Du och jag Sigge

Titel: Du och jag Sigge
Författare: Lin Hallberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Recensionsexemplar

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Både dottern, som är för gammal för Sigge-böckerna egentligen, och jag själv börjar oha och aha när det dimper ner en ny Sigge i brevlådan. Det går ju liksom inte att låta bli dem, nu när man följt Elina och de andra genom ett antal böcker.

Vi pratade just om hur många böcker till det kan tänkas komma? Min tes är att Lin Hallberg skriver på tills det blir så att Elina blir för stor för att rida Sigge. Jag minns inte riktigt nu men det är ju i alla fall inte så att Elina blir ett kalenderår äldre för varje bok. Det kan nog gå 3-4 böcker på varje Elina-år?

Hur som helst är de urgulliga de här böckerna utan att bli för puttenuttiga. Det ryms inte bara hästälskande småtjejer, utan det kommer alltid med en del avundsjuka och andra orosmoment.

I Du och jag Sigge så har Elina fått ha Sigge lite grand som sin egen häst tidigare under sommaren och ska nu vara med på ett ridläger. Genast infinner sig oron över att det kanske blir så att någon annan tjej eller kille får ha Sigge på ridlägret och inte Elina. Nu går det bra och Elina får visst rida Sigge på lägret, tillsammans med Erik, men det händer något annat mycket tråkigt. Sigge blir lite sjuk och måste kanske hoppa över tävlingarna som anordnas med en massa andra små ryttare utifrån andra klubbar, helgen innan lägret tar slut.

Jag gillar att Elina inte alltid är den där glada goa ungen som alltid gör det rätta. Hon kan vara sur och tvär och bli ganska självisk när det gäller Sigge, och det är rätt så uppfriskande, tycker jag. Jag läser glatt på och ser fram emot nästa del i serien. Självklart kommer jag läsa om Sigge så länge som det kommer nya böcker! De är också lätta att tipsa om på bibblan och de söta illustrationerna av Margareta Nordqvist talar ju för sig själva. Vem kan motstå dem?