Det oändliga havet

Titel: Det oändliga havet
Författare: Rick Yancey
Förlag: Rabén & Sjögren
Recensionsexemplar

För någon vecka sedan bokpratade jag om Den femte vågen, första delen i Yancey's serie om Cassie och de andra som överlevt en främmande makts övertagande av jorden och dess invånare.

Det blev en dragkamp om de ex jag hade med mig, och de som inte fick med sig ett ex ställde sig i kö. Det är alltid roligt när det blir en sån rusning efter titlar man berättar om. det ska bli kul att höra vad de tyckte nästa gång jag träffar dem.

Nu var det ju ett tag sedan som jag läste första delen, och jag läste bara några kapitel i början samt bläddrade lite i den innan jag skulle träffa klassen, så det är en del jag inte minns. När jag sedan läste Det oändliga havet önskade jag (som så ofta när man läser andra, eller senare delar i en serie) att jag plockat upp den tidigare. Man har läst så mycket annat emellan att en del händelser bleknat, och det hade varit bra att friska upp minnet lite.

Det oändliga havet tar i stort sett vid där första delen slutade, där Cassie hittade sin lillebror och räddade honom undan 'De andra'. Striden är långt ifrån över och det är svårt för ungdomarna att göra motstånd när de inte vet vem fienden är. Eller ens hur de ser ut. De vet inte heller vad anledning till angreppet mot jorden är. De kämpar som i blindo och provar sig fram i striderna med fienden.

Det är väldigt spännande även om jag har en del invändningar emot att det kan kännas lite rörigt på sina ställen. Man får hänga med ordentligt i handlingen för att inte förlora tråden. Det hade säkert hjälpt, som sagt, om jag läst de båda delarna tätare inpå varandra. Tvåan kändes mer komplicerad än första boken och jag hoppas att de som läst ettan inte kommer att känna att de inte mäktar med fortsättningen.