Titel; Dark places
Författare; Gillian Flynn
Förlag; Orion Publishing Group
Jag har velat läsa Dark Places hur länge som helst känns det som. Jag har tidigare läst Vass egg som jag tyckte väldigt mycket om och hade rätt så höga förväntningar på DP, som jag läst mycket om på diverse bloggar. Speciellt hos Helena Dahlgren på hennes egen Dark Places, där jag för övrigt får grymt mycket bra lästips. Tack för det!
Jag blev definitivt inte besviken. Jag vill ha mer! Därför blev jag extra glad när jag upptäckte att Gillian Flynn kommer ut med nytt någon gång i juni 2012. Den nya heter Gone girl, och jag har inte ansträngt mig någonting alls för att hitta info någonstans, men det finns säkert om man är nyfiken. Något att se fram emot alltså.
I Dark places träffar vi Libby Day som ensam överlevde när hennes bror mördade mamman och systrarna. Det var Libbys vittnesmål (hon var bara 7 år när det hände) som var en av de avgörande orsakerna till att Ben blev fälld.
Libby har aldrig riktigt trivts med sitt liv, det var liksom kört redan från början. Hon har gjort sig ovän med släktingar och blivit runtskickad på olika hem, och sedan hon blev myndig levt på pengar ur en fond som bildades efter morden. Nu börjar pengarna tryta och Libby får ett erbjudande om att komma och träffa medlemmar i en grupp som heter the Kill Club. Det ovanliga, för Libby, med den här gruppen av människor är att de är alla helt övertygade om att Ben är oskyldig. Det här kommer först som en överraskning för Libby, men allteftersom hon får reda på mer och mer fakta om vad som egentligen hände så börjar hon tvivla själv.
Men, hon vet med säkerhet att hon hörde Ben i huset den där kvällen. Det är hon helt säker på. Till slut går hon med på att åka och träffa Ben i fängelset och förstår efter deras möte att någonting inte stämmer. Åh, det här är så bra! Personerna är så enormt komplexa. Beskrivningen av Diondra t ex, Bens flickvän från tiden då morden utfördes är helt otrolig. Hon får fler bottnar för varje mening hon omnämns i.
Det finns helt klart likheter med Vass egg i o m dessa en del djupt störda och en del djupt skadade och trasiga människor, men Dark places känns ännu mer genomarbetad.
Det här är otäckt och hemskt, javisst, men otroligt snyggt och välskrivet. Jag läste Vass egg på svenska, men jag kommer nog inte att läsa Gillian Flynn på svenska någon mer gång. Jag hade inga problem med översättningen när jag läste, men nu efter att ha läst Dark places känns det som om man går miste om en hel del om man inte läser på originalspråk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar