;

Titel; The twilight time
Författare; Karen Campbell
Förlag; Hodder Paperback

Jag läser ganska mycket på engelska. Jag gillar att läsa på engelska och brukar inte ha några problem med språket. Men, när jag började med The Twilight time kändes det väldigt tungt. Handlingen utspelar sig i Glasgow och det var en hel del dialektala ord och uttryck som jag ärligt talat inte hängde med i alls...Men! Skam den som ger sig. Det kändes ju att det här var någonting bra, någonting som jag väldigt gärna ville läsa, så jag kämpade på. Jag tog några pauser från boken där i början, och sedan rätt som det var, så flöt det på.

Och glad är jag för det, för hjälp vad jag gillar det här. Jag ser mycket fram emot att läsa de andra delarna om Anna Cameron och de andra inom poliskåren i Glasgow. Nu har jag ju dessutom "hört" från en säker källa att Jamie sitter i fängelse i början av andra boken, och det gör mig ju inte mindre nyfiken precis!

Lite kort om handlingen; Anna Cameron arbetar vid "the Flexi unit" vid polisen i Glasgow. På sin första dag där, som någon sorts avdelningschef, upptäcker hon att hon bland andra, ska arbeta tillsammans med Jamie, en gammal älskare sedan polishögskolan.

Jamie i sin tur lever numera tillsammans med Cath, den kvinna som han en gång lämnade Anna för. Det finns något ouppklarat i luften omkring Jamie och Anna, och i och med att de arbetar med Glasgows undre värld, en brutal sådan, blir både de fysiska och de psykiska påfrestningarna enorma.

Cath, som även hon har arbetat som polis är hemma med hennes och Jamies första barn. Hon känner sig lämnad utanför och ser sin chans att visa att hon inte är helt ute för räkning när Anna efter en misshandel i tjänsten hamnar på sjukhus och helt utelämnad tar hjälp av Cath, även om hon innerst inne vet att det inte är moraliskt försvarsbart.

Väldigt välskrivet, komplext beskriva personer och ruskigt spännande. Även om jag tänker lugna mig något innan jag tar mig an tvåan, så är det inte för att jag inte egentligen vill slänga mig över den med en gång, utan för att det finns annat i högarna som ropar på mig. Men, till jul kanske? Hoppas det.