lördag 2 februari 2013

Hästbok för vuxna

Titel; Du, jag och vi
Författare; Pia Hagmar
Förlag; Damm förlag
Recensionsexemplar

Du, jag och vi är Pia Hagmars vuxendebut. Hon är ju enormt produktiv då det gäller att skriva för barn och ungdomar, med serier som t ex de om Flisan, Klara, Dalslandsdeckarna och Pål & Co. Som Barn- och ungdomsbibliotekarie kommer man i kontakt med Pia Hagmars böcker hela tiden, och jag gillar dem. Både att läsa dem och att prata om dem i klasser.

Eftersom jag läst så mycket av det hon givit ut tidigare var jag såklart väldigt nyfiken på hennes första bok för vuxna. Att det sedan skulle vara en hästbok gjorde ju inte mina förväntningar lägre precis.

Nu är ju det här inte någon renodlad hästbok, så om någon tvekar på grund av det, så tycker jag man ska prova i alla fall. Det är lika mycket en bok om relationer och vänskap som om hästar.

Till en början så hade jag svårt att hålla isär de olika karaktärerna, men det blev bättre efter hand. Det är fyra kvinnor vi får möta, som inte har någonting mer gemensamt än att de har sina hästar i samma stall. Om jag ska ha några invändningar, så skulle det i så fall vara att kvinnorna känns lite väl stereotypa. Ibland på gränsen till chablonartat. Men, jag tycker det blir bättre ju längre man läser. Det är kanske så att det var nödvändigt för att få historien på plats, att riktigt klargöra de olika typerna. För de är verkligen helt olika perosnligheter och de vill väl helst ha så lite med varandra att göra som möjligt. Till en början.

I samma takt som man som läsare lär känna personerna, lär de också känna varandra. Det är mycket som inte är som det verkar vara. Alla har de en fasad utåt som inte riktigt överensstämmer med verkligheten. Nästan mot deras egna viljor börjar de bry sig om varandra, och när sedan en av dem verkligen behöver hjälp så finns de andra där.

Jag gillar det här och hoppas att Pia Hagmar kommer att fortsätta skriva för vuxna. Precis som Fru E så hade jag gärna sett att hästarna tog lite större plats i boken. Nu hamnar de lite i skymundan, vilket är synd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar